Tvåårig bröllopsdag!

Är jag hemsk som hävdar att jag inte vill ha tillbaka den dagen? Missförstå mig rätt nu, det var den typ bästa dagen i mitt liv och den jobbigaste och mest känslosamma hittills. Det var dop, det blev bröllop, det var in i sista minuten osäkert om hjärt- och njursjuka svärfar kunde vara med.

Det var hemligt, vi bjöd bara närmsta familjen på dop. Tärna/fadder och bestman var de enda utomståendes inbjudna. Tärnan utan att veta om mer än dop (förutom att hon misstänkte, så antingen är jag helt genomskinlig eller så är det så att hon känner mig bättre än vad jag vill tro:)). Annonserade i tidningen att det skulle bli. En del läste och kom till kyrkan, en del missade och kom därmed inte. En del har surat sedan dess, goda vänner som blev rejält trampade på tårna för att de inte blev inbjudna, som det heller inte finns kontakt med idag. Tyvärr. Men vi orkade inte och valde att dra gränsen vid familjen!

Vi bjöd till bröllopsfest frampå sensommaren. Dit kom många, de flesta positiva. Det kom även några som senare undrade varför de kunde duga då, om de inte dög att få vara med på själva vigseln. Till råga på allt så avled svärfar tre dagar innan festen, så även den var överskuggad av sorg och ångest.

Med facit i hand gjorde vi ändå det bästa! Vi hade varit ihop i 5,5 år, varit förlovade i fyra, två barn. Och vi tog oss i kragen och gifte oss så att båda svärföräldrarna, som båda lämnat oss, fick vara med och se sin son framför altaret. Detta kommer jag att vara evigt tacksam för!

Nu två år senare firar jag bröllopsdag med att ha firmabilen sönderplockad på verkstad (havererat hjullager tror jag), och privatbilen på service, vilket innebär att jag kör och skämmer ut mig i en Toyota Aygo! För att se det positiva var det betydligt bättre ork i den än gubbens Tucson, och matkassarna stod utom vältrisk i bagaget…

Hur gubben min firar vet jag inte, har inte sett honom sedan igår eftermiddag, men finns spår på kudden och i köket som antyder att ha varit hemma nån stund i natt.

Nu ska jag fortsätta fundera på varför den sedan i november försvunna plåtburken dök upp i vitrinskåpet, full med brysselkex. Har någon av barnen hamstrat eller har någon av våra utnämnda städerskor som passat barnen städat?!

Avslutar med att gratulera kusinen på födelsedagen. Och ett ännu större Grattis till både honom och frun att de fick sin lilla dotter på den nyblivna pappans födelsedag! Grattis grattis till er alla tre!