En rent av pissdag hittills!

Strömproblem i lagården, tack och lov sedan allt var klart
av morgonbestyren, förutom diskningen av mjölksystemet vilket verkar vara roten till problemet, för det var sedan stendött. En elektriker
tillkallades, som fick igång maskinen igen, men istället inte kunde stänga av
den på något sätt. DeLaval-servicekillen är konsulterad och felsökning pågår.

Kom ut i ljusningen och såg min (igår pigga) storestore tjur
stå konstigt. Slokörad, fullt med fragda kring munnen och massa slem hängandes.
Enorma problem med andningen. (Ännu ett djur) Kontaktade veterinären och efter
konsultation där hon även fick lyssna på hans andning via telefonen och
diskussion (samma kommentar som vid lillkalven – ”med den andningen skulle
febern vara skyhög”, inte som hans 39, 38-38,5 anses som normaltemp.) Visst
kunde hon komma ut, men med största sannolikhet skulle det ge honom några
dagars respit av penicillin och lidande för att sluta med avlivning,
alternativt självdöden. Den andningen utan feber ger en oerhört dålig prognos. Jag
kräver nu remiss för obduktion, så här kan det inte hålla på – tre djur på ett
halvår med samma symptom, inga kopplingar mellan djuren och bete dock.

Så nu är
det bara att ladda för ett skott i pannan på min stora, fina tjur som varit med
så länge av en anledning. Som alltid varit så oerhört snäll, smidig att lasta, (nja, jag har svurit över honom mer än en gång då det tagit tvärstopp…)
mån om sina kor och gett så fina avkommor. Avkommor som jag nu får trösta mig
med att han lever vidare igenom.

Man ska inte fästa sig vid djuren och inte ge dem namn sägs
det, men hade jag inte tyckt om mina djur hade jag aldrig hållit på med det jag
gör! Sen har man självklart olika relationer till dem. Och det är humanare när man vet att man själv kan ta beslutet att skicka
ett djur på slakt, och få något för det, än att tvingas till detta. Där jag
förlorar, inte bara en snäll och fin avelstjur, utan även stort ekonomiskt,
förlust av djuret och får betala dyrt för att någon ska hämta och ta hand om
det.

Ibland är livet ruttet, bara att konstatera.

Men luffetjuren ska befrias från lidande, mina känslor
kommer i andra hand, och allt blir bättre bara det är överstökat. Får väl
tänkta tillbaka på alla gånger jag svurit över detta stora elände som inte gått
att rubba, om det känns bättre så, men nu ska jag sätta mig i ett hörn och
sörja min vän, för denna gången känns det ordentligt!

Tack för allt, stortjuren

Och trevlig Lucia till er andra, givetvis!