Jag fattar nada! Lillkalven som vi dömt ut i tisdags kväll
men gett respit till onsdag morgon stod så fint och snuttade på mamma när de
skulle flyttas! Öron rätt ut och svansen som en propeller, så han får hänga med ett par dagar till. Vilken följetång… Kossan och kalven
flyttades ännu en gång till ett litet undantag där kossan bands. Deras box ska
hyras i andrahand av herefordkvigkalvarna ett par dagar.

Igår delades kor och kvigkalvar, gick bra efter
omständigheterna, då två kalvar blev kvar i hagen så två kor fick släppas
tillbaka för att hämta dem. Stortjuren blev förpassad till ett hörn utanför i
regnet och djuren som skulle in drogs via hans lya. Spångtjuren togs in som
nummer ett, via vågburen (2,5 år och 788kg) och sedan bands han upp med de
andra två spångtjurarna.

Nio kvigor bands upp, herefordarna fick som sagt permission
i en box ett par dagar. Känns lönlöst att slita med att få dem över det
livsfarliga gallret över gödselrännan för att binda, två dagar senare tvinga
dem över igen för att vägas för att ledas tillbaka över gallret. När det nu
gick att få en box relativt smidigt till dessa fem. Nu är det riktigt
tut-i-luren då måndagens elva skrikhalsar fick sällskap av fjorton nya… Kvigorna
tutar en del i sin tur, men småtjurarna verkar mest nöjda över att få fri tillgång
till mat utan konkurrens…!

Det fyller på, både ute och inne. Imorgon ska djuren över till sjösidan igen sen hoppas vi att det fryser rejält innan de måste tillbaka till denna leriga vinterhage.

Idag är vågburen flyttad via traversen och rälsen i taket,
riggad inför morgondagen. Det är då dags för den stora djurkarusellen.

Jag har även vid utfodring av de båda tjurarna på andra
gården suttit och vaktat bajshögar. Dessa ska också lämna träckprov, men
onödigt att ta ut seminpersonal dit också för att sitta och vakta… Den ena
släppte sig så fort jag kom, den andra höll inne på det så när jag tröttnade på
att vänta tog jag en promenad och föste iväg dem. Mycket riktigt så tål kreatur
inte att röra på sig utan att lätta på lasten, så kunde jag åka hem!

Denna killes rygglinje går inte av för hackor! Hade man velat önska mer så kunde ju infästningen av den bakre lårmuskeln kunnat fästa ett par centimeter längre ner. Men han är fin. Och nyfiken på vad jag gjorde där så länge!

Plötsligt händer det! Och uppdrag slutfört!

Mannen fick höra via rykten på jobbet att han som skulle
hämta en tjurkalv här ikväll låg hemma i magsjuka. Under dagen ringde han dock
upp mannen eftersom han ”mådde mycket bättre nu och räknar med att komma
ikväll…” Där kunde dock mannen säga ett bestämt Nej. Stolt över honom
där!

I och med detta fick jag tillfälle att fixa smörkrämen till
mina biskvier, och Jirka tittade in med oxalsyra för bekämpning av varroakvalster
i bikuporna (något som alla biodlare i södra Sverige tyvärr har)

Sonen kom dessutom iväg på sin simskola (”Det var
mycket roligare än vad jag trodde det skulle vara!”)

Vi som var hemma fick fixa osten till såsen! Och offra en extra äggula till smörkrämen. Vitan fick bistå till ytterligare färg i marängburken!

Nu läggning, lång dag imorgon!