En ung bondes vardag

Flyttat två grupper djur än så länge. Miss i planeringen att
göra en massa annat igår, för att vara ute i blåst och fukt idag! Men, bara man
kommer ut så brukar det gå bra.

Skrämde nästan livet ur tyskarna som för tillfället hyr
andra gården. Ett fasligt vrålande från djuren blir det ju när de ser min bil. Sen
när inte store luffetjuren behagades följa med, så fick de ännu lite mer skriktid.
Tror köksfönstret behöver putsas vid bytet på lördag, för är finns nog gott om
näsavtryck! (Inte mina affärer)

Tog en koll på föräldragården, och på hemväg stannade jag
till i grannbyn och blev med ännu lite mer mark. Mark som den förolyckade
mannen frågat drängen om, ifall jag var intresserad. Fick tag i markägaren
idag, och det gamla paret verkade bli ganska lättade över att få ett bekymmer
mindre. Frun sa i alla fall ”Bestäm det nu, att hon tar det, så slipper vi
fundera mer på det!”

Så till rubriken:

Jag anser mig absolut inte vara någon profet eller nåt
snille, men om du frågar tänker jag hävda att jag har en relativt bred
plattform att strosa runt på.

Såg siffror någonstans för ett tag sedan om hur många
tolvåringar som inte visste att det krävdes mjölk för att göra ost. Minns inte
siffran, men det var en sanslöst hög en, tror typ 75%. Många stadsbarn vet inte
att kött kommer från djur, eller att grönsaker odlas i jorden. Samtidigt är det
inte så förvånande när skrämmande många vuxna inte heller vet det. En annan
sak:

Jag sprang på en jägare häromdagen. Ja, en jägare. Han
berättade att han ofta går kring mina hagar, och att djuren är väldigt
sällskapliga och gärna följer med så långt hagen räcker. (Allt ok där). Sen
tillade han att han helst undviker att gå där han måste gå IGENOM hagarna med
djur. Han litar inte riktigt på tjurar. (Allt ok, man ”ska aldrig lita på något som producerar testosteron”,
sa en husdjurslärare). I synnerhet inte om jägaren har sin hundvalp med, då
djuren är extra intresserade av den. (Självklart, förstår jag, att skrämma en
femmånaders (?) valp med en tjur på nästan ett ton, kan ju få förödande
konsekvenser).

Sen kommenterade jag att dessa kvigor är väldigt sympatiska
och nyfikna, men aldrig har tenderat till att visa någon elakhet (vilket aldrig
är en garanti). Och då kom den oundvikliga kommentaren: ”VA?? KVIGOR?? Men
de har ju HORN!!!” (Och plötsligt blev det ”ofarligt” att gå genom hagen, när det bara fanns en tjur att ha koll på!)

Ja, precis. Då de flesta svenska nötkreatur är hornbärare i
botten. (Har du aldrig tittat på Emil i Lönneberga, Barnen i Bullerbyn eller Åsa-Nisse?!!) Tjuren, däremot, förklarade
jag, har inga horn!

– Men det är ju en TJUR! Det har de väl alltid?!

– Inte om det är en så kallat pollad tjur, en hornlös. Dessutom
en dominant gen, så av fyra avkommor med en behornad hona, får bara en horn,
två får anlag och en blir helt ren från horn.

Här stod jag alltså, och försökte övertyga, vad jag trodde
var en normalt förankrad man (förlåt mig), om att det inte är likadant i alla
djurvärldar. Det finns honor MED horn, och det finns hannar UTAN horn. Men inte
i vår vilda svenska fauna (tror jag).

Nu kanske det inte är lika allvarligt med en jägare som inte
ser skillnad på en kviga med horn på ca 500 kg, mot en icke hornbärande tjur på
närmre tonnet, som att en vuxen man inte vet att chips kommer från potatis och
att ägg faktiskt ploppar ut ur baken på en höna. Dessutom ur samma hål som hon
skiter ur.

Men, min syn på allmänbildning innefattar det!

Tack för mig! Hej

Skiljefråga: Hur många kvigor och/eller hornlös tjur får plats att slicka samtidigt på en saltsten?!

Drängen slog igår. Därför var det ingen av oss som precis
jublade när det kom två millimeter regn klockan nio på morgonen. Senare
klarnade det dock upp med lagom vind och mestadels sol.

