En ung bondes vardag

Det sista mannen frågade igår var ”Hur många kalvar
imorgon?” En, svarade jag. På ”fel” sida vägen. Av 1665!

Det första jag hörde imorse var: ”Kvigkalv i
ligghallen. Av 1665!” (Dagens enda) Dessutom kom det en decimeter snö i natt (med blåst och elände), och att ta
sig upp med traktorn i uppförsbacke, total lervälling med ett snötäcke var en
utmaning för gubbsen. Sen var det en massa goja på traktorn så att kroken inte låst
ordentligt. Detta resulterade till att kärran blev ståendes tvärs över vägen
medan traktorn fortsatte några meter in i kalvhagen! Tur det är på hemmaplan i
såna lägen. Sonen hängde på kökssoffan och händelsen gjorde hans dag!

Sen var det dags att åka med lillan till BVC. Lillhönan
skulle med till varje pris för att se vad sköterskan skulle göra med
lillasyster. ”Vi ska väga henne!” klargjorde hon för sköterskan så
fort vi blev inkallade. 2600 gram betyder en ökning med 135 gram sen i onsdags,
så alla var nöjda. Födelsevikten spräckt med 45 gram! Rätat ut sig har hon också gjort, +1,4 cm sen födseln för
tolv dagar sedan.

Tolv dagar ja, hög tid för en premiär i lagården också! Grävde
fram lagårdsvagnen från garaget i förrgår för att det värsta dammet skulle regna av när
klädseln hamnade i tvättmaskinen, men nu var hela chassit nersnöat istället. Sittdelen
togs in i (den varma och goa) tvättstugan för att torka och suffletten grävdes
fram ur snödrivan för att hamna i såpavatten i badbaljan.

Så när pappa var på föräldragården och plogade vägen så
klädde vi andra på oss, satte lillasyster i bärselen och tog ett pass i
lagården alla fyra(!). Men det tog på krafterna, sa lillan, som sov sig igenom
hela alltet, med alla invanda ljud och rörelser fast på utsidan. Och fortsatte inne sen…

De stora barnen är nattade, mannen iväg på nåt möte och jag
har lillan jämte mig i soffan. Det blir till att ställa klockan imorgon, sonen
ska åka till skolan och hälsa på.

Säkert positionen i
magen, för det är samma stil oavsett om man sitter eller ligger

Då var det söndag igen! En vecka efter utskrivning och det
känns som om vi aldrig varit utan lillasyster! Mannen har fortsatt att ta
mornarna i lagården, jag får väl snart rycka upp mig ur bingen på morgonkvisten
och bruka allvar. Men de där två tre timmarna extra gör oerhört mycket. Det där
med att vila dagtid får endast ses som en bonus om det blir av/hinns med! Mannen
hittade en kalv imorse som lastade upp och (förhoppningsvis rätt) kossa fick
följa med över vägen. 10 styck på 14 dagar. Skönt att min egen kalvning är
över, det underlättar nu! Men det blev logistikkrock med en unge inne och två i
lagården när vi båda behövdes ute. Bara att vänja sig antar jag!

De stora barnen följde med till lagården på eftermiddagen
och mannen lämnades med lillan inne. Dock blev han utringd när jag tog rundan
ner till ligghallen och hittade en kalv där. Hereford, så en som skulle vägas
också. Bonus på grädden var att två kor till, varav en med rejäl rumpa och flytningar
var i hallen också. Win-win! Ko och kalv låstes in i framdelen av
kreaturskärran och de två andra korna i bakdelen för överflytt. Mycket
smidigare om de kalvar på ”rätt” sida vägen. Nästa projekt innefattar
1665, kom ihåg numret!

Det står i
rasbeskrivningen att Hereford är bra mödrar, måna om sin kalv utan fara för
skötaren. Det stämmer, för hon visade tydlig ovilja mot att släppa andra kor
intill sin kalv, men det var ingen som helst fara för oss. Moderskärleken
kanske jag tycker kunde justeras lite dock…

Efter röjningar i tvättstugan och test av inställningen på
elementet så har lillan fått sin låda till garderob där, en ynklig skara med
kläder som passar. (Säger inte detta heller, men tur för oss att hon varken
verkar vara ett bajs- eller kräkbarn som kräver mängder kläder varje dag. Men
det hinner väl ändras…!) Funkar värmen flyttar skötbädden ut från
vardagrumsgolvet till bänken imorgon.

