En ung bondes vardag

Sten är en del av kretsloppet – det visste ni va?! Denna sten är lagd som botten i ligghallen. Den är utgödslad, lagd på gödselplattan, följt med fastgödselspridaren ut. Hamnat på åkern, där den följt med ensilaget in i rundbalspressen och sedan hamnat på foderbordet för uppsamling sedan djuren ätit gräset! Kanske bärs den ner i ligghallen igen, som botten under halmen när där är utgödslat…!

Igår blev en total kontorsdag. Började vara läge att göra
klart förra året och skicka iväg momsdeklarationen. Problemet var att det inte
stämde. Diffade på flera tusen i moms! Fick felmeddelande på flera
verifikationer och fick gå tillbaka och kontrollera. Kändes som att jag fick
ett nytt fel för varje jag rättade till, så till sist ringde jag min revisor
och hon fick reda ut vad jag nu hade gjort! Tror inte det stämde ändå på
slutet, har blivit av med nåt på vägen, men det får väl justeras när bokslutet
görs! Hade jag tyckt det var kul med sånt så hade jag nog satsat på den banan
istället…

Precis, med betoning på precis, kommit ur duschen igår så
ringde slaktbilen. Fredag kl 8! (Fredag strax efter sju alltså, men ok!) Tjugo
i åtta imorse ringde den andra chauffören: Skulle det gå för sig att vi kommer
redan idag?!/ När?/ Elvatiden!.

Shit, har en icke avbokningsbar tid kl elva. Borta en
halvtimme innan och garanterat en timme efter… Får muta drängen… Varför de ville komma idag vet jag inte, men när jag åkte vid halv elva stod slaktbilen parkerad
på storevägen, med en hästsläp inbackad bakom, så troligen hade de med sig
något djur och köparen mötte upp framme i byn (ingen aning om vad det var
för nån), så tog de mina tio djur i samma veva. Vad vet jag? Bilen var tom när
den backade emot lagården i alla fall.

Sju tjurar, två kvigor och en stut åkte idag!
Stuten kommer man nog att sakna lite, han har varit ett icke-växande elände,
men väldigt sympatisk! Lastningen hade gått perfekt -”Var nog den
smidigaste vi haft!”, sa drängen, och då är vi sannerligen inte bortskämda
med strul! På en kvart hade bilen varit iväg igen, så jag känner
inte alltför mycket skam och ångest för att jag lämnade över ansvaret!

Gårdagskvällen med Selma. Allt fullt med ludd!

Hemma efter tidsbokningen och proviantering landade jag
efter lunch på soffan en sväng. Grubblandes – tänk hur mycket som kan upprepa
sig, nästan vara exakt likadant och ändå vara årsvis mellan händelserna! Vissa saker
följer ett visst mönster, det är nog så, helt enkelt.

Läste en bok om en bagare, i slutet fanns ett gäng recept. Provar
några frallebullar nu. Liten ynkans deg som skulle ge sexton bullar. Jag fick
ihop sju om de skulle vara större än sockerbitar! Och jäsa i timmar! Aja, får
se om/vad det blir med det hela. Min stora fråga är ju hur mycket ”1 påse
torrjäst” innehåller i Storbritannien…

Startade upp morgongymnastiken med att halma upp ligghallen
igen. Det varar ingenting och går hårt åt mitt halmlager! Efter frukost och en
stund på soffan med boken så tog jag och drängen oss ut och fixade till de där
stolparna jag har pratat om sedan i höstas – att stänga igen med ett permanent
stänge mot sjön, från kalvningshagen, så man slipper paniken om sjön
ligger/lägger sig med is när det är dags att släppa djur där. Plockade med ett
fåtal stolpar i skopan – skulle tjälen vara för hård är det onödigt att behöva
plocka ur mängder. Det gick dock väldigt smidigt att få ner stolparna. Men vad
tungt det var att spetta och slå ner dem i halvfrusen backe!! Skoja bara! De
trycktes givetvis ner med skopa och frontlastare! Och alla höll! Sega ekstolpar
från Skånelandet som mors B sågat till och följde med Navaran upp och legat där
i sedan dess.

Fina ekstolpar i det som blivit ekkant mot sjön!

