En ung bondes vardag

Välkommen till Skärvhult. Här agerar hjulsparkar vägmärken!
Jag skrev i ett sms till en vän i torsdagskväll på frågan om
det kommit många kalvar; En i tisdags. Väntar minst tre till denna vecka. Plåtniklas skrämde mig i fredags morse genom att stå i fönstret plötsligt. Som tur var var jag relativt påklädd. Om någon blivit av med en vaktel så kan det finnas risk för att jag stulit den. Jag vet bara inte vilken det är i hönshuset…

I fredags morse kom ju då den lilla kvigan som låstes in men
släpptes ut igår då hon äter relativt hyfsat. Hoppas hon hittar de andra
spenarna också bara. Jag anser att det är bättre att låta bli de spenar kalven
inte bryr sig om då det inte, förhoppningsvis, bildas mjölk i dem om inte
råmjölken, den allra första mjölken, försvinner. Juvret är indelat i fyra delar
som är ”oberoende” av varandra – därför kan en spene bli riktigt
dålig men inte de andra tre. Köttisar som inte mjölkar så mycket som en mjölkko
brukar klara det relativt fint. Men… Men…

1680 – det stirrigaste eländet jag har. Är skickad på slakt säkert fyra gånger, men har aldrig blivit anmäld till bilen… Livrädd för allt som innebär instängning. Men när bästa kompisen 1790 låstes in så. Kom ihåg att jag säger det – får jag tvillingar i år är det 1680 som är modern. Sååå tjock och sååå tung och otymplig. Ungefär lika otympligt som att fastna med ena benet över bordets tvärslå. Gick inte att ställa sig upp och inte att få loss benet sittandes… Och hur i hela friden har hon lyckats att kränga flasknappen ut och in?!Lördagsfeeling hos barnen.
Sonen tycker det är superkul med detta. Han har varit
hejarklack i alla kalvtittar och konstaterade att en precis torrslickad kalv är
mjukare än något kramdjur! Därför blev han också extra exalterad när vi på
lördagskvällen tittade till icke-ätar-kalven och saknade en ko. Hans ko! Längst
bort i hörnet av hagen stod hon med en liten (eller inte!) kvigkalv jämte sig. Föste dem tvärs över hela hagen i den knädjupa snön, in i ligghallen där kalven
märktes och sedan skuttade hon ut igen. Och jag vräkte in. Och hon ut. Och in.
Och ut… Efter en tolv femton gånger gav jag upp! Och som tidigare kommentar sa; Jo, det är så skönt och smidigt att inte vara nyförlöst själv när man krabbar med kalvar!

Sällskap fick vi på kvällningen också. Med en halvtimmesvarsel dök skogshuggaren upp. Kanske borde ta på mig något annat än understället, sa jag. – Äh, svarade sonen. Han kommer säkert ändå i huggarbyxor som vanligt, så vad gör det då med era underställ?!

Maken svängde nerom tjurarna när han var på vift igår, och
bedömde att de behövde foder. (De kunde gott rensa häcken tills idag, men det är en
annan historia). Drängen skulle följa med ner men behövde tanka traktorn en skvätt
innan. Jag passade på att öppna ligghallen till strulkvigan när drängen ringde.
”Det står en kviga med många ben här bakom… En brun med horn”. Var
ju helt tvungen att fråga om de satt därbak…

Lite lagom internt så hade vi en episod tidigare i veckan. Kan
försöka återge den. Håll i er:

Går en runda varje morgon nu. Tittar på djuren. Försöker
bedöma om och hur nära kalvning de är. Flytt eller ej. Tittade på en som jag
tyckte kunde vänta lite med flytt – vill ju helst att de kalvar i
”rätt” hage, men inte att de går där och trampar upp i onödan.

Drängen körde balar till foderhäckarna och ropade sedan på
mig om en brun ko med horn kanske snart borde flyttas! – Hur ser hon ut, undrade jag. – Hon är brun! (Har nittio procent
bruna kor med vitt huvud så det är ju lite oprecis beskrivning.) – Rödbrun, brunbrun eller gul?