Imorgon blir det även besiktning av lillan på BVC. Får väl
se om det finns nån kvalitet i maten, eller om det bara är kvantitet som finns…

”Korna kniper så det är lugnt ute (jag sa inte det
där)” skrev jag i onsdags. En kalv i torsdags och två igår. Kvigorna leder
fortfarande, även om tjurarna har knappat in. Tre kor flyttades över vägen igår
också, fler har behov men läge har inte getts.

Jepp, 1615 är en
megastor ko. Hon var ”högdräktig” i juli och det har bara blivit
värre!

Igår blev jag idiotförklarad av min moster som kom upp, för
att jag bakade bullar och kokte hallonsylt. Vet inte var problemet låg, men
någonstans tydligen! Hon, mannen och barnen skulle åka och bada var tanken, men
då det återigen körde ihop sig här med kalvar ute och kosortering så åkte hon
själv med barnen till simhallen, något som jag inte tror att någon misstyckte
om!

Faster/svägerska kom förbi efter jobbet och stannade även på
kvällsmat.

I brist på mössa som
inte passar totalt hela huvudet, får hon hålla till godo med papiljotter över
hjälmmössan!

Idag har Mormor varit på besök igen. Med köttbullar på flera
kilo färs som hon fick med i onsdags. (Mormors köttbullar är väl motsvarigheten
till Farmor på Höga Bergets pannkakor), och för att flytta slakta-tupparna-sen
till Nu. Jag fångade in sex av de sju tupparna, mannen nackade och Mormor
slaktade i samma rasande fart som hon brukar anamma i det läget. Lillhönan var
med och tittade, lika delar nyfiken som äcklad tror jag, och jag och sonen
satte till att gödsla ut i hönshuset. (Med facit i hand kanske jag borde
slaktat med Mormor istället och mannen gödslat ut den totalt armerade bädden,
men återigen – är huvet dumt får kroppen lida. Och när jag led som mest hade
jag ju bara några kvadrat kvar, så lika bra att ta dem med!

Fler som var totalt
slut efter slakt. Tillräckligt för att somna mitt i pusslet…

Och vet ni vad? Efter lunch så fick mannen faktiskt till
några timmar i skogen! Så han säkert sover gott i soffan ikväll liksom. Han har
ju skaffat en ny favoritnalle att hålla om:

Och vidare på att jag blivit idiotförklarad: Varför envisas
med att amma ett litet barn som inget kräver när man har kapacitet för två
till? Ligger och väger på mjölkstockning konstant, min nya bästa vän är
bröstpumpen. Och plats i frysen – det har vi ju…

Ett par mammor på BB
diskuterade hur praktiskt det var att ”ha mage” när man ammade. Jag
la mig inte i diskussionen då, inte heller nu. Tio dagar mellan bilderna.
Kroppen är fantastisk!

Från en total sovardag igår gick vi till en helt vaken
eftermiddag idag. Lugn och nöjd, försök till att hänga med syskonen, där
lillhönan gjorde sitt bästa för att låta lillasyster vara delaktig. Är åter fascinerad
över hur mycket miner en så liten varelse kan frammana! I synnerhet direkt
efter ätning!

Förmiddagarna går åt till att sova, sena eftermiddagar och
kvällar till att tanka inför natten, och vi har klarat oss med en nattmatning mellan 2 och 3 i
flera nätter. Det tar däremot en timme då, men jag somnar nog ifrån det mesta!

Imorse stod det förstås en ny liten kvigkalv i hagen. Det är
5-2 till tjejerna nu! Ska de vinna tros?

Tog med drängen till stan och hämtade hans traktor med min
strängläggare efter, och fick samtidigt skriva på alla papper gällande
strängarköpet, och beställa grejor till plogen, vilket de visst hade hemma. Hem
och löste av mannen med lillan för en ny tankning, och han tog traktor ner för att möta upp drängen
vid det gamla ängahuset för att få in denna monsterspindel. Och det gick precis! En decimeter marginal över och hälften i hålet.

Nu är han på UV, hoppade över förra torsdagen. Lillan sov
under middag och syskonnattning (och fortfarande) och själv ”vaktar” jag
en 3,5 kilos skinka som puttrar i en påse i ugnen. Snart nattning för samtliga!
Efter kvällsfikat som är redo!

