En märklig känsla

Det är när man öppnat upp så här för att köra in en ströbale som man verkligen hoppas att de håller fokus på maten där framme!

Då har det gått några dar igen…!

Stängslade norröver en dag. Släppte över djuren och hyrde en
plats på den halvt övergivna ekan – årtullen var perfekt att stoppa en
stängselstolpe i. Lättare än att trycka ner den i berget i alla fall! Halvfabrikat! Ohps…

Ön fick också en omgång stolpar och djuren swishade bara
över bron och ut där, så det var ju smidigt för mig!

I fredags tänkte jag mig lagård, sen en rallytur till
samhället och proviantera och sedan hem, lasta tjurar och åka till di gamle med
dem. Vågar någon gissa!?!? – Det sket si!

Hörde att det ”bröttlade” en del längst bort i
lagården när jag kom ut på morgonen men tänkte att det bara var ett allmänt
tjurgruff. När jag kom dit stod däremot en sån där hornpelle med typ sextio
centimetershorn på vardera sida skallen (fått en sån då jag inte avhornar nåt).
Som lyckats pressa ut skallen i det lilla hålet i grinden där vattenkoppen
sitter och stod med det i grannboxen. Och där var han. Dessa puckade djur
lyckas nämligen alltid ställa till det men sällan lösa det. Rimligtvis får man
ju göra samma sak spegelvänt, men det övergår deras förstånd.

Kallade tillbaka drängen och vi jobbade länge med det. Till
slut fick jag ställa upp ett par grindar i fodergången och tömma grannboxen så
jag kunde gå in i den och försöka. Ungefär en och en halv timmes slit innan han kom
loss. Vågar liksom inte sätta fingrarna mellan horn och grind heller för att lossa grindbultarna… Under tiden ringde en man om en ko som kommit in i den bortstängslade flishögshagen,
och kompisarna gått iväg så hon stod och skrek. (Man går ju inte ut/in på samma
sätt som man gick ut/in. Vilket kanske är bra vid vissa tillfälle!) Tog mig i kragen och bytte skyddsglas på mobilen, vilket jag tänkt länge och haft ett nytt liggandes ännu längre… Är rätt glad att jag haft det… Brunt som ett furugolv för sex veckor och nu ca 120 mm regn senare.

I alla fall var det bara att damma av sig det värsta, köra
iväg, möta mannen på vägkanten en bit från byn (”Det lät som att du var i
en tvättmaskin, vad gjorde du?! Och har du sett att grisarna bökat sönder hela
Västra Lycke?!”) Kossan in, rev tråden då den inte behövs längre, en koll
i andra gruppen i den byn och vidare ut till föräldragården när jag nästan var
där.

Sen hem för frukost, lite innan elva, bara ut och lasta
foder och tjurar – vilket inte var så bara. Fem gick jättebra, den sjätte helt
okej. Tre fick jag bogsera upp och för den tionde krävdes ett försök till rodeo
– gick inte, eller jo, han stod kvar! – så slutade det med det låååånga repet om halsen, in om kärran och
runt rumpan på tjuren och dra upp tröggöken. Han är ändå bara 75%
hereford…

Och så iväg. Under tiden hade Mormor hunnit efterlysa mig –
kom jag till middag? – och jag hann meddela att jag var på väg, precis i
middagstid.

Framme hos dem och släppte av hela ligan, middag hade de
väntat med i trekvart (Ni som känner Mormor förstår ångesttonen va?! – Men jag
hade ju varit så pass nära så de kunde vänta lite i alla fall…!)

Överlämnade förmaningstal från Drängen till Morfar:
”Säg till att han inte får gå in till dem med spann, de kommer springa ner
honom!!” (Han hade stått utanför stängslet och slängt in kraftfoder och
efteråt kom kommentaren: ”Hade jag varit inne hos dem är det inte säkert
att jag hållit mig ståendes! De var ivriga!”)