Satte på strängläggaren och stack ut efter att ha ätit
lunch, drängen ville inte stränga. Så då får han väl sitta kvar inne och muttra
över för lite att göra! Han ringde efter ett par timmar, meddelade att han
rensade blåbär, men kunde komma när jag var redo. Erbjöd honom att börja pressa
en stund senare, men då helt plötsligt dög det att stränga. Jag bad dock om mer
försprång och började på nästa bit. Blev långt mellan strängarna, men det torkade fint under dagen!

Mannen och barnen kom på cykel med fika till mig när de
kommit hem, och satte oss på grannes tomtgräns. Då kom drängen med pressen!
Bara för att köra in på åkern, där gräset var bortsträngat. Sonen skyndade sig
på cykeln för att fråga om han inte såg strängen! (Vi hetsade inte alls, vi sa
att han skulle fråga om drängen glömt glasögonen hemma, eftersom han missade
strängen…!)

Drängen tog strängaren och jag började med pressen. Inte
blir det mycket, men det som blir finns ju i alla fall.

Efter middagen blev det dags att skruva på plastaren. Behöver
göras i snitt vartannat år, och nu var det dags efter att en bale rullat
tillbaka och låg lite dumt, så drängen omöjligt kunde undvika att stöta i plastaren med balklon på traktorn när han
skulle flytta balen. Varför ska allt annat strula utom den? Lite rättvisa
behöver man ju ha! Ett par ganska simpla fel att åtgärda dessutom!

Svårt att se, ni som läser via telefon får väl zooma in. Under den gråa plattan är kuggar. I detta läge, dit jag snurrade plastaren, ska det vara 6 mm mellan plattan och första kuggen. Här är plattan liksom 16mm framför kuggen! Så blev ett antal varv på ställskruven utanför bild och behov av handtvätt.

Blocknyckel 17 och 19, samt en skiftnyckel som komplement, så kommer man väldigt långt!

En bock sköts imorse också! Halv sju fick jag ett sms, ja en
riktigt bra väckarklocka, om att jag fick släppa på mina djur nu. Så imorgon
räknar jag med att de ätit upp balen de fick i lördags så ska de ”ut på”
bete igen!

Äntligen en dag med uppehåll, till och med sol frampå dagen,
utan storm! Riktigt längesen bikuporna kollades igenom, då det antingen
ösregnar, åskar eller är halv storm så hela samhället riskerat att bli flyttbin
dit vinden släpper av dem!

Plockade igenom tre av fyra samhällen här hemma. Hittade
inte den drottning som ska vara märkt, men hittade och märkte de två andra i
kuporna. En drottning per kupa/samhälle. Massa larver och yngel i samtliga, så
det bådar ju gott för ett starkt vintersamhälle som kan hålla drottningen varm
och vid liv till nästa vår. Plockade bort så de inte har mer utrymme än
nödvändigt nu, när det inte ska bli hela säsongens bi-generationer OCH en massa
honung i ramarna. Som att stänga till överflödiga rum i stora gamla hus. Allt
för att inte behöva värma mer än nödvändigt när det går mot kallare tider.

Skeptiska men nyfikna mjölkkor sprang spöket till mötes när jag närmade mig kuporna

När barnen blivit lagda, gick jag och mannen gemensamt ut
till det sista samhället och plockade igenom det på samma sätt. Hittade även
där den omärkta drottningen som fick sig en vit prick på ryggen. Knappast varje
dag man lyckas med 100% märkning, när det handlar om mer än en… I många fall
ser man inte ens drottningen, utan får stämma av på resten av bina hur
samhället verkar må, finns där mat, yngel i olika stadier och lagom med
odugliga drönare?!

Hälften av bina kollade. En annan dag blir det en titt på
resten på föräldragården!

Alla bisaker är härmed också undanplockade från altanen. Nya
ramar, virke till fler ramar och annat är satt på vinterförvaring. Skönt!

Fastklämd och prickad, medan ett par trogna livvakter kämpade för att få henne fri.

Drängen varit igång med slåtterkrossen och dragit igång
andraskörden idag. Vädret verkar dock vara lite lurigt, men imorgon bör det gå
att köra ihop det lilla som blir.

