Dags igen då. Midnattsvandringen visade inga tecken på nåt,
men rundan klockan fem resulterade i en halvdöd, nerkyld kalv. Abrupt uppvak
och denne in i lagården, inlindad i ett gammalt madrasskydd och i mängder av hö
som fanns tillgängligt.

Ett försök med varm mjölk i kalven gav inte heller resultat
och innan det var dags för frukost och väckning av barn hade lilltjuren flyttat
en våning upp. Ännu en äkta hereford som jag hade ekonomisk förhoppning på…

Maken var sen, så han tog dottern med sig till dagis och jag
tog sonen till fritids innan det blev dags för lagård. En kik ute i hagen
visade på en ny kalv, en riktigt piggis som stod och snuttade – sonens kviga
fått en kviga!

På dagen fyra veckor sedan kalvningen drog igång, räknar då inte med de tre hereford som kom i januari. Skönt att det är komprimerat. 47 kalvar på 46 kalvningar, åtta döda. Arton kvar…

Släppte ut det par som jag stängt in då även denna kalv
trodde sig vara en elefantunge och letade spenar mellan kossans framben.
Verkade gå hyfsat nu och eftersom kalven betedde sig som en kalv på grönbete
hade han nog fått i sig. (Har sett honom äta flera gånger under dagen sedan!)
Däremot kalvade en kviga igår, och hon var inte helt snäll. Tur kalven är
extremt efterhängsen, då hon snurrar och sparkas som bara den. Detta nya par
fick inlåsningsplatsen och även där har kalven ätit en omgång, omkullvräkt,
trampad på och flertalet gånger sparkad, studsar han tillbaka till maten som en
hårdspänd fjäder. Får hålla koll på vad som händer när de släpps ut sen. Han
kanske kommer på att det finns snällare kor…

Det bästa vore att kokvigan skärper till sig! Nästan strypt ko så kalven fick lite lön för mödan första gången. Smidigaste vägen till mat…

Fika och sängen.
God natt