En ung bondes vardag

Takstolarna är på plats! Därför samlades hela gården idag
tillsammans med snickarna för elvakaffe med tårta.

Fiaten var på semester ett par timmar hos svetsaren, så
efter fikat kördes drängen ner till brukssamhället för att hämta hem traktorn
och kopplade sedan på pallgafflarna för ihopsamling av fångstgrindar. Vi
lämpade nämligen över barnen på drängens fru, och rustade för djurdelning. Mannen,
drängen (en gubbe som stod i vägen – perfekt!) och jag riggade och sorterade
upp djuren i olika grupper; kvigkalvar som skulle stanna hemma, kvigkalvar som
ska iväg på bete, och tjurkalvar. Alltid ett meck att få ihop det, och sedan se
till att man får rätt kalv till rätt ko. Tror det blivit rätt nu i alla fall.
Den enda som vrålar, och då är det på riktigt VRÅLAR, är
kalva-endast-svans-kossan som nu blivit av med den tjurkalv hon lyckats
”adoptera”. Lugnar hon sig inte framöver får hon väl följa med
”sin” kalv till avkroken och gå på slakt till hösten. Detta totala
okynnesskrikande kan göra vem som helst nipprig!

Nysorterade tjurkalvar
med mödrar. Bakom dem gruppen osorterad.

Lite kul var att snickarna bad sonen som alltid har sin
bössa med sig, att gå och ”skjuta den där tuppen”. Tio minuter senare
gick jag in i kohagen med en rulle stängseltråd och några stolpar vilket vevade
igång närmre nittio kreaturs skrikande!…

Det rullade på bra i alla fall, med djuren. Fösa in i en
mindre fålla, slussa in dem smågruppsvis i grindarna, släppa ut tjurkalvar och
tjurkor i en anslutande liten fålla. Stänga den delen av grindhagen och öppna
andra sidan för att släppa ut kvigkalvar och kor i den så kallade highlandhagen
(sen jag hade Highland Cattle där), och sedan öppna på tredje stället och fösa
kvigkalvar och kor, som skulle stanna hemma, över vägen. De djur som hamnade i
highlandhagen snubblade direkt ner med näsan i det gröna gräset. Tjurarna var
så överansträngda att de flesta trillade ikull och idisslade. Och det gäng som
ännu inte blivit sorterade, såg sig lagom uttråkade till att också ligga och tugga.
Tillräckligt avslappnat för av vi vid varje ny skock in i grindarna nästan fick
peta på kalvarna för att de skulle stiga upp och gå med. Känns rätt bra
faktiskt!Utanför bild precis till höger går mannen. Nere till höger syns
stängselbandet vi hade mellan oss för att fösa djuren. Och så syns ett exempel
på de icke-livrädda kalvarna.

Efter dagens bravader ska det bli gott att krypa ner. Satt
med den småfebriga sonen och blåste såpbubblor en stund, med lillhönan nånstans
hos grannen och lillan halvsittandes i vagnen för övervakning.

Igår kom gymnasiekamraten med sin familj på lunch. Sambon
åkte tidigare för en fotbollsmatch men hon och sonen stannade kvar till sen
eftermiddag. Skiljer tre veckor på våra bebisar så lite kul att jämföra (vilket
man aldrig ska göra) och prata igenom funderingar – min tredje, hennes första.
För övrigt är vår lilla minibebis faktiskt tre månader idag. Swooosch sa det!

Bäbis om
”laddar” inför mys

Det heter ju att det är en kort vecka det här, vi får väl
se… Vi får göra det bästa av det. Pratade med en gubbe idag om bete, frågade
om han blir galen på mig om han får tre kor som ska kalva senare i sommar på en
av sina bitar. Svaret: ”Galen?! Jag brukar väl inte bli galen på dig! Går
det? (OOOOOhja!) Jaja, då får vi väl ta en kram då!”

Nu ska jag natta min bebis och sedan sätta mig i soffan med
kvällsteet och boken och sen kanske (inte) anamma lillasysters sovställning:Ha gott!

Ikväll lyfter jag på hatten för mina gubbs! De har sett till
att vårbruket blivit klart!

