En ung bondes vardag

Korrumperad eller Ko-rumpe-rad? (Sorry, var tvungen:))

Vi blev under fredagen varse att kalven är en sån där
ljuvlig halvsidesätare. Det vill säga: hon äter bara på halva juvret. Oftast
snöar de in på framspenarna, denna på vänstersidan! Kidnappade henne en stund
på lördagsmorgonen – en mätt kalv är hopplös att få till att äta! Kossan fick rep om
hornen och bands fast i väggen. Stackarn! Hela livet har jag kommit nära och
uppmanat till schas! Nu kommer jag! Undan så jag kan ta av nätet från balen!
osv. Och nu helt plötsligt sitter hon fast. Jag närmar mig och säger: Stå still
kossa, nu ska det mjölkas!

Jag har varit lite varsk för henne – hon är inte den
mest sociala kon i gruppen, blicken är sällan riktigt avslappnad. Men jag kan
säga att hon steg i graderna! När hon väl insåg att vi inte ville henne nåt ont
– drängen var med som lite vakt – stod hon som ett ljus och lät mig krångla med
kalv och spenar. Inte en klöv flyttades, men inte fattade kalven för det! (Förrän idag! Tjoho!)

En sväng till Jirka för att byta ut en ful bale, fick jag
önskan om, så gjorde det och landade sedan inne, det fina vädret till trots. Det
var en sån där kemikaliedag – när det krävdes viss medikament mot värk bara för att
komma nerför trappan.

Mannen åkte en sväng till skogen och när jag slocknade i
soffan så gick våra (ohyfsat) hänsynsfulla barn upp på eget initiativ upp på andravåning för att leka
på rummet. (Värdelöst att tro att man inte kan slappna av ordentligt med dem i
närheten, så ingen fara att blunda några minuter…) För att sammanfatta det kort så uppstod ett bus – vi är väldigt förskonade från sådana (hittills) – men sänglådan fylldes med smått blått pappersklipp och vatten, för
att göra ett hav (fråga inte till vad). Blått papper färgar som bekant. Och en
sänglåda i lackad masonit håller inte tätt. Fortsättningen får ni själva måla
upp…

Någon som inte lämnar en ifred är katterna! Selma är ganska avslappnad! Väl ute spändes sedan hästen för:

Söndagen kändes bättre! Ett rejält städrace gjordes inne,
ett bullbak gjordes och min moster och man kom på eftermiddagsfika!

Idag fick jag frukostsällskap innan det drogs ut för att
sätta dit den eländiga fläktremmen på traktorn. Det var ju ingen konst! Förutom
att vi hade en massa rem över och enades om att ringa till lagersnubben på
verkstaden då han skickat hem fel. Tyvärr var remmen lika lång som den gamla vid mätning…

Här sitter jag och försöker lossa pipan för att få upp huven ordentligt. Let the war begin!

Ett samtal och ett mms med rätta snurrningarna från
lagergubben så var remmen tyvärr några centimeter för kort istället. Då var det
läge att fundera ut hur man tämjer det automatiska spännhjulet som denna maskin
är utrustad med. På äldre modeller lossar man generatorn och spänner remmen med den,
men inte här!

Jag och drängen höll på länge med olika inrättningar, men
inget funkade. Inte finns det ju någon plats att vara på heller! Än mindre hjälpas åt med nåt!Trång som f…
Ringde till sist till verkstadschefen: Det finns ett fyrkantigt hål i
spännarmen som är till för ett halvtums spärrskaft! Sen kan man tvinga upp
spännaren!

Jo tjena, var fanns det då? Det enda hålet som hittades (via
mobilkameran) satt mitt i navet på axeln och var sexkantigt. Tar en stund att
få i en fyrkant där! Ringde igen, men då drog han öronen åt sig.

Iväg och hämta barnen – mannen var på annat håll – fika med
dem och lagom att gå ut igen så ringde verkstaden upp: I själva spännhjulet
sitter en 17mm-skalle som man får trä ett spärrskaft på för att sedan tvinga
upp armen.

Nästan samma sak som ett fyrkantshål… Det tog en stund. Man får ingen kraft med ett
litet spärrskaft som inte går att rucka på av platsbrist – och vårt
lossa-däck-rör var alldeles för stort! Men skam den som ger sig! Remmen är på
plats.

