I detta läge är hon rätt trevlig! Åtminstone sedan maken gått upp så man får plats. Gillar inte att ha barn i sängen, men innebär det att de sover får det väl gå nångång ibland. Lugnat sig på nätterna, peppa peppa. Eventuellt en hutt välling så tystnar det.

Tog en dag ledigt i fredags och körde en snabbis till
lillstan. Hade fått samtal från ett blomsterbud tidigare i veckan om att jag
hade blommor att hämta ut. Det är landsbygdsservice det! Köra tre mil enkel
resa för att de inte har utkörning sen båda blomsteraffärerna i våra två
närmsta samhällen la ner eller klappade ihop. Å andra sidan får man ju desto
mer blommor, då givaren betalat för frakten som man själv får stå för!

Kära Hans tyckte väl jag deppat för mycket här, så jag fick
en påminnelse om man faktiskt (förhoppningsvis!) aldrig står ensam, även om man
ibland känner sig som den mest ensamma på denna jord. <3

Svetsaren på bygden tog sig an gödseltunnan, så nu är den igång igen. Kraftöverföringsaxeln hade fått sig en törn, och fick en till med vinkelslipen så löper den fint igen.

I lördags vaknade jag till en försvunnen mobil med avstängd
väckarklocka, och en tom säng jämte mig – maken tassat till lagården. Njutningen
blev inte så långvarig då jag hörde luren skrälla i köket bara några minuter
senare; ”Nu behöver jag varken klippa gräs eller räfsa äpplen!” (positivt tonfall)

Jahapp, bara att pallra sig ut för att jaga in kvigan från
grannens trädgård, och upprepa proceduren med ko och kalv ute på åkern… SEN
var det dags för ungarna att få mat… Djuren först, sen kidsen.

En bakstund med barnen en dag, den lilla körde sitt race,
upptäckte jag senare på favvoplatsen i fönstret i trappan…:

I söndags var det dags för val… Detta ångestfyllda
uppdrag. Nu är det gjort, jag kan inte göra mer, och hur det slutar vete
gudarna. ”Den som lever får se”, finns det ju nåt som heter… Personligen
tror inte jag att det kommer bli bra oavsett hur det blir, eller så blir det så
bra det bara kan efter förutsättningarna!

Efteråt åkte maken iväg för att ta sig an den minst sagt
bedrövliga vägen till föräldragården. Den var extremt dålig förra hösten, men
då var det för blött, sen kom vintern (!) och när den hade torkat upp var allt
stenhårt och torkan i full gång.

För egen del tog jag itu med en liknande uppgift som haft
behov minst lika länge; hallbyrån. Även den minsta i familjen behöver en låda
till vantar och mössor. För att inte tala om saneringsbehovet i de andra
barnens…!! Tändstickor, pasta (!????!) hårband, pinnar, kottar till
förbannelse och – you name it! Allt toppat med åtskilliga kilo sand,
direktimporterad utifrån…! Nån småbarnsförälder som känner igen sig!?

När det sedemera klarnade upp gick jag ut till landet och
hackade upp en del av det. (Maken lovade att jordfräsa åt mig för en månad sedan,
men lär inte göras i år…) Hittat lite potatis i källaren som börjat växa
friskt, och ska jag ändå kasta den kan jag lika gärna prova att sätta dem under
lite fiberduk och se vad som händer. Höstsådd kanske;) Den minsta kom och
inspekterade med fastnade sedan i en annan fiberduk – tomaternas. Växtkraft?!

När händerna inte räcker… Någonting dök plötsligt upp i landet, och tyckte det var fina plantor så lät de stå sedan flera stycken sagt att det var nån gurka eller squash. Jag tvivlar på båda! Men vad vet jag?:)

Årets rödbetor koktes och lades in under kvällen.

Idag har maken varit hemma – dagis stängt. Två vändor till
tippen har han kört, lillhönan har varit med som kartläsare (Livets höjdpunkt –
att få följa med! ”Har du glömt vägen?! Här framme ska du till höger! Nja,
eller vänster…”)

Själv har jag kucklat inne i skurarna och röjt undan en del
grejor. Sorterat upp skräp som samlats på hög och lagt ut en hel del till
försäljning.När man verkligen vill gå och lägga sig – dubbla gosar, trippla nappar och vattenflaska. ”Måtte nån fatta…”Sen när man sovit kan man äta frö! Både från solros och pumpa! (Kanske inte riktigt där jag tänkte!)

Sedan sonen kommit hem från skolan åkte vi alla iväg och
köpte fodrade stövlar till barnen. Mitt i september redan och rätt vad det är
är det kallt. Sent till lagården, så barn och gubbe hade nästan ätit klart när
jag kom in. Mötte maken i dörren då han skulle på fibermöte.

När barnen nattats blev det en omgång på köksgolvet för min
del. Är rejält slitit i lagården nu, och vintern lär inte bli bättre, så vill
till att försöka hålla kotor, knotor och innanmäte på plats i den mån det går.

Det är bara att bita ihop trots att värk i handleder och
armbågar är över denna värld mellan varven. Går inte att börja klaga nu. Det
som inte dödar härdar, även om man ska vara försiktig och rädd om sig och hela
faderuttan. Man lär vara grymt rik på erfarenheter efter detta år! ”Prisa Gud, här kommer EU-pengarna!” Nu löser det sig! Idag kom både utbetalningsbesked OCH insättningsbesked. Då de kommit fram till att de missat sex kronor för 2016… Men nu löser sig nog allt med detta tillskott i kassan.

Ska försöka hala in maken från älskarinnan strax. Han tog
henne och gick så fort han bytt om när han kom hem. Vad vore livet utan hans
pannlampa?!

Även om den lilla är liten så är den stora stor! Sju centimeter och två kilos ökning på elva månader. Var ska detta sluta?!:o

God natt