Antingen har både jag och drängen räknat helfel på
gräsfröåtgången, eller har inställningen på maskinen råkat ändras i nån flytt.
Bommat på dryga tjugofem kilo, så det är rejäl skillnad! Jag skulle åka iväg
efter mer frö, men inväntade lillans andra ätning för dagen innan. Blev
aningens aning senare än jag tänkt, och antagligen kände hon det på sig för hon
blev aldrig färdig. När det äntligen var avklarat stuvades alla tre barnen in i
bilen och iväg det bar. Trodde jag. Istället för att piggt starta med ett brum,
blev responsen från Toyotan ett trött ”klick-klick”… (Fick sedan
höra att maken stängt ena bakdörren efter ett av barnen – efter nästan två
dygn…) Ut med ungar och in i mannens bil istället, för att där bli påmind om
att hans AC la av förra året. Yeyh, den gick nog ner till trettiofem grader på
första milen, av x-antal. Med ett spädbarn och en treåring med
åksjuketendenser. Svängde inom föräldragården och stuvade om ungarna på nytt.
Denna gång i Navaran. SEN hämtade vi mer gräsfrö.

Inom affären på hemväg där de så klart inte hade det jag
skulle ha, så in en rallysväng i nästa affär också. Stannade till där drängen
nyss startat på åkern vid länsvägen och hivade gräsfröet i hans skopa, svängde
åter in på föräldragården och matade barn och gubbe med en simpel lunch. Hem
och slänga in maten i kyl och frys och direkt iväg med sonen på kalas i
avkroken.

Hem och tanka lillan som då var rejält hungrig efter drygt
fyra timmar i bilstolen, fika mig och lillhönan, rusa genom lagården och direkt
iväg för att hämta hem sonen. Stod där och pratade en stund, svängde in till
Jirka och tittade på lammen på hemväg och hemma igen var det åter dags för
amning och sedan ännu en alldeles för sen middag.

Den ”lille”
jag förlöste för ett par veckor sedan. Kul att allt gått bra!

Alla barnen i säng och jag nyduschad, en tvätt ska igång och
en fördeg till bröd sättas. Mannen trillade nyss innanför dörren men
förpassades direkt till duschen då han ringvältrat med sin gamla Zetor med
halvöppen hytt. Han får ännu senare middag!

Imorgon ska jag iväg med grejor till återvinning, då jag
inte hunnit lasta om från min bil som nu står med laddare. Gymnasiekamraten
kommer med lilla familjen på lunch och innan dess behöver nog dammsugaren
rastas.

Men först önskar jag en fjärde fullsovarnatt från den lilla.
Det är skönt, och jag behöver det!

God natt!

För en vecka sedan kunde man knappast tro att man kunde
sitta i T-shirt och shorts på gräsklipparen klockan tio på kvällen!

Idag är äntligen gödseln färdigspridd och frampå
eftermiddagen försvann mannen och drängen ut till föräldragården med såmaskin
och harv.

Snickarna jobbar på som attan när de nu väl kom. Blir
taklagsfest på måndag! Deras spillbitar går ypperligt att göra hagar och båtar
av, tycker sonen och inventerar garaget på spik.

En kik i sista bikupan hemma var i grevens tid då det var
platsbrist, så framöver blir det till att vaxa ramar!

Den lilla lugnade sig framåt femsnåret. Det svalnade väl av
något då, så hon satt i babysittern på altanen medan jag var i lagården, och
sedan premiärstartade gräsklipparen. Sa till de stora barnen, där de satt och lekte
med varandra och lillasystern: Vad ni är goa och underbara, barnen. ”Å
skitia!” replikerade lillhönan glatt. (Inte helt utan att de behövde en
dusch före sängen!) Båda var något trötta efter en heldag ute, och middag vid
åtta som först… Ute!

Grilla, prata, mata…

Förhoppningsvis sås de sista fem hektaren imorgon. En
icke-lugn helg ligger framför oss, sen är det bara resten kvar!

Och det där med att klippa gräset sen fredag kväll – jag la
av när jag körde fast i grönsakslandet! Börjar bli hög tid att massakera
maskrosorna innan jordfräsen går i! Mannen räddade mig från klipparen, och jag
räddade honom från en trött och hungrig bebis. Framöver väntar diskbänken, en
dusch och kvällsfika på altanen tror jag, och sedan sängen. Fredagsmys på hög
nivå!?

Trevlig helg.

Man kan ju ha sämre
gräsklipparutsikt!

Ingen fara för livet med tystnaden – jag har bara kommit in
i en alldeles för spännande kriminalroman igen, så kvällstiden har gått till
det!

Söndag kväll. Det var
tufft att bli döpt! Klart att hon nära nog dubblat sin vikt, men hon är rätt
liten ändå…!