Sen var det ju BVC imorse med lillhönan också. Pratade
gjorde hon som bara den, så inga problem med den utvecklingen, som sköterskan
sa. Allt gick bra i alla fall! Förutom att hon vägrade att både vägas och
mätas… Fick ta henne i famnen och väga tillsammans för att räkna bort mig,
vilket gav en slutvikt på ca 14,5 kilo på henne. Undra på att hon är tung att
kånka på! Längden fick vi ta på ett hum när hon kom tillräckligt nära
måttstocken, men typ 92 cm, plus minus nåt. Visst är de underbara när de är
2,5!

Lagom till frukosten var avdukad igår kom ett sms: ”Din
tjur går på landsvägen.” Skickade in barnen till drängen och lyckades få
tag på mannen som var i skogen på andra gården för assistans. Han hade Kangoon,
så jag tog traktorn ner, och var förutseende nog att hämta med mig en liten
slutbale. (En sådan som inte får räknas som bale, men som man inte vågade pressa i en annan bale i risk för att maskinerna skulle spricka. Men den delen av strängen kan ju inte heller lämnas på åker) Tjuren gick in smidigt, och de stackarna hade ätit totalt slut, så
inte konstigt att återväxten utanför hade lockat. Problemet är just nu att jag
inte får flytta djuren. Alla markägare måste ju ha chansen att ”ta den
store” när bockjakten börjar på tisdag. Och där kor går, går inte
råbockarna. Tänkte att det nog skulle klara sig med bete, men så var inte
fallet. De fick den lilla pluttbalen i alla fall, slutet gott, allting
gott…!?

Blir man inte ko i nästa liv kanske man skulle satsa på katt. Hela min säng ockuperad!

Mannen och svägerskan åkte till föräldragården för att rensa
lite. Bara en liten stund, som mannen sa. Åkte innan elva och kom vid sex. Under
tiden hade jag och sonen skördat lök, och rensat halva grönsakslandet, eller
ska det kallas ogräslandet?

Med pappa borta och lillasyster hos drängen, passade vi på med lite mor/son-tid och gjorde chokladbollar! Med både ström och vatten, tack och lov!

Mitt under middagen kom säkert sex-åtta blixtar, och på den
sista försvann strömmen. Följt av ett par rejäla knallar. Vad glad jag var att
jag inte hunnit sätta bulldegen!

Mannen kom hem med en fotogenlampa från föräldragården, och den kom väl till pass när måltiden skulle avslutas i kolsvart augustiregn.

Det tog 1,5 timme innan strömmen var
tillbaka, lagom tills vi skulle dra igång elverket, så jag blev rätt rejält
sinkad.

När näst sista plåten stod i ugnen var klockan över halv
tio, och det ringde. Tre kor ute på åkern… Mannen stack i förväg medan jag
väntade ut den drygaste bullplåten någonsin. Sen stack jag ner. Redan när
mannen kommit ner hade granngubben på 80-85 fått in djuren och sträckt upp
tråden. Jag hade med mig ett extra aggregat så delade på matningen mellan de
två hagar dessa djur har, och kopplade om för bättre krut. Där vi lagt balen på morgonen
– rensopat. Stack hem efter traktor, och tänkte spara tid med att ta en gammal
bale hemifrån, istället för nyast, finast från andra änden av byn. Misstag! Det
är mörkt i mitten av augusti när klockan närmar sig halv elva, och balen
skymmer allt ljus från traktorn. Arbetsbelysningen lämnar mer att önska, men
som tur är finns ju vägstreck på det mesta av vägen, och det vita reflekterar
rätt bra!

Imorse gick djuren lugnt och stilla i alla fall, mätta och
goa!

Idag har det blivit ostkakebak med en gammal gymnasiekamrat.
Halv elva kom hon, och åkte lite innan halv sex. Då var det dags att starta upp
vasslebaket! Fyra limpor bröd och två plåtar tekakor! Och så kallade vi in ostkakenörden
nummer ett! Han som äter det till frukost, lunch och middag om det bjuds. Han
får plocka ”gamla” ostkakor i frysen så vi kan lägga in de nya. Ett
par varma mackor med kantarellstuvning fick han som kvällsmat också, innan han
och mannen gav sig av med 4WD för ”att titta lite i skogen” på väg
till frysen på föräldragården. Än är de inte tillbaka…

