En ung bondes vardag

Han har växt i sin vikt lite, pajken! Så klart måste Snobben vara med och öppna paket!
Medan födelsegrisen var i skolan satsade vi andra på lite
städning. En storomgång i sovrummet följdes av en halvstor omgång i
vardagsrummet. Soffan fick sig en behandling – en skinnsoffa kräver ju lite
kärlek ibland. Något vi är alldeles för dåliga på med tanke på vad den kostade.
Men SÅÅÅ mycket värd med tanke på hur lätt den är att torka av efter små
bebisolyckor, när maken lutar sig tillbaka med kaffekoppen och somnar ifrån
den, och med tanke på hur mycket katthår som INTE fastnar i den!

Den stora mattan slängdes ut i snön och borstades runt. Den
lilla fisen hittade min dammbytta medan jag grejade i köket vilket ledde till
att hon hade en skitkul stund sittandes i en stor vattenpöl och kastade runt
trasan, och en ännu större del av golvet är numera vältorkad! Är mamma dum, får
mamma lida! Smått fuktig unge på vift. Och strumpbyxor är både ganska fult och opraktiskt – de sitter aldrig uppe – men dessa har jag verkligen kärat ner mig i!

Vem har satt en dammsugare mitt där hon ska krypa?!

Gården kom in på middag och tårta. Sonen snöade in på sitt
nya lego men inte tillräckligt för att skippa Onsdax som drog igång.

Slö idag. Hade en körare i skallen igår igen. Satte sig på
öronen denna gång följt av lite dans i vänsterögat – man måste tydligen vidga
sina vyer, men jag gillar det inte!

Maken har hållit låg profil i snart två veckor. En
förkylning har som vanligt satt sig på andningen på honom med järnklor och inte
ger det vika. Som vanligt… Undrar om han gett gener till lillskrutten med som hostar som en dåre varenda natt nästan och gjort sen nyår…Hivat in en pall värpfoder idag. Det som damp ner på gården och förpassades till ladan i väntan på åtgång. Smidigt när man kan ha det på frontlastaren och höja efterhand. Inga lyft eller ryck, bara kasa säck efter säck ner i famnen och slänga in. (Och jag veet att jag kommit snett i pallen, men det bjuder jag på. Är på rätt bra humör och har åttio surdegsbullar på jäsning över natten!;)

Imorgon ska den lilla ungen till tandläkaren en sväng och
får väl då även passa på att handla inför helgens firande.

Fick en kommentar om den frusna tillvaron. Visst är det
smidigare om allt är följsamt, men det är det väl aldrig på detta stället, var
jag på väg att skriva, men det låter ju extremt pessimistiskt även för mig! (Och
då är det illa!) Men för ett antal veckor sedan lovade jag, mer eller mindre
högt, att inte klaga på fruset vatten i år. Och om de uppvärmda vattenledningarna
fryser är det annat som frusit tidigare! Fruset innebär visserligen problem och
tidsåtgång, men också att det är torrt ute. I synnerhet ett sånt här år när
hela årsnederbörden kom på ett par månader och allting flyter.

Hjälp med djurvattning.

Det är inte kul att vara bonde när man gör allt man kan och
djuren ändå står med lera till magen. När man halmar upp allt man har (och
inget finns att få tag på…) och det ändå flyter. När man klär på sig på
morgonen och ångesten griper tag i en för att man inte vet om man hittar en ko
dränkt i lera eller nåt liknande.

Så jo, visst är det bökigt när det fryser men det är också
det bästa som kan hända. Måtte det bara hålla sig kallt nu! Alla mår bättre av det. Korna fysiskt, jag psyksikt.

Hur många hereford ser ni?! #förbannadedjur

Passar på att fixa extra utfodringsplatser nu när det är hårdfruset.

