Onsdag kväll: Biträff

Tordag kväll: Grillning hos grannar

Fredag kväll: Metartävling med LRF

Vilket biodlarknä är skönast? Tur det fanns dessa två och ett gäng till att provsitta…

Späckat schema helt plötsligt! Igår tog vi oss i kragen och
åkte till Åsenhögas hembygdspark för våfflor och en titt på årets utställning.
Det var nämligen sista gången för säsongen, så skulle det bli av så… Årets
utställning hade fokus på kvinnorna, och deras arbete med textil. Dagen till
ära stod ett par damer och kokade tvätt, drog en gammal tvättvagga och
skrubbade trasmattor. Mycket folk och trevlig tillställning, som alltid.

Kul att se en tvättvagga in action! Finns en på Morfars snickarboavind, och en i lagården på andra gården! Roligt med historia!

På sen eftermiddag/kväll var vi bjudna till ett par grannar.
De har två hästar och några får, och ingen gödselplatta, så de kör sin skit
till mig. Det lilla det tillför spelar liksom ingen roll på alla mina kubik. Så
nu var vi alltså bjudna till dem – som tack för allt skit vi tar utan att
gnälla! En trevlig kväll.

Och på tal om att gnälla – alla ni som gnäller över att det är dyrt med bil – skaffa inte traktor!

”Mamma, ta en bild på himlen, den är fantastisk!”

Idag gick den årliga metartävlingen av stapeln. Den som den
lokala LRF-föreningen arrangerar. Ett femtiotal personer var på plats. De
flesta främlingar, men en del kändisar också. Sonen fick en liten liten
pluttefisk, sedan trillade hans krok av.

Detta ledde till ett mindre sammanbrott i bilen på vägen hem
– då allt bus mellan barnen tog slut och han fick tid att grubbla. Hans
livsfarliga krok lämnades i sjön. Tänk om någon fisk ser masken på den och
sväljer den. Då blir den ju skadad invändigt och kommer därefter plågas till
döds… Ja, djurvän eller inte, det är frågan. Var hittar man balansen som
förälder?!

Annars rullar det på här. Ligger fortfarande lite lågt, men
mannen har gått några rundor med röjsåg, dels i skogen, dels på nygamla
betesvallar. Har ingen före-bild, men tänk till slye på drygt en meter, så går det snabbt att inse vad betesdjur, följt av en eller två gånger med röjsåg, gör för vårt landskap!

Några grupper djur flyttas ibland. Jag har gått i sjökanten och
stängslat idag. Och till alla er som säger att byn där den andra gården ligger
är sååå fin, slät och stenfri – gå ner till sjön! Där ligger stenen! Men inga
ben brutna och inga fötter stukade!

Kvigorna lärde ju sig att bada, och då den ena hagen går
långt bakom hjorthägnet och slutar vid ån, nu utan vatten, då det återigen är
extremt torrt, är jag inte sugen på att leta efter djur i grannsocknen! Eller
på campingen där, för den delen. Stängt igen alltså, tappar mycket bete, men de
har ju putsat av rejält en gång, och kommer det en syndaflod längre fram i höst
får jag väl rulla upp min tråd och släppa på dem igen. Nästa gång de flyttas
ska de tillbaka in i hjorthägnet, där behöver jag inte tänka på nåt stängsel!

VARFÖR ska man behöva gå på sin åker och plocka burkar? VARFÖR kan man inte släpa med sig en tom, lätt burk, när man kan dra runt på en full, tung? Skärpning, Svenssons!

Inte är det så smidigt heller att flytta djur, när en grupp
på elva ligger på vägkanten, och på andra sidan vägen ligger de 18. Alla far
upp och börjar tuta när man hojtar på dem. Tack och lov stannade de 18 på sin
sida…

Idag har jag dessutom fått erbjudande om mer åkermark, två
byar bort från oss. Den förolyckade mannen har haft åkrarna, min dräng haft
betesmarken i många år, men alltid betat åkrarna i samma veva. I samband med
överenskommelsen av återväxten bestämde vi betet i år också, men när det nu
blev som det blev tog jag tillfället i akt att stoppa markägaren när han körde
förbi. Om inte annat för att få veta om jag fortfarande kan beta, eller måste
rädda allt vårt stängsel däruppe.

Vad ska det bli av denna femåring?? Sitter och pillar med sin modellera och kommer sedan och visar upp sin solros, gris och häst…

Imorgon blir det en ny roadtrip med Jirka.

Trevlig helg!