Hmm… Plus en liter vatten och två kilo socker…. Jag fegade ur för en större gryta!

Jag har svårt att ta mig upp på mornarna! Bara att erkänna!

Ännu några halvintensiva veckor är till ända. Jag fick tummen ur och fick ut min gödseltunna med havererad pump på auktion. Den såldes till en kille i mellersta Skåne. En som tog en dagstur och passade på att njuta av landskapet – startade kl 03 i traktorn för att vara här strax innan halv nio, koppla och vända av hemåt… Så kan man också spendera en söndag… Dessutom var det den helgen det drog in busväder framåt middagstid, så det kanske var extra spännande hemresa för honom.

Det där busvädret ställde till det även här, så trots det såg fint ut på backen så plurrade Schenkerbilen utanför maskinhallen på föräldragården. Bara att ringa ut drängen för att dra loss…

Det var samma dag som det ringde KONSTANT i luren från precis alla håll. Stod i en diskussion med drängen när det ringde – igen – kort efter att utsädet var avlastat. (Man beställer allt på en gång, får en stoppavgift/frakt och så kommer det ut med minst tre olika bilar, tre olika åkerier och dagar… Fantastiskt med miljötänket där…) Hur som, det ringde. Jag svarade. Hörde en massa sorl i bakgrunden och stängde av öronen – försäljare. Väntade tålmodigt på den där pausen när man vänligt med bestämt kan säga Nej,tack och lägga på när det trängde igenom ”åkeri”. Aha, gödningen är på gång! Lyssna nu då! ”Torsdag eftermiddag… Kväll snarare…” Jaha?! ”Lämnar pojkarna!”

!!!! Vänta nu?? Pojkarna?? *Kokt hjärna i spinn* Vad har jag nu lovat??? Praktikanter?? Pojkar?? Men gödningen då??!

”… Herefordtjurarna alltså….!”

Pliiiing! DEEEEE pojkarna… Puh!

Torsdag eftermiddag visade sig bli nio innan jag efterlyste dem. Djur som vägrade lastas och trafikolycka som korkat igen vägen, Det är långt hit från Värmland!

Herrarna anlände i alla fall sent om sider. Den ena hade en ettårsvikt på 576 kilo, så jag satte lite i halsen när jag såg honom måste jag erkänna! 460 kilo är godkänt för Herefordtjurar inom aveln så han hade lite marginaler, så att säga! Det jag sett av dem hittills känns i alla fall väldigt bra. – Köpta på telefon av en främling via ”referenser”.

I väntan på tjurar får man hålla tillgodo med tre katter och en bok.

Denna redan röriga dag ringde brunnsborrarna också. ”Vi har fått en lucka så vi kommer imorgon!” En kvart senare: ”Vi är klara så vi kommer nu!” Nog hittade de vatten på andra gården. Återstår att se om det även är (förhoppningsvis) bra vatten!

Gödseltunna igen ja… Gick ju och köpte mig en i julklapp. En som jag inte kan lasta med dagens förutsättningar… Så nya projekt och rundkörning på gång:

”Ääähm…. Jag råkade visst hålla lite för långt till vänster…” Tung var han också med hela bilen full med grus och nästan-tömt släp efter, så fick även denna gång ringa på drängen och koppla in det stora artilleriet med dubbla traktorer för att få loss bilen…

När stora flickan ska byta däck på drängens bil är det bäst att ställa upp och hjälpa till.

Min egen bil fick lyfthjälp av sonen.

Blåsippejakt och årets första bikoll blev ena dagens projekt.

Variera kosten – ät i kors

Lillasyster kom hem en dag och hade ritat ”ditt och pappas bröllop!”

Nyinvestering! De jag har nu – på varje ställe – heter 1000. Köpte mig ett 12000 i förhoppning om att kunna driva större delen av en hel by med samma aggregat. (”Det är bra betyg när inte ens du kan ta i tråden!” kommenterade en vän….) Tiggde till mig nån slang under vägen när de grävde fiber mm, enkom för ändamålet. Når kunde de väl göra som tack för servicen.

Tog mig en sväng igår. Så viktigt och värdefullt – och vackert.

Resterna av en kolarkoja. På bilden syns bara murstocken, men på plats syntes hålan tydligt!

Hittade en så extremt vacker plats! Tyvärr med stämplad skog i hela området så det vackra är snart borta…

Kände att det inte var värt att ta tvärstegen nerför slänten för att komma till vägen. Risk att det skulle göra väldigt ont i bröstkorgen, tänkte jag och siktade på att balansera på kanten ett trettiotal meter till tills det planade. Och snubblade på en rot eller nåt. Vips så hade jag rullat ett varv, kasat på rumpan ner och satt i diket med fötterna på vägen – då var det bara att resa på sig och sluta fundera på varför det högg till.

Eftersom ett revben fick för sig att byta plats för några veckor sedan, så har jag vetat att jag lever! Man inser ju sällan hur mycket man tar för givet och bröstkorgen är väldigt central i allt man gör, kan jag meddela. (Tror aldrig jag skulle tänkt tanken annars på hur långt det är mellan frikopplingen och femmans växel till exempel… Eller hur stor svängradie man har med vänstra armen när man rattar en traktor.)

Min tur i skogen innebar psyke mot fysik där psyket drog längsta strået. Även om jag kvällen innan kidnappat makens halva av sängen för att kunna ligga som jag ville, och ändå både andas och slappna av någorlunda. Att gå bland djuren i hagen eller korsa gräsmatta har varit ytterst smärtsamt pga ojämnheten, men allt detta glömde jag när jag kom ut i friden. Nästan i alla fall… Piller är inget alternativ – de slår ut en redan sargad mage totalt och jag har inte råd att tappa mer i vikt, (- 4 sen nyår…) så bara att bita ihop. Schasa bort katterna när de sätter tassarna dumt och se till att gubben trycker till rejält nästa gång han ska hålla om mig – så att det är befogat att innehållet möbleras runt.

Tur inte ungarna kommer för ofta – det är trångt som det är!

Ont eller ej. Jag vet ju (på ett ungefär) vad jag gjort – som Mormor skulle säga. Något som min husdjurslärare brukade säga var: ”Läs på och se till att bli riktigt duktiga på hur djuren beter sig i olika situationer. Tänk dock på att det inte är säkert att DJUREN har läst boken och vet hur de förväntas bete sig!” Precis det läget står jag i nu; En kalv som inte följer regelboken för fem öre, och knappt den gamla kossan heller… Jag har sånt huvudbry med dessa två… Tacka vet jag då minstingen i gänget som ska få ett veterinärbesök imorgon för en tveklös navelinfektion. Där vet jag hur vi ska agera!

God natt