Tisdagsförmiddagen inleddes med djurhämtning och nästan klar
där kom ett larm om en tjur på vift… Drängen hem med traktor och jag förbi
hemmet och vidare för att ta reda på min tjurusling. Noll i ström… (Sveriges bästa bonde var det!)

Vilken hiskelig drös kalvar det blev! När längtan efter dottern blivit för stark…Svart till vardags…!

Men ingen tid att spilla på strömjakt med en drös djur på kärran. Delade
av dem och stack sedan direkt tillbaka norrut och letade reda på min strömtjuv
– ett troligt snöras hade slagit ner min eltråd på ett gammalt fårnät. Rejäl
skjuts i det sen! Bra!

Iväg hemåt för en ovanlig lunch och sedan iväg till min
sinkogrupp och rev stänge i deras gamla hage. Hem till total kalabalik – två barn rykt ihop om pärlplattorna och en pappa fått frispel på dem. Kändes rätt bra att direkt efter maten åka iväg som försökskanin på akupressur och låta den äkta hälften reda ut situationen hemma.Tomtarna på loftets frigörelse eller dammexplosion från silon?! Mobilt bredband var det ja! Men ack, var hamnar det? Livat i holken! Bowling, krypande fotboll, teater med en prinsessa, en häst och en galning (avgör rollfördelningen själva!) disk och matlagning. Samtidigt. Jag är så otroligt tacksam för våra nu mer än elva kvadratmeter kök! När lugnet väl lagt sig och positioner är intagna.

Onsdag skulle vara en puskig dag och var så också. Jag hade
tänkt att åka en sväng till stan och även Lantmännen, men vid kraftfoderrundan
på morgonen gick samma förb— tjur ute under ekarna. Rakt och fint mellan
trådarna klev han in, och då är det bra ström i skiten. Hägnade in en planerad åker till
dem nu när snön är borta, och drog en extra tredjetråd mot ekarna (och ännu,
peppa peppa!) Kanske slår den på näsan, och inte vadderas av den ulliga pälsen.

Kom iväg sent, men kom iväg. In på Lantmännen och gjorde som
vanligt – lastade bilen full och gick sedan in och meddelade vad jag tagit. En ny
tjej i kassan så bad henne sätta upp det på mitt kundnummer, men kolla så det
gick in på mig, är lite osäker på det. ”NEJ!” tjoade chefen som dök
upp bakom, och vände sig till mig: ”Det där är ju ditt gamla
kundklubbsnummer, du är ju föreningsmedlem! Brukar du handla på det gamla?!”
– Ingen aning! Brukar liksom inte ens presentera mig här inne! Tog bilen till jobbet igår… Men jag gick hem!

Efter lite plock inne masade jag mig upp till ett torp i
skogen som skulle stängslas in, och där var mer trafik än vad det brukar vara
utanför samhället! Fyra bilar där i skogen, och mer folk som avlöste. Både
risplockare, snöpinnesättare (så nu har vi såna längs vår väg, Hans!;P) och
slutligen en skotarförare. Men det tackar jag för, för då fick jag första tjing
i hur de tänkt köra och lägga virket. Kan anpassa mitt stängsel där efter! Vägen till d(EN)na kvinnas hjärta går över ett vattenfyllt dike. Ingen vattenkörning! Får man lov att bli så fjantigt lycklig av nåt sånt?!

Idag var det hemmadag för maken, så han tassade ut och körde
svetsen ett varv i lagården. Efter frukost skulle vi köra djur, och jag känner att jag valt att spara rätt djur! Drängen backade bakom lagården med kärra, jag
öppnade till kogatan och ropade på korna som var längst bort på markerna. De
kom som skott, upp på gatan och jag fick köra en version av rugby för att komma
mellan dem och kunna stänga bakom. Givetvis stod en ko ett par meter ut i
hagen, så bad henne stiga fram, vilket hon gjorde och jag spände upp trådarna. Tog
ner en grind på var sida för att täta, och öppnade sedan kärran. Var väl knappt jag
hann bakom korna innan drygt halva gänget var uppe. Snabbt fram och stängde och
där kom maken genom lagården för att hjälpa till. Men han fick hjälpa till att
schasa bort de kor som tyckte sig få plats ändå. Vilken besvikelse att
inte få följa med! Även om vi ibland kör för många djur på lasset (kan erkännas!) så är det
stört omöjligt att tröka in sexton stora kor i kärran. Stört omöjligt.

Upp med första lasset till skogstorpet och hem för de sista
sju. Ungefär samma lastning där, så snabbt upp med dem också, till deras stora
glädje!? Sen var det slaktkorna kvar då… Det känns helt okej att de ska på just slakt… Nä, de var väl inte särskilt svårlastade, men ett jädra levande när den
med störst horn ska bevisa sin pondus. Kossan inifrån föstes upp på lasset också
och iväg med dem till de andra slaktkorna på andra gården. När även tallarna i diket är slut får man försöka dryga ut födan med mask eller nåt sånt. Kände mig rätt uttittad en sväng. Lär inte gå arbetslös nästa vecka, om man säger så

Måtte jag bara få bli av med dem snart också så jag slipper
slösa massa foder på slaktfärdiga djur! Nog att jag bara drog till med en siffra när jag anmälde
dem i januari, vilket resulterade i ”trettio djur” vecka 42, och då var det ”bara”
styvt hälften som gick iväg. Har tjugotre till!
Hemma igen släpptes kvigkalvarna ut. Fyra inifrån lagården som tyckte det var riktigt high tech att få springa runt igen, och de tjugoen från uteboxen. Snacka om att det blev en bra skock småflickor runt foderhäcken. Inte varje andra november man släpper iväg 45 djur på ”grönbete”. Låt det hålla i sig! Och låt småflickorna, och alla andra, hålla sig i skinnet på rätt sida stängslet! Ny rollbesättning idag!

Imorgon blir det nya utmaningar – lillhönan ska med pappa på
jakt! Hur ska det gå till?! Det är nog spännande den första kvarten, tills
älgarna möjligtvis inte följer hennes tankegång…!

Trevlig helg hörrni!