Jag är öm i kroppen och i synnerhet i den handled som halva dagen varit
vriden åt fel håll! Inte heller är jag van vid att allt tar emot! Van vid
trångheten, nej, man blir lika förvånad varje gång, men när mage, rumpa och bröst ska klämmas in någonstans,
i vinterkläder, där det inte finns plats från början… Måla den bilden själva
också!

Hur kan män skruva? Det är väl jag som är för korkad för att
fatta hur jag ska göra, men det är mig ett mysterium hur de med dubbelt så
stora händer, armar och kroppar som mig får plats att göra vad de ska…!

Snubblade på trötthetsmattan när jag kom in, så mannen åkte
på informationsträffen inför SKOLSTART! Shit! Var tog min lille gosse vägen?!

Det ska bli skönt att få gå och lägga sig idag! Veckan är
igång!

Vi kan väl välja att uttrycka det lite försiktigt och
erkänna att det blev lite mycket igår. Det känns idag…

När jag lagt ut denna bild på instagram i höstas fick jag uppmaning från Landredaktionen att skicka in bilden till tidningen Land. Idag var den med!

Sällskap i soffan igen!

Fikagästen kom lagom tills jag var på väg till hönorna, och
därefter blev det en lång frukost/fikapaus. Efter ett par timmar kom mannen hem
med barnen. Vid det här laget hade drängen suttit inne ett tag och var inte
fullt nödbedd att åka med mannen till föräldragården för att stuva om i
hallarna där. Och det gick ju att få in pressen sen balresaren var upptvingad med ett spännband. Det var tight! När mannen byggde
maskinhall av Gudrun-virke hade han visst inte en bondefru med storhetsvansinne
i tankarna.

En lugn dag för min del, vilket varit skönt för bäckenet och
buken. Efter middag och nattning står nu ett par bröd i ugnen då det var tomt
på det i frysen. Själv sitter jag i soffan med datorn i knäet, och Selmakatten
liggandes över mina händer och tangenter. Tar tid att skriva då!

Inte nog med att han jämförde mig med en Herefordko häromdagen – varnar för kalvning med falsklarm flera veckor i förväg för att sedan kanske utan förvarning slå till – Istället för att hjälpa till att trassla remmen ur fläkten zoomar han in baken i traktorns gap… Gentleman där

Trevlig helg!

Spark o’hoj! Krävs på isbacken nu!

Ja, Gudars skymning vilken dag! Kan meddela att stadsrundan
igår var onödig – hade något fuffens figurerat hade dagen definitivt utlöst
det! Jag som vant mig på latmanslivet med småplock och middagsvila, sitter just
nu som en blöt flugskit i soffan. Halvt utfluten, halvt fast och i stort behov
av avtorkning!

Då vi inte halmat i ligghallen som tänkt på ett par dagar,
då jag inte varit pigg för det, så tänkte vi göra det idag! Körde foder till
djuren, åkte efter en halmbale och satte kurs på ligghallen. Satte in den när
jag blev varse en ko innanför. Och fick plötsligt syn på en KALV!!

Välkommen, min 36:e kviga i ordningen.

Men det ska
inte vara någon!! Joo, hon måste tagit sig direkt med tjur! Första ligan fick
ju chansen 13/5. Eller vänta nu… Nio månader och en vecka…blir det
verkligen januari?! Tiden går ju fort nog… Hur i hela friden har hon kunnat
ta sig? Jungfrufödsel?! Nä…enades jag och drängen, när vi kom ihåg att store
luffetjuren gick med korna. Denna ko släpptes ju aldrig över till kalvhagen
eftersom hennes tvillingkalvar var dödfödda. 17 mars. Hon måste sannerligen ha
läkt kvickt och tjuren varit kvick på att betäcka om henne.

Aja, kul med en liten (liten) levande kvigkalv i alla fall! Ko
och kalv in i kärran och vi andra in för sen frukost. Leta reda på märken och märktång. Men
vad i hela friden gör vi nu?! Finns förvisso plats inne att binda kon och låta
kalven springa lös. Med biverkningen att de inte kan släppas ut förrän till
betessläppet. Ett uteställe finns. Med smidig utfodring och elvattenkopp. En
temporär lösning under en månad tills resten (hoppas jag) kommer igång med
kalvningar och vi kan nyttja sjöhagen. Det kyffe som går under ”Tjurens”. Okej!:

Spark i arslet på pressen. In med halmen, bräcka loss
grindarna som frusit fast, in med ko och kalv från kreaturskärran, stänga. Sen
står pressen ute ju… Inte helt bra!

