När jag fått ut kalvarna någorlunda rätt igår stod jag och
pratade med drängen, i sedvanlig ordning, under de minuter lugnet lägger sig
innan de första kalvarna börjar förflytta sig och trigga tjurarna till att
skrika efter mat.
Berättade för drängen att jag är sjukt provocerad. Nåt
oerhört provocerad. Av alla som dyrkar det ”fantastiska vädret vi
har”. Det stör mig något oerhört att gemene man inte ser längre än precis
dit nästippen slutar. Vad är det folk inte fattar?!
Nog för att jag både är partisk OCH bonde, men hallå?! Var
är vattnet? Vädret är inte fantastiskt längre. Helt underbart några dagar, men
that’s it.
Sjöarna sjunker i rasande fart, långt innan de hunnit upp i
normalstånd. Åarna sinar och våra bäckar torkar ut. Det pratas om
bevattningsförbud och är beslutat om eldningsförbud i hela länet. I APRIL!!!!!!
Detta är saker som ska ske i skiftet juli, augusti! (Till råga på allt var det en diskussion på radio huruvida allt detta släckvatten från sjöar påverkar grundvattennivån. – Säkert mycket bättre att pumpa det från en brunn så det inte påverkar vattenspegeln i sjöarna, eller vad?!)
Vinden ska vi inte snacka om. Som om inte torkan i sig är
ett hot mot mänskligheten, så ska även vinden skallra i takpannorna. Torka ut
ännu mer, och skicka sjok av sand och grus på en så fort man sticker ut näsan.
Tröttnade, så efter avslutat pass bestämde jag mig för en
långfrukost (med kompletterande blogg efter helgen) och sedan en slipning och
slutspackling av dotterns rum.
Hade precis kommit in när jag fick sms från maken om att det
brann mellan samhället och kyrkbyn. Satte mig i bilen direkt för att
lokalisera, och hann få en riktlinje av en brandbil på avstånd. Vände efter en
stund och mötte ännu en röd lastbil, så stannade honom och frågade om de
behövde mig.
Långfrukost?! Blev en tallrik yoggi med müsli på stående fot
innan slangen från gödselbrunnen drogs loss och slängdes i sjön.
Upp i skogen, kontaktade boende där och blev snabbt
nervinkad på en skogsväg. Branden som varit fint inringad mellan tre sjöar
skuttade iväg och gick i rasande fart i stormen, upp mot byn och husen. Riktiga ”tassamarker”, noll mobiltäckning mestadels och stora ytor otillgängliga. 
Till höger om mig, och rakt framför mig…
Så kom de stora pojkarna…(och då var detta ändå den lille…:
Men alla körningar efter vatten i sjön påverkade den, så vips var där en traktorgrävare, och två bil och släp med grovt grus för att få till en bra, stabil plan att stå på
Fyllde
tunnan på nytt när maken ringde och meddelade om brand på ”våra”
marker i utkanten av brukssamhället. Precis där skogsbacken upp till oss
börjar. Ett par kilometer skog, brant stigning och kraftig ostvind innebär
gården hemma nästa. Evakueringsplan för lagården?! Jo, det har man ju om lagården
börjar brinna, men om det brinner utanför?!
Sorry, måste tänka på mitt. Iväg hemåt genom skogen, var
halvvägs till kyrkbyn när maken ringde igen. Under kontroll. Styrka från ett
samhälle ungefär en timme bort, tur i oturen inkallad till skogsbranden och
fick omdirigeras strax innan kyrkbyn, en halvmil bort. Hade de fått utgå från
sin station vid larm, hade det hunnit gå fruktansvärt illa. Där också. Tackar
gudar, öde, slump och allt annat att de kom så fort!
Svedd lagårdsdörr. Märkligt att det gamla höböset innanför klarade sig. Slangarna låg fint när jag tittade vid lunchtid, så faran var blåst över och nästan ett dygns bevakning likaså.
Tillbaka uppe i byn där branden rasade. Körde tillbaka ner
på skogsvägen där jag insåg att min vändplats stod i lågor, så backa tillbaka
mot grushålan och vända runt där. Precis fått igång pumpen när det ringde
”ta dig därifrån fort som fan och kör bort till huset längst bort, elden
är på väg att ta det”.
Det var en upplevelse, men jag känner inget behov av att
återupprepa det.