– Brun. Hon hade horn! –
Jo, jag har hört det, men hade hon helvitt huvud?1703?! – Jag vet inte! Såg
bara baken! – Sitter hornen där?!

Längre kom vi inte innan vi båda bröt ihop. Lite illa om en
heltidsbonde sedan mer än femtio år inte vet var kossans horn sitter… Eller
är demensen ett faktum! Vi tog en tur i traktorn i alla fall men kossan med
horn i rumpan var försvunnen. Möjligen kunde det vara den bruna kossan med
helvitt huvud – med horn på – dvs 1703. Skit samma. Kul har vi för det mesta!

MEN. Tillbaka till kvigan med extra ben igår så hade hon
mycket riktigt nedkommit med en liten tjur. Och om hennes premisser på kalvsjuk
gäller har jag säkert tio kavlar till innan onsdag. Ingen svullnad i baken och
inget som helst juver! Luriga jäklar.

Mannen kom ut sedan vi utfodrat tjurarna och hjälpte till
med bärgning av kalven. Pigg rackare så han sprang över hela gården i princip för egen maskin.

Kalven märkt och i rätt hage. Så säger maken Titta! med en
gest mot vägen. Där kom sonen fullt påklädd. Med lillasystern i vagnen, fullt
påklädd. Då är man nyfiken på kalven alltså! Makalösa unge!

Dags för utfodring i lagården efter det. En snabbt ombyte
och en sväng för hämtning av några biramar. Några var ordet. 145 st hade gubben
skickat iväg för kokning, rengörning och vaxrensning som då återvinns och
kommer tillbaka i vaxkakor att på nytt sätta in i ramarna. Mot betalning
givetvis. Och nej, det är inte bara årets synder. Tyvärr.

Det blev fullt i bilen. Minst sagt. Knökafullt så den sista
lilla packen ramar fick maken ha i knäet. Och när vi ändå ”var på
hållet” hade vi bjudit in oss till min moster och födelsedagsgrisen till
man på kvällsmat. Hade med en nybakt sirapslimpa till sirapslimpekungen. Deg
som fick jäsa över natten, bakade ut dem det första jag gjorde. Maken skickade
in dem i ugnen vid jässlut och skickade ett sms till mig med beräknad färdigtid
så jag fick springa in från djuren och rädda dem sen han åkt.

Ungarna i säng och jag fick snällt skiva upp och paketera
helgens fyra limpor.

Imorse så vaknade jag till lite lagom luddig. Tittade på
klockan 8:28! Vad hände med mitt larm halv sju?! Det hade maken stängt av när
han gick upp…

Fråga inte. Totalt hopplöst att hålla reda på när det ändras femton gånger per dygn… Vad sägs om den lilla inventeraren förresten? Just nu är DVD-skåpet övergivet för badrumsskåpet. Det finns mycket grejor i det. Eller fanns… Nu återfinns de mest konstiga saker på de mest konstiga ställen. Och inte alltid de mest logiska ställena. Sen är det ju farligt med köttdjur. Ilskna mödrar och rädda kalvar…Tanken är en tur till Bokbussen i eftermiddag, om han kör i
det dåliga väglaget. Sen blir det LRF-möte till kvällen. Först nu ska jag ta en tur och titta till den pågående (?) kalvningen.

God morgon! Tänker du gå upp snart eller?!Har man inte vaknat innan riskerar man att göra det vid ett ras från hönshuset.

Hej grönsaks- och potatisland!

