Med tanke på
temperaturen i resten av huset gjorde Selma rätt i att ligga kvar!

En rejäl nordostan! Lite fukt som tur var, annars hade min sådd
flyttat, men totalt svinkallt i huset! Ingen panel som stoppar så det blev
frukost med luggen vajande i vinden vid köksbordet. Och självklart den enda dag
vi inte fick elda – den efterlyste sotaren var på ingång. Vi har alltid fått sotat
i mars men inte ett ljud i år. Ringde därför i fredags och frågade var han var
– han får snart skynda om han ska kunna komma upp på taket medan det finns…
Förvisso lyser snickarna med sin frånvaro men ändå. Fick tid idag mellan tio och ett och redan lite efter tio stod han utanför.

Undra på att det
kändes kallt idag!”Hörru Sotar’n. Din dammsugare läckte lite där!”…

Drängen började köra gödsel på plöjet i hjorthägnet så jag
stuvade in barnen i bilen och körde iväg för att sätta ut varningstrianglar på
vadera sida då man alltid riskerar att dra ut en massa jord på vägen, men i
synnerhet som utfarten är mitt i en kurva på en relativt trafikerad väg och grindhålet
in och ut är extremt trångt så man får sikta rejält ordentligt och ta det lugnt
när man ska in/ut med jordbruksredskapen.

Var ju ändå halvvägs, så fortsatte ut till föräldragården
för att hämta hem dopklänningen. Fick där ett infall och gick ner i källaren
och bar upp Robban Klippare efter vintersemestern. Och passa på att ta med en
flaska saft från frysen. Bara det att den frusna saften rann i flaskan…
Fryshaveri… Med vår saft, massa olika bär, all vår råmjölk, och lite kött
från både oss och svägerskan… Stängde boxlocket kvickt om man säger så!
Svägerskan var förbi efter jobbet och slängde ut en del. Mannen är där nu och
sanerar resten.

Man får vara glad att det var den lilla, halvfulla boxen och
inte den jättestora fulla med mängder av allt möjligt. Eller att det var
frysskåpet där vi har det mesta av vårt kött. Det hade flutit trevligt bland
alla andra källarsaker i så fall. Så fruktansvärt onödigt, men ändå lite tur i
oturen. Får sätta hoppet till att de två mjökeskorna drar på rejält med råmjölk
när de kalvar i sommar/höst så förråden fylls på igen. Och då ska riskerna
spridas! Nog om det.

Jag och barnen åkte ännu en dag till di gamle. Bokbuss idag
så lite nytt att både läsa och lyssna på. En fika där och världens
gissningslekar då de är oerhört nyfikna på vad lillasyster ska heta. Så frågor,
ansikte trettio centimeter ifrån. Ska hon heta det? Eller det? Eller det
kanske?! Varför ser du så konstig ut? Har du pokerface? Var det rätt? Varför
skrattar du? Du ska väl inte döpa henne efter mig? (Nejdå Morfar!) Vet sonen
nåt? Gör du? Berätta!

De får snällt veta på söndag! De kan gott hållas på halster.

Hemåt för lagård och blev sedan ute och planterade lite
färdiga blommor familjen köpte på marknaden. Piffa till det lite.

Med en liten som åter är i nån tillväxtperiod och vill ha
mat i 1,5-timmes intervaller blir det inte så mycket gjort!

Men jag har knäckt koden till varför ”minstingen aldrig
blir stor”, och bortskämd, vilket jag som tredjebarnet jämt fått höra!;
Det är för att föräldrarna behöver döva sitt dåliga samvete då de blivit proffs
på att slå dövörat till för pip och tjatter trettio timmar om dygnet med äldre
barn. Den minsta får vänta medan allt annat ska fixas – middag, toahjälp, disk
mm. Så länge de låter lever de… Typ. Det var väldigt mycket smidigare att
amma under middagslagning för ett kilo och tio centimeter sedan! Stackars barn,
inte undra på att de behöver kompenseras långt upp i livet!

Det är nog därför
småttingen ser så fruktansvärt illamående ut!

Tjuvade hem några pluttiga rabarber från föräldragården, så
tillredde en paj under middagsfixet (medan lillan låg på soffa och skrek!).
Dags att gå ut och hämta in lite mjölk. Vispa till en vaniljsås och slå en
yoggi innan det blir fikadags. När lillan väl äter klart…