Mannen och drängen gjorde ett ryck i lördags och sådde i
hjorthägnet! Heja dem! För egen del gick det till förberedelser inför söndagens
dop. På ett sätt är det underbart att de fixade det, men det kan reta mig nåt otroligt
att de tar hand om ”mitt” medan jag ”gör ingenting”…!

Inte varje dag man
blir serverad ”frukost” på dass innan man knappt vaknat! Sen behövde
såmaskinen modifieras.

Band äntligen in de två tjurar jag köpte innan påsk, släppte
ut fyra från box inne till uteboxen, släppte de fem bundna herefordkvigorna i
inneboxen, drog alla genom vågen när Växa-tanten kom för vägning och band upp
dem igen. Fjolårets enda herefordtjurkalv släpptes i den tomma inneboxen och
den minsta av de fyra ute släpptes in till honom, då den lille varit lite kuvad
av de tre större och inte riktigt fått chans att växa på sig.

Tjur i bur och
livrädda, stressade kvigor som trillade ihop så fort bindslet klickades i…

Måndagskvällen gick åt till året första biträff, barnen
klädda och med nosen i bikuporna. Sen rastade föreningens ålderman på 89 år
sonen när de lekte pilbåge med pinnar de hittat…!

Så igår kom äntligen snickarna! Nu händer här grejor!

Bröllopsdag igår med, den tredje i ordningen. Firade på
extraromantiskt sätt med mig i klädkammaren en heldag, och maken på taket då
allt tegel skulle ner. Fantastiskt va?! Får kompensera det senare när man har
tid att smita ifrån livet lite.

Ska strax åka ner med den lilla på tre(!!!!)-månaderskontroll
och vaccination. Maken är iväg på begravning, så jag har det nog bättre ändå,
tror jag.

Backstage….

Då var den lilla bebisen dopad! En stor dag är till ända. En,
för mig, känslofylld dag. Jag är blödig i allmänhet och i känsliga tillfällen i
synnerhet.

Vid två dop har vi gått ”stora gången” fram till
kyrkan. Idag kom vi från sidan. Där gick jag med min tredje lilla bebis i
dopklänning, förbi två små barngravar dit ett par som betyder oerhört mycket
för mig, gick för att begrava sin efterlängtade bebis. Med båda sina efterlängtade bebisar! Vilken enorm tacksamhet och lycka man känner
då! Som fått tre stycken, friska och fina.

Sen var vi inne i kyrkan. Med alla känslor från förra gången
man var där. Lyckorusig av att gifta sig, svärfar döendes. Glädjen över att han
var med. Sorgen över vad som komma skulle. Det sägs ju att glädje och sorg går hand i hand.

Saknaden över att inte ha svärföräldrarna med denna gång. Att
de aldrig kommer få se sitt yngsta barnbarn, att barnbarnen aldrig får lära känna dem.
Det blev mycket för lilla mig! Orättvisan (och glädjen) att jag hade fyra
generationer, från två håll, på plats. Och maken bara sin syster med familj.

Äldst och yngst i
släkten. Drygt 84 års åldersskillnad

Den braiga staben fixade och donade. Mormor bakat både bröd
och kakor, svägerskan kakor, Hans kaka, själv fixat bullar och bröd. Sömmerskegrannen
fixade tårtor och bordsdekoration. Drängen och fru tog lagården på eftermiddagen. Shit vad bortskämda vi är!

Och! Dopklänningen höll även denna gång, med sina 89 år på
nacken!

Nu är hon då dopad, den lilla. Till Elly Gunvi Ulla. Efter
en farmor hon aldrig träffat och en mormor vi hoppas hon får bli stor nog för
att hinna lära känna ordentligt.

Äntligen fick hon vara
lite ifred i vagnen när den sista disken fixades undan!

Tack för hjälpen alla som fixat och varit på plats.

God natt!

PS. Idag är det exakt ett år sedan jag fick igång hemsidan
och bloggen! 205 inlägg, plus dagens… Men ska en blogg läsas lär det ju vara roligare om nåt läggs in?!

Efter att ha haft två
kinkiga dagar med tjugominutersvilor slog hon till rejält igår. Inte verkade
hon särskilt sugen på att vakna när jag försökte väcka henne efter nästan
fem(!) timmar ute i vagnen. Men efter lite mat var hon riktigt glad sedan. För
att med trumpen uppsyn sova vidare tre timmar till i traktorn…Sköna maj, välkommen! Eller hur? Nollgradigt och snö! Tjoho,
typ?!

