En ung bondes vardag

Vaknade till reflektioner. Efter en natt där barnet sov till fyra, både hon och jag klev upp och kissade innan hon trycktes tillbaka i sängen med en flaska välling. Tänkte lyssna på halv sju-nyheterna, men tittade upp kvart i sju. Den där kvarten gör mycket på morgonen…

Är det bara jag som reagerat på detta med hur man tilltalar
någon?! Vid kvinna till kvinna, man till man och kvinna till man är i stort
sett allt tillåtet. Men så fort det är en man som knappt är på väg att yppa
något till en kvinna, så är det sexistiskt och övertramp.

Jag kanske är oförstående och intolerant, men efter #Metoo i
höstas är det ju så enormt uttjatat. Missförstå mig rätt, det är inte okej på
något vis, men varför dra upp sådant som hände för åratal och åter åratal
sedan?

Ska man hårddra det har jag också ”varit där”; En
man kommenterade att om han varit singel skulle han bjudit hem mig för att bada
jacuzzi. Ok, tack för komplimangen, svarade jag.

En annan gång hade ett gäng varit ute och jobbat och blivit
överraskade av en åskskur, satt vi i bilen på väg till ”basen”. Fick
en hand strax ovanför mitt knä och när jag höjde på ögonbrynen mot honom, var
svaret ”jag bara kollar om du är blöt… Vi är ju nära ditt nu om du
behövde torra kläder”. Nej, inte en helt okej kommentar kan jag hålla med
om, men det var också den jargongen vi hade i gruppen och var Du med varandra.
Hade jag lagt handen på hans knä, för att kolla om han var ”hård under
byxan” hade det aldrig setts som sexism.

Med denna långa inledning tänkte jag meddela att jag gav en
säljare en smäll på näsan idag, eftersom jag inte kunde hålla mig för
kommentaren, eller för skratt för den delen; Jag kontaktade honom för ett par
dagar sedan. Han ringde upp idag, och pratade sig varm, precis som de flesta
säljare. Rätt vad det var säger han (totalt oskyldigt och omedvetet): ”Det
bästa vore om vi kunde träffas och klämma och känna på varandra för att se hur
det känns…!”

– Vågar du säga något sådant till en kvinna efter #Metoo?! var
jag tvungen att fråga medan skrattet bubblade upp.

Den stackaren försökte stammande förklara att det lät så
illa när jag uttryckte det så! Han hade aldrig haft en tanke på ”hur det
kunde tolkas”.

Jag tog inte illa vid mig heller, inte alls, men jag garvar
fortfarande.

Nog om detta. Man börjar ju undra… Solen är inte bara bra. Men han var avslappnad… Petade upp ett tiotal kalvar som låg på liknande sätt… Snart dags att börja med gödseln också.

Packade in minstingen och drängens fru i Navaran, körde
efter den nya V70:n på oljebyte och sedan följde hon efter mig till stan för
inlämnande av Navaran på service.

Mötte upp drängen på föräldragården för att koppla plogen,
men den var så väl instuvad att maken fått åka ut nu ikväll för att trassla ut
den.

Jag hade tänkt mig att åka iväg, men huvudvärken slog till
som en direkt käftsmäll och både lust och ork försvann, så stannade hemma från
studiebesöket.

Istället blev det ännu en sväng ut till den inlåsta kossan
och kalv sedan morgonen. En lång strid då med ätande och dags för ännu en nu,
då det blev uppenbart att kalven fortfarande inte hittat spenarna – sög på
kossans armbågar. Smarthuvud…

Mamman var inte glad på mig någonstans över att bli instängd
och ett tag trodde jag att hon skulle ta grindarna på hornen och hiva iväg dem.
Inte heller nu var hon speciellt glad åt att bli fastbunden (eller bundfasten,
som lillhönan säger). Noll intresse på kalven så hämtade en liten skvätt mjölk
i tanken i en flaska och tvingade i. Sista matskeden väcktes suget och kalven
föstes mot juvret och tog. Efter några minuter vågade jag mig på att släppa
kossan då kalven både bytte spenar och juversida hej vilt – och gav mig sitt
visitkort, tack för detta. På mina långkalsonger med… Jag skulle ju bara…

Fick loss repet, men inte från hornen. Kossan ställde sig
och blängde på andra sidan grinden och jag tänkte i mitt stilla sinne att
”nu får jag stryk, undan med fingrarna”. Stod ändå kvar. Kan tänkas
dumdristigt, men jag tror att mina läsande bondekollegor förstår resonemanget. Inväntade
smällen från hornen, men istället tryckte kossan fram mulen och slickade min
hand innan hon vände sig mot kalven. Typ som om hon tackade för det lättade
juvret. Vad vet jag. Har man väntat en hel vecka med att få åka till bygghandeln måste man ju hjälpa till!