Lillhönan har haft en tuff dag. Jag gick för att hämta mjölk i
lagården och hittade henne gråtandes i köket när jag kom in. ”Tilla lilla
mu!”, var kommentaren, med en bula som en vindruva i pannan, med blodfläckar
runt. Sonens referat senare var att hon trillat baklänges av träkossan de har
ute, och den följt med runt och knockat henne när hon låg ner. Senare kom hon i
full fart runt hörnet i köket och tjongade in i den utdragna skärbrädan. Men
det tog en centimeter från den andra bulan. Känns bra att åka med henne till
BVC imorgon. Högra underarmen är helt uppskrapad sen en vurpa ute i fredags,
och nu två stora bulor i pannan. Tar inte socialen oss för sonens sexfantasier
i hästväg, åker vi väl in för barnmisshandel…

Sluta fota och gå med mig till sängen nu!

Igår skulle småtjejerna tillbaka in i hjorthägnet. Packade
ihop mig och drängens fru i bil, medan drängen tog traktor och vattenvagn ner
för att byta hos en annan grupp. Solen sken så fint hemma, men tre kilometer
bort på andra gården blev det kolsvart, sen öppnade himlen sig. Några rejäla
åskknallar och sedan en hagelskur som hette duga. Tillräckligt för att det mer
än ett dygn senare ligger kvar hageldrivor i skuggan…

Tjejerna följde med smidigt när jag väl vågade mig ut ur
bilen för att hämta dem. Nu är de på ”idiotsäkert” ställe. Bakom hägn och bom!

Risken finns väl att sonens förargelseväckande beteende skickar oss till soc för föräldralämpighetsbedömning. Men jag måste ändå le lite åt hans teckning…

Idag hade jag planerat frukost, sedan ett idiotrace för att
få ihop ett rejält lass till second hand-butiken och sedan städa av hemma. Hade
precis kommit hem från dagis och djurkoll, på väg att sätta mig vid bordet, så
ringde mannen. En från grannbyn till föräldragården hade gått sin
morgonpromenad som vanligt, med ringde och frågade mannen något i stil med
”Har ni glömt att stängsla vid återväxten eller syntes det inte?!”

Bara att ta en macka i näven och åka ut. Tre av djuren stod
hemma vid husen i lugn och ro. De andra, sex av nio, gick så fint långt nere på
Odlingen i skogen. När jag klev ur bilen och hälsade på dem, var det nästan som
om ”Hej, vad bra att du kom! Ska vi gå hem nu?” Så det blev följa-John
genom skogen och upp till gården. Supersmidigt, faktiskt. Fick ihop hela
flocken och gick sedan för att börja felsöka, vilket inte var så svårt. En lång
sträcka elstängsel var nerrivet. Och ingen ström. Den hade mannen bommat att
koppla i när han släppte dit djuren, och nu var betet slut, hade tänkt flytta
dem under eftermiddagen.

Sprang ytterrundan på nästa bete, för att dubbelkolla
stängslet, och hade precis tagit mig runt när någon skrek Hallå! Har inte med
mig att göra, tänkte jag med en blick på det till synes tomma grannstället. Tills
jag såg en man komma bakom mig! Shit vad nära det var att behöva byta byxor!
Det ska liksom inte komma någon där ute i skogen, och dessutom inte FRÅN
betesvallen! Vid vägkanten, okej, men inte DÄR. En man, hans dotter och en
hundvalp. Arrendatorn för småviltsjakten. Hade sett bilen och ringt mannen för
att fråga var han var. ”På jobbet! Men frugan är någonstans ovanför huset
och kollar stängsel”. Så där kom årets arrende rakt i fickan. Sen gick nog
en halvtimme till prat. Och strömmen går nu vidare i tråden, och inte rakt ner
i backen/runt trästolpen. Blev rejält mycket bättre krut i det hela också sen!

Utedasset har fått en DeLuxe-stämpel! Toapappershållare!

Jo… Jag försökte få med djuren till sitt nya bete, men de flesta var ju mätta. Dessutom stod ju bilen kvar, och den får man ju inte lämna!

Hemma igen så blev det till att slänga i det som var packat,
åka ner till city och proviantera innan fredagsrusningen började i affären. Och
lyssna på Kenny Chesneys Hemmingway Whiskey!

