Finns visst många sätt att lägga ägg på…!Efter förra sommaren blir man lika chockad som bubblande glad över att det finns vatten i bäcken till korna! Tänk vad mycket arbete och i synnerhet tid man sparar på rinnande skogsvatten!– Har du några djur till mig?
– Hej Morfar. Självklart har jag djur. Du ska få fyra slaktkor med kalvar. Kanske i mesta laget, men ni har bete så länge ni har, så får vi ta ställning till det då.
(Jaha, ännu en ko som placerat sig på listan… Fem plus fem hos Morfar är inte ens att tänka på…)
-Jo, eh, Hej Morfar. Jag har gjort om planeringen lite, för tio djur hos er blir väl häftigt, och fyra småkvigor i hela campingbyn kommer aldrig räcka till! Så jag byter plats och du får fyra ettåringar istället.
(Fast egentligen har jag väldigt trångt i boxarna hos tjurarna. Jag hade ju egentligen verkligen behövt lätta på trycket för att slippa en liten ”pelle-tjur” som aldrig riktigt kommer åt maten…)
– Hej Morfar! Nu kommer jag med djur till dig. Jag gjorde om lite till, så du får fem tjurar!
Jag gick för att leta reda på djuren, och de gick för att leta reda på mig. Precis djur i min smak som kommer mig till mötes sen vi lokaliserat varandra! Och Party fick snabbt en beundrarliga!
Lördagskvällar kan man tillbringa på olika sätt. Jag campade med röjsågen en stund. Har stor trädgård och stor lagårdsplan… Men länge velade jag för om bina krupit ner och lagt sig. Våga eller inte våga!? Till sist våga, kom framför första kupan, och bensinen tog slut! Då klockan var kvart i elva på kvällen såg jag det som ett tecken på att ta just kvällen.Efter röstning till EU-valet blev det välbehövlig årlig städning av grovfarstun. Behöver jag nämna hur väldigt mycket trevligare det är att gå in där nu?
Ja, och så hade barnen tutat i grannarna på gården att det skulle vara invigning av de ”nya” rummen, så för att få en anledning till att äntligen få visa upp sina rum, hade de tre barnen bjudit in dem. Men, de fick själva fixa tårta och bjuda oss på! Och vid ”avfärd” passade sonen på att prova drängens ytterkläder. Nog för att pajken är stor för sin ålder, men än har han lite att växa i!Kampen mot betesdjuren fortsätter. Kalvarna som föddes inne vägdes innan de släpptes ut. Kanske är kul till hösten, men man kanske också behöver vara lite mer seriös och inte snitta vikten rakt av?!Nädå, men buren råkar även vara en bra förvaring för småkalvarna när lagårdsdörrarna öppnas och kärran ska intill, och just dessa fyra små fick ju plats! Och lagården börjar vara ganska lättarbetad. Nu återstår två kor med kalvar. En på utsidan och en på insidan i alldeles för tryggt förvar. Denna årets sista kalvare verkar knipa rejält bara för att jag inte vågar köra henne så nära inpå kalvningen… Den minsta i familjen börjar vara i en ”med-ålder”. Så fort man ska göra något ska hon ”med”. Om det handlar om att stängsla, ösa pellets till tjurarna eller fixa i hemmet så nog är hon ”med”. Bara att lyfta på hatten så länge det varar!(Lite egna idéer har hon också!)”Fast tråden!” (Självklart var det ström i)

För den som undrar varför betesdjur, kan jag meddela att det för nio-tio år sedan var tät lövskog här i sjökanten. Utan betande djur kommer sly och buskar direkt efter avverkning. Men inte med djuren.

Precis som på föräldragården på bilden nedan, där restaurering av betesmark pågår. Jag är partisk, men Länsstyrelsen kan inte komma och klaga precis!Dåligt med honung ännu. Teorin är att det blev varmt för tidigt i våras innan bina hunnit få upp sin sommarstab, när maskrosor och körsbär blommade som mest. och lagom tills samhället ”exploderade” var det så kallt att alla satt inne i kupan och käkade upp den honung som hittats. Men lite glittrar det, så visst finns det hopp nu lagom tills hallonen ska börja blomma. Och jordgubbarna. (Det vita på ramen innebär ”klar” honung med exakt rätt vattenhalt. När hela ramen är vit på två sidor, är den redo för skörd.)Hon ser ju onekligen rätt nöjd ut, där hon visar vattnet i kärran. Efter vattenkrig med fodrade gummistövlar på! Efter en dag med kokning av årets rabarber och jordgubbar (från frysen) och syltkok på resterna i saftsilen (med en gnutta citron), tänkte jag göra nåt så ovanligt som att gå ner till sjön utan mobil. Vände dock snabbt när jag såg att korna var ”framme” och gick in och hämtade den.Finns det något stadigare än en ko-stig? Dra in svansen, den sticker ut! Du är för tjock Mamma Mu! – Mu, Kråkan, det är trädet som är för smalt:) Rejäla skott på barrträden i år! Och farliga väl att aspfrö inte gror med tanke på hur vitt det var på mark och i luften för några veckor sedan! Sista kvigorna ute. Vilken oerhörd lyx att kunna åka och tulla på sina egna stolpar som en vänlig själ samlat ihop inför rensning av diken! Några stolpars marginal fick jag också, och lite eld i baken sen luften blev väldigt orolig och molnen tornade upp sig. (Men det blåste till andra breddgrader)Och vilken ångest jag haft sedan; Första flytten av kalvar – dessutom över belagd väg. Varför hade jag det? De gick hur smidigt som helst nästan helt utan tvekan! Inte ens en bil behövde komma.Vår maffiga rhododendron i snart maxad blom. Ungarna försvinner ju där nere i hörnet! Skalkar och torra brödskivor gick nu nästa öde till mötes – ströbrödsödet. Så är cirkeln sluten och redo för nya bak. Det är med väldigt blandade känslor jag ser mina åkrar och beten grävas upp för fiber. Det är ju nu, men där de var för några veckor sedan har ju hunnit läka ihop då gräset tagit fart nu det sista. Väldigt trevliga grävare, och väldigt försiktiga. Sen är det ju inte heller deras fel att jag råkar bruka i stort sett all mark i de tre byar de nu gräver upp. ”Nu har det regnat, böndernas kris är över!” – I helvete heller!

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, och det har jag kommit undan med många gånger. Men jag fattar inte hur man kan boka ett bröllop i slutet av sommaren, med förmaning om att man inte får ”fixa bonnabränna”… Snacka om utmaning alltså. Men som dagens färg. Benen lyser bländvita, och armarna har fått några nyanser jord som komplement. En del går bort i duschen, en del stannar. Är detta ”bonnabränna” då?!Idag har jag sått det sista. Passade på att tömma såmaskinen på en del av de större skadorna fibergrävarna åsamkat, innan det var dags att slänga i sig mat och ge sig av på möte med föräldraföreningen inför skolavslutningen. Ljum sommarkväll, lagom avstånd och ensamfärd – moppe. Gött att kopplingen lossnat från sin låsning också nu efter några turer. Trevlig långhelg alla! Vad hittar ni på förresten, nu när jag latat ihop härifrån och ni läsare plötsligt fått massa tid över? Konditionstränar på annat håll än liggandes i soffan?!Man vet ju när man hittat en riktigt kompis

God natt