Dags att köra ut maken till föräldragården efter bilen. Han
kom nu med traktor och kopplad
plog.

Ska bara hämta in en husvakt från grannens. Det räcker med
att ungarna petades i säng innan jag ”skulle bara vattna kossan” som
råkade ta 45 minuter. Hoppas ungarna somnade…

God natt

Familjebad med goda vänner inkluderat. (Farligt att bada – man kan äntligen tappa tanden som dinglat runt i veckor)

En sväng hos di gamle med potatishämtning och lät husråttan smaka… Hon la även två i brorsans stövel innan kassen hann komma undan…Fantastisk helg med gott om familjetid, trädgårdsstädning, penséeplantering och frösådd.

Halvspontant inbjudna gäster i lördagskväll genererade lite städning.

”Så rent att man kan äta på golvet…”

Billetande och bilköp avklarat till drängen och fru.

Ny avelstjur tingad.

Reko-ring på torsdag.

Kontroll av bina – tre levande samhällen.

Tjugo kycklingar att bekanta sig med.

Kalvningar härs och tvärs. Två senaste dagarna utan. En i eftermiddags, två ikväll.

Unge med boll, kalvrep och selensprutan så bar det av längs vägen…

Känslan av otillräcklighet som ständig följeslagare. Precis som illamåendet av trötthet.
Vinglar runt som en zombie. Noll koll på allt känns det som.

Maken iväg igår. Vi iväg idag. Jag iväg imorgon och på
torsdag.

Två förkylda barn varav ett har väldiga problem nattetid med
typ obefintlig sömn som följd. Den ena tog igen det idag (dock inte jag tyvärr, med facit i hand) – somnade vid åtta och väcktes klockan två… Kissen gjorde sällskap i andra vagnen.

Inropad av maken för middag idag tjugo i sex. Hann både äta
och duscha och var bara ett par minuter försenade till föräldramötet klockan
sex.

Hem igen till svägerska/faster som var barnvakt och hoppa i
andra kläder för märkning av dagens kalv nummer två och tre. Tolv kvar om jag
räknat rätt.

Denna kossa har nog de flesta diagnoser som går att få. Hon är totalt onormal enligt alla normer – en ko SKA INTE sitta!

Som jag skrev på Instagram – det är sannerligen inte lugnt
här, men relativt okej.

Hoppas ni har det bra! ”Har du tittat ut?” ringde drängen igår och frågade. ”Gör det annars!”

God natt (hoppas jag innerligt…!)

Såg på förmiddagen att den sista inköpta kossan var på väg att kalva. Vilket
börjat vara väldigt hög tid då tiden gick ut sista mars. Vad som var intressant
var att hon låg och kalvade, förblev liggandes medan kalven var på väg upp – han
var pigg! – och sedan reste sig och styrde stegen de få meterna framåt till en
kalv född i söndags… Pucko!

Hon var så nöjd med den så hennes egen blev ensam kvar, blöt
och slemmig. Suck. Fick lösa det snabbt med den icke-optimala lösningen att
hiva ut spark-kossan med kalv och låsa in de nya. Kalven var uppe med noll
intresse från kossan. Lyckades ändå övertyga henne om att låta honom äta, så
just då kändes det rätt ok. Under kvällen har intresset växt på kossan, så hon
faktiskt slickar kalven. Känns lovande. Har hämtat hem den gamla pläden som jag fick gnugga kalven hyfsat torr med.

Sprattelkossan låter sin kalv kämpa rejält, även om hon
släpper till aningen och han är envis, men maken hjälpte mig med mer grindar till
hallen och har stängt in dem igen.

Ännu en ny herefordtjur är född. Från en ko vi hållit fokus
på i minst en månad för hon är ju såååå nära…! Nu hade hon bestämt sig i alla
fall, och jag lär få jobb imorgon med att springa i fatt denna för märkning och
vägning. Även för den oönskade kalven som jag avvaktat med, fast denna har inte så stort utrymme.