Förslaget om skåpet föll i god jord. Dock fegade jag ur, vet
att det är stort, otympligt och otroligt tungt! Något som inte brukar bli
bättre när det ska uppför trappor. Så ringde in Jirka. Han och mannen tog
Kangoon med skrivbordet till föräldragården och tog med sig skåpet tillbaka. Plockade
ur lådor, skruvade av dörrarna, och redo för projekt: Trappan. Brant trappa. Smal
trappa. Snedtak. Det blev ett projekt!

Först rök trappräckena, sedan spaljen. Hela tiden stod
mannen fastklämd i hörnet, och jag fast på andravåning, skruvandes på spaljen,
Jirka i botten, skruvandes på det han räckte. Och Jirka bara skrattade
”Tur det inte är hemma, då hade man varit fly förbannad, nu är det ju mest
roligt. Men jag är bortrest när ni ska ha ner det!”

Öppen planlösning?!

När det väl var uppe men några ynkans centimeter i marginal i trappan, fick gubbsen varsin kopp välförtjänt
kaffe. Och jag har ett skåp för förvaring på andravåning! Tjoho!

Lådorna isatta…

Och dörrarna tillbaka! Super!!!

Kan hälsa förra inläggets kommentarer att det inte finns
något organiserat kaos på detta ställe, endast Kaos. Sen mår jag rätt bra. Kan
till och med äta skinka på mackan igen. Det som är livsfarligt, hörde jag någon
säga. Fläskkött är det som fördärvar våra kroppar mest. Men att dö är det enda
man säkert kommer uppnå i sitt liv, så varför inte ta en binkeskit till på
mackan, och njuta medan man kan!

Eller, nja, njuta och njuta. Hittade mina skoldagböcker från lågstadiet när jag tömde skrivbordet. De har mannen fastnat med nu. Med konstiga teckningar och felstavningar. Den Nakna Sanningen Om Mig…. Spoooky

Trevlig helg!

Laddade hönshuset med foder igen. Tog de sista säckarna på
pallen, så nu blir det snart en resa efter en ny pall värpfoder. Fyllde på min
tunna med spannmålskross också, det har varit behov i två veckor nu.

Alla tuppar har överlevt natten också! Tjoho!

”Den som gapar efter mycket får mest…?!” Andra omgången svalungar i lagården. Inte tittat i alla bon, men minst sju är bebodda. 7 bon gånger 4 ungar…

Fortsatt röja inne idag. Tömt det gamla skrivbordet som ska
ut. Hittade massa gamla kort som mannen stoppat dit, som säkerligen aldrig
flyttades ur lådorna när skrivbordet flyttade hit…

Skulle försöka kickstarta igång mig. Kände mig sugen på
Nickelback. Något jag sällan lyssnar på, även om de finns med på spellistan i
Mp3:n. (Hans tittade i hyllan för ett antal år sedan, ropade sedan till: Du har
NICKELBACK i skivhyllan! Är du medveten om det?!) Jag gillar att överraska.
Sätt mig inte i nåt fack!

Knatade trappan upp efter min skiva, ja, jag är
bakåtsträvande. Vill ha min stereo och mina fysiska CD:s, inte nåt Spotify! (Men
LP-spelaren står kvar med sina skivor hos Mormor) Funderade på var skivan var.
Nerpackad i klädkammaren i lyssnar-sällan-skivorna-lådan. Nerpackad i lådan i
bokhyllan i det-händer-att-jag-får-lust-att-lyssna-lådan, eller ståendes I
hyllan?! Började söka av facken, och fick syn på Kenny Chesneys Hemmingway
Whiskey. Det var längesen! Den tar jag. Gick ner, startade stereon och skulle
lägga i plattan. Fodralet var tomt… Skivan ligger nog i CD-casen i bilen… Upp
igen och sök efter något annat. Det blev Jill Johnsons Being who you are. Nästan
som Nickelback…!

Man får vara glad att det är ett trasigt lagårdsfönster, jag vill inte putsa det!

Kallt idag. Jösses vad det blåser. Så där genomträngande.Raggsockorna på, och kanske en brasa i spisen ikväll för att bli av med det
råaste. Fönsterna i sovrummen stängda, kan jag lova! Men det är knottfritt!