Ett förtydligande med märkning så finns ju den svenska
flaggan på många livsmedel nu. ”Svensk fågel, svenskt kött, svensk mjölk,
kött från Sverige” m.fl. En åtanke man kan ha är att om det har dessa märkningar är det för att man är ”stolt svensk” i det läget. Inga flaggor,
inga märkningar så kan man dra öronen åt sig.

https://www.lrf.se/mitt-lrf/nyheter/skane/2016/04/fran-sverige/

https://www.svenskdagligvaruhandel.se/aktuellt/svenskmarkning/

Ett annat exempel som dock inte är dagsfärskt – Dan Sukker har
numera sitt socker märkt ”Från Sverige” och läser man vidare står det
” Producerat och packat i Sverige. Råvara svenska sockerbetor.” Sist
jag tittade, vilket är några månader sedan, stod det tex på Icas strösocker
”Producerat i Solna för Ica Sverige”. Inte någon som helst fingervisning på
var betorna växt.
Många reaktioner på de senaste dagarnas texter. Synd att de
flesta kommentarer är från bönder… Missförstå mig rätt. Dessa är ju redan frälsta liksom…!
Och på tal om frälsta!?; Har fler än ”min” familj koll på uttrycket
”Kan inte Mohammed komma till berget får berget komma till Mohammed”?
Precis detta skrev jag till en häromdagen. Och en kort stund senare kom jag på
att personen i fråga är muslim… *svälj* Som tur var bemöttes det med ett
skratt och än har jag inte fått kallelse till Imamen. Jag i ett nötskal alltså!

Idag var det dags för spånhämtning. Två timmar före planerad
avgång gick jag och drängen ut med lillan i vagnen för att ställa i ordning. Flera
månaders regn följt av påfrysning över natten och sedan tio minus i flera
dagar. Allt är fastfruset! Ta-daa! Surprise!

Så efter en lång stund att lossa balklon var det dags att
försöka få på skopan som inte har samma CC i sina ”fästöron” så det
fick fixas.

Spånkärran besitter inte dragögla som de flesta andra
vagnar, utan det gamla hederliga gaffel/jordbruksdraget. Innebar att
hitchkroken behövde vändas så traktorns motsvarighet kom fram. Yeyh! Kofot,
hammare och gummiklubbor i olika storlek, en jäkla massa tid och terapiarbete senare
så satt kärran efter traktorn och skopan på lastaren. MEN! En annan traktor
stod i vägen. Total igenfrusen i dörrarna så omöjligt att ta sig in. Jag såg
däremot att bakrutan inte var helt spärrad, så morakniven in under listen och
bända försiktigt så gick det att klättra in den vägen. Precis som på den gamla goda tiden. Sen så var det bara att lossa
de genomfrusna spännbanden som håller taket på plats innan det kunde lyftas
av…

Här var det lågt i tak…

Och efter alla dessa många-om-och-men så kom drängen iväg
och kunde möta mannen på träindustrin för lastning. För egen del kunde jag ta
med mig slangen som tinat i mjölkrummet och vagnen med lillfisen i i andra
näven för att fylla vatten till mina törstiga herefordar utanför köksfönstret.

Unge från vagn till bil och efter lillhönan på dagis, hem
och skicka in dem båda och gick själv till lagården. Drängen kom hem med lasset och
maken kom en stund senare med sonen.

Taket på spånkärran och inte samarbetade spännbanden
mer då än tidigare. Middag, två bakade kakor, barn i bingen och storkok mat
till den lilla står på trappan och svalnar inför paketering.Vad då reflex? Nädå mamma, jag tar ingen reflex från din låda!

Maken är på älgmöte och själv är det fikadags nu före
bebismat och nattning.

Imorgon firar vi en sjuåring! Vårt kök. En helt vanlig tisdagseftermiddag. Tänk då att det är tre gånger så stort som det gamla……Med en riddarprinsessa och en legosoldat… Snart är det dags igen!

Tittade någon på mjölkdokumentären igår?

Jag gjorde, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om
den. Världsbilden har jag inte helt klar för mig, det blev klart igår. Vad som
putsades kristallklart däremot är SVENSKT!!!!