Sen måste jag bikta mig lite också. Ungefär samtidigt som
jag styrde nosen mot stan borde jag egentligen åkt på bokad tid. Till
barnmorskan. För sammanfattning av graviditet och genomgång av önskemål och
funderingar inför förlossningen. Jag hoppade över det…

Multitaxning. Lika bra hon vänjer sig vid att få hänga med…

Några dagar hemma och vi börjar landa lite. Korna kniper så
det är lugnt ute (jag sa inte det där), strulkalven är utsläppt och det ser ut
att funka.

Igår masade vi oss ut på första barnvagnspromenaden. Lilla
plutten där nere bland jacka och täcke! Tog lång tid att komma upp till byn då våra
chockade grannar kom ut. Fick mig en smärre utskällning av stockholmsgubben,
men kontrade med att han gått på samma nit för tredje gången, så blev han tyst
några sekunder i alla fall. (De fick veta i torsdags att det blivit, de visste
inte att det var på gång… De heller…!)

Sonen tyckte inte att jag skulle slita med vagnen i trappan,
så han gick iväg till vedboden och hämtade rampen vi använt tidigare och la på
plats. Sen fick jag mig en rejäl utskällning av barnen. Vi delade definitivt
inte åsikt när jag lämnade sovande lillasyster i vagnen på altanen! Tänk om hon skulle
vakna! Sonen parkerade sig i trappfönstret för att hålla koll på henne, men hon
syntes ju inte! Och inte hördes hon! Lyckades övertyga dem båda att vi visst
skulle märka när hon vaknade, så något lugnare började de leka, men de sprang
många gånger i dörren!

Kvällsbesök fick vi också. Och några små minikläder i
storlek 44!

Idag ringde Mormor på förmiddagen och bjöd in dem på middag
– med middag, givetvis. BVC-sköterskans hembesök var inbokat på eftermiddagen,
och en stund innan ringde det på dörren och en från grannbyn kom in med blommor
och lite EU-papper som jag kanske behövde för markövertagande. Precis efter
ringer det igen och in kommer BVC. Fullt hus en halvtimme före utsatt tid! 2445
gram vägde den lilla nu i alla fall. 110 gram till födelsevikt så här en vecka
senare. Lägg henne gärna vid bröstet varannan timme dagtid, sa även sköterskan,
så produktionen verkligen kommer igång. Jo visst men HUR väcker man då?? Ungen sover ju när
hon sover!:

Han önskade ju sig en
flicka igen, och ser onekligen ganska nöjd ut medan de andra fixade middag

En sväng ut i lagården och utfodrade djuren, igår krockade
det med matning och mannen har varit snäll och tagit mornarna så jag fått sova en
stund, mycket uppskattat. Men helt lat och lämna allt på andra kan jag inte
vara, det känns inte bra. Men det känns bra att röra på sig! Man och barn åkte
på Onsdagsträffen, lillhönan ville ha med pappa denna första gång. Det började
för terminen förra veckan, men det var inte speciellt högprioriterat då av
någon anledning… Redan en vecka sedan lillasyster tittade ut till världen. Helt galet!

Mannen ute i detta nu då en vattenkopp på spalten börjat
spruta. Vet inte om det är samma som tidigare eller en ny. Dessutom hade en ko
och en kviga tuggat av sina bindslen igår, så blir nog en nödproviantering i
stan imorgon när drängens traktor ska hämtas från service. Och så hörde jag på
rykten att min strängläggare stod kopplad bakom. Var ska jag gömma den tros?!

Bad lillhönan att
samla ihop mattorna, galningen kom ner med dem! Dammsugaren dämpades av Peltor!

Tisdagen ja… Jag småpillade lite inne, precis som jag
tagit för vana att göra med denna ”lugna” tid och strejkande kropp. Sovrummet
städades och till min hjälp hade jag den något piggare lillhönan vars feber
äntligen vänt. Dagen till ära skruvade vi även ihop vaggan för att katterna
skulle få bekanta sig med den i lagom tid. Ungefär en månad till bebis, så
börjat plocka lite, tvätta upp lite smått och så. Bobyggarinstinkten har suttit
i ett tag, men har förbjudit mig själv att börja före barnens födelsedagar. (Gör inte samma misstag, det kan vara ett tecken) Lilltjejen
var med ut i lagården på eftermiddagen och hoppade några rundor extra i
ensilaget då min moster ringde lite olämpligt för att kolla läget med oss. In
för middag och allt frid och fröjd. Jag dänkte upp min stryktvätt för att ha
något att göra framför TV:n där på kvällningen sen var det dags att natta
barnen. Och någonstans där på mitten så gick vattnet! Surprise!! Kan man säga! Vidtog
nödvändiga åtgärder (väl undanstoppade up&go) och pussade god natt. När det
lugnat sig i huset slog jag en signal in till förlossningen för att fråga vad
vi gör nu. Ambulans! svarade de… Inte vad jag tänkt mig! Då bebisen inte var
fixerad blev de oroliga, men efter samtal med läkare kom de fram till att det
tar oss lika lång tid att komma in som för blåljusen fram och tillbaka. Så bara
att kränga på jackan och åka. Grannen ringdes in i väntan på faster/svägerska.