Svidade om, fick middag och gjorde sedan en väldig märklig
sak; Gick på husvisning. Inte något konstigt i sig, men det var verkligen noll
i visningsfix. Den gamle man som bott där skulle in på en ”rutingrej”
på sjukhuset, lades in då de hittade allvarliga fel. Han kom till hemmet och
dog ett par dagar senare. Och huset var därefter. Visst hade anhöriga (eller
vad de ska kallas…) städat av ”det värsta” men ändå. Glasögonen låg
på skrivbordet jämte telefonen. Skjortan hängde på stolen vid sängen. Kudden
hade typ avtryck från huvudet fortfarande. Handdukarna hängde skitiga på
toaletten. Ja, ni fattar. Och huset har stått öde i snart tre år på grund av
familjefighter.

Jag har inte varit där på väldigt många år, men åtskilliga
barndomstimmar är ändå tillbringade där. Sängen var nerflyttad, men fåtölj och
bord stod kvar på andravåning. Där jag satt, och han på sängkanten, med ett
rutat papper mellan oss på bordet och spelade luffarschack. Vanligt schack (som jag alltid varit
urusel på) var inte lönt – man var matt innan första bonden lämnat sin ruta.

En mycket, väldigt mycket, konstig känsla.

Och precis innan jag lastade tjurarna, fick jag en
minnesbild; Jag och min kusin, eller kompis, stod tillsammans med gubben och
beundrade en vacker tavla ovanför pianot (tavlan var flyttad för övrigt). Då
säger mannen: ”Ni kommer väl på auktionen efter mig!?”
Det blev såå
nära! Jag har inte tänkt på detta, men minnen ploppar upp ibland. Jag ska inte
gå på gårdsauktionen, det hinner jag inte med, men blir det lösöresauktion så
ska jag gå dit. Det har jag lovat. För många år sedan, men jag ska försöka hålla det. ”Jag borde nog skaffa en oxe som åt upp höet”, sa han när jag som tioåring(?) lurade med honom till att snoka i alla uthus. Logen var full… Strömbrytaren går inte av för hackor! Inte en enda bild på kungaparet på utedasset! Däremot en elektrisk taklampa (den första jag ser på ett dass!) och några fina, egenhändiga akvareller från tolvåringens 1945.

Tillbaka till di gamle och fika, sen svida tillbaka till
skitta kläär och hem med tom kärra. För att hitta tjurförbannelsen med huvudet
fast i grannboxen… En gång kan bli en miss men två gånger så är man dum på
riktigt. Jävla as.

Middag blev således framåt åttatiden med övertrötta ungar
innan vi själva däckade.

Redo för gräsklippartur… Lady in red.

Två stora barn följde med och handlade igår istället. På väg
ut kommer en dam fram och pratar. Jag kan inte placera henne, men hon berättar
att vi träffats på våffelkaffet i missionskyrkan några gånger. Just det. Vem är
människan?! Tycker det är lite småjobbigt att folk vet vem jag är och så står
jag där som ett annat fån! ”Mamma! Jag har kommit på att jag kan göra smålandsgärdesgårdar!”

Dagsskörd… Kröp upp och öppnade ventilen i stugan. Vände mig om och där kom den lilla…

Maken gjorde storverk i lagården – bytte en hel drös med
vattenrör. Ett efter ett sprang de läck i vintras, och resten har ju suttit
ungefär lika länge, så nu blir det service. Medan det finns tid och inga djur
hetsar eller hjälper till.

Idag har det varit städsöndag igen. Övervåningen fick en
rejälare omgång innan vi gick ut och lekte. Det där överblivna brunnsröret är
superkul fortfarande!
Ja, och så började dagen med att någon sett fyra hästar i
sin hage, istället för tre. Fick åka iväg och putta tillbaka min kviga… De
har börjar leta, och det börjar bli befogat. Högprio i veckan! Märk väl; Man får inte gå med stövlAR inne. Diskmaskinen var visst redan laddad…!? Mamma Mu och Skatan?!!!