”Den måste gå in i lagården på andra gården!”
hävdade drängen. Vi i varsin traktor om det mot förmodan skulle vara mjukt i
surhålet, och ner till andra gården. Tittade på hålet till ”liggdelen”
där och konstaterade att det krävs precisionskörning på hög nivå om detta skall
gå. Med rumpan i anslutning till lagården var det dock bara att konstatera att
inte ens enormt skicklig körning kan få hålet att växa 30 cm på bredden och 10
på höjden för att det skulle gå… Ängahuset då?!! Jo, storleksmässigt, visst. Men det är för ojämnt och träd ivägen för att komma intill med detta långa ekipage. Var krångligt nog med gamla pressen, och den var ju flera meter kortare än denna!

Som gammal scout ska man ju vara ”Alltid redo”. Lite väääl tidigt att ockupera traktorer med skördemaskinerna redan kanske…

Drängen drog iväg med ekipaget till
maskinhallen på föräldragården, där han skulle lämna allt så mannen får packa
runt sina grejor imorgon. Jag tog den andra traktorn hem efter bil för att
hämta hem honom. Två hundra meter från gården så kvittrade det till en extra gång i
fläktremmen på traktorn och sedan rök den. Jisses vad det luktade bränt gummi
när jag svängde in på gårdsplan!

Navaran som inte varit igång på länge sa, föga förvånande
klick-klick, när jag vred på nyckeln. Hämta batteri och kabla igång den. Iväg
efter drängen och stannade på hemväg för att plocka upp mina nu icke-fastfrusna
batteri som blivit kvar sen betessäsongen. Hem och snabbt in med huvudet under
huven på traktorn för att trassla upp den där remmen för att kunna mäta den och
beställa en ny. In, hopp ur understället, hopp i jeansen. Ropa Hej till barnen, ta den
där (lunch)mackan i näven, en flaska vatten och iväg till massagen för att ramla
över tröskeln där en minut före utsatt tid! 16:00!

Puh! sa jag när jag väl var där, för att göra om det samma när
jag väl kom hem!

Leve ketchupeffekten! Eller?! Jag ska sova gott i natt, kan
jag lova! Kroppen är slut just nu!

Inte ett dugg av det jag tänkt med dagen när jag vaknade
blev gjort (baka, städa, ta hand om tvätten, det som jag skjutit framför mig
tidigare i veckan) – men en väldigt massa annat! Mazarinkakan ska få sin
glasyr, jag ska få mitt kvällste och morgondagens fikagäst får ta resten som
det är! Och hör sen! (Fick sms med frågan när jag är inne. Svarade efter halv
tio om inget strular… Tur dagen D var idag då!??!)

Avslutningsvis hör man ju ibland att de vilda djuren drar
sig mot städerna. Dock har jag aldrig hört talas om hjulbärande vildsvin i
Lund tidigare! Men det finns det tydligen. I skepnaden av ”gamla Volvosar”! Så
onödigt att de ska buffa på andras bilar!

Lite ny layout här! Försöker även fixa så att bloggen hamnar
direkt på bondeniskarvhult.se, så var redo på att något kommer att hända
framöver (när jag kommer överens med tekniken…)

Hela huset har fått gardiner, men har hittat lite jul här
och var också… Dagarna som gått har jag legat lågt, inte mått jättebra i
varken kropp eller knopp. Bukfettet drar all världens väg och efter två rejält
oroliga dagar blev det efter ett par telefonsamtal en sväng på några timmar
till stan och sjukhuset för kontroll. Självklart var allt lugnt då, så typiskt,
men är grundligt genomgången av flertalet personal från undersköterskor till
läkare, med tid för ny genomgång om ett par veckor, så för tillfället är allt
ok. Shit, där rök mitt sista svepskäl för att undvika tvätt, städ, disk och
sånt… Självklart ska Kissen ”hjälpa till” att stryka köksgardiner

Selma och Snobben höll mig sällskap i soffan under kvällen!