Fick en liter vassle av drängens fru, så drog igång ett
brödbak på mitten. Mannen förbarmade sig över mina hönor och gödslade ut hos
dem när han satte i ventilation i hönshuset (drygt ett år efter byggnation), så
förhoppningsvis blir det inte lika fuktigt där framöver. Men jag kan lova att
min ömma vänstersida grät av tacksamhet när han decimeter för decimeter hackade
sig genom den armerade, fuktiga höneskiten! Rent och snyggt där! Check! Men jag
lovade honom att nästa gång han låser ute hönorna i läggdags, får han själv
trassla upp högen sovande hönor i slussen ut/in! De verkar ha ett
ickebefintligt mörkerseende också, för det var yrare höns än vanligt som inte
hittade, och sedan inte vågade gå in i den nya kutterspånen… Hönshjärnor!

En två tre elva… Hur många kammar är där?!!

Jag brukar hävda att få saker gör mig förvånad, ännu färre
får mig stum. Idag hände bådadera.

Satt och fikade med familjen efter dagis när ett okänt
nummer ringde. Svarade, och när det klassiska började: Hej! Jag heter blablabla
och ringer från blablabla… slog jag dövörat till för att invänta tystnaden
och sedan tacka nej och slänga på luren. Men när hon kom till ”…och
arbetar som produktionsansvarig(?!) för TV4:s ’Bonde söker fru’…”
tappade jag fattningen. Är du kvar? frågade hon och jag fick snällt försöka få
ordning på tankarna (Har någon anmält mig och varför? Har någon skickat brev i
mitt namn? Nej, fel tid på året…). Hon fortsatte glatt med infon: Hittade dig
via Instagram, ser att du driver gård och blogg och har två barn, är du singel?
(LÄS bloggen då människa!!) Annars kanske du känner någon bonde som är det som
du kan tipsa om, antingen till mig eller tipsa dem OM mig och lämna detta
nummer så de kan höra av sig!

Öh, näää… Bönderna jag känner till i krokarna är ganska
stadgade…

MEN! Känner någon sig manad att prova lyckan med Bonde söker fru i
sommar så har jag nummer till produktionsansvarig på TV4, bara säg till…!

Korrumperad eller Ko-rumpe-rad? (Sorry, var tvungen:))

Vi blev under fredagen varse att kalven är en sån där
ljuvlig halvsidesätare. Det vill säga: hon äter bara på halva juvret. Oftast
snöar de in på framspenarna, denna på vänstersidan! Kidnappade henne en stund
på lördagsmorgonen – en mätt kalv är hopplös att få till att äta! Kossan fick rep om
hornen och bands fast i väggen. Stackarn! Hela livet har jag kommit nära och
uppmanat till schas! Nu kommer jag! Undan så jag kan ta av nätet från balen!
osv. Och nu helt plötsligt sitter hon fast. Jag närmar mig och säger: Stå still
kossa, nu ska det mjölkas!

Jag har varit lite varsk för henne – hon är inte den
mest sociala kon i gruppen, blicken är sällan riktigt avslappnad. Men jag kan
säga att hon steg i graderna! När hon väl insåg att vi inte ville henne nåt ont
– drängen var med som lite vakt – stod hon som ett ljus och lät mig krångla med
kalv och spenar. Inte en klöv flyttades, men inte fattade kalven för det! (Förrän idag! Tjoho!)

En sväng till Jirka för att byta ut en ful bale, fick jag
önskan om, så gjorde det och landade sedan inne, det fina vädret till trots. Det
var en sån där kemikaliedag – när det krävdes viss medikament mot värk bara för att
komma nerför trappan.

Mannen åkte en sväng till skogen och när jag slocknade i
soffan så gick våra (ohyfsat) hänsynsfulla barn upp på eget initiativ upp på andravåning för att leka
på rummet. (Värdelöst att tro att man inte kan slappna av ordentligt med dem i
närheten, så ingen fara att blunda några minuter…) För att sammanfatta det kort så uppstod ett bus – vi är väldigt förskonade från sådana (hittills) – men sänglådan fylldes med smått blått pappersklipp och vatten, för
att göra ett hav (fråga inte till vad). Blått papper färgar som bekant. Och en
sänglåda i lackad masonit håller inte tätt. Fortsättningen får ni själva måla
upp…

Någon som inte lämnar en ifred är katterna! Selma är ganska avslappnad! Väl ute spändes sedan hästen för:

Söndagen kändes bättre! Ett rejält städrace gjordes inne,
ett bullbak gjordes och min moster och man kom på eftermiddagsfika!

