Ungefär som barnens febertoppar som försvann lika fort som
de kom, så har våra förkylningar släppt rätt bra! Mannen piggnade på sig under
gårdagen. Mitt bultande ansikte har försvunnit över natten. Hostan är väl i
stort sett borta på oss bägge! Så skönt det, varför känns det som att det
kommer att komma bakslag?!

Skurade mina fönster och krukor och har försökt placera ut
kvarvarande växter så det inte är helt kalt i fönsterkarmarna, förvisso
uppskattade Kissen att han fick första parkett utan störningsmoment när han
spanade in Dagen Lunch vid fågelbordet!

Börjat förbereda så smått inför helgens kalas. Det vill
säga, det jag satte fram på bordet för att få med till andra gården (platsbrist
hemma), var snyggt undanplockat av mannen när jag kom in från lagården. Det är
inte lätt att vara snäll i detta hus! (På pin kiv så växte nubbarna lite i pannan på mig igår kväll och mannens matlåda stuvades undan till sin plats i skåpet, då han ställt den på köksbordet när ”han ändå skulle ha den snart”:)

Nånting hände imorse. Tog mig ur sängen med en sån enorm
värk i magen och ena ljumsken (vänster, så klart), att det var en total kamp
att ta mig nerför trappan. Insåg att jag inte skulle kunna ta mig ur bilen om
jag kom i den, så övervägde att ringa drängarna och be dem köra ner barnen till
dagis! Men tjurigheten vann igen och efter en stund i lagården släppte det och
jag rör mig åter obehindrat. Passar bra när jag ska fortsätta med
kalasförberedelserna. Får väl gömma undan det som ska med, eller sätta en stor
lapp på det, så det inte försvinner i skåpen igen! Eller bara skriva listan!

De är verklige stora,
tjurarna, när de står vid knäskålarna. Dags att ta itu med projekt att kolla
vattenbaljan. Nån dag… Väntar också på att kossorna ska tina upp så det går att lusa av dem. Tror inte det gör så mycket nytta att hälla medel på snön som smälter bort…!

Jag är inne i en drömperiod nu! Guinnies Rekordbok för
Konstiga Drömmar, here I come! Kvalar in, lätt! Det ena konstigare än det
andra, ändå är det väl inget som riktigt bryter vardagen nu, det kan vara
känsligt annars! Igår natt fick vi till exempel en dotter! Spännande att hon
plötsligt bara låg där, helt nyfödd. Fråga inte hur det gick till. Insåg väl
någonstans att vi behövde ta med denna tingest till sjukhuset, så bara att rota
fram lite småkläder och bylta på för bilfärd. (Ja, varför ambulans? Det var ju redan avklarat och gick bra!) Sen kom ju följdfrågan – är man välkommen på
BB om man hoppat över förlossningsavdelningen?! Troligen var hon det (varför går jag hemma?!), för
varken jag eller mannen har hittat henne någonstans här. Undrar hur stor hon
var…?!

Drängen har under årens lopp fått ta del av många av mina
nattliga konstigheter, så berättade även denna för honom under lagårdspasset. Han
tittade på mig en stund för att sedan kommentera: ”Jaha, men det syns då
inte på dig!” Tack för den, tycker du jag är tjock eller?!

Såg i min tioårsdagbok att det idag är sex år sedan vi kom
hem från BB med vår lilla pojksudd. Sex år sedan det började på allvar! Och
faktiskt tre år sedan vi, samma dag, åkte in för att ta emot vår nästa,
flickan. Det lite ironiska är att DeLaval var och servade mjölkanläggningen den
dagen också… Är det de som har någon konstig dragningskraft eller vad? ”Funkar mjölkeriet så funkar resten?!”

Nä, dags att sätta fart på mig! Trevlig helg!