Färdigställande och mångspannsplöjning.

Jaha, då har det gått en massa tid sedan sist igen! Är det
någon tröst så började jag fila på ett inlägg redan dagen efter det förra –
tacka gudarna för redigering och censur! – och sedan har jag vid oräkneliga
tillfällen startat datorn, satt mig framför den… och stängt av den…

MEN! Jag har gjort klart hela min bokföring för 2018,
skrivit ut alla meddelanden som kommer på mail och bank. Skött rapporteringen
av kalvar – 20 kvigor och 20 tjurar, plus en död tjur. Var det där
”kvigåret” är som alla andra pratar om vet jag inte. För här är det,
typ, oerhört jämnt!

En runda till Ikea gav sonen ny sängstomme och sängbord och
därmed är hans rum komplett. Rum nummer två är färdigställt, så när som några
saknade skruvar i taklisten, för inflytt av tillfällig storasyster. Lillasyster
var inte lika övertygad om detta. Hon pratar bara om ”stugan” och
tycker att syrran kunnat fortsätta bo där liksom hon gjort de senaste tre veckorna.

Sista tapeten satt i lillasysters rum!

Storasysters rum är tömt i stort sett så när som på
dubbelbyrån som ska ner i vårt sovrum när den lilla flyttar upp till sitt rum
när den stora flyttar till sitt rum som ska bli färdigt. Katten på råttan på
repet. Vad kom först, hönan eller ägget?

Men helt ärligt. Skit i det! Fan vad vi jobbar på bra de stunder vi får! Gjorde en galginventering i dotterns garderob. Kan ju ärligt säga att det gav utslag. Hon har nu bättre plats, och jag har mer att hänga tvätten på! Japp, det var punka på plogen! Instängda tjurarna Trump. De knatade rakt igenom mitt nysatta tråd, så jag blev ilsk på dem och kopplade i strömmen medan jag rullade ut resten. Var lite glad att jag hade mina tjocka vintervantar med mig, för jag tyckte det slog i fingrarna (och i mulen, sa tjuren som provade). När jag var klar och på väg därifrån satte jag på mätaren och insåg att jag kanske var befogat gnällig… 10,5 sa den… Här nedan kollar lillan om det är ström (3,1-3,3) och svaret på frågan var Ah! (filmsnutt på @bondeniskarvhult) (Kan bli spännande att se hur hon reagerar när hon gör om det barfota… Men kalven var söt i alla fall!)

Efter förra inlägget fick jag ett telefonsamtal från en vän
och kollega. Det som sades var i stort sett: Har du nånsin hört talas om en
utbränd bonde? Hade vi haft ”vanliga” jobb hade vi varit sjukskriva i
sex månader i första omgången för att vila ifatt efter 2018! Och när en bonde blivit
utbränd på allvar – det är då vi får läsa om det i tidningen
”Länsstyrelsen omhändertagit vanvårdade djur…” Det är pest nu, men
imorgon är du ihoplappad och på ’et igen.

Och nog fasen är det så alltid. Bryt ihop, tvivla. Spotta i
näven, sträck på nacken och sköt ditt!

Jag fick ett sms en dag gällande sorgen att plocka undan spädbarnsgrejerna. Jag svarade ”Tänk när du gör det för sista gången!” Och nu rök skötbordet här. Stått oanvänt fullt med prylar i nån månad och ungen är torr. Fram med kläckaren på dess plats istället för att se om vi kan få några påskkycklingar. Hon kan roa sig där i timmar!Min första inköpta tjur någonsin hette 7111. Tyckte det var lite ”fint” att knyta ihop säcken med en ny herefordtjur, 7111. Jag kollar ett par gånger innan jag märker kalvar så jag gör det rätt, men uppenbart missade jag denna. Döm min förvåning när jag av en tillfällighet upptäckte att tjuren kissade därbak! Tur jag inte hunnit rapportera.

Förra söndagen konstaterade jag en vattenavgång på en kviga
på tidiga kvällen. Framvid läggdags hade det inte hänt något nämnvärt, så jag
tänkte gå in och känna lite. Insåg dock snabbt att det var hög risk för knäskador
på mig – i bästa fall – så lät henne hållas.