Idag fick jag frukostsällskap innan det drogs ut för att
sätta dit den eländiga fläktremmen på traktorn. Det var ju ingen konst! Förutom
att vi hade en massa rem över och enades om att ringa till lagersnubben på
verkstaden då han skickat hem fel. Tyvärr var remmen lika lång som den gamla vid mätning…

Här sitter jag och försöker lossa pipan för att få upp huven ordentligt. Let the war begin!

Ett samtal och ett mms med rätta snurrningarna från
lagergubben så var remmen tyvärr några centimeter för kort istället. Då var det
läge att fundera ut hur man tämjer det automatiska spännhjulet som denna maskin
är utrustad med. På äldre modeller lossar man generatorn och spänner remmen med den,
men inte här!

Jag och drängen höll på länge med olika inrättningar, men
inget funkade. Inte finns det ju någon plats att vara på heller! Än mindre hjälpas åt med nåt!Trång som f…
Ringde till sist till verkstadschefen: Det finns ett fyrkantigt hål i
spännarmen som är till för ett halvtums spärrskaft! Sen kan man tvinga upp
spännaren!

Jo tjena, var fanns det då? Det enda hålet som hittades (via
mobilkameran) satt mitt i navet på axeln och var sexkantigt. Tar en stund att
få i en fyrkant där! Ringde igen, men då drog han öronen åt sig.

Iväg och hämta barnen – mannen var på annat håll – fika med
dem och lagom att gå ut igen så ringde verkstaden upp: I själva spännhjulet
sitter en 17mm-skalle som man får trä ett spärrskaft på för att sedan tvinga
upp armen.

Nästan samma sak som ett fyrkantshål… Det tog en stund. Man får ingen kraft med ett
litet spärrskaft som inte går att rucka på av platsbrist – och vårt
lossa-däck-rör var alldeles för stort! Men skam den som ger sig! Remmen är på
plats.

Jag är öm i kroppen och i synnerhet i den handled som halva dagen varit
vriden åt fel håll! Inte heller är jag van vid att allt tar emot! Van vid
trångheten, nej, man blir lika förvånad varje gång, men när mage, rumpa och bröst ska klämmas in någonstans,
i vinterkläder, där det inte finns plats från början… Måla den bilden själva
också!

Hur kan män skruva? Det är väl jag som är för korkad för att
fatta hur jag ska göra, men det är mig ett mysterium hur de med dubbelt så
stora händer, armar och kroppar som mig får plats att göra vad de ska…!

Snubblade på trötthetsmattan när jag kom in, så mannen åkte
på informationsträffen inför SKOLSTART! Shit! Var tog min lille gosse vägen?!

Det ska bli skönt att få gå och lägga sig idag! Veckan är
igång!

Vi kan väl välja att uttrycka det lite försiktigt och
erkänna att det blev lite mycket igår. Det känns idag…

När jag lagt ut denna bild på instagram i höstas fick jag uppmaning från Landredaktionen att skicka in bilden till tidningen Land. Idag var den med!

Sällskap i soffan igen!

Fikagästen kom lagom tills jag var på väg till hönorna, och
därefter blev det en lång frukost/fikapaus. Efter ett par timmar kom mannen hem
med barnen. Vid det här laget hade drängen suttit inne ett tag och var inte
fullt nödbedd att åka med mannen till föräldragården för att stuva om i
hallarna där. Och det gick ju att få in pressen sen balresaren var upptvingad med ett spännband. Det var tight! När mannen byggde
maskinhall av Gudrun-virke hade han visst inte en bondefru med storhetsvansinne
i tankarna.

En lugn dag för min del, vilket varit skönt för bäckenet och
buken. Efter middag och nattning står nu ett par bröd i ugnen då det var tomt
på det i frysen. Själv sitter jag i soffan med datorn i knäet, och Selmakatten
liggandes över mina händer och tangenter. Tar tid att skriva då!

Inte nog med att han jämförde mig med en Herefordko häromdagen – varnar för kalvning med falsklarm flera veckor i förväg för att sedan kanske utan förvarning slå till – Istället för att hjälpa till att trassla remmen ur fläkten zoomar han in baken i traktorns gap… Gentleman där

Trevlig helg!

