Livsandarna stiger något. Kring midsommar när dessa två bitar skördades från damm, hade jag 3 respektive 15 balar. Hur det kunnat växa såhär på sandjorden med typ inget regn alls… Fattar nada, men tackar och bockar inför Moder Jord!

Kan någon förklara varför jag i två nätter i rad, i vargtimmen,
vaknat och nynnat på Galenskaparna/After shaves ”Truck drivning song”!
Jag kan den ju inte ens, och även om det är skönt sväng i den, så tröttnar man
rätt snabbt på: ”Jag drar min truck drivning song, min lastbilskörarsång,
24 meter lång…” Min relation till denna/dessa grupp/er: Vi sjöng Macken
någon gång på mellanstadiet. När jag tröttnat på lastbilen har jag övergått
till ”Countrykillen” – vilken jag kan utantill och tycker är helgo’ i
texten. Men varför?! Jag behöver sova de där timmarna melodislingorna rullar i
huvudet!

September – höstmånaden med högsommarvärme och vårblommor…

Fantastisk morgon över sjön! Körde ner till Sommarhemmet och smög mig ut (hade aldrig funkat med Kangoon – då hade djuren kommit i sken hemifrån) Vågade dock inte offra fötterna, så träskorna fick stanna i hagen medan jag klättrade över stenblocken för att ta mig till vattnet!

Idag har det gått i ett. Men hann faktiskt med en
brunch/lunch-date i stan med en av mina kärlekar – det händer sannerligen inte varje
månad. Sen hem, stanna till på fält (med privat bil, och simsalaplötsligt –
blinkersspaken agerar fram/back-spak. Bilen stannar inte, och backar inte
heller för den delen trots att man rör spaken fram och tillbaka). Rådslag med
drängen i traktor med strängare, hem och koppla krossen och sedan byta med
drängen, som tycker det är gudatråkigt att stränga (man måste hålla gubben på
humör). Liftade med mannen hem efter dagishämtning för att hämta traktor och
press. Dumpade barnen på drängens fru och tog med mannen ner för att samla
balar medan drängen slog klart. Sen tog mannen traktor och slåtterkross hem medan
vi andra fortsatte. Vilket visade sig bli en liten stund. Jag körde slut på nät
till balarna! Trodde det skulle gå idag med, så hade inget mer med mig. Klockan var
halv fem, bra väder några dagar till och några hektar kvar att pressa, så jag
körde hem till mina barn istället. Drängens fru lyxade till det med att bjuda
på middag, så det blev en lång sådan hos dem, innan mannen stack iväg till
UV-scouterna.

Efter nattning tänkte jag gå ut till veden lite… Ingen som
helst motivation, men det som klövs i våras ska nu in under tak. Sommaren har
ju varit fantastisk med torka – ur vedsynpunkt. Dealade med mig själv om att gå
ut i linne – när det blev kallt kunde jag gå in – utan vattenflaska (ett
beroende) – blev jag för törstig kunde jag ju gå in. Mannen hade visst börjat
och hade cirka en tredjedel av ett vea-la’ kvar, så jag bestämde mig för att
tjura ihop och köra in det klart i alla fall.

Bättre nu sen vi slutade lägga pallar under veden – kör istället
med kasserade stängselstolpar som tar mindre plats att förvara – så man står
rakare i bäckenet när man slipper ha ena foten 20 cm högre än den andra. Men
ändå! Man står som en annan banan med värk i bäcken och ländrygg som följd! Så,
hint-hint, alla ni som alltid säger er vilja hjälpa till! Jag har några kubik
ved som ska in! Ni får mat och fika i utbyte, och jag är inte dålig på att få
fram något av det! Man kanske skulle börja ta vedkörning istället pengar för
jaktarrende och dylikt…

Solen på väg ner….

… Och månen på väg upp

Jag läste/hörde någonstans, någon gång, om ”fantomvibrationer”
– känslan av att mobilen vibrerar i fickan fast den inte gör det (jag vet, ännu en totalt livsviktig, onödig undersökning). Ta det med
lite salt, men har för mig att man i snitt kände såna 17 gånger per dag. Testa
att sitta i en mullrande, skurrande traktor en dag och vänta på telefonsamtal –
du kommer lätt upp i 117!

Imorgon väntar stora djurflyttardagen igen, följt av helgen
med djurhämtning från en av utgårdarna och pressning!