En icke smickrande rubrik, men väldigt sann – vi har fått en
släng av galna kosjukan, BSE, här på gården.

Gick efter avslutad lagård som vanligt till hönorna. Slängde
en blick i hagen nedanför trädgården, den som har tre okalvade djur, och såg en
halvdöd svarting som höll på att kalva. Vid närmre eftertanke var det en mörk
sten som hade fått lite snö på sig. Ingen kalv alltså, de håller på sig.

Gick till garaget för att fylla på fågelmaten i spannen som
står inne, tyckte de behövde lite att äta denna vinterdag, och kom ut till att
samtliga kor och kalvar drog iväg i sken norröver. Tur för mig så vände de vid
tvärstänget och skenade tillbaka. Korna skrek, kalvarna skrek. Djuren i andra
hagen skrek och likaså tjurarna bakom lagården. För att inte tala om trettio
hysteriska hönor!

Sömmerskegrannen slängde upp sitt fönster på andravåning och
undrade vad jag gjorde med kalvar i trädgården! Kikade bakom hönshuset, där jag
gick mindre än fem minuter tidigare och såg ett plockepinn av stolpar och
ståltråd… Bara att sätta igång att laga. Och så en fråga: Vad gör gamla kor
när de ser husbonden komma med stolpar och klubba? Svar: Kommer i sken och
skriker eftersom de ska få nytt bete! Så där stod jag, med tjugo meter ickebefintligt
stängsel och åttiofem djur som kom rusandes… Lyckades stoppa dem, de är som
tur är vana vid att ståltråd inte syns, och tvärstannade därför precis
”innanför tråden” (som inte fanns) och vrålade.

Undrar vad de sett för spöke! Kalvarna hade tagit vägen precis utanför hönsgården så
därför hönorna var nipprigare än vanligt! Tur för mig att grannen såg kalvarna
ute, jag hade aldrig kollat stängsel där borta som jag precis tittat på, och
spåren kring hönshuset hade jag väl upptäckt i eftermiddag. Om jag nu inte
hittat åttiotalet djur i trädgården innan dess, vill säga… Hade vi haft en
radhustomt hade det blivit fullt!

Plågade den gamle
Fiaten reält genom surhålan igår, med harven lika mycket uppe som nere…

Planen som diktades efter väderprognosen igår var att jag
skulle harva färdigt i hägnet så att vi senast imorgon kunde ta ett nytt ryck
och så det för att sedan ta hela cirkusen till föräldragården och fortsätta där
vid tillfälle, men där gick vi bet! Att harva i den lera som blir nu (på den
styva lerjorden där) är dömt att misslyckas. Det har nu även regnat på det jag
harvade, så det blir till att göra ny såbädd på alltihop när vädret tillåter…
Tur att det var familjeavslutning på Onsdagsträffen igår, så jag inte frestades
att göra allt klart när jag som sagt måste göra om allt ändå. Blir en sväng för
att handla inför helgen istället.

Ögonen blev verkligen
inte mindre blå med en blå tröja!

Satte mig igår kväll och bläddrade i album för att se om
känslan stämde – det gjorde den. Sonen är en kopia av sin far, och uppenbart
har alla våra barn samma fader (och moder)! Så där ljög vi inte när vi två gånger suttit på
Socialstyrelsen och skrivit under på heder och samvete att just den man som tog
på sig faderskapet var närvarande vid befruktningstillfället (skitkul
formulering på myndighetspapper tycker jag!) Är man gift tas faderskapet förgivet. Uppenbart var det så med båda våra
(hemska) oäktingar, och även det lilla ”äkta” barnet verkar råkat ut för
samma behandling (vilken tur för mig!). Lite skrämmande ändå att de kan vara så
lika. De stora barnen skiljes åt vid cirka en månads ålder, den lilla har
kommit i liknelsen efter ungefär en månad, när hon lagt på hullet lite. Här kommer några Flashbacks från 2011, 14 och 17 x2. Så ska jag försöka skära ner på bebisbilder framöver! Jag startade ju bloggen för att visa bondelivet!

Vilken min va!!? Nej, när jag kollade igenom kameran tjurade hon som synes inte hela dagen!