Medan jag stod och krabbade med oönskade killen så att han
fick mat, ringde veterinären med obduktionsrapport. Svaret: Bristande
kalvningsrutiner av vad de kunde se direkt då den legat för länge för mer
avancerade analyser. (Tack för detta!) Tydligen – föga väntat – hade kalven
endast fostervatten i magen. Ingen mjölk – jag har inte sett till att den fått
det. Tydligen bör man tratta i kalven råmjölk innan den trillat ur kossan helt.
Inte låta det gå ett par timmar (och ge kossan chansen att ta hand om sin kalv)
utan ge tillskott direkt så den inte hinner dö. Denna hade även ”tydliga tecken
på begynnande navelinfektion”. Imponerande. Trodde faktiskt inte de hann
få det som ett par timmar gamla eller dödfödda… Rekommendationen blev skärpta
rutiner, mer tillsyn (tydligen räcker det inte med endast en nattrunda om allt verkar
lugnt och full syn från köket övrig tid på dygnet. Får campa under
foderhäckarna framöver) och se till att det finns rena, torra platser till
kalvarna.

Jo, tack. Strör flera gånger i veckan i hallarna och i
övriga hagen får det vara som det är. Dygeggigt för tillfället, visst är våren
uuuuuunderbaaaaar! (Och vad hjälper detta när en del kor ändå envisas med att ligga ute.)

Men, men. Fick bekräftat att jag är impotent, eller var det
inkompetent som var underliggande?! Nåväl. inget nytt under solen alltså!

Ringde sedan till Morfar och berättade resultatet, han har
frågat flera gånger, varpå han svarar; ”Har jag äntligen fått bekräftat
att du är värdelös nu då?!”

Puss och kram och nyp i stjärten, gubb. Gillar dig med, och
tänk på att man ärver vissa saker!

Och vilken jäkla tur jag har/haft med de 41 kalvar som pigga
skuttar runt i hagarna! För de åtta döda är väl inte ”otur”…
Eller?!

Nu ska jag ta en sista tur och kolla om den oönskade kalven fått kvällsmat. Så länge de lever kan de äta, så mycket begriper jag!

Dags igen då. Midnattsvandringen visade inga tecken på nåt,
men rundan klockan fem resulterade i en halvdöd, nerkyld kalv. Abrupt uppvak
och denne in i lagården, inlindad i ett gammalt madrasskydd och i mängder av hö
som fanns tillgängligt.

Ett försök med varm mjölk i kalven gav inte heller resultat
och innan det var dags för frukost och väckning av barn hade lilltjuren flyttat
en våning upp. Ännu en äkta hereford som jag hade ekonomisk förhoppning på…

Maken var sen, så han tog dottern med sig till dagis och jag
tog sonen till fritids innan det blev dags för lagård. En kik ute i hagen
visade på en ny kalv, en riktigt piggis som stod och snuttade – sonens kviga
fått en kviga!

På dagen fyra veckor sedan kalvningen drog igång, räknar då inte med de tre hereford som kom i januari. Skönt att det är komprimerat. 47 kalvar på 46 kalvningar, åtta döda. Arton kvar…

Släppte ut det par som jag stängt in då även denna kalv
trodde sig vara en elefantunge och letade spenar mellan kossans framben.
Verkade gå hyfsat nu och eftersom kalven betedde sig som en kalv på grönbete
hade han nog fått i sig. (Har sett honom äta flera gånger under dagen sedan!)
Däremot kalvade en kviga igår, och hon var inte helt snäll. Tur kalven är
extremt efterhängsen, då hon snurrar och sparkas som bara den. Detta nya par
fick inlåsningsplatsen och även där har kalven ätit en omgång, omkullvräkt,
trampad på och flertalet gånger sparkad, studsar han tillbaka till maten som en
hårdspänd fjäder. Får hålla koll på vad som händer när de släpps ut sen. Han
kanske kommer på att det finns snällare kor…

Det bästa vore att kokvigan skärper till sig! Nästan strypt ko så kalven fick lite lön för mödan första gången. Smidigaste vägen till mat…

Fika och sängen.
God natt

Sen sist?! Tja. Nu har det i alla fall hänt; Kombinationen
av tid, ork OCH internet har infallit! Någon har en skruv lös… Det var ett bekvämt sätt att få rena fönster! Tro mig! Tom WWF anser att betesdjuren behövs. Vore det inte lämpligt att vi håller dem friska och på en rimlig nivå då?! Och äter upp överskottet?! …Och så vitt jag vet ligger de där än…

Var ute sent och drog in en pigg kalv i ligghallen i
onsdags. När jag kom ut i torsdags låg han död. Varför? Ringde veterinär om
obduktion, första frågan ”får du i dem tillräckligt med råmjölk?!”
Eh, nä… Jag har aldrig försökt mata en icke-född kalv… Men man kanske bör
tråckla in en sond genom fosterhinnor och sånt inne i kossan, så kalven säkert
har en grundplåt när den väl föds…!? Jäklar vad smart jag måste vara!;P

Fick i alla fall besked ganska fort från labbet att de inte
hann ta hand om kalven före helgen. Dålig planering att dö precis före en
långhelg! Den isolerades i många lager balplast och har hämtats idag, får se om
jag får vad svar jag behöver (eller vill/inte ha).