Spark o’hoj! Krävs på isbacken nu!

Ja, Gudars skymning vilken dag! Kan meddela att stadsrundan
igår var onödig – hade något fuffens figurerat hade dagen definitivt utlöst
det! Jag som vant mig på latmanslivet med småplock och middagsvila, sitter just
nu som en blöt flugskit i soffan. Halvt utfluten, halvt fast och i stort behov
av avtorkning!

Då vi inte halmat i ligghallen som tänkt på ett par dagar,
då jag inte varit pigg för det, så tänkte vi göra det idag! Körde foder till
djuren, åkte efter en halmbale och satte kurs på ligghallen. Satte in den när
jag blev varse en ko innanför. Och fick plötsligt syn på en KALV!!

Välkommen, min 36:e kviga i ordningen.

Men det ska
inte vara någon!! Joo, hon måste tagit sig direkt med tjur! Första ligan fick
ju chansen 13/5. Eller vänta nu… Nio månader och en vecka…blir det
verkligen januari?! Tiden går ju fort nog… Hur i hela friden har hon kunnat
ta sig? Jungfrufödsel?! Nä…enades jag och drängen, när vi kom ihåg att store
luffetjuren gick med korna. Denna ko släpptes ju aldrig över till kalvhagen
eftersom hennes tvillingkalvar var dödfödda. 17 mars. Hon måste sannerligen ha
läkt kvickt och tjuren varit kvick på att betäcka om henne.

Aja, kul med en liten (liten) levande kvigkalv i alla fall! Ko
och kalv in i kärran och vi andra in för sen frukost. Leta reda på märken och märktång. Men
vad i hela friden gör vi nu?! Finns förvisso plats inne att binda kon och låta
kalven springa lös. Med biverkningen att de inte kan släppas ut förrän till
betessläppet. Ett uteställe finns. Med smidig utfodring och elvattenkopp. En
temporär lösning under en månad tills resten (hoppas jag) kommer igång med
kalvningar och vi kan nyttja sjöhagen. Det kyffe som går under ”Tjurens”. Okej!:

Spark i arslet på pressen. In med halmen, bräcka loss
grindarna som frusit fast, in med ko och kalv från kreaturskärran, stänga. Sen
står pressen ute ju… Inte helt bra!

”Den måste gå in i lagården på andra gården!”
hävdade drängen. Vi i varsin traktor om det mot förmodan skulle vara mjukt i
surhålet, och ner till andra gården. Tittade på hålet till ”liggdelen”
där och konstaterade att det krävs precisionskörning på hög nivå om detta skall
gå. Med rumpan i anslutning till lagården var det dock bara att konstatera att
inte ens enormt skicklig körning kan få hålet att växa 30 cm på bredden och 10
på höjden för att det skulle gå… Ängahuset då?!! Jo, storleksmässigt, visst. Men det är för ojämnt och träd ivägen för att komma intill med detta långa ekipage. Var krångligt nog med gamla pressen, och den var ju flera meter kortare än denna!

Som gammal scout ska man ju vara ”Alltid redo”. Lite väääl tidigt att ockupera traktorer med skördemaskinerna redan kanske…

Drängen drog iväg med ekipaget till
maskinhallen på föräldragården, där han skulle lämna allt så mannen får packa
runt sina grejor imorgon. Jag tog den andra traktorn hem efter bil för att
hämta hem honom. Två hundra meter från gården så kvittrade det till en extra gång i
fläktremmen på traktorn och sedan rök den. Jisses vad det luktade bränt gummi
när jag svängde in på gårdsplan!

Navaran som inte varit igång på länge sa, föga förvånande
klick-klick, när jag vred på nyckeln. Hämta batteri och kabla igång den. Iväg
efter drängen och stannade på hemväg för att plocka upp mina nu icke-fastfrusna
batteri som blivit kvar sen betessäsongen. Hem och snabbt in med huvudet under
huven på traktorn för att trassla upp den där remmen för att kunna mäta den och
beställa en ny. In, hopp ur understället, hopp i jeansen. Ropa Hej till barnen, ta den
där (lunch)mackan i näven, en flaska vatten och iväg till massagen för att ramla
över tröskeln där en minut före utsatt tid! 16:00!

