Spark o’hoj! Krävs på isbacken nu!

Ja, Gudars skymning vilken dag! Kan meddela att stadsrundan
igår var onödig – hade något fuffens figurerat hade dagen definitivt utlöst
det! Jag som vant mig på latmanslivet med småplock och middagsvila, sitter just
nu som en blöt flugskit i soffan. Halvt utfluten, halvt fast och i stort behov
av avtorkning!

Då vi inte halmat i ligghallen som tänkt på ett par dagar,
då jag inte varit pigg för det, så tänkte vi göra det idag! Körde foder till
djuren, åkte efter en halmbale och satte kurs på ligghallen. Satte in den när
jag blev varse en ko innanför. Och fick plötsligt syn på en KALV!!

Välkommen, min 36:e kviga i ordningen.

Men det ska
inte vara någon!! Joo, hon måste tagit sig direkt med tjur! Första ligan fick
ju chansen 13/5. Eller vänta nu… Nio månader och en vecka…blir det
verkligen januari?! Tiden går ju fort nog… Hur i hela friden har hon kunnat
ta sig? Jungfrufödsel?! Nä…enades jag och drängen, när vi kom ihåg att store
luffetjuren gick med korna. Denna ko släpptes ju aldrig över till kalvhagen
eftersom hennes tvillingkalvar var dödfödda. 17 mars. Hon måste sannerligen ha
läkt kvickt och tjuren varit kvick på att betäcka om henne.

Aja, kul med en liten (liten) levande kvigkalv i alla fall! Ko
och kalv in i kärran och vi andra in för sen frukost. Leta reda på märken och märktång. Men
vad i hela friden gör vi nu?! Finns förvisso plats inne att binda kon och låta
kalven springa lös. Med biverkningen att de inte kan släppas ut förrän till
betessläppet. Ett uteställe finns. Med smidig utfodring och elvattenkopp. En
temporär lösning under en månad tills resten (hoppas jag) kommer igång med
kalvningar och vi kan nyttja sjöhagen. Det kyffe som går under ”Tjurens”. Okej!:

Spark i arslet på pressen. In med halmen, bräcka loss
grindarna som frusit fast, in med ko och kalv från kreaturskärran, stänga. Sen
står pressen ute ju… Inte helt bra!

”Den måste gå in i lagården på andra gården!”
hävdade drängen. Vi i varsin traktor om det mot förmodan skulle vara mjukt i
surhålet, och ner till andra gården. Tittade på hålet till ”liggdelen”
där och konstaterade att det krävs precisionskörning på hög nivå om detta skall
gå. Med rumpan i anslutning till lagården var det dock bara att konstatera att
inte ens enormt skicklig körning kan få hålet att växa 30 cm på bredden och 10
på höjden för att det skulle gå… Ängahuset då?!! Jo, storleksmässigt, visst. Men det är för ojämnt och träd ivägen för att komma intill med detta långa ekipage. Var krångligt nog med gamla pressen, och den var ju flera meter kortare än denna!

Som gammal scout ska man ju vara ”Alltid redo”. Lite väääl tidigt att ockupera traktorer med skördemaskinerna redan kanske…

Drängen drog iväg med ekipaget till
maskinhallen på föräldragården, där han skulle lämna allt så mannen får packa
runt sina grejor imorgon. Jag tog den andra traktorn hem efter bil för att
hämta hem honom. Två hundra meter från gården så kvittrade det till en extra gång i
fläktremmen på traktorn och sedan rök den. Jisses vad det luktade bränt gummi
när jag svängde in på gårdsplan!

Navaran som inte varit igång på länge sa, föga förvånande
klick-klick, när jag vred på nyckeln. Hämta batteri och kabla igång den. Iväg
efter drängen och stannade på hemväg för att plocka upp mina nu icke-fastfrusna
batteri som blivit kvar sen betessäsongen. Hem och snabbt in med huvudet under
huven på traktorn för att trassla upp den där remmen för att kunna mäta den och
beställa en ny. In, hopp ur understället, hopp i jeansen. Ropa Hej till barnen, ta den
där (lunch)mackan i näven, en flaska vatten och iväg till massagen för att ramla
över tröskeln där en minut före utsatt tid! 16:00!

Puh! sa jag när jag väl var där, för att göra om det samma när
jag väl kom hem!

Leve ketchupeffekten! Eller?! Jag ska sova gott i natt, kan
jag lova! Kroppen är slut just nu!

Inte ett dugg av det jag tänkt med dagen när jag vaknade
blev gjort (baka, städa, ta hand om tvätten, det som jag skjutit framför mig
tidigare i veckan) – men en väldigt massa annat! Mazarinkakan ska få sin
glasyr, jag ska få mitt kvällste och morgondagens fikagäst får ta resten som
det är! Och hör sen! (Fick sms med frågan när jag är inne. Svarade efter halv
tio om inget strular… Tur dagen D var idag då!??!)

Avslutningsvis hör man ju ibland att de vilda djuren drar
sig mot städerna. Dock har jag aldrig hört talas om hjulbärande vildsvin i
Lund tidigare! Men det finns det tydligen. I skepnaden av ”gamla Volvosar”! Så
onödigt att de ska buffa på andras bilar!