En lika uppskattad som ovanlig syn. Vi båda i soffan. (Plus katten då!) Sen att den ena sover… Jaja, man kan inte få allt!Kråkan raskar över isen…

Fredagen blev en uppväckning av Navaran och en tur till di
gamle med lillhönans gamla växasäng. Hon har haft den på rummet tills nu och vi
får ju inte färdigt rum/klädkammare inom rimlig tid känns det som. Rummet ja,
sonens nya rum. Vet inte om han får det… Perfekt utsikt över två hagar.
Dagsstatus som detta:

I lördags blev det en sån där nästan-40-mils-trip i
dagsutflykt. Middag för syrrans nye son. Mycket märklig känsla att gå inne i
lagårdstid och veta att Jirka gick runt där ute! Lovade dyrt och heligt
tidigare att inte ens titta ut på morgonen – hade inte haft en chans att lösa
några eventuella problem, men insåg att om jag skulle lämna över allt hade det
blivit en lååång lista att bocka av, och ändå skulle jag ju inte få jämförelsen
med hur det var kvällen innan.

Ännu en bamseherefordtjur.

En runda tog jag. Allt lugnt och stilla. Jirka fick dock i
uppdrag att släppa ut det par jag stängt in kvällen tidigare då jag var osäker
på om kalven ätit. En småilsken ko. Har sagt i tre år att hon ska på slakt. Nu
ska hon det definitivt, även om hon råkat vara hornlös… Fick tag i hennes
kalv i ljumsken och lyckades släpa in. Och tvinga fast bakom en grind så kossan
var tvungen att gå in och kolla läget – smack, Lurad!

Svårt att hämta andan där efter. Hostigt och tungt blev det.
Nästan som när vi var i pulkabacken för många år sedan och orken liksom fick
tvingas fram. Vaknade i och för sig där på natten och hade megahög feber och influensa…
Nu har jag nog bara dålig kondis!

Hur som, vi var iväg och styrde hemåt sent nog för att äta
kvällsmat på vägen. På Mackdonlasch, som lillhönan sa. En provkissning för
samtliga innan hemresan fortsatte och där vände jag mig om och höll på att
sätta nosen i bröstet på en uniformerad polis! Haha, vi såg att bilen kom och
skojade lite med barnen om att de ”kanske tar oss”. Nästan krockat
med en polis. Vilken bedrift på meritlistan! Blåljus satte de på när vi kom ut och de var på väg iväg, en hit hos barnen. ”Jag har inte kräkits nåt!”

Söndagen blev lugn då maken och lillhönan gick till djuren. Jag
och de andra gav oss på att ta loss tyget på stolsdynor och sofflock. Det som
hade behov för ett år sedan, men blev tänkt att väntas med tills byggdammet var
över… Började vara väldigt hög tid nu.
Efter det dumpades den minsta i vagnen, de stora barnen hos drängen och jag och
maken tog en tur på tu man hand. Tja, typ. Nytta med nöje, som det bekant
heter.

Fick dessutom middagen serverad när vi kom tillbaka! Lyx
eller vad?! Kalvarna som ploppat en om dagen tog ledigt den dag vi inte var
hemma och tog ikapp det med tre i söndags. Oddsen att man råkar sätta nappflaskan på en kork i diskstället och det lyckas bli vacuum?!! Krokus, titt i bikuporna och lite matpåfyllning. Och givetvis har musen boat i ena kupan…

Dagen idag har bjudit på fantastiskt vårväder. Heldag ute.
Ett familj som har en stuga framme i byn kom förbi med fiberkontrakt till
mannen och dök in så lämpligt att en kviga lagt sig att kalva på vägkanten. Första
parkett. Stor busekalv också, så gick in och drog ut det sista. Lite hjälp på
traven. Vägning och märkning av den senare.

Lyckligtvis verkar kalvarna inte vara så värst dåliga. Peppa
peppa. Några är lösa i magen men ingen verkar direkt hängig. Än så länge är
fler normala än kassa. Som sagt, peppa, peppa…

Nu ska jag göra något så ovanligt som att kura i soffan och
titta på en film. Kanske, om jag orkar…

Vad har ni andra gjort sedan sist?! Ett gäng kor som undrade varför i hela världen jag sprang ner till sjön!

God natt