Blog Image

En ung bondes vardag

Avrätta bonden direkt istället

Bondelivet 2018 Posted on lör, februari 03, 2018 22:33:04

En tur igår till lilla staden för konsultation för ryggen
(och en bonus med en stund liggandes på massagematta – jag svär att ryggen går
i lila toner idag! Har ett smärre helsike att sitta bakåtlutad – och höll på
att klippa till mannen när han la ryggen i en kärleksfullt gest. Huvudvärken har haft en helt annan karaktär idag och sent igår kväll fick jag riktigt ont i armbågarna?!!…) Riktiga
behandlingen på måndag, får se om jag ens
kan röra mig efter det! Muskelspänningar?! Inte det minsta! (Och allt jag säger
är sant – men hälften är lögn!)Har det inte gått för långt nu?! Hör det till vanligheterna att gravida män behandlas?!

Mötte upp gymnasiekamraten med son för en liten lunch innan
det blev storhandling och en tur till Lantmännen. Som inte hade allt jag skulle
utan fick köra den alternativa vägen hem via fabriken och hämta upp det.
Smidigt. Däremot smög han lite bakom disken när jag frågade hur det går med
mitt värpfoder till mars – den där pallen som råkade hamna på gården en
tisdagsmorgon lite oförhappandes.

Jag hann hela två mil från affären då han ringde upp mig
igen och pratade lite om leveransen. Det har tills nu stått i drängens namn, då
det ändå är samma ställe har vi inte brytt oss så mycket om det. Nu hade chefen där kommit på att det kanske är en
bit mellan Västergården 1 och Västergården 2. Yep, sa jag. Säkert tjugofem
meter mellan husen! (Det kanske är något mer, jag har inte stegat!)

Idag har det inte hänt så mycket. Strött upp ligghallarna –
den som hävdar att det är jobbit att föda barn har aldrig försökt rulla ut
2x600kg-balar i knögglig, frusen lera. En förlossning är en barnlek i
sammanhanget. Men det är smidigare nu än för ett år sedan – ingen mage att ta
hänsyn till och ingen foglossning. Och det positiva att jag frös inte alls
under den stunden, den enda på hela dagen.

Det har blåst idag. Bitande nordanvindar och flera grader kallt
från början. Maken har tinat vatten och vindtätat kring en ledning i förebyggande hos utekorna.

Det strulade lite. Det gick inte att gå med vagnen när man stod i den….

Ett besök hos en markägare också. Ska utöka lite. Igen. Fått
förfrågan och jag tycker det är dumt att tacka nej. I synnerhet nu som ett par
av ”mina” gårdar sålts med mycket osäkra utgångar för min del. Detta
ligger på vägen ut till föräldragården, i en by där jag redan brukar två av
gårdarna, så varför inte en till när det är på samma håll?!

Sen såg jag en sak i tidningen idag. TV-program imorgon.
”Dokument utifrån: Det vita guldet.”

”Mjölk har i många år marknadsförts som nyttigt och
näringsrikt och har länge varit en viktig del av den svenska kosten. Bland annat
framhävs dryckens positiva inverkan på skelettet. Men är mjölk verkligen så bra
för oss och är själva processen och tillverkningen okej för alla?”

Nej, klart som fan att det inte är! Det borde vem som helst
fatta! Den stora förloraren är bonden. Pricken över I:et i detta fall –
”Nu granskas mjölkindustirin i en tysk (!!!!!) dokumentär.”

