Då var det första ”svarta” dagen efter jul,
arbetsdag med andra ord. Den sista svarta dagen (eller den 22:a) tillbringade
vi med ett vattenrör som åter läckte.
Tänkte skruva av det och dra på en ny
laddning med lin och kopparpasta, men när jag skruvat loss röret från ledningen
i taket och lossade det från vattenkoppen, så satt gängorna kvar i koppen… Svårt
att täta lite snabbt då. Fick tag på grannens son som är rörmokare, han tittade
in på hemväg men hade inte de grejor vi behövde i bilen. Snäll som han är
erbjöd han sig att plugga takledningen!
Avböjde vänligt men bestämt då åtta
tjurar skulle bli helt vattenlösa… Klockan var halv fem. Testade nästa
kontakt – i Bosnien! Sista livlinan – svägerskan på kontoret på en rörfirma!
Hon var kvar på jobbet och hade rör i butiken! Ner och fixa, det där som skulle
ta fem minuter före middan, tog lite längre tid… Min moster frågade sedan hur
många rörmokare man kan känna. Aldrig för många, hävdar jag!
Ska vintern eller pensén vinna?!
En sen kväll igår med firande av barnens 18-åriga storkusin
följdes av en tidig morgon för mina pojkar – sonen premiärat på älgjakt.
Dottern hade jag dock inte hjärta att väcka, utan smet ensam ut i lagården och
tittade in då och då. När vi var nästan klara med balkörningen tittade drängens
fru in och mötte lillhönan i trappan, tjugo över nio!
Idag då, då har dagen tillbringats i utgödslingen. Den
sackar med sina skrapor och står efter några minuter och tuggar fram och
tillbaka utan nån gödsel. Började med att dra på dubbla plasthandskar och
plocka ner oljebehållaren – en bytta diesel och en pensel för rengörning. Behov
fanns, utan att säga för mycket…!
Tillbaka med grejorna och ny olja i. Samma problem. Dags att
plocka upp golvet och titta ner i kulverten. Där det inte heller tryckte ut,
utan stod precis i utloppet och drog fram och tillbaka och byggde på mer och
mer av dynga. Bara att bryta upp lite mer golv, rusta sig med grep och skyffel
och skutta 1.30 ner för att börja ösa. Hittade slutklaffen som demonterades,
ensilaget som satt sig mellan den och skenan lossades (gjort en gång tidigare
på mina 8,5 år här, så inte vardagsmat precis) och skrapklaffen sattes
tillbaka. Men fortfarande samma dilemma med trycket. Sista minuterna innan
skraporna gått klart började den åter köra fulla slag, när inget motstånd
bjöds. Imorgon kommer således DeLaval-nissen igen och ska börja med att testa
en annan pump, annars är det läckage i någon av kolvarna – verkligen smygande i
så fall, för ingen olja försvinner märkbart.
Tja, men vad ska man göra?…
…Ta katten i rumpan och köra!
Slutremsan ut var som tur var inte tät…!
Mina stackars livrädda, jättestressade tjurar… Men Party undrade nog vad jag gjorde! Bjuder på en bullfie:
Frågade sonen om han tappat sin lösa tand – han blånekade!
En dusch sedan för att skrubba bort lite lukt – ren gödsel
är inte så farligt som den oljeblandade, den fastnar mer i nosen! En sen
middag avklarad och barnen nattade.