Men det är klart, ska lantbruksrörelsen sågas är det lika
bra att göra det ordentligt. Nu inväntar jag bara en ny dokumentär där den
svenska (mjölk)bonden ställs mot den utländska. För allvarligt; Man behöver ju
inte ens låtsas att vara smart för att fatta att tiotusen kor på samma ställe
är ohälsosamt för kossan som individ, kossorna i flock och närmiljön. Är en
bonde dessutom inte beredd att kämpa för sina djur, i dokumentärens fall
kalvar, då är man i fel bransch! Visst ska det finnas ekonomi i ett företag,
men är det levande ting inblandat ska även dessa tas hänsyn till.
I det fallet
kan man faktiskt lika gärna kliva utanför bonneriet och titta på vård och omsorg
generellt i samhället. Det skärs ner och skärs ner på brukares och patienters
bekostnad, för att inte tala om de som arbetar i det, och faktum är att jag vågar tillstå att om en bonde skulle bli
påkommen med en djuromsorg liknande många äldres omsorg i Sverige idag skulle
bonden omgående få ålägganden, om inte djurförbud.

I kossans fall krävs sällskap, ren och torr bädd (helst ren
blöja alltså), mat och vatten av hög kvalitet som tillgodoser individens behov
på samtliga plan, utevistelse under minst hundra av årets dagar och restriktiv
medicinering. (Stöd Svenskt!)

Skillnaden är väl att en enskild kontrollant, med hela myndigheter
bakom sig, kan ge sig på en bonde. Tillika påhejad av veganrörelsen. En
kontrollant kan dock inte ensam ge sig på en hel myndighet som styr de, i många
fall fantastiska, undersåtarna som dagligen på odrägliga nivåer trälar för att
brukare och patienter ska märka så lite av det som möjligt. All heder till dessa personer.

Men men. Tillbaka till dokumentären så var det ändå lite kul
att de hade med bonden från Sydtyrolen; som valde lite färre djur med omsorg
för dem. Färre djur, mindre intäkter, mindre kostnader. Men ett drägligare liv
för samtliga. Det är den nivån Sverige ligger mot. Ett helt annat tänk än de
pengagiriga typer som skildrades till stor del i programmet. Ska som sagt bli
kul att se när den svenska sidan skildras. Den siffra jag hittade så hade
genomsnittsmjölkgården i Sverige 87 kor 2016. Den gård med flest kor är jag
osäker på, men en liten plinga i huvudet säger 1600. (lägg inte vara på detta!) Skillnaden mot EU (som
sägs vara jämställt) är att sex, sextio eller sexhundra kor – alla ska ha bete!
Och inga får packas ihop i bunt i så kallade Feeding Lots och pumpas med
kraftfoder för att accelerera i tillväxt under de sista månaderna i livet. I
vissa fall både med hormoner och antibiotika då så mycket djur på samma ställe
höjer smittrycket.
Summa summarum: LETA SVENSKA MÄRKNINGAR!!! Och där det inte finns märkning innebär det i många fall att det är för mycket konstigheter tillsatt…

För att skildra den privata sektorn så försvann en bebis i
vagnen igår och resten av familjen tog en tur till kyrkan. För egen del tänkte
jag ta tillfället i akt efter andrafrukosten att krypa ner i sängen med boken. Det
satte katterna stopp för! Snobben fick ett sånt där totalt knasgoseryck och var
precis överallt och ingenstans, helst samtidigt. Lagom tills jag lyckades värja
mig från honom kom Selma och körde ungefär samma vals. Och när hon lugnade sig
och tog plats på bröst/mage så stormade tre huliganer in!

Lugnet före stormen…
Vad som hände i kroppen i fredags efter massagemattan är ett
mysterium. Huvudvärken ändrade karaktär och mina armbågar har inte varit av
denna värld. Igår började knän och fotleder spöka så nu vaggar jag fram som en
artrossmittad anka i övre medelåldern. Charmigt värre!Lillan fortsätter att vidga vyerna. Allt att stå mot är provat, nu är det stå på som gäller. Och titta in. Alla skåp och lådor. Vet inte hur många gånger vi räddat henne från kökslådorna som stängs när hon rest sig, dragit ut dem och sedan följt med in – med fingrarna emellan… Sonen kom i snickarmode och satte igång med biramar på eget bevåg.