Bra där! Skicka ut allt om händer i ”sämre” länder
och skriv om reglerna att det är så här det går till även hos oss. (Kan tilläggas till att en kompis som praktiserade på en gård i Tyskland fick första dagen lära sig att spruta kossan med oxyticin – det gick fortare att mjölka, än att torka och stimulera juvret, och på så sätt sparades pengar i produktionen. Hormoner är billigare än välfärd…) Fy faan, vad illa jag
mår. Tyvärr var anledningen till att jag råkade se detta, som inte tittar på
TV-tablån, att det var en stooor ruta om detta. Så att ingen – inte ens jag –
skulle kunna missa det! Och vilka kommer titta? Just det, de okunnigaste. Med
noll källkritik! Vore det helt enkelt inte bättre att rada upp alla bönder på Stortorget i Stockholm och låta media och politiker att avrätta oss alla bönder
på en gång?! Sen hade ju all världens problem ju varit ur världen. En gång för alla.

Tjoho – alla växthusgaser kommer swischa iväg ut bortom
ozonskikt och allt möjligt och det kommer bli riktiga somrar och riktiga
vintrar igen! Alla naturkatastrofer kommer upphöra och alla miljömuppar kommer
kunna gå och odla sina bönor i godan ro utan någon konkurrens. Köttets vara
eller inte vara blir klart och Oatly kan odla sin havre på
”klimatsmart” konstgödsel för att få fram bra dryck.
Vem har koll på att 55 kilo nötkött kan produceras för samma utsläpp som en Thailandresa med flyg?! (Skövde igen) Hur mycket kol binder kossan i kretsloppet mot vad flygplanet gör?! Men resa, det är viktigt och ger hög status! Den där jävla bonden däremot…
De där 85 kilona det brukas pratas om är även ben inräknade. Vem tuggar i sig de rena benen, undrar jag. Rent kött, utan ben, utan fettkappor, utan hinnor och senor äter vi 62 kilo av per person och år.

Jag som inte satt min fot på en flygplats på tio år kan äta mitt eget närproducerade kött med ganska gott samvete, känner jag.

Sorry men jag blir rent av jäkligt förbannad från hårrötter
till tånagelspetsarna. Och än är jag inte riktigt klar. Kom ihåg att alla icke-citerade kommentarer är MIN åsikt;

Ännu en bra sak som kom upp i Skövde på seminariet var just
frågan om vatten. Just nu efter två torra somrar har ju vattnet blivit en
drivkraft för Nej-sidan. Ett kilo kött kräver ju så ohejdat med vatten. Vatten
som tas direkt ur grundvattnet och låter människan bli utan. Sägs det.

I själva verket är det ju så att 94% av dessa 15-16 000
liter vatten som går åt till varje kilo kött regnar. Och det regnar oavsett om
en ko äter av gräset eller ej. Häftigt va?! Kossan dricker dessutom cirka
hundra liter per dygn. Det motsvarar 1% av ”vårt” vatten. Själva
använder vi 2% endast för rengöring! Smaka på den.

Dessutom stod det i veckans Land Lantbruk, nr 6-2018, flera
bra saker. (För er som inte har den): Bland annat inleds tidningen av Kerstin
Davidsson, sida 2:

”En sund skepsis till matlarmen förmedlas i boken.
(”Varning för mat” – en antologi på initiativ från LRF Mjölk, min
anm.) Många minns nog Livsmedelsverkets dramatiska larm om akrylamid i
potatischips. Det visade sig senare att man måste äta kilovis med chips
dagligen för att komma i närheten av gränsvärdet…”

”’Å ena sidan vill medelklassen i västvärlden att maten
de äter ska vara ’naturlig’ i meningen ekologisk och närodlad, å andra sidan
vill de ha saker som avokado och quinoa. Den ena odlas i Mexiko, delvis
kontrollerat av olika drogkarteller, och det andra i Peru och Bolivia,’ skriver Katrine Marcal, en av bokens skribenter.”

”Ett annat exempel är att människor väljer bort mjölk –
av förmenta klimatskäl – till förmån för mandeldryck. Att de törstiga
mandelträden bevattnas ur Kaliforniens grundvattenreserv som hotar att tömmas
är tydligen lätt att förtränga.”