Puh! sa jag när jag väl var där, för att göra om det samma när
jag väl kom hem!

Leve ketchupeffekten! Eller?! Jag ska sova gott i natt, kan
jag lova! Kroppen är slut just nu!

Inte ett dugg av det jag tänkt med dagen när jag vaknade
blev gjort (baka, städa, ta hand om tvätten, det som jag skjutit framför mig
tidigare i veckan) – men en väldigt massa annat! Mazarinkakan ska få sin
glasyr, jag ska få mitt kvällste och morgondagens fikagäst får ta resten som
det är! Och hör sen! (Fick sms med frågan när jag är inne. Svarade efter halv
tio om inget strular… Tur dagen D var idag då!??!)

Avslutningsvis hör man ju ibland att de vilda djuren drar
sig mot städerna. Dock har jag aldrig hört talas om hjulbärande vildsvin i
Lund tidigare! Men det finns det tydligen. I skepnaden av ”gamla Volvosar”! Så
onödigt att de ska buffa på andras bilar!

För en gång skull så stämde väderprognosen ganska väl. Det
blåste, snöfallet ökade under dagen och resulterade i ca decimetern, för
att under sena eftermiddagen blandas med regn.

Innan snön verkade det vara en bra idé att nyttja verandan som kyl för mjölk och saft…

Morgonen bröt av rutinerna. Barnen kördes till dagis,
lagårdspasset gjordes och sedan direkt in för frukost. Se till att några papper
skulle komma med posten och sedan ner för att hämta dottern och halka iväg till
tandläkaren.

Hon gjorde som hon sagt. Sprang in och fick tag på deras
krokodil/drake (jättegrotesk med lösgom i munnen), gapade som en galning och
läxade sedan upp tandläkaren när de borstade tänderna ihop på krokodildraken
och tandläkaren inte borstade tänderna längst in! En gul (precis som drakens)
tandborste lämnades över, ballong och klistermärke valdes och vi hann gå igenom
kontakt-, hälsa-, och övriga uppgifter. Tillbaka i väntrummet för påklädnad
mindre än fem minuter efter inkallandet. ”Smidigaste besöket på
länge”, konstaterade tandläkaren.

Ute hade snöfallet eskalerat under vår totala kvart inne,
men en snabbis i mataffären och sedan ner med dottern till dagis igen.

För egen del var det då bara att dra på sig kläder (efter
väder) och ge mig ut med drängen i traktorn för balkörning till hungriga,
snöiga djur. Tre balar till kor/kvigor, en till tjurarna och två nya halm till
ligghallen. Det var rätt gott att gå in och tända upp i spisarna sen, kan jag
tillägga. Och hänga termobyxorna på tork, det var (typ) påhängssnö!

”No matter if you´re black or white…”

1718 tyckte inte om att det blåste i öronen på henne, men spana in den supersnygga hjälmen hon lagt till med! ”Hälge-varning”, sa mannen.

Bara det faktum att fönstren på alla fyra sidor om huset var
blöta säger en del. Inte ofta det händer!

Idag blåser det bara, än så länge. Snön har sjunkit till ett
par centimeter och det är glashalt ute. Broddarna ska letas fram, julen börja
packas ihop och en stund på kontoret ska det bli.

Ha en bra dag!

Gårdagens lagårdsfönster, kalla dörrhandtag, natur och törstiga djur som tvingas dricka när det bjuds pga kyla:

Imorse var glädjen hög då tempen krupit upp till fem minus
så värmeslingan i slangen till utekorna tinat upp vattnet! Drog upp en ny bale till
djuren i lagården, mötte upp där den andra tagit slut och började snurra av
nätet. SWOSH! sa det plötsligt när nätet satt med knappt ett varv kvar. Så låg
nästan hela balen i en hög mitt på foderbordet! Det händer ibland med
löspressade balar, men då brukar man bara ha lite granna kvar på spjutet och
kärnan i balen ger sig. Snabbt iväg med den tredjedel som satt kvar på spjutet,
och kom nästan ut från foderbordet när det rasade av också. En bale, som räcker
till knappt en och en halv utfodring, i runda slängar 100 djur, placerad på en
sträcka av tolv djur. Bara att börja häva undan från de bundna djuren, så de
inte skulle dra ut allt i båsarna och sedan gödselrännan. Jag och drängen
hjälptes åt att ta grepp om den ”lilla” rullen som låg nästan
utanför, skickade ut den från foderbordet och drängen slant på kanten. Hux flux
låg han i ett berg av hö, sprattlandes som en skalbagge på rygg. Vad
herefordtjuren tänkte, vet jag inte (”Va?? Seg gubbe i röd fleece till
frukost?). Drängen landade mjukt i alla fall. Att sedan försöka trycka sig upp
när underlaget är stabilt som en vattensäng är inte det smidigaste för en stel
gammal gubbe!