Tittut!
Fel hade jag! La ut en bild på ”nästa kalvande”,
med det var inte alls den som gick runt med en liten imorse. En lugn och snäll ko, trodde jag. Som satte till ett par andra kor så in i vassen när de sniffade på hennes bebis. Ett djupt andetag för min del och repade kalven. Drängen anslöt och kossan likaså. Sniffade på oss i tur och ordning och vände sedan runt och satte mulen i foderhäcken. Märken i kalvöron och när vi släppt den och lämnat arenan kom kossan snabbt från häcken till kalven.
Vi pratade om det där sedan; Om någon helt främmande skulle gått in och tagit kalven. Hur hade Mamma Mu reagerat då? (Samma känsla som när jag var sugen på att be någon främling överfalla mig, bara för att se hur vår världens-snällaste-goaste-golden reagerade. (Gjorde det aldrig))

Annars går man och är helt nojig nu. Tittar och tittar.
Fokus på tuttar och rumpor. En över här, en över där. Och vad är det som skymtar där borta?! Mellan kossorna!? Men ingen utplacerad kalv. Utan den där lurendrejeristenen igen…. ”Alltså, den där rödbruna kossan med horn. Hon är verkligen sketatjock!” Fullt benägen att hålla med sonen! När jag sätter stängsel utgår jag från höft och knä – trådarna hamnar på ca 100 och 50 cm höjd. Det funkar inte jättebra just nu…! Och syns inte jättebra, men övertråden är strax över mina knä.

En vilsen kviga släpptes ut med hjälp av maken sedan vi
hjälpts åt att halma deras ligghall – närmar sig kalvning men krävde en flytt
runt hela gården till kalvhagen. Där vi då beslutade att stänga in morgonens
dam. Mannen och drängen körde ut efter ett par grindar, jag nappade åt mig
kalven och bogserade den tvärs över socknen. Men innan dess hann hon springa ut
med sin mamma på vägen – ingen tänkte ju på att stänga när det ”skulle
baras”. Minsta kalven nästan framme vid ligghallen när de två största kalvarna tog
täten och utforskade vägen de också. Med några kor som hejarklack. ”De går
ingenstans” tänkte jag och petade in ko och kalv i hallen. Kort därefter
kom grindarna och när de nästan var på plats hängde drängen sig på tutan. Korna
långt åt tjottahejti ute på hygget och nya skogsvägen flera hundra meter bort. Ohps! Löplina! Man tager ju vad man haver. Och hon har nu fått i sig.

Men de vände hemåt och kom tillrätta efter en stunds frihet
utan större ansträngningar från oss. När luftledningen var nermonterad vill
säga – en av de nya herefordarna vägrade gå in annars… Wild West inne också. Alla älskar pappa. Och den där lilla glipan mellan jeans och tröja?! Den är jättekittlig! Men tro inte att jag gör något för det! Tro inte det!

När maken väl kom in hittade han två barn vid köksbordet med
lera. Var var den lilla? ”Pipig och gnällig, så henne la vi i sängen. Hon
sover!”

Samma små var ute och hämtade mjölk i tanken och sedan
följde sonen med mig för tvångsmatning av kalven som var helt vimsig. En bra skvätt
hoppas hon fick i sig innan vi gick in för en sen middag själva.

Lilla Selma som ska vara med precis överallt hela tiden man är stilla. Undrar varför hon blivit sån på gamle-dar’. Typ som dagens cat-woman.Trevlig helg

Var är hjulhuset?! Skrapar rejält i svängarna, men omöjligt att bli av med! Nästan som nätet på en djupfryst havrebal.Körde över tre kor igår. Idag petades ytterligare två över
vägen. Den ena vägrade att gå och trots varningar stod hon still. Det blev till
att bussa traktorn på henne helt enkelt. Då som först lommade hon iväg. Inte övertygad, som synes, men i rörelse.

Men den lilla svarta,1761 som flyttades igår, saknades. Svängde inom den hagen och
kikade läget. Mycket riktigt – en liten kalv jämte henne i ligghallen. Hämtade märken och knipsade i dem medan mamman stod en halvmeter bort och slickade sig på ryggen. Ingen rädsla där inte. Nu är
det kul igen! Inom kort kommer en herefordkalv! (Och just nu har jag ju 75% överlevnad på kalvarna! – Hoppas det blir bättre!)