Idag var det dags för den ”riktiga” behandlingen.
Djupgående vibrationsmassage. Det var en upplevelse. Tänk att cykla alldeles
för fort på en nysladdad väg som följts av en bandgrävare, och till det ett
ljud av en nervarvad sticksåg eller trött symaskin… Skumt. Och så
Djääääääävulskt ont på vissa ställe! Men jag är tålig. Hur lederna känns nu ska
vi inte gå in på, inte heller skallen, tröttheten eller något annat som råkar
finnas i kroppen. Jag tror hon fick loss något, sen kan vi lämna det därhän. Inte funkar det att lägga henne inne inte… Kallt, storm eller stekande hett.

Kallt idag. Tretton minus när jag anlände stan. Men ack så
vackert. Strålande sol och vindstilla. Tog chansen och plockade i ordning lite
i bilen och monterade in bilstolen till den lilla. Babyskyddet börjar vara
snävt med vinterkläder. Men det får vara med lite till. Smidigt att dra runt
det i traktorerna!

En tur igår till lilla staden för konsultation för ryggen
(och en bonus med en stund liggandes på massagematta – jag svär att ryggen går
i lila toner idag! Har ett smärre helsike att sitta bakåtlutad – och höll på
att klippa till mannen när han la ryggen i en kärleksfullt gest. Huvudvärken har haft en helt annan karaktär idag och sent igår kväll fick jag riktigt ont i armbågarna?!!…) Riktiga
behandlingen på måndag, får se om jag ens
kan röra mig efter det! Muskelspänningar?! Inte det minsta! (Och allt jag säger
är sant – men hälften är lögn!)Har det inte gått för långt nu?! Hör det till vanligheterna att gravida män behandlas?!

Mötte upp gymnasiekamraten med son för en liten lunch innan
det blev storhandling och en tur till Lantmännen. Som inte hade allt jag skulle
utan fick köra den alternativa vägen hem via fabriken och hämta upp det.
Smidigt. Däremot smög han lite bakom disken när jag frågade hur det går med
mitt värpfoder till mars – den där pallen som råkade hamna på gården en
tisdagsmorgon lite oförhappandes.

Jag hann hela två mil från affären då han ringde upp mig
igen och pratade lite om leveransen. Det har tills nu stått i drängens namn, då
det ändå är samma ställe har vi inte brytt oss så mycket om det. Nu hade chefen där kommit på att det kanske är en
bit mellan Västergården 1 och Västergården 2. Yep, sa jag. Säkert tjugofem
meter mellan husen! (Det kanske är något mer, jag har inte stegat!)

Idag har det inte hänt så mycket. Strött upp ligghallarna –
den som hävdar att det är jobbit att föda barn har aldrig försökt rulla ut
2x600kg-balar i knögglig, frusen lera. En förlossning är en barnlek i
sammanhanget. Men det är smidigare nu än för ett år sedan – ingen mage att ta
hänsyn till och ingen foglossning. Och det positiva att jag frös inte alls
under den stunden, den enda på hela dagen.

Det har blåst idag. Bitande nordanvindar och flera grader kallt
från början. Maken har tinat vatten och vindtätat kring en ledning i förebyggande hos utekorna.

Det strulade lite. Det gick inte att gå med vagnen när man stod i den….

Ett besök hos en markägare också. Ska utöka lite. Igen. Fått
förfrågan och jag tycker det är dumt att tacka nej. I synnerhet nu som ett par
av ”mina” gårdar sålts med mycket osäkra utgångar för min del. Detta
ligger på vägen ut till föräldragården, i en by där jag redan brukar två av
gårdarna, så varför inte en till när det är på samma håll?!

Sen såg jag en sak i tidningen idag. TV-program imorgon.
”Dokument utifrån: Det vita guldet.”

”Mjölk har i många år marknadsförts som nyttigt och
näringsrikt och har länge varit en viktig del av den svenska kosten. Bland annat
framhävs dryckens positiva inverkan på skelettet. Men är mjölk verkligen så bra
för oss och är själva processen och tillverkningen okej för alla?”