”Matvalet har också blivit politiskt. Ett färskt
exempel är ett krav från Miljöpartiet i Karlskrona. Partiet har motionerat om
att kommunens skolor bör servera veganbuffé, av miljö- och klimatskäl”

Slut från Kerstin Davidsson och över till en krönika av
lantbrukaren Arne Lindström, sidan 5:

”Vi har ju alla rätt att äta vad vi vill av vilket skäl som helst men att hävda solidaritetstanken som argument för att inte äta kött ter sig för mig mycket långsökt.

Jag kan inte på något sätt se att folk i tredje
världen skulle få det bättre med mer mat på sina tallrikar om jag, eller så
hela Sverige, skulle sluta äta kött.

Om väldigt många skulle göra det så leder det till kraftigt
minskad djurhållning, vilket i slutänden gör att vi brukar ännu mindre av vår
egen jordbruksmark – då just djurhållning är det vettigaste sättet att använda den
på. Utan djurhållning blir vi ännu mer beroende av andra länders jordbruk och
att någon i tredje världen skulle bli hjälpt av att även vi är med och ’tävlar’
på samma marknad som de – det är mycket osannolikt. Det kan väl endast leda
till att de får ännu mindre eller dyrare mat”.

Tack Arne Lindström och tillbaka till mig.

Det pratas ständigt om att äta mindre kött. Problemet i det
hela är att vi äter för mycket utländskt kött. Cirka femtio procent nötkött
importeras till Sverige. Från länder med sämre miljöpåverkan än oss, sämre djurskydd och
långa transporter till vårt avlånga land i norr. Gång på gång i Skövde trycktes
det på att man behöver inte bry sig om ett jordbruk är ekologiskt – alla marker passar inte för ekobruk – eller
konventionellt, det viktigaste är att det är HÅLLBART. Och Svenskt.

Tänk på det!

Min tidiga nattning blev avskrivning här. Kunde man göra
likadant på lånen tros…?!

Man kan ju undra vad hon drömmer! Krampaktigt grepp om spjälan och illvrål mella varven… God natt



Bonde på vift

Bondelivet 2018 Posted on tor, februari 01, 2018 20:24:18

”Trollet är far till alla barnen”, som han sa.

Februari – Kalasmånaden

Inledde med att smita faktiskt. Mottog spannmålslasset som
levererades idag – mot att säljaren fick låna bil till sitt jobb och återlämna
den under eftermiddagen sedan kärran var tömd. Lillan i vagnen och lillhönan
till dagis. Snabbt hem och slängde till djuren i lagården lite mat, ombyte och
upp med den lilla för sångstund och våffelkafé i missionskyrkan.

På slutet där kom lillfisen på att hon inte hade sovit
färdigt, så bara att åka hem, stjälpa över henne i vagnen igen och dra på
arbetskläderna. Också ett ställe att sätta huvudet på…!De var inte helt övertygade om att få frukosten flera timmar för sent! Men kanske kunde man hitta några strån på vägkanten?!

Maxad balrunda ute. ALLA behövde foder. Det händer inte
varje vecka, kan jag säga. Eller jo, men inte samtidigt! Två in i lagården, en till kor/kvigor, en till kor/kalvar, tre
till korna och en till tjurarna. Plus spannmålen in då. Det var dammigt! Men nu färdigt! För denna gången…

”Det som göms på snö försvinner i tö…”

Imorgon tänkte jag smita igen – ska iväg och kika lite på
spänningarna i ryggen och sedan möta upp en vän för lite lunch (men det tänker
jag inte berätta för nån!)
Tills dess: Sleep tight

Ps. Vad kul med lite respons. Det lockar lite mer då. Annars kan det ju iika gärna skrivas av och sparas ner i Word.