Ja… Fortsätter med en periodvis tjurig liten sak i sällskapet. Men igår sov hon i alla fall på dagen! Trillade i soffan efter lagården igår. En liten stund mellan frukost för oss båda och duschen. Hade klipptid, så är stympad på hår! Nja, kanske inte, men gott och väl tjugo centimeter försvann. Så den där stackars mössan som knappt suttit på med håret i en knut mitt på huvudet, trillade ner över ögonen under eftermiddagspasset!

Svängde in på däckfirman med så han fick slänga på
sommarskorna på Navaran. Herregud vilka däck det är på den! Ringde till firman
under förevändning att jag inte har någon Torx(?)-nyckel till bultarna. (Det
har jag säkert någonstans i bilen, men jag iddes inte leta) Och när sedan
däcken skulle in ner från högen i boden och upp på flaket… Drängen tog också
ett tag, när han ändå var tillreds. Det hade nog gått på tjurighet annars!
Svängde in på firman efter klippningen hur som helst. Var väl inne där totalt
tio minuter, så varför bråka med de tunga asen hemma? Lillan sov hos frissan,
och sov i bilen där den hängde i luften.

Det var visst rätt
fräsiga fäljar till sommardäcken!

Hem och hämtade ut de stora barnen från drängens fru –
mannen gick också och fick klipptid mitt i allt.

För ovanlighetens skull (hrmf…) blev middagen lite i
senaste laget, så mannen åkte direkt till föräldragården för att möta upp
systersonen inför lite trädgårdsfix. Barnen trycktes i badbaljan och den lilla
fick mat för fjärde gången på typ tre timmar.

Socialisering av
kalvar pågår. Igår blev jag dyngsur om ben och jacka, idag fick jag mig en
försiktig puss på kinden!

Precis varit uppe med sonen när jag fick sms om en
komplicerad lamning hos Jirka, som inte var hemma. Disken, dammsugningen,
tvätten och brödbaket fick kliva åt sidan när jag skuttade i overallen igen,
packade ihop bebisen och ringde in drängen så de stora inte skulle bli helt
ensamma.

Jag har aldrig varit med om en lamning innan, men någon gång
ska vara den första. Jag har däremot många kalvningar på mitt samvete, och en
del slit med en del. Skillnaden är att en ko är svår att flytta, den här
stackas tackan stod ju ”inte emot nåt” mot vad jag är van vid! Tacksam
för mina små händer också! Kor är större därbak än får. Dessutom är detta
minimodellen som heter Roslagsfår. Inte bara en god arbetsställning med andra
ord!

Jirkas sambo höll tackans huvud mellan knäna, och ett rejält
tag i ”rump-ullen” med händerna när jag väl lyckats lokalisera lammet
som liggandes rätt, men Stort! Fick trycka in det några gånger för att få ett
annat läge på det hela och till sist parkerade jag rumpan i halmen, stövlarna i
baken på fåret och fyra fingrar för att tippa över skallen genom det trånga
bäckenet. Det gick! Och döm vår förvåning att lammet levde!! Så fort gnugga,
gnugga så den inte blev nerkyld och få igång lite cirkulation – tackan fick nån psykos (undrar varför?!!) och
blev ståendes med blicken i väggen. Lammet fick lite starthjälp (startgas
för får som jag aldrig hört talas om?!) och en skvätt mjölk i sond. Efter bara en kort stund låg den så
fint så och var sedan uppe och vinglade! (Nu ska bara tackan acceptera det ordentligt för den lille baggen är
enligt dagens uppgift pigg och hungrig på mamman)

Vid det här laget hade den lilla människobebisen vaknat ute
i bilen och skrek så det hördes i till oss, så bara att gno av de blodiga händerna
i lite halm och häva fram mat till henne bland kor, får, hönor och duvor! Stackars
unge vad hon får vara med om…

Kom hem samtidigt som mannen, och drängen hade ingen brådska
in till sig – han behövde fullskalig rapport givetvis. Fick bli en
snabbsanering av mig och en snabbfika innan sängen, det var nästan natten.

Vårkänslor på gården!

En del av disken hanns med medan gröten koktes, ett gäng
rejält skitiga arbetskläder som varit på annan gård och ”smittats”
ligger i tvättmaskinen. Snart har jag ätit frukost klart och då blir det väl
tankning av den lilla som sover på altanen, tankning av traktorn och en svängom
med harven i hjorthägnet, sen bör den marken vara redo för sådd!

Så länge man håller sig hemifrån ser man inte hur smutsigt
det är där!