Köttgrytan stått på verandan hela dagen i kylan, enda tills
det blev middagsdags. Smälte lite när sonen äter och äter och äter, för att
avsluta med: ”Jag vill gärna äta detta imorgon också, mamma, när det har
gottat till sig ännu lite extra!”

Idag borde jag flyttat djuren här hemma, men det har tagit
emot att springa ut mellan skyfallen! Förhoppningsvis stannar de i sin hage
tills imorgon, annars är den dagen räddad från planering! Barnen på dagis, och glada för det. Några fler barn kommer för var dag nu, så de verkar vara nöjda. Ska försöka vända tillbaka dygnet på dem i alla fall…

Idag har jag hittat lite motivation igen. Åtminstone tagit
mig i kragen tillräckligt mycket för att starta några projekt som jag sedan
varit tvungen att ro i hamn.

– Frysboxen urfrostad, nu vet jag definitivt exakt vad jag
har i botten, Hans. Du som inte trodde mig.

– Hittade 2,5 kilo hallon som rykt i saftgrytan tillsammans
med en skvätt blåbär och några gamla äpplen. Riktigt blandsaft alltså! För det
är väl det det heter, när äpplen blandas i?! I alla fall i affären!

– Tog fram en hemma-fläskbit som är lagd i saltlake för
rimning.

– I detta nu puttrar tre kilo grytbitar av älg på spisen
tillsammans med ett par omgångar gula kantareller, direktimporterade ur boxen!

– Hittade dock bara en ynkans liten bit vetelängd. Därav
rensningen av bär, så det finns plats för en nitto bullar snart igen!

– Mangeltvätten har hamnat på altanen för att fuktas, men är
ännu inte omhändertagen. Kanske ids jag, annars får den fortsätta stå tills en
annan dag!

När boxen var tom passade jag på att flytta den tvärs över
hallen uppe. Det gamla fina, ofunktionella skrivbordet ska bort (det samlar
mest urvuxna barnkläder som ska sorteras in i klädkammaren – sen) och ett fint
gammalt skåp med massa gömd förvaringsmöjlighet ska dit. Ska bara intala mig
att måtten stämmer med det begränsade utrymmet, att det ens går att ta uppför
vår branta, svängda trappa. Och sen ska mannen övertygas också. Den detaljen
med…

Blev smärtsamt påmind om VARFÖR frysboxen stått i hörnet och dolt väggen. Tidigare boendes katter tyckte det var en perfekt klösbräda…

Det röjs lite mellan varven också. Fyllt en kartong från
köket med sådant som vi aldrig använder. Varför ska det stå och ta plats när vi
redan har ont om den? Ska ta en räd i undanlagda leksaker också så småningom,
men det ska ske när barnen är på behörigt avstånd. Sonen måååååste ju ha kvar
sitt bilgarage tex. Det som han packade upp ur kartongen och sedan aldrig har
tittat på, av en så enkel anledning att han aldrig lekt med bilar, och garaget
är för olikt en maskinhall, så han tar hellre tomma flingpaket…

Men jag minns ju själv hur jag förbannat min egen mor så
många gånger för att hon aldrig lyssnat på mina spara-argument. Nu är man där
själv – ett bra eller dåligt tecken att man börjar inse det? Ålderstecken
kanske… (Jo, jag hör dig, mamma)

Hönshuset är delat igen. Bra med dörrarna mannen satte dit.
Burit in tupparna från sina 5+6 burar – tyckte det började bli trångt för dem. Nu
återstår det att se om det går bra eller om de slår ihjäl varandra i natt, då
får jag väl bära ut några igen! Och måste förstås hålla koll på om hönorna
vågar gå in, med massa ungtuppar på andra sidan nätet. Vill någon köpa tupp
förresten? Några är fantastiskt fina, men när rötmånaden är över ryker de i
frysboxen, om det inte krävs tidigare!

Ordning och reda, pengar på freda? Denna bild tillägnar jag med återgäldad kärlek till min älskarinna som sände mig kärlek efter förra inlägget;)

Kallt och rått på dagarna, denna vind alltså, men underbart
med lite svalare nätter. Nu kan jag ställa ut min köttgryta på verandan direkt
från spisen, så står den svalt och gottar sig tills imorgon!

Ps. Till er som säger att ni vill kommentera, men inte vet hur. Under inlägget – klicka på ”kommentarer”, skriv vad ni vill och fyll i koden som står. Klart!