Jag lärde mig hitta
min bricka till slut…

Tillbaka till det där eländet inlåst i en cell… Nej, det
var betydligt större rum denna gången, och strängare övervakning. (Och redan där frågade de om jag behövde lustgas! Kände ju ingenting…!) När den
sjunkit tillräckligt långt för att blåsa faran över var det sovdags, så där
kröp vi ner. Framåt fem vaknade jag och det hade börjat röra lite på sig. Gick
upp och åt lite då jag var väldigt hungrig, och bad sedan om ett par Alvedon
för att kunna sova en stund till. Det gjorde jag sen. Tills halv åtta eller nåt
när jag bad dem kolla upp mig. 8 cm. Dags att flytta in i annat rum! Med lustgas. ”Vi börjar på 40/60″, sa barnmorskan. Aldrig sa jag 25/75, det gick ju på 30/70 förra gången!” Jag blev
erbjuden frukost där men den tackade jag faktiskt nej till! 10:51 la de upp vår dotter på
magen! Och det där med att navelsträngen riskerade att komma i kläm – det hade hon löst själv med att sno den två varv om halsen… Allt utom fara och hon trasslades inte ut förrän det hela var klart.

En till med en
”mig-lurar-du-inte-blick!” Redan! De blir värre och värre!

Då jag under mer eller mindre hela graviditeten haft problem
med sammandragningar, med extra fokus från vecka 30, och extra kontroller (allt
helt normalt, ingen fara med nåt. Du kan inget påverka!), är jag enormt tacksam över att vi hann med
36 fulla veckor. Då jag suttit i soffan vissa kvällar och nästan känt mig
krystfärdig, har jag förvarnat om att jag inte vet när det blir dags att åka
in. Och går vattnet då så hinner vi aldrig. Ännu lite mer ironiskt att kroppen
löser det så att det inte finns några utrymme för tvivel. Och som vi sa, hade
jag vaknat hemma med 8 cm och vattnet gått, då hade det inte funnits en chans
att en hinna tänka tanken på att ge sig iväg! Maken gick ju på tjänstledighet i måndags och såg sin chans att gå till skogen på heltid, något jag inte varit övertygad om – var svarar han säkrast om jag behövt nå honom? På jobbet med fyra-fem olika nummer plus växeln, eller ensam med en mobil och motorsåg? Ingen av oss behövde tydligen fundera särskilt länge, och skogen hann han aldrig till – däremot fick han ta emot två kalvar under min frånvaro!

Efter några dagar på BB med många personalskiftbyten och lika många
åsikter i hur man sköter och ammar ett prematurt barn (tur att jag är jävlig nog att göra som jag vill), fick vi åka hem igår. Landade
ungefär halv två, och innan halv sju hade vi hunnit med födelsedagsmiddag hos
sömmerskegrannen (fyllde i tisdags) och två kalvningar! Välkommen hem till
verkligheten!

Kalvmärkningsdags!

Sen har det ju också blivit lite körigt! Allt jag skulle
greja med i veckan har liksom hamnat lite i skymundan. Plötsligt behövde vi
ombyte till en bebis. Kläder som behövde tvättas upp, som ändå inte passar vår
lilla på 45cm! Vaggan behövde visst lakan och skötbädden fram i tvättstugan
tillsammans med en röjning av arbetskläder så korgarna där kan bli
bebisgarderob.

Men sanningen att säga så funkar det med en klappkorg kläder
på en stol i vardagsrummet, det är varmt och gott att byta blöja på golvet
framför öppna spisen. Tvätten torkar snabbt på samma ställe, och jag har
strukit upp min tisdagstvätt, även om jag nödgades fukta den rejält igen! Sen ser det lite värre ut än vanligt i huset, men vi ska nog få ordning på det i sinom tid…!