Nattens nya nästandecimeter snö skottades undan och
sömmerskegrannen kom ut men inte in – blev hängades på plogvallen!

Jirka hämtade bale och lånade traktor. Mannen är på nåt möte
men blev sinkad av en fiber-gubbe. Ett par bröd gjorda. Lite pappersarbete
inför vissa uppföljningar ifyllda och lagda i kuvert. Liten blåmask på g

Barnen sover i sina sängar och Selma snarkar högljutt jämte
mig. Lite fika och sängen.

God natt.

Flera gånger som tvättmaskinen inte verkat funka ordentligt. Börjar misstänka varför…

Efter flera dagars vila känns bäckenet betydligt bättre!
Förhoppningsvis inte för att det dragits tillbaka i det dåliga läget, utan för
att jag fått ordning på spänningarna med spikmatta, Voltaren, vetevärmare,
stretch och sitta/ligga på tennisboll. Och tur är väl det:

I fredags samlade vi ihop oss i vettig tid och åkte på bad,
hela familjen. Sedvanlig middag på det och sedan hem med trötta barn och
föräldrar.

Men knappt man vågar visa upp sonen…

Tidigare på eftermiddagen sa jag till maken att jag hade en
väldig lust att bjuda bort oss, bara för att komma hemifrån. Tex till
gymnasiekamraten då det är väldigt länge sedan vi var hos dem. Typ ”Vi
kommer på middag imorgon, se till att vara hemma och fixa lite att äta…!” Men det kändes samtidigt inte helt lockande då
vi skulle ha barnkalas tidigare på lördagen. Det tar på krafterna.

Lite komiskt att det, strax efter kl 21 på fredagskvällen kom:
”Go kväll. Jag vet att det är med kort varsel men har ni något för er
imorgon eftermiddag/kväll? Eller har ni lust att komma till oss? Kram” –
från gymnasiekamraten. Det var helt enkelt meningen! Tjoho! Andras leksaker!

Så lördag:

Barnkalas för lillhönan under två förmiddagstimmar. Direkt byte
till sonen för två timmar eftermiddag. Gick jättebra och ingen konstigt någonstans,
sen ett par av de små tinat upp.

Lite tidigare lagård och sedan iväg till vännerna. Provskjutning!

I söndags blev det Vasalopp för hela slanten! Nästan i alla
fall.

Lillhönan tog med sig pappa till lagården (igen) så då fick
jag lyxa söndag; Baka lite frukostfrallor! Föga oväntat försvann flickan till
drängen och den minsta i vagnen, så vi andra tre busade med frukost framför
TV:n och faktiskt några godisbitar efter det. Slumrade intill maken i soffan
och sonen satt uppkrupen vid fötterna. ”Jag har nästan sett hela
Vasaloppet!” och var så stolt över att han kunde lokalisera prickarna på
”kartan” i förhållande till de som intervjuades.

Jag gjorde en omgång frallor till senare under dagen – knapp
färdigjästa och i frysen för att kunna nyttjas som bake-off vid tillfälle. En
tur i lagården för min del sedan följt av skridskor med sonen. Maken åkte där
iväg på älgmöte igen. Ko-socialisering också!
Snöskyffel, skridskor och barnvagn var en skum kombo att gå hem med…

Idag har varit årets tråkigaste. Åtminstone gick jag in för
det. EU-ansökan. Och tydligen studiedag för sonen! Surprise! (Nästan) Han
följde med ut i lagården, men bröt nästan ihop av allergi trots medicinering,
så han försvann ut och inväntade traktorn.

Alla vill ha vår! Inte jag! Titta så hårt och fint det är kring foderhäcken! Vill absolut inte ha töväder och regn!! Vi utfodrar även hararna för att de ska hålla sig på min sida!
Tre kor kördes över till kalvhagen – startskottet har gått
så nu kan det börja hända grejer. Dessa tre kändes mer på g än de flesta andra, men det lär komma överraskningar!