Nej, klart som fan att det inte är! Det borde vem som helst
fatta! Den stora förloraren är bonden. Pricken över I:et i detta fall –
”Nu granskas mjölkindustirin i en tysk (!!!!!) dokumentär.”

Bra där! Skicka ut allt om händer i ”sämre” länder
och skriv om reglerna att det är så här det går till även hos oss. (Kan tilläggas till att en kompis som praktiserade på en gård i Tyskland fick första dagen lära sig att spruta kossan med oxyticin – det gick fortare att mjölka, än att torka och stimulera juvret, och på så sätt sparades pengar i produktionen. Hormoner är billigare än välfärd…) Fy faan, vad illa jag
mår. Tyvärr var anledningen till att jag råkade se detta, som inte tittar på
TV-tablån, att det var en stooor ruta om detta. Så att ingen – inte ens jag –
skulle kunna missa det! Och vilka kommer titta? Just det, de okunnigaste. Med
noll källkritik! Vore det helt enkelt inte bättre att rada upp alla bönder på Stortorget i Stockholm och låta media och politiker att avrätta oss alla bönder
på en gång?! Sen hade ju all världens problem ju varit ur världen. En gång för alla.

Tjoho – alla växthusgaser kommer swischa iväg ut bortom
ozonskikt och allt möjligt och det kommer bli riktiga somrar och riktiga
vintrar igen! Alla naturkatastrofer kommer upphöra och alla miljömuppar kommer
kunna gå och odla sina bönor i godan ro utan någon konkurrens. Köttets vara
eller inte vara blir klart och Oatly kan odla sin havre på
”klimatsmart” konstgödsel för att få fram bra dryck.
Vem har koll på att 55 kilo nötkött kan produceras för samma utsläpp som en Thailandresa med flyg?! (Skövde igen) Hur mycket kol binder kossan i kretsloppet mot vad flygplanet gör?! Men resa, det är viktigt och ger hög status! Den där jävla bonden däremot…
De där 85 kilona det brukas pratas om är även ben inräknade. Vem tuggar i sig de rena benen, undrar jag. Rent kött, utan ben, utan fettkappor, utan hinnor och senor äter vi 62 kilo av per person och år.

Jag som inte satt min fot på en flygplats på tio år kan äta mitt eget närproducerade kött med ganska gott samvete, känner jag.

Sorry men jag blir rent av jäkligt förbannad från hårrötter
till tånagelspetsarna. Och än är jag inte riktigt klar. Kom ihåg att alla icke-citerade kommentarer är MIN åsikt;

Ännu en bra sak som kom upp i Skövde på seminariet var just
frågan om vatten. Just nu efter två torra somrar har ju vattnet blivit en
drivkraft för Nej-sidan. Ett kilo kött kräver ju så ohejdat med vatten. Vatten
som tas direkt ur grundvattnet och låter människan bli utan. Sägs det.

I själva verket är det ju så att 94% av dessa 15-16 000
liter vatten som går åt till varje kilo kött regnar. Och det regnar oavsett om
en ko äter av gräset eller ej. Häftigt va?! Kossan dricker dessutom cirka
hundra liter per dygn. Det motsvarar 1% av ”vårt” vatten. Själva
använder vi 2% endast för rengöring! Smaka på den.

Dessutom stod det i veckans Land Lantbruk, nr 6-2018, flera
bra saker. (För er som inte har den): Bland annat inleds tidningen av Kerstin
Davidsson, sida 2:

”En sund skepsis till matlarmen förmedlas i boken.
(”Varning för mat” – en antologi på initiativ från LRF Mjölk, min
anm.) Många minns nog Livsmedelsverkets dramatiska larm om akrylamid i
potatischips. Det visade sig senare att man måste äta kilovis med chips
dagligen för att komma i närheten av gränsvärdet…”

”’Å ena sidan vill medelklassen i västvärlden att maten
de äter ska vara ’naturlig’ i meningen ekologisk och närodlad, å andra sidan
vill de ha saker som avokado och quinoa. Den ena odlas i Mexiko, delvis
kontrollerat av olika drogkarteller, och det andra i Peru och Bolivia,’ skriver Katrine Marcal, en av bokens skribenter.”