Igår tog jag och Jirka en roadtrip. Två timmars bilresa rakt
mot nordväst. Anledningen var att han hade kommit över fem stycken Ölandsgäss,
ännu en gammelsvensk ras för honom att bevara! Långt ut utanför en liten by
gick en väg, nästan som en av våra halvdana skogsvägar, in till höger. Efter
ett par hundra meter öppnade det dock upp sig till en fin landsväg och vid
vägens slut låg en nygammal torpstuga med gäss springandes runt knuten.

Hemresan gick bra, tills det var ca två kilometer kvar. Då
skrek en av gässen högt och tydligt ett KVACK! (Båda lika rädda och vägkanten
kom nära….) Sen var det ett tjäbblade och väsande i A6:an sista biten. Tack
och lov att det inte började två kilometer från torpet….! Visst är de fina, men jag skulle hellre ha kalkoner att äta upp!

Olyckan vid sjön för en dryg vecka sedan måste ha chockat/berört
mig mer än jag trodde. Varenda natt sedan dess har jag drömt om det. Vaknat,
varit orolig, nästan hyperventilerat badandes i svett. I natt har det varit
lugnt, ser det som positivt.

Någon gång mitt i en annan dröm, minns inte vad det var nu,
trängde det in ett ljud som inte passade in. Drömmen tynade bort och jag
försökte lokalisera ljudet. Som när man stormeldar graneved ungefär, det
smällde och ven och knastrade. Vad låter så?

Insikten kom efter flera minuter (sekunder). Det är eternit!
Lagården brinner! Klarvaken flög jag upp och slet bort gardinen. Men lagården
sov så lugnt i kompakt mörker tvärs över vägen. Puh! Vad är det då som brinner?
Helv – stora huset! Se till att få ut gamlingarna! Slet åt mig morgonrocken
från dörren och sprang i slow motion genom vår övre hall (typ fyra normalstora
steg), för att tvärnita åt något i ögonvrån vid takfönstret. Fyrverkeri…
Tassade genom barnens rum och såg stora huset sova i godan ro, medan raket
efter raket smällde av under vissel, blixt och dunder framme i byn. Låter det
vara osagt, men misstänker att det hade något att göra med grannen
cateringfimans bröllopstillställning.

Kom till ro efter det! Kröp ner efter en blick på klockan,
00:04. Hörde även att mannen vaknat från soffan och spökade runt på
bottenvåningen. Om han kom direkt upp eller inte, vet jag inte. Så somnat om måste
jag gjort!

Nöjd kille som tjuvar blåbär! Hoppas inga tandläkare tittar här, men tänderna blir faktiskt bättre efter en borstning

Magen strulat ett tag, så även sömnen. Vad är nästa steg?
Jo, man slarvar bort blodtrycket! Slapp och hängig, yr som attan. Så när man
varit igång ett tag och känner sig nästan pigg, så lånar man grannens
blodtrycksmätare. Och får fram ett snitt på 90/50! Satan vad lång man är när
blodet ska ända upp till skallen! Skönt att allt rullar igång imorgon. Dagis,
jobb och rutiner, rutiner, rutiner. Ordning på livet vill säga!

Idag har också den årliga entreprenadkörningen ägt rum.
Pressat åt Jirka. Tio balar färre i år än förra året fick han, så det blir väl
en bra vinter… Men – turns out – inte mina problem. Säger jag, som ännu inte
vågat räkna ut hur min totalskörd ser ut…

Ett äppelträd lär få dras med sju års olycka efter att ha krossat min backspegel! Onödigt, tycker jag!

Precis hemkommen från uppdraget stannade granngubben till
och frågade om honung. Satte sedan igång att tjafsa (på exakt Dunnar-vis. Skränar
mycket, men bara ”välment” för en reaktion) om att han har rätt till
honung i fri tillgång, då våra bin flyger på hans blommor mm mm. Dock har han
aldrig haft så mycket äpplen som nu, men det beror på att han har andra
insekter som pollinerar, så det var inte våra bins förtjänst bla bla bla. När
jag tröttnade på att lyssna öppnade jag hans bildörr, böjde mig in och gav
honom en puss på kinden och en kram.

Frugan hans, som satt jämte, började nästan jubla. Gubben
blev röd om kinderna, och tyst, det blev han!