Frukost och sedan in till stan. Där måste man visst betala
för att parkera!! Vilken chock;) Men mer chock att det var en gammal automat
med endast mynt! Tur det inte var så dyrt, som synes:

Men EU-ansökan gick nästan misstänkt smärtfritt. Har aldrig
kommit undan med mindre än drygt två timmar och idag var det över på 1,20!
Mysko… Mysko… Jag erkänner att jag har lite svårt att läsa och även formulera mig ibland, men detta får jag inte ihop!

Hem för middag och sedan träning med vikarie. Ett riktigt
roligt, lekfullt pass. Men ett sånt som kan vara riktigt djävulskt i musklerna
imorgon, fast det inte känns nu.

Tror inte det är mycket mer inplanerat i veckan, men det kan
ändra sig. Har inte hört något, så lär bli riktigt snopen om det skulle stå en
vilsen fjortonåring på gården imorgon…

”Trollet är far till alla barnen” sa han för några veckor sedan. Tydligen låg det mer sanning i det än jag visste! Undra på att vi har trollungar när jag uppenbart är gift med ett………:God natt

Det jobbigaste just nu är inte att vattnet fryser, även om
jag nu står med sjuttiofyra djur utan vatten. Det jobbigaste är att minsta
procent vatten i balarna så sitter plasten fast. Fast som Taberg, skulle
drängen säga. Det krävs väldigt mycket tid för att plasta av balarna innan det
krävs mycket tid för att få av nätet. Sen har ju djuren en del att göra innan
de kommer innanför det frusna skalet och faktiskt kan äta, men de ska ju ha
sysselsättning heter det! Kreatur brukar vända röva mot vinden. Gissa var det blåser ifrån… Kör det ihop sig för den ena får den andra ställa upp. Vilken söt hejarklack man fick. Och den lilla bananen att stoppa i fickan… ”Vad har du i fickan Jan? Är det en jättebanan?!”

En tur till samhället tog lång tid då en lastbil stod och
samtalade med bärgaren. Ute på stora vägen stod en annan lastbil med
varningsblinkers och en bit upp i en annan backe såg det ut som att ännu en
tungviktare stod stilla.

Fick en leverans från Reftele i helgen. Eller en delleverans
i alla fall. En bekant sprang mitt ärende och lämnade det på sitt föräldrahem
intill makens jobb. Så mycket värt att inte behöva åka ”i onödan” i
detta väder ”bara för det lilla”. Vännen åkte ändå.

Leveransen var kalk i alla fall. Båda småkalvarna fick diarré,
så rädda vad som räddas kan med bacilldödare. Om det kan… Men kalkade upp i
kalvarnas ligghallar och nytt strö i dem. Lillskiten dumpades i traktorn
med drängen, lite skeptisk var hon. Och ganska snabbt lite simmig i blicken.
Medan jag rev ut strö lämnade drängen för att plocka upp min pojk vid bussen –
han hade haft idrottsdag och var välpackad – och återvände sedan för att flytta
det som var kvar av balen till nästa hall. Skiljer två veckor i ålder på kalvarna. Sex kilo i födelsevikt. Diarrén har tagit den lilla kalven hårt. En sällskapsdam till middagen sedan resten av gänget rusat iväg på Onsdagsträff innan jag kommit ifrån djurvattnandet.

Man tager vad man haver. I norrfönstret som inte går att stänga för slangar och kablar.

Militären ute och flög. Övning eller letade de efter nåt? Denna lilla kula ställde till det rejält mellan valsarna i spannmålskrossen. Inte var den smidig att få ut heller genom den minimala luckan… Återstår att lokalisera var den kom ifrån…

Kvickt in. Hade tänkt springa genom duschen, men inkommen
max tio minuter före tvungen avfärd och ut med otorkat hår i tjugo grader
kyleffekt kändes inte lockande. Stod och stampade. Maken kommer vilken sekund
som helst. Han kom inte hem, trots att klockan gick. Lillungen insvept i en
filt, in till drängens fru och dumpa henne, hälsa på sonen som satt där vid
köksbordet och iväg. Alldeles senare än jag tänkt.