”Ett annat exempel är att människor väljer bort mjölk –
av förmenta klimatskäl – till förmån för mandeldryck. Att de törstiga
mandelträden bevattnas ur Kaliforniens grundvattenreserv som hotar att tömmas
är tydligen lätt att förtränga.”

”Matvalet har också blivit politiskt. Ett färskt
exempel är ett krav från Miljöpartiet i Karlskrona. Partiet har motionerat om
att kommunens skolor bör servera veganbuffé, av miljö- och klimatskäl”

Slut från Kerstin Davidsson och över till en krönika av
lantbrukaren Arne Lindström, sidan 5:

”Vi har ju alla rätt att äta vad vi vill av vilket skäl som helst men att hävda solidaritetstanken som argument för att inte äta kött ter sig för mig mycket långsökt.

Jag kan inte på något sätt se att folk i tredje
världen skulle få det bättre med mer mat på sina tallrikar om jag, eller så
hela Sverige, skulle sluta äta kött.

Om väldigt många skulle göra det så leder det till kraftigt
minskad djurhållning, vilket i slutänden gör att vi brukar ännu mindre av vår
egen jordbruksmark – då just djurhållning är det vettigaste sättet att använda den
på. Utan djurhållning blir vi ännu mer beroende av andra länders jordbruk och
att någon i tredje världen skulle bli hjälpt av att även vi är med och ’tävlar’
på samma marknad som de – det är mycket osannolikt. Det kan väl endast leda
till att de får ännu mindre eller dyrare mat”.

Tack Arne Lindström och tillbaka till mig.

Det pratas ständigt om att äta mindre kött. Problemet i det
hela är att vi äter för mycket utländskt kött. Cirka femtio procent nötkött
importeras till Sverige. Från länder med sämre miljöpåverkan än oss, sämre djurskydd och
långa transporter till vårt avlånga land i norr. Gång på gång i Skövde trycktes
det på att man behöver inte bry sig om ett jordbruk är ekologiskt – alla marker passar inte för ekobruk – eller
konventionellt, det viktigaste är att det är HÅLLBART. Och Svenskt.

Tänk på det!

Min tidiga nattning blev avskrivning här. Kunde man göra
likadant på lånen tros…?!

Man kan ju undra vad hon drömmer! Krampaktigt grepp om spjälan och illvrål mella varven… God natt

”Trollet är far till alla barnen”, som han sa.

Februari – Kalasmånaden

Inledde med att smita faktiskt. Mottog spannmålslasset som
levererades idag – mot att säljaren fick låna bil till sitt jobb och återlämna
den under eftermiddagen sedan kärran var tömd. Lillan i vagnen och lillhönan
till dagis. Snabbt hem och slängde till djuren i lagården lite mat, ombyte och
upp med den lilla för sångstund och våffelkafé i missionskyrkan.

På slutet där kom lillfisen på att hon inte hade sovit
färdigt, så bara att åka hem, stjälpa över henne i vagnen igen och dra på
arbetskläderna. Också ett ställe att sätta huvudet på…!De var inte helt övertygade om att få frukosten flera timmar för sent! Men kanske kunde man hitta några strån på vägkanten?!

Maxad balrunda ute. ALLA behövde foder. Det händer inte
varje vecka, kan jag säga. Eller jo, men inte samtidigt! Två in i lagården, en till kor/kvigor, en till kor/kalvar, tre
till korna och en till tjurarna. Plus spannmålen in då. Det var dammigt! Men nu färdigt! För denna gången…

”Det som göms på snö försvinner i tö…”

Imorgon tänkte jag smita igen – ska iväg och kika lite på
spänningarna i ryggen och sedan möta upp en vän för lite lunch (men det tänker
jag inte berätta för nån!)
Tills dess: Sleep tight

Ps. Vad kul med lite respons. Det lockar lite mer då. Annars kan det ju iika gärna skrivas av och sparas ner i Word.