Snobben värmde bädden
över natten

Fem kalvar har kommit på en vecka, en strular lite i maten, (mannen
har hängt upp sig på att jag klättrade över fångstgrindar för att kontrollera
strulkalven fyra dagar efter förlossningen – inte att jag gick på en ko och
asade fram hennes kalv) och det var faktiskt ganska skönt att dra på sig
skitiga arbetskläder igår för att märka ett par, och för att skrapa skit i
lagården i eftermiddag.

Lika skönt är det att tre av mina fyra par jeans passar, så
jag själv också har ombyte! Och så har jag underskridit följdsjukdomsrisken i
att ha ett midjemått på över 88 cm. Det stod så fint på Aftonbladet att måtten
INTE gällde barn under 18 år, kroppsbyggare och äldre, ingenting om gravida! Vilken
lättnad! Nu ska bara kroppen återerövras och styrkan tillbaka! Bäckenet mår
bättre än på flera månader, och nu är ju bebis ute så då behöver jag inte må
psykiskt dåligt för att det ska bli extremtidigt heller, vilket förvisso blivit bättre för varje vecka.

Vi övar på att få en
”riktig” bebis. Dottern kom in med brorsan och pappa och fick sitt
livs största besvikelse. INGEN NAPP! INGEN GOSE! Fick INTE mata, och INTE byta blöja!
”Pappa, vi åker hem!”

Dags för detta dygnets sista amning. Får se om jag litar på bebis i natt eller ställer klockan – hade visst snoozat 50 minuter innan jag reagerade i natt (ohps), och då hade jag ändå ingen unge att ta upp – hon sov fortfarande på den sovande pappans bröst i soffan…

Mannen blev snuvad på sin födelsedagspresent – beräknat datum var dagen före hans, och som Morfar sa
tidigare – Det är ganska strongt att pricka in tre barn i årets kortaste månad.
För 7,11 och 22 är deras datum. Alla i februari!

Ska bli kul att se när de stora slutar bråka om vem som gjort mest vid blöjbyte… ”Jag tar strumporna!” ”NEJ, hon fick ju knäppa knapparna i tröjan” Men just nu njuter vi mest!

Tisdagens planer för tisdag kväll: städa klart sovrummet, röj köket och stryk tvätt framför TVn.
Tisdagens planer inför onsdag: städa av hall och toa uppe, halma ligghallarna. Peta några högdräktiga kor över vägen.
Verkligheten för tisdag kväll: Natta barnen, i bilen och till sjukhuset med blöta byxor.
Verkligheten onsdag: en intensiv morgon med start kring fem och ett välkomnande av lilltjejen Elly, kl 10:51. 2555 gram och 45 cm. Allt annat får vänta, då denna tjej inte hade lust att vänta sina 25 dagar till… Nu börjar det nya livet

Föga förvånande gillade
rådgivaren inte mina fodervärden. Övervuxet med för lågt energivärde och
protein.(Det kunde jag berättat utan analys!) Dock lyftes det när han fick slaktavräkningarna och slaktålder på
tjurarna!

Det vi inte gjorde igår, gjorde vi idag. Typ höll söndag.
Kan väl säga att jag varit smått rörelsehindrad av värk i nederdelen, så efter
foderrådgivningen med beteskoll (Jisses vad hög Navaran är!), kröp jag ner
under täcket med en bok på armen och grannens katt mellan knäna. Lite vila och några nävar kemikalier så har denna dagen snart gått till ända ändå!

Mannen försvann en stund under eftermiddagen och efter ett
par timmar på soffan för lillhönan skulle hon definitivt med till lagården och
”vaja glad!” Och det var hon. Full speta och hopp i höet (Ta bort
högafflen, mamma!)

Mötte drängens fru vid
trappan, på väg till lagården

På väg till hönorna blev hon kissig och gick in samtidigt
som en grävmaskinist stannade för att titta på projekt, så vi blev
”sinkade” ute på gården medan barnen lekte inne. Middagen blev också
ovanligt sen, så barnen tittade på sitt Bolibompa först. Klart dottern var pigg
i lagården! Efter barnprogrammet men innan middagen hade hon ju bara 39,9 i temp…
Hon får ”nog” vara hemma imorgon också. Sonen däremot får väl gå, han
är knasig över att hållas hemma, men det känns som att han väldigt nu borde bli
febrig också om han ska få det av syrran. Samtidigt hoppas vi att det vänder
med fröken imorgon, det börjar vara många dagar nu med hög temp.

Kalven var värd att bärga igår i alla fall – den har legat
kvar i ligghallen mer eller mindre hela dagen under uppsikt av mamma, och är så
torr och fin som den bör. Förståndig ko som inte dragit ut den igen!