Förlossningar kan ju starta på olika vis, både på folk och
fä. Själv har jag haft två förlossningar med värkarbete och sedan en hiskelig
fart efter vattenavgång. Den tredje gången när ”jag kunde det där”
gick vattnet över tolv timmar före första värken och SEN gick det i rasande
fart.

Satte i alla fall klockan för att ge kossan ett par timmar
till och när jag kom ut halv tre stod hon likadant. Hon gav mig nu tillåtelse
att känna, och en bit in hittade jag snabbt två fötter. Bra! Eller vänta,
lättklövarna upp… Mindre bra… Baklängesfödsel…

Fick ringa ut maken också, och han kom lite lagom yrvaken
och hjälpte till att dra ut detta spektakel. Var väldigt säker på en dödfödsel
då det gått så många timmar, så det var en smärre chock när kalven blinkade
till och ruskade på huvudet!

Förra helgen fick jag även ta ut veterinären igen – ännu en
navelinfektion. En kalv som skuttar direkt till mamma, äter, och kommer och
hälsar före utgång igen. Den morgonen släpade hon sig in, la huvudet i drängens
hand och stannade där. Friskhetstecken igen när det fradgar kring munnen!

Har haft två navelinfektioner på fyra år. Nu har jag provat
två navelinfektioner på tre veckor… Det är renare ute med fyra fem hektar
kalvningsbox än inne i en lagård!

Oavsett har nojan slagit till. Jag springer och
överanalyserar, klämmer på navlar, klockar ät-tider, studerar tömning av juver.
Är inte den där kalven lite ynklig? Krokig i ryggen? Slöare än igår på att gå?
Trött i ögonen? Jo… Där är nog någon skit på gång.

MED DEN LILLA DETALJEN! – Att kalvarna växer bra. En del
växer oerhört bra. Och det kanske inte heller är så konstigt att en kalv på två
tre dagar och 40-50 kilo ser liten, ynklig och darrig ut, jämte en
sjuveckorskalv på 120 kilo?! Skärpning, Bonden.

Det var visst många eftersläntrare…

I synnerhet en kalv har jag haft ögonen på, inte av slöhet,
utan då jag tycker naveln känts lite hård. Igår hivade jag in henne i vågburen
bara för att konstatera min hypokondri – hon har ökat 1400 gram. Om dagen! Går
ingen nöd på henne.

Det är inte bara bra att ha ”full koll” på vad som
händer. Nån fick bada med Blubbeeeee!

Saknar någon en brygga finns den här. ”Funkar nog som botten till ett älgtorn annars”, sa maken!

Med en blick på stenarna har jag egentligen bara en fråga. VAR ÄR ALLT VATTEN VI BEHÖVER??????

I helgen har mor och B varit på plats. I fredags middag
rullade de in med ett Taikon-lass bestående av stängselstolpar och en gammal
moppe. Efter tio års frånvaro är lilla Tommy, min första riktiga kärlek, åter smålänning och det är många
glada för!

B hamnade med pill på andravåning, mussla ihop nybygge och gammalt hus, och det blir så himla bra.

Samma dag med två praoelever, som rök på stenplockning på en
tänkt förstaårsvall. Får väl se om det finns något gräs som kan tänkas orka
fram efter sönderbränningen i somras, men det är betydligt färre stenar som kan spöka nu!

”Ni kanske blir arga på mig nu, men jag har grävt en damm!” Ja, frågan är om man blir arg för åverkan, eller fylld av beundran och stolthet för idén och företagsamheten? Det är ju inget farligt, och han la ihop det fint när vattnet sjunkit undan.
Gårdagen tillbringades med en hästplog framrotad ur gömmorna. Fiber ryktas om
att vara på g (även om jag ännu inte tror på det förrän det är färdigt) och
firman gräver visst bara till tomtgräns. Med dubbla hus och dessutom – tydligen
– en av Länsstyrelsen skyddad allé längs vägen blir det visst inte sån där
smidig grävning i vägkanten. Tvärs genom allt återigen – tur man har stor trädgård. Tycker ju det är lite fjantigt med en häst, så vi kopplade 125 före istället…

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår… Mor, nu är våren kommen, Mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor!… Blåsippor aldrig snuva få!… Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger Mor!
Får se vad jag tar mig för nu. Om det ska upp och slipas byrå, rivas lister,
tömmas garderober eller om jag rätt och slätt ska koppla på harven och ge mig
ut.