Jag är rädd att jag gjorde den BB-bekanta besviken i
fredags. Hon hade en vision som så många andra om att man som bonde på landet
varje dag sitter med hönorna Agda, Pullan och Doris i famnen och läser
godnattsaga innan man sätter sig på mjölkpallen i hagen hos Gullros, Blomma,
Rosa och Maja… 
Man är ju rätt glad om
man slipper möte, så att säga.
En kuggfråga. Tror
någon att mitt bistick kliar??! Svullnaden har lagt sig, men kliar fortfarande
satan. Funderade på att ta en allergitablett för histaminet, men kom fram till
att jag kan pröva tjurigheten istället!
Maken åkte iväg med den lilla strängaren, ner till ett
knekttorp på väg till föräldragården och körde ihop det drängen slog i
torsdags. Jag efter med pressen sedan och det rullade på bra. Men jag fick
avstyra barnhämtarna en halvtimme då jag inte ansåg det lönt att maken kom ut
med lillan för att jag skulle köra klart de sista fyra strängarna efter hennes
matning. Dock kände jag att det kunde vara skönt för både henne och mig att hon
var fulltankad vid avfärd.
Barnfritt sedan ja. Vi grunnade lite på vad vi skulle kunna
hitta på. Maken hade förslag på bio. Jag sa nej. Gillar inte bio. Stor skärm så
man nästan blir åksjuk, alltid för högt ljud och så sitter man fast där man
sitter… Dessutom med ett sällskap som somnar innan det är tryckt på ”play”.
Nästa alternativ: Bowling. Länge sedan och alltid
uppskattat. MEN! Åter igen en tid att passa. Det lyckas alltid strula just då
och det hela genomsyras med en stress för att bli klar med det som måste göras,
göra sig i ordning och helst inte riskera körkortet på ditväg.
Resultatet som vi kom fram till: Vi vill vara hemma. Äta
gott, långsamt och länge (sen att ljuset är ickeexisterande i köket bidrar ju
till levande ljus-faktorn). Inget tjatande på barn och inget tjatande från dem.
(Jäklar i det vad hiskeligt tyst det blev när alla barnen var borta och man
visste att de inte skulle komma tillbaka från de dagliga turerna till grannarna!!) Och med vetskapen om
att det inte skulle vara hela världen om det skulle ta en halvtimme längre för
att avsluta jobbet och vi kunde när som helst bara tvärslockna i soffan om det
skulle vara så!
Slocknade i soffan gjorde vi inte, för vi kom aldrig ur
köket. Men vi åt länge i friden, över tio hann klockan bli och ungefär
samtidigt ringde det då lillhönan börjat få hemlängtan. Det tog sedan väääldigt
lång tid innan de faktiskt kom hem, men det är väl snart dags att vänja sig vid
att ungarna är ute och ränner på fredagskvällarna! Hem och två sovande barn
bars upp i säng. Den tredje fick sig en nattslurk och sedan tuppade vi också
av. Vilka vänner vi har! Tack så mycket!
Igår flyttades djur över vägen på andra gården. Gick över
förväntan bra med bara en kalv som blev efter i ungefär en minut. Inga vägrade
gå på asfalt och inga bilar kom det! 
Sen har jag ju lärt
mig med och stängt av hagen precis i översläppet så de inte sticker till vägs
ände på en gång utan att kalvarna hinner våga sig efter!
Kvällen blev firande av svågern som fyllde jämt. Vi blev i
vanlig ordning några minuter sena men de sista kom nära en timme efter utsatt tid. God
mat och sedan var klockan halv elva innan kaffe och tårta kom fram. Då ville
inte jag ha efterrätt! Då hade jag velat ha haft några timmars sömn! Men efter
kaffet var det till att samla ihop barnen, spillrorna av mig och åka hem till
sängen i ösregn. Skönt att vi inte slog havre tidigare på dagen!
I vår släkt ska
kökssoffan introduceras i tid!
Förvisso vet jag att Mormor samlar koskit från hagarna (vedbacken) men det verkar vara krut i det för både solrosor och rabarber!
Idag har vi ätit middag hos Mormor och Morfar. En stund på
sängen för mig före maten och en stund för maken efter maten. Välbehövligt för
oss båda. Hemma och en snabbis i lagården följt av en snabbis i bikuporna och
sedan in för kvällsmat. Den i magen så skuttade barnen i säng, maken åkte till
föräldragården och själv kämpade jag mig upp från soffan för att natta bebisen.
På väg tillbaka dit när jag kom på att elektrikern kommer imorgon. När kommer
han?! Sju, tolv eller femton?! Oavsett så ska han ut i bygget. Via gamla
kryvinden. Via klädkammaren, där allt östes över i ena delen så att snickarna
kunde ta upp hål till fläktröret. Var är dörren till krypvinden? Jo, i botten.
Så bara att möblera om där.
På väg till soffan igen. Vänta lite, var är elcentralen han
ska koppla ihop med?! Jo, där man skickar alla andra saker som man inte vill ha
framme men inte ska in i klädkammaren – tvättstugan. Bara att röja där. Men NU
har jag satt mig i soffan.
Och ska alldeles strax samla ihop mig för att träda in i utmattad
medvetslöshet. Imorgon är det måndag.