Trots allt var stämningen ganska uppsluppen. Balen som
skulle räcka i eftermiddag fick ligga i drivor, tjurarna i boxarna var inte
hungriga i eftermiddags, kan jag tillägga.

Glädjen var inte långvarig då vi blev varse att de två stora
tjurarna ute inte hade något vatten. Troligen frös den ledningen i vinden igår,
sen tar det ju en stund för värmeslingorna att tina upp isen, men under
eftermiddagen var det även flöde där!

Skönt att se att djuren inte underutfodras! Och vad söt kvigan var med snö på hela sig imorse!

En dag inne med den efterlängtade (?) skafferistädningen. Tänkte
gjort det innan jul, men bättre sent än aldrig! Ett par paket riskakor, bäst
före 2011-12, välling som var nästan lika gammal, som jag av erfarenhet vet att
hönorna slåss för att få tillgång till. Hönapöna glada, jag barnsligt lycklig
över ordningen i skåpet! Men hur mycket kan man trycka in i halva skafferiet? Här är svaret:

Men inte heller den lyckan blev så långvarig – drängen
ringde när han mjölkade sina två kor om att vi hade vatten i undantaget i
lagården! Överallt! En sprucken slang, så sprutelut i den delen. Han skyndade
sig efter trappstegen för att vrida av vattnet dit ut, och fick den gamla
rostiga kranen i näven! Vilken parodi! Han fick snällt vrida av inkommande vattnet
till gamla lagårdsdelen. Mannen offrade sig och gick ut för inspektion.

Tacksam för att svägerskan ligger på nyckel till rörfiman,
ännu mer för att hon offrar sin lördagskväll för att åka till jobbet (tre mil
enkel resa(?!)). Det finns hopp om att de elva djuren i gamla lagården får
vatten innan läggdags!

Inne har en apelsinsaft blivit satt, den får kallna över
natten. Hallonen är satta med socker och ska kokas till sylt imorgon, nu ska
jag hålla kvällen och krascha i soffan en stund före sängen. Det händer nåt
jämt på detta ställe! Shit, vilket tråkigt liv man måste ha i stan!?

Jag ska säga det utan skrympler! Jag gillar inte minusgrader
och vind!! Inte alls!!

Kallt som attan igår, halv storm kändes det som. Från norr –
dvs hela långsidan på huset tog emot… Hade inte tänkt något utejobb sedan jag
tittat på prognosen, så glad i hågen bokade jag in en fika med ett par stycken
i samhället när jag ändå skulle neråt.

Medan Selmakatten låg i min säng med svansen lindad kring öronen, undrade kossorna varför de skulle gå in i ligghallen för lite snö!? Fiskbensfläta har jag hört talas om, även svinrygg, men herefordsnörygg?!:

Mannen hade hört på rykten att det skulle styckas älgkalv i
jaktlaget, men absolut inget som berörde honom, då han låg för långt ner på
deras köttlista. Tills han öppnade sin mail och insåg att han visst var en av
de berörda… Samling halv två. Jag hade ju bokat in fika strax efter halv två. Barnen fick följa
med mig!

Idag var det också kallt. Tillräckligt kallt för att den
stora traktorn inte ville starta. När drängen väl satte i motorvärmaren så hade
han kört slut på batteriet. Men den lilla startade! Så vi fick in en ny bale
till lagården, då ingen av oss hade lust med det igår kväll! Ännu en bale
sattes in, vi gjorde klart och gick ut för balkörningen. Drängen greppade en
bale, lyfte och traktorn hostade till för att stendö. Jippie! Ispropp! Körde
några gånger med elpumpen och elvärmen bara för att, men traktorn bara hostade lite. Insåg att det inte var lönt, så satte batteriladdaren på den store
och gick in för frukost.