Hyfsat väglag som tur var så jag var i god tid ändå hos
kiropraktorn. Ringde igår och fick tid idag. Det blev knappast bättre av vurpan
häromdagen. Vänsterfogen i bäckenet satt väl i höjd med knäskålen typ.

Hem och börja på maten. Maken i lagården och sedan iväg på
UV.

Sitter nu mörbultad i kroppen, vetevärmaren är flyttad från
länden till axlarna. Spikmattan väntar i sängen och då ska värmen till nacken.
God natt

Fick ju ryggen justerad för ett par veckor sedan, så det
måste givetvis sabbas. Drämde mig i skallen med järnspett förra veckan lagom
tills nacken började kännas okej och lagom tills smärtan börjat lägga sig så var det dags igen. Snorhalt.
En språngmarsch baklänges innan jag la mig raklång på rygg över ett
traktorspår. (Känner flera kotförskjutningar…) Perrrrfekt! Stackars kossan som stod i närheten – tre meter bort –
fick väldig fart för att undkomma mina fötter…

Tjoho! Hönor som värper precis där de står. Måste testa nåt nytt. Och två(!) gånger har det funkat sen i lördags!

Idag har det varit svinkallt alltså. Varmaste temp har varit
-8,5 (nu -13) och vinden ska vi inte tala om. Tröst att vi inte är ensamma. Bråkade med
vattnet länge innan jag gav upp och drog ut vattenautomat till dem. Väldig
trafik där, så kopplade in den och gick in för middag sedan. Att tina vatten är dötråkigt. Lika bra att somna ifrån… Är man tre om budet blir trycket på vattnet högre om man välter baljan…?!! Sen de hornade kärringarna var bortjagade för femtioelfte gången. De kom ju på att det var varmt och skönt i lä under lagårdsfläkten…

Hade gårdagskvällens surdeg klar som bröd en liten stund
innan mannen och lillhönan kom hem, så hon kom innanför dörren: ”VAD är
det som luktar så gott?! Har du bakat bröd mamma!?”

Ska försöka satsa på en tidig nattning idag. Och hoppas jag slipper
drömma om hamnstaden i dödsriket… Boken är slut i alla fall och den lilla sov
sin första fulla natt på evigheter. Hoppas på fler såna!

Mannen stack till föräldragården för nästa skift – de där
turkarna i källaren måste tittas till…

Ännu en härlig dag igår. Lyckades efter många om och men att
få upp Lillhönan på skridskor. Och vilken skillnad sen! Från att för ett par
dagar sedan inte klara av att stå på dem till att faktiskt kunna dras runt lite
på isen. Det kan man kalla att ”vila sig i form”!

En promenad med henne på snowracer också så fick sonen
egentid med pappa på isen. (Och jag kunde smita! Jisses vilken Bambi man är! –
Och livrädd för att ramla! Jag har inte vilat mig i form under de sexton år jag
hållit mig från isen…!)

Sonen drog till med en riktig praktvurpa i alla fall och
stoltserar med en smått blåskrapad kind.

Tidig eftermiddag för middag hos sömmerskegrannen. Ungarna
hittade ett spel där så jag körde en rond med dem innan vi gick hem. Askade ur
spisarna och hann precis ta det allra värsta i vardagsrummet med dammsugaren
innan ytterdörren öppnades och en vän kom på fika och firande av barnen.