Igår ringde en undersökare från Sifo, gällande svenska
lantbruk. Fick hon ställa lite frågor? Kör på, sa jag, men räkna med att jag
tuggar i mig frukosten samtidigt. Hon fick sina svar på inriktning, investeringar,
framtidsplaner (inte så många 2017, ska prioritera att hitta en ny vardag och
hålla näsan över ytan), lönsamhet och liknande. Bland det sista frågade hon om
ålder (vänta, måste räkna på fingrarna en stund! – Shit vad häftigt att du
satsar!! – Nej, dumdristigt! – Absolut inte! Shit vad häftigt!), och ett tips
om att satsa på turism. ”Många stockholmare skulle vara beredda att betala
mycket för att få uppleva en riktigt gård!” Gud bevare mig! Som om jag
inte har tillräckligt mycket att tänka på utan nollåttor rännandes omkring mig!?!
(Fler än grannarna:)) Avslutningsvis tackade hon för en ”sällsynt trevlig
intervju”, så jag gjorde väl nåt bra igår.

Under morgonutfodringen imorse ringde en annan piggis, men
han ville prata med Johan som var målare. Nej, många kontakter har jag, men
ingen målar-Johan. Lycka till med ett annat nummer.

Packar pappa inte undan sina nyspikade biramar, får han snällt räkna med att de får andra användningsområden!

Hemma igen efter att ha gjort en blixtvisit till Skånelandet
och avverkat nära sjuttio mil på dryga ett dygn.

Klarade mig undan Skånesnön på min resa neråt, landade i
mors soffa en stund när de var iväg på kalas och jag och katten delade på
huset. Tidig läggning för att vakna upp till en ny dag och styra mer söderut,
till Trelleborg.

Vilka vårkänslor som väcktes på vägen dit! Höstgrödorna
skimrade grönt, solen sken på en klarblå himmel med några slöjmoln. Den plöjda
åkermarken glimmade kilometer efter
kilometer. Sen klev jag ur bilen och frös ihjäl i vinden och den nollgradiga
tempen!

Inne i lägenheten väntade degradering till husa och jag
tycker nog att jag skötte det ganska bra medan Hans, nyutexaminerad socionom,
huvudperson och värdinna för dagen, for fram som en skottspole för att ta emot gäster
och vinka av.

Framåt tvåtiden var den värsta öppet-hus-ruschen över, jag
tackade för mig och styrde kosan mot mor igen för middag, vila och lite
potatislastning innan det bar tre timmar hemåt, till fullt vinterlandskap och
åtta minusgrader.

Hemma hade drängens fru förbarmat sig över min stackars
gräsänklingsmake och sörjt för att min familj skulle få lagad mat minst en gång
under hemmafruns bortadygn, så inne hos dem stod middagsrester även till mig
och väntade. Tackar!

Idag väntar lite fix i huset, sista julen ska bort, och
sedan lite tidigare dagishämtning för en sväng till Mormor och Morfar och
Bokbussen, som vi av olika anledningar missat ett par gånger nu. Han som kör
bussen packar ihop och skickar med de gamle om man inte kommer, så vet inte hur
många kassar böcker vi har ståendes nu, men räcker nog inte med fem!

Inte bara tvåbent som saknat mamma. Selma svansade efter minsta steg jag tog igår kväll, skrikandes. Hon var ganska nöjd när jag väl satte mig i soffan…

Mitt nattsällskap. Smidigt att ta sig ur sängen på morgonen… Mannens halva står öde

Igår slappade jag! En stund i sängen med katten på brösten
blev till både en och två timmar.

Julgransplundring med fåtöljer DeLuxe. Passar på att tvätta mitt baksätesskydd rejält nu när det för en gångs skull finns torktid! Barnstolarna kom då in.

Masade mig ut på eftermiddagen, efter att ha plockat lite
inne, och eldat upp granen! Sen blev det familjebad och middag i simhallen.

Barnen somnade i bilen hem och vi andra rasade i soffan en
stund före sängen. För min del i alla fall, när mannen kom har jag ingen aning
om.

Det blev en dryg natt! Jag som ogillar väckarklockor önskade
bara att den skulle ringa, så natten var över. Det började jag med vid halv
två… När sonen varit inne för femte gången innan kl fyra tröt mitt tålamod, och
efter det kom han inte mer!

Lite småfix före lagårdspasset imorse. Hustomten ska lämna
sin tjänst, och vissa saker stannar då upp. Lika givet som det är för mig att
det alltid finns ved inne, är det för mannen att tvätten är ren i garderoben.

Nu ska jag ju bara vara borta en natt, men alltid gott att
försöka ligga lite före!

Så nu checkar jag ut för resten av helgen för examensfirande
i Skåne, i trygg förvissning om att alla mina hemmavarande drängar sköter sig
(och testar om min önskan om rena arbetskläder på måndag morgon funkar…!)