Sjuk tacksam för insatsen så många bidrog till. Tre
vattenbombande helikoptrar, Maskinringen som kom med monstertunnor (var ju
pinsamt att stå där med en åttakubikare!), försvaret som kom med femtio man på
kvällen, tillsammans med grävmaskiner och bandvagnar, och allt ”vanligt
folk”.
Det har spekulerats i brandhärjade områden mellan hundra och
tvåhundra hektar. Två mil brandslang, såg jag nån notis om. Det är långt!
Landsvägen var ett mål att hålla, och det var kritiskt mer än
en gång. De stora boysen körde med sina tunnor och försökte hålla barriär, jag
hade inte där att göra och sista timmen tog jag lite mat och prat.
Maken kom för att lösa av mig efter släckning av den
”egna” branden, efter lagården och middag hos drängens fru, där även
barnen var. Han körde aldrig tunnan, men drog slangar framemot midnatt tillsammans
med några andra i det brandhärjade området.
Kom hem själv strax innan nio. Möttes av en smått hysterisk
tvååring som i olika kombinationer hackade ”mamma, tunna, brumma, elda,
pappa”. Fick henne lugn och i säng innan jag själv tog en sväng med
tallriken in efter mat hos grannen, en långdusch (nåväl…) och när adrenalinet
började släppa både det sved i ögonen och jag började hosta. Och frysa. Tända i
spisen?! Eh, nä. En filt duger gott…
Sverige är ett fantastiskt land att bo i. Såna här
tillfällen inser man att skatten inte är för hög, och vidden av att gräva ner
elledningar, då det i detta fallet starkt troligt orsakades av fallande träd på
just högspänningen.
Lättnaden idag av att se helikoptrarna styra norrut, och att
ha sett brandbil efter brandbil lämna området. Att det fanns så många
insatsbilar visste jag inte! Men så hörde jag på rykten att ölänningar var på
ingång för att lösa av också.
Har känt lukten av brandrök på många ställen idag. Varit ute
och tittat flera gånger, och tycker det pustat rök från värmepumpen i köket. Kände
mig lugn igår, idag vete fasen alltså…
Får se om det blir någon God Natt. Natten som gick fick jag i alla fall sova ett par timmar innan det brann på gärdet här mellan gården och sjön. Det slocknade lika fort som jag öppnade ögonen…
Nya favvo-posen. 
Kom in en dag och hittade hovtången i fickan. Där ska den inte vara, så jag placerade den på ett fiffigt ställe med vetskap om att den skulle vara bortglömd till eftermiddagen när foten skulle i stöveln. Vid fyratiden blev jag precis lika snabb-ilsk som jag misstänkte vid tio! Mission completed och tången på rätt ställe! 
Olika modell på ägg! – Och det har blivit en miss med det lilla. Nån höna glömde tillverkningssteg 2-9 på tioskalan. 
Glad att kvigan inte kom på att hon var halvlös, då jag glömt bort att åtgärda ett par dagar… ”Tar det sen, när jag gjort klart rutinerna…” Jo tjena!
Redo för fredagsbad!
Söndagen tillbringades hos di gamle med middag. Smidigt att
På hemväg stannade jag till ungefär halvvägs och fick middag
Urhereforden var en liten, kompakt, hornad ko. För att få bukt med hornen korsades de för många generationer sedan med Angus, en likvärdig ko som besitter den dominanta genen för hornlöshet. Ännu ibland slår vissa drag igenom, bland annat den dominanta, svarta kofärgen! 
Vilken kosserad!
Skurade skohyllan (för första gången misstänker jag) och under den. Tror golvet ljusnade… 
Ungarna hade en del teckningar att sortera! Finns mycket att tända i spisen med ett tag framöver! Nu är det (för tillfället) ordning där också!
Hade direktsänd realityshow igår. Selma inspekterade garderoben, våning för våning. Hur hon nu lyckades ta sig dit… Avslutet var lika elegant som misstänkt – knycken ner en våning uteblev och istället en vrålduns i golvet två meter ner! SEN kunde vi släcka lampan. 
Morgonen var seg. Väldigt seg. Tre brummande Scaniamotorer och två katter á åtta och elva kilo på magen underlättar inte! 
Igår valde hon pepparkaksstassen som pyjamas, behövde dock sin ”mösscha” också och rotade reda på den. Imorse lämnade jag bordet för ett toabesök och återkom till min plats upptagen…
Vacker morgon!
God natt
Senaste kommentarer