Lite får jag allt skämmas, för har inte satt foten i
lagården på hela helgen! Skum känsla. Kluven känsla…

Idag är vi dock back on track! Sonen i skolan och jag ut. Fruset
vatten både här och där innebär merjobb, men inget som inte går att lösa. Vinden
har däremot varit väldigt kall att jobba ute i! En Sven. En Party. En Rudolf. Och en isbrytare långt där nere!

Selma höll på att krypa i krukan. Solen var ju ”bara” där – kattplatsen i fönstret låg som synes i skugga.

Kom även iväg på träning idag. Känns att det är mååånga
veckor sedan jag körde detta passet. Känns säkerligen imorgon också.

Gällande rubriken – Vi håller inte på med varken gisslantagning
eller flyktigsmuggling! Lillhönan har haft väldigt svårt för ”R”.
(Fördel med Småland då det krävs väldigt lite ”r” i vardagstalet!) Men
sent i höstas lärde hon sig uttala denna knepiga bokstav. Och det med råge.
Allt skårrrrrrrrrarrrrrrr på rrrrr nu! Det mesta funkar bra för henne, men
vissa betoningar är värre. Som idag när hon klargjorde för pappa att han får
åka till föräldragården och måla ribborna till vårt hus. ”Så de turkar i
källaren!” Någon som vågar sig på en gissning på den lillas räckvidd?!:) Och när till och med katten tycker det räcker med min läsdistraktion. Eller önskade hon uppmärksamhet. Eller så tyckte hon att det var dags för mig att ta kontroll på blodtryck och andhämtning igen! En ganska vanlig syn under våra kvällar! Man behöver inga betalkanaler om burken ändå bara ska på och dosan hamna på magen!

Avslutningsvis: Har någon en gnutta dödsångest – läs inte
Lars Keplers ”Playground”. Man får TOTAL dödsångest då. Fy fa-an vad
otrevlig den är. Måtte det bara vara uppdiktat!…

En surdeg är satt till morgondagen. Dags för fika och
sängen.

Åh förresten! Jag tänkte be eventuella Brukssamhälle-läsare om hjälp! Jag har bekymmer!; Har på ryktes vägar hört att jag har ett gäng Highland Cattle i hjorthägnet, så om någon ser dessa djur – ring mig. Jag hade ingen aning om att de ens fanns!

Lagårdsfläkten håller värmen. På vissa ställen! 172 var lite frostig och en ny stångskada stärkte beslutet att hornen ska bort!!

Fick sista spannmålen från säljaren igår. Nu behöver jag
inte betala hyllplats hos honom mer. Ett halvt lass, så det gick fort att få
in. Däremot dammade det något djävulskt. Tyckte han fick göra avdrag för de ton
som dammade över gården. Och ner i mina lungor. När det är så extremt hjälper
knappt munskydd. Förstår varför diagnosen dammlunga var vanligt på lantbrukare
förr! Idag har jag gruffat färdigt i alla fall.Där står de och har det bra. Tänk på mig! Behövs varken maskara eller puder här inte! ”Help yourself?!”

Lagom att kärran var tömd så var det kvickt in och tvätta
(!) av mig (”Hur smutsig ÄR du?!” frågade lillhönan förundrat) och
ner till samhället och BVC. Fyraårskollen – tredje gången gillt. Arton kilo och
hundrafem centimeter lång. Lite skumt med höger öra (förkyld fortfarande får vi
hoppas) och vänster öga verkade hon inte se ordentligt med, så en ny koll om en
månad innan det går till högre instans. Håll tummarna.

Den lilla skruttan fick sina vaccinationer också. En i varje
lår och tack och lov verkar hon opåverkad än så länge!

Hem för lunch (och Jo, mamma, man kan visst äta lunch kvart
i tre. Med frukost klockan elva så…) sen tillbaka till lagården.

Min hatt den har tre kanter…
Det sista jag gjorde innan jag kröp ner igår var att sätta
in en plåt med surdegsfrallor på nattjäsning i kylskåpet, sen sov jag som en
död. Tydligen har den minsta krävt nappen (och fått den) och lillhönan tassat
runt.