Have a nice day, så ska jag mellan varven förlänga mitt liv med skratt via ”Livet enligt Dagny”, världens äldsta bloggerska. Citat nedan från boken:

Med tanke på
temperaturen i resten av huset gjorde Selma rätt i att ligga kvar!

En rejäl nordostan! Lite fukt som tur var, annars hade min sådd
flyttat, men totalt svinkallt i huset! Ingen panel som stoppar så det blev
frukost med luggen vajande i vinden vid köksbordet. Och självklart den enda dag
vi inte fick elda – den efterlyste sotaren var på ingång. Vi har alltid fått sotat
i mars men inte ett ljud i år. Ringde därför i fredags och frågade var han var
– han får snart skynda om han ska kunna komma upp på taket medan det finns…
Förvisso lyser snickarna med sin frånvaro men ändå. Fick tid idag mellan tio och ett och redan lite efter tio stod han utanför.

Undra på att det
kändes kallt idag!”Hörru Sotar’n. Din dammsugare läckte lite där!”…

Drängen började köra gödsel på plöjet i hjorthägnet så jag
stuvade in barnen i bilen och körde iväg för att sätta ut varningstrianglar på
vadera sida då man alltid riskerar att dra ut en massa jord på vägen, men i
synnerhet som utfarten är mitt i en kurva på en relativt trafikerad väg och grindhålet
in och ut är extremt trångt så man får sikta rejält ordentligt och ta det lugnt
när man ska in/ut med jordbruksredskapen.

Var ju ändå halvvägs, så fortsatte ut till föräldragården
för att hämta hem dopklänningen. Fick där ett infall och gick ner i källaren
och bar upp Robban Klippare efter vintersemestern. Och passa på att ta med en
flaska saft från frysen. Bara det att den frusna saften rann i flaskan…
Fryshaveri… Med vår saft, massa olika bär, all vår råmjölk, och lite kött
från både oss och svägerskan… Stängde boxlocket kvickt om man säger så!
Svägerskan var förbi efter jobbet och slängde ut en del. Mannen är där nu och
sanerar resten.

Man får vara glad att det var den lilla, halvfulla boxen och
inte den jättestora fulla med mängder av allt möjligt. Eller att det var
frysskåpet där vi har det mesta av vårt kött. Det hade flutit trevligt bland
alla andra källarsaker i så fall. Så fruktansvärt onödigt, men ändå lite tur i
oturen. Får sätta hoppet till att de två mjökeskorna drar på rejält med råmjölk
när de kalvar i sommar/höst så förråden fylls på igen. Och då ska riskerna
spridas! Nog om det.

Jag och barnen åkte ännu en dag till di gamle. Bokbuss idag
så lite nytt att både läsa och lyssna på. En fika där och världens
gissningslekar då de är oerhört nyfikna på vad lillasyster ska heta. Så frågor,
ansikte trettio centimeter ifrån. Ska hon heta det? Eller det? Eller det
kanske?! Varför ser du så konstig ut? Har du pokerface? Var det rätt? Varför
skrattar du? Du ska väl inte döpa henne efter mig? (Nejdå Morfar!) Vet sonen
nåt? Gör du? Berätta!

De får snällt veta på söndag! De kan gott hållas på halster.

Hemåt för lagård och blev sedan ute och planterade lite
färdiga blommor familjen köpte på marknaden. Piffa till det lite.

Med en liten som åter är i nån tillväxtperiod och vill ha
mat i 1,5-timmes intervaller blir det inte så mycket gjort!

Men jag har knäckt koden till varför ”minstingen aldrig
blir stor”, och bortskämd, vilket jag som tredjebarnet jämt fått höra!;
Det är för att föräldrarna behöver döva sitt dåliga samvete då de blivit proffs
på att slå dövörat till för pip och tjatter trettio timmar om dygnet med äldre
barn. Den minsta får vänta medan allt annat ska fixas – middag, toahjälp, disk
mm. Så länge de låter lever de… Typ. Det var väldigt mycket smidigare att
amma under middagslagning för ett kilo och tio centimeter sedan! Stackars barn,
inte undra på att de behöver kompenseras långt upp i livet!

Det är nog därför
småttingen ser så fruktansvärt illamående ut!

Tjuvade hem några pluttiga rabarber från föräldragården, så
tillredde en paj under middagsfixet (medan lillan låg på soffa och skrek!).
Dags att gå ut och hämta in lite mjölk. Vispa till en vaniljsås och slå en
yoggi innan det blir fikadags. När lillan väl äter klart…