Fåraherde i LRF

Bondelivet 2018 Posted on tis, januari 30, 2018 21:24:00

Det börjar märkas att Anticimex äntligen behagades dyka upp. Där det sprungit möss ligger de nu döda.Klövverkning i fredags. En riktig härlig buttergök är han, verkaren. Med andra ord får man vara precis hur oförskämd som man bara vill och kan tillbaka. Rätt vad det är har även han svårt att hålla mungiporna nere. Om jag bara håller käft och gör som han säger, alltså. Tyvärr var han ”tvungen att ge dig ett godkännande” sen jag lastat upp verkstolen på lastbilen. Han fick också erkänna att det både tog emot och att han inte mådde helt bra av det. Då erbjöd jag mig att ”råka” lägga i fel växel och skicka ut stolen på andra sidan för att styra upp situationen, men riktigt så illa mådde han visst inte! Och för egen del tyckte jag det var bra med regnbyxor i leran…
Fick prova på att vara fåraherde en dag. En utryckning till
Jirka för gentjänst, men fick börja att hiva iväg en förrymd tacka innan
uppdrag kunde genomföras. Hon hade tydligen rymt dagen efter också, så jag
lyckades väl inte skrämma henne tillräckligt.

Lillskruttan fick på sig en fodrad regnoverall och premiärade på gräsmattan. Dock blev hon hysteriskt rädd för de jätteförstora stövlarna, så overallen fick tätas på annat vis – stora påsklämmor!
Middag/kvällsmat hos min moster som hade sitt lilla barnbarn
hos sig. Det gick nog fort i kurvan…;)

Söndagen firades faktiskt. Maken höll sig nerbäddad, sonen
kom aldrig i byxor på hela dagen och själv alternerade jag mellan underställ
och pyjamas. Lillhönan följde med drängens fru till kyrkan så fick vi andra
passa på att vila öronen en stund.
Efter lagården svidade jag dock om, eller klädde på mig, plockade med Mormor och åkte på uppvaktning. Visserligen undanbett sig, men har man firat och firats alla gånger i över femton år tycker inte jag att en nollning hit eller dit spelar roll! Fika hade vi med, så det krävdes bara lite dricka.

Pojk, min pojk

Denna nya vecka fick startas med att välkomna en ny
herefordkalv. En levandes tjur på 43 kilo. Perfekt. Dock var glädjen ganska
kortvarig då den större kalven fått diarré. Det kan väl gå an om det sker i
slutet av säsongen, men inte när det startar med det. Någon där uppe försöker
nog säga mig något…! Börjar kännas som att jag snart måste lyssna med, är det värsta.

Jaja, man var ren tills man gick ut i alla fall!
Under kvällen blev jag invald i styrelsen för LRFs
kommungrupp. (Knappt jag visste att jag var med i LRF!??) Fick förfrågan om att
bli ordförande också, men där sa jag stopp. Dels är min erfarenhet av ”att
sitta i nåt” (som inte innebär ”skiten”) att jag var med i
elevrådet på mellanstadiet… Och dels tycker jag det är lite dålig stil att få
förfrågan och tvingas svara inom ett par timmar, då det inte borde varit någon
överraskning att den nuvarande tänkte avgå.

Och den där hemska tandläkaren? Hur gick det med honom?! Ja,
jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. Fick för flera år
sedan höra att nästa gång tanden strular blir det rotfyllning. Så även i
november hos tandsköterskan. Men nu när jag våndats, ångats och försökt förlika
mig med denna process säger tandläkaren stopp!? Byt tandkräm, medan detta skov
pågår, för han tänker inte döda en frisk tand! What?! Finns inga fel på den,
mer än att den sitter i huvudet, så även nerverna som spökar i hjärnkontoret. Således
sitter alla delar av dessa besvär i just huvudet.

Huvudet som snart ska landa på kudden denna tisdagskväll.

Den lilla ungen fyller snart ett år. Hon börjar därför få vara delaktig i köket för att höja matglädjen lite. Och kul är det. Väl bekomme:God natt
Ps. Det har varit väldig stiltje i kommentarsfältet länge nu. Finns nån kvar?!



« Föregående