Imorse tassade istället mannen upp, startade ugnen och gick
ut till lagården. Till mig kom stora flickan med en Bamsetidning som vi plöjde
igenom samtidigt som vi löste ett gäng världsproblem. Diskussionen fick ett
abrupt slut när den lilla började illvråla och satt fast med fingrarna i
diskmaskinsluckan. Vad skulle de där och göra?!

Långfrukost och utgång för samtliga i solskenet. Sonen tog
en tur skridskor på gödselplattan sedan pappan skottat av en gång till. Jag
jagade ut samtliga hönor i hönsgården och startade upp städning av hönshus. Behov
sedan ett bra tag. Hjälp vad många de var!

Låg aktivitet, tack och lov! Solen värmer inte mer än ingången så då fryser de ihjäl på studs…

Korvgrillning till lunch med nybakta korvbröd (varför kan
man inte vara normalt funtad och åka till affären för de där bröden som glömts
vid flera veckors handlingar, istället för att ställa sig och baka…?!)

(Har lyckats få med tungan på bägge:))

När solen började smyga mot väster blev det lite ruggigt så
jag och barn styrde nosen inåt. Ny deg. Revansch på korvbröd, premiär på
hamburgerbröd och så en omgång rostebröd när det ändå var igång. Ja, och så en
pizzadeg till kvällsmaten. (”Men då mååååste du göra pizzasallad också
mamma. Vi får kolla så att kålen är fin fortfarande!” – lillhönan). Äkta håm-mäjd skorpmjöl!

Paketering av samtliga bröd nu sen barnen var i säng. Skärmaskinen
fram för de bröd jag snodde ihop igårkväll (nej, jag gör inte mycket annat!) och
dagens då. Försiktiga skåror i korvbröden och delning av hamburgerbröd – som
inte alls låg still för det ”perfekta” snittet. Nästan så jag blev
sugen på att balansera bullarna i handen, men förflyttades till Trelleborg på
en millisekund;

Jag, 14-15 år. Nyinköpta frukostfrallor från kvartersbutiken
(det enda jag saknar med stan!). Skar en bulle (för det heter det i Skåne. Det
är frukostbullar och ostbullar!) Hör mig själv säga Aj! – Står du och skär dig?! frågar Mor. – Japp,
svarar jag. Lägger ner kniven på bänken. Lägger ner bullen jämte och tittar på
min vänstra tumme. Tänker ”jäklar vilket fint snitt! Det ser ju precis ut
som i skolboken med hudens uppbyggnad. Där är läderhuden, där kommer ett par söta
små kapillärer och … Nu?! Nu BLÖDER DET!”

Kvickt in på toan och en helt uppstissad morsa halvskriker om
att jag kommer svimma och måste lägga mig ner och vi måste till akuten och sy
och jag kommer nog att svimma och jag har nog skurit av ledbandet… Och jag kommer nog svimma!

Jag stod på mig så fick dubbla plåster, några varv
kirurgtejp och högläge till frukosten. Tummen sitter kvar och funkar även idag.
Men, nej. Jag nöjde mig med det icke-perfekta-snittet i hamburgerbröden. Det
tog emot även denna gång att nyttja näven som skärbräda! Jag har inte lyckats en gång sedan dess!

Maken har satt upp knutabrädorna idag! Just nu är han uppe
och målar överliggarna till fönstren. Det rör sig, sakta men säkert.

Själv har jag räddat uppvispat-ägg-kakan/kvällskakan ur
ugnen och ska ge mig i kast med berget tvätt som jag hittade. Bob har förbarmat
sig över köksgolvet efter dagens bravader och själv känner jag att något
faktiskt blivit gjort. Även idag! (Jag tror jag måste försöka bli mindre självkritisk…!)Tummeltvätten har en tendens att fastna i korgar… Hängtvätten plockas undan allt eftersom men detta som ska sorteras verkar göras ”sen”…

So long!