Jag har sagt det innan och säger det igen: Man skulle vara katt!

Ja… Gårdagens eftermiddag blev inte som tänkt. Så
förvånande. Inte för att det fanns så mycket i planerna heller, sen jag backat
från den eventuella föreläsningen med tjejgänget från samhället. De ickeexisterande
planer som fanns kvar sedan innefattade inte att sitta med papper, penna och
klocka i alla fall… Det kan jag lova!

Övervägde länge på att avsäga mig lagården, men det ska ju
vara nyttigt att ändra läge, sägs det, så jag gick ut och rustade mig med
gödselskrapan för omväxlings skull. Avsade mig hävandet av ensilage och bale då
det är svårare att reglera motstånd där än att välja att skrapa en eller tio
gånger bakom en kviga.

Då körningarna i bukfettet höll samma takt skickade jag ett sms till
maken om att påbörja middagen, jag gick till hönorna och sedan in för en (för
mig) lång dusch. Efter det släppte det, så vi åt middag i lugn och ro och
diskuterade hur vi skulle göra. Enades om att ett samtal kostar, just ett
samtal. Det har ju gått fort två gånger tidigare, och ännu är det mucho mucho mycket för tidigt för att riskera för mycket. ”Men helt normalt”,
som man alltid får höra kom även svävandes genom luren från stan, med uppmaning om en lugn
kväll och uppmärksamhet på tillstånd.

Lyckades ju sen då självklart med stollastycket att slockna i
soffan när barnen var lagda. Fem minuter, kanske tio. Totalt groggy och givetvis gick det inte att somna om i sängen sen. Är idag således rejält öm av
träningsvärk, och trött som tusan. Ska unna mig ett par minuter liggandes innan
make och barn kommer hem, sen ska det brassas på i spisen och granen eldas upp!
Hujeda mig vad det kommer att barra när vi petar på den. Börjat hitta barr i
både soffa och säng då katterna älskar att ligga under granen – lagom hemligt.

Men först ska en tvättmaskin tas om hand! Eller tre, en ner,
en upp på tork och en i tumlaren… Tvättstugan – The neverending story!

För en gång skull så stämde väderprognosen ganska väl. Det
blåste, snöfallet ökade under dagen och resulterade i ca decimetern, för
att under sena eftermiddagen blandas med regn.

Innan snön verkade det vara en bra idé att nyttja verandan som kyl för mjölk och saft…

Morgonen bröt av rutinerna. Barnen kördes till dagis,
lagårdspasset gjordes och sedan direkt in för frukost. Se till att några papper
skulle komma med posten och sedan ner för att hämta dottern och halka iväg till
tandläkaren.

Hon gjorde som hon sagt. Sprang in och fick tag på deras
krokodil/drake (jättegrotesk med lösgom i munnen), gapade som en galning och
läxade sedan upp tandläkaren när de borstade tänderna ihop på krokodildraken
och tandläkaren inte borstade tänderna längst in! En gul (precis som drakens)
tandborste lämnades över, ballong och klistermärke valdes och vi hann gå igenom
kontakt-, hälsa-, och övriga uppgifter. Tillbaka i väntrummet för påklädnad
mindre än fem minuter efter inkallandet. ”Smidigaste besöket på
länge”, konstaterade tandläkaren.

Ute hade snöfallet eskalerat under vår totala kvart inne,
men en snabbis i mataffären och sedan ner med dottern till dagis igen.

För egen del var det då bara att dra på sig kläder (efter
väder) och ge mig ut med drängen i traktorn för balkörning till hungriga,
snöiga djur. Tre balar till kor/kvigor, en till tjurarna och två nya halm till
ligghallen. Det var rätt gott att gå in och tända upp i spisarna sen, kan jag
tillägga. Och hänga termobyxorna på tork, det var (typ) påhängssnö!

”No matter if you´re black or white…”

1718 tyckte inte om att det blåste i öronen på henne, men spana in den supersnygga hjälmen hon lagt till med! ”Hälge-varning”, sa mannen.

Bara det faktum att fönstren på alla fyra sidor om huset var
blöta säger en del. Inte ofta det händer!

Idag blåser det bara, än så länge. Snön har sjunkit till ett
par centimeter och det är glashalt ute. Broddarna ska letas fram, julen börja
packas ihop och en stund på kontoret ska det bli.

Ha en bra dag!