Freeze! And say Cheese!

Mannen kom hem från jobbet och jag och drängen gick ut för
att köra balarna. Lillhönan ville med, så det tog en stund extra och drängen
hann få igång traktorn och hämta en bale. Och råkade komma åt nån knapp som
stänger hela hydrauliken till frontlastaren! Han tryckte på den, och den och de
knapparna, men inget hände. Där stod vi med en död traktor med bale i klon,
och den andra traktorn på tomgång, med bale i stendöd lastare. Det var då vi
tittade på varandra och började asgarva – ”Det går bra nu…!”

Rätt kombination startade upp oljetrycket igen och vi kunde
köra foder till utedjuren. Tog hjälp av startkablarna för lite extra ström till
den lille traktorn i plasthögen, då solen lyst ett tag på motorn (och kanske tinat?!). Den startade
inte. Drog den baklänges (det tränar många muskler att försöka styra en avstängd
traktor, med en till marken nersänkt bale i frontlastaren…) Drängen försökte dra
loss balen ur dödtraktorns klo, men drog istället hela traktorn med sig.

Äh, tänkte jag, nu har det väl skvalpat runt i dieseltanken
ordentligt. Och traktorn startade! Kvickt fram med den på lagårdsbacken!

Däcket kom hem från stan igårkväll! Drängen fraktade det frän mjölkrum till balvagn och mannen la på det. Sen kom hans utmaning – att få loss den fastfrusna domkraften från backen…!

Sen var det dags att tina vattenkoppen till mina femtiotvå
djur som stod utan vatten. – 12 grader och nordanvind tenderar till att frysa
vinkeln i utmatningen! (På de nyare kopparna går värmen ända fram till den svarta nippeln, den slutar inte där röret kröker, jag förstår varför!) Varmluftspistol och bara vara rädd om plasten, med
tjugotalet törstiga djur i ryggen. Det hände nada! Så tjurigt brukar det inte
vara! Efter många om och men med strömletande för att se så inte värmeslingan i
slangen gett sig, insåg vi efter demontering att vattenkoppen var snustorr
inuti. Tinat i koppen och tinat i lagården – bara vägen ut som finns kvar att
frysa i… Vanlig vattenslang och sommarbalja fram till djuren. Mannen ställde
sig och vakta den galna hjorden, då jag var så genomfrusen att varken händer
eller fötter lydde längre.

Pinka i kors har jag hört talas om. Men dricka i kors…!?? Det är till att göra det smidigt för sig!
In och tina mig, ut och utfodra i lagården. Djuren ute hade lugnat sig, men
några lågrankade smög sig framåt för vatten. Inväntade de sista innan jag gick
in, men de blev aldrig färdiga. Gick ut och tittade – fruset i slangen! Jahapp. Släpa in
slangen genom hela lagården till mjölkrummet för att koppla i varmvatten och
tina den… Så gick ytterligare en kvart, jag som lovat barnen att rallyfodra
då de varit ensamma många och långa stunder idag…! Dåligt samvete? Nää´rå…

Ner med slangen igen när proppen var löst och de sista sex
fick dricka sig otörstiga, medan jag pendlade mellan baljan och lagården för
att hålla värmen. Sen dra in slangen, tömma baljan och dra in den. Sen frös
vanten fast i handtaget när jag skulle stänga lagårdsdörren…

Totalt genomfrusen satte jag mig på en köksstol vid vedspisen
med en stor kopp te. Sen drog vi igång med raggmunkar och bacon (i brist på
saltat fläsk), jag med två pannor på vedspisen och mannen vid elspisen. Jag
fick upp värmen då! Oj, vad skönt!

Mitt under kvällssagan med sonen, ringde drängen –
”Du… Vattnet har frusit i lagården…!” Men bara i
”undantaget” som står utan djur, vilket resulterar i att drängen inte
har vatten i sitt hönshus. Det är inte första gången, säkert inte den sista,
men man får ju alltid hoppas att det tinar fint, så inte rören spricker…

Fortsätter kylan och vinden (vilket jag absolut inte tror),
så ser vi fram emot fruset vatten på vår andravåning inom kort!

Visst är det kul med vatten och is! Imorgon fortsätter
showen!