En ung bondes vardag

Bor här nån räv tros?

Lillasyster fick
snällt vänta på vägen!

Var på middag hos Mormor och Morfar igår. Hela familjen tog
sedan en promenad och tittade på svunna tider.

Stenblock som står som monument med borrhål i sig. De block
som höggs bort forslades till torpet som grundstenar.

Den nya vägen ledde oss till sjön, förbi den forna
friluftsgården, lite offroad på skogsstigen där jag och tjejkusinen åtskilliga
gånger cyklat som dårar i leken att vi satt på galopperande hästar (med följd
att vi minst lika många gånger tackat att vi inte var pojkar – tvärstopp i en
sten eller rot gör ont ändå…) Knatade nerför backen och gjorde ett
studiebesök på fabriken där.

Fabriken som byggdes