Bara liiiite simmig i
ögonen efter en stund.

Hängde den lilla på ryggen och tog en promenad på Lammön. Kom
på att jag kört ifrån rulle till stängseltråden, så vi plockade bara ihop
stolparna och lät tråden ligga kvar. Denna potentiellt vackra ö som mannen
gjorde så mycket arbete med för några år sedan när den var nygallrad. Bar ut
drygt hundra trästolpar och klubbade ner. Tråd drogs och det var så skönt med
permanent stängsel på denna markplätt. Enda tills vi våren efter skulle släppa
ut djuren där, och skulle springa över det snabbt för att justera det som
skogens konungar brukar kunna ställa till med. Och hittade inget stängsel!!
Allvarligt. Stolparna väck! Nersugna i dy. Hej där. Är du låg får vi tända på en som blir hög så det blir balans i
ekosystemet!
Så efter det blir det till att sätta
och riva med plaststolpar – skulle nya trä klubbas ner på säker mark skulle det
inte bli mycket kvar av den lilla halvön. Den schweiziske grannen är varje år
lika förundrad över hur vi kan få djuren att gå över spången. Färisten, som han
säger. Antingen är djuren väldresserade, eller rent av dumma!

Den lilla skruttan har inte alls samma respekt för mat som
syskonen hade! Har någon kladdfobi – välkomna på gratis KBT! Hon ska äta själv
med skeden. Den ska alltså fångas upp i närheten av munnen. Maten ska skrapas
av skeden med fingrarna, inne i munnen. Fingrarna ska torkas av på bordet, som
sedan besitter mycket att smaka av. Efter det blir hon trött och gnor ut
resterna i ögonen, innan händerna vandrar vidare till håret och öronen för att
slutligen haklappen ska rengöras! Jag gillar det faktiskt lite. (På jäkelskap mot alla andra som avskyr det!) Åtminstone så
länge det omfattar sånt som går att tvätta bort. Inte morot och tomat med andra
ord.

Sonen var tyngst. På
den tiden var det ju ingen konkurrens om maten! Sedan har det bara gått utför.
Det finns nu svart på vitt! Tjänare Soc!

Jag vann en galltvål i Julklappsspelet för många år sedan. Tog
nåt år efter det som jag inte fattade vad jag skulle med den till. Sen fick jag
barn. Galltvålen är efter det min nya bästa vän!

Mötte sonen vid bussen. Eller han mötte mig på väg hem från
bussen, snarare. Då han – igen – blivit avsläppt på fel sida 70-vägen, mitt i
kurvan och själv gått över. Något som bedyrades dyrt och heligt att det inte
skulle hända. Han skulle få följa med till brukssamhället och släppas av på
tillbakavägen, på rätt sida. Drog iväg ett mail på stående fot till ansvarig.

Slaktdjuren räckte
visst också till i vikt. Till och med lite för bra på den sista. Får börja väga
de som står inne då, har nog plötsligt ett bra gäng till att anmäla…

På väg hem ringde mannen – ko och kalv på vift på
föräldragården. Lillan sov i vagnen och sonen gick till drängen så stack jag ut
och mötte upp mor och son på lagårdsbacken. Glad i hågen var mamma mu och mötte
mig vid bilen, följde med när jag stängde in de andra djuren i ena hagen så jag
kunde öppna, stiga åt sidan och släppa in paret på vift. Smidigt! Samtliga djur
skickades nu iväg till granngården igen på återväxt.

Hemma gjordes lagården, hönorna fick mat och på väg in slängdes
den vanliga blicken på djuren hemma. Randiga kor! Vänta lite…

Hade tänkt flytta iväg djuren till nästa hage imorgon för
att kunna stämma av ordentligt med kossan vars kalv avlivades. Men kossan var
en av de två som gått i sjön och släppt sig själva på klöver, och när jag kom
för att släppa in resten möttes jag av båda dessa kor, med svansarna i vädret
och klövarna i taket. Skitglada, så hon är inte jättepåverkad av
laktationsstoppet. Kanske har kalven varit omärkt ”dålig” ett tag så
produktionen trappats ner tidigare. Vad vet jag. Kossan ser pigg och glad ut.

Jättesjuk va?!

Började spackla lite i taket i nya rummet i väntan på
middagen, sen tog vi en ny vällingstrid med den lilla. Har bara önskan om att
hon ska sova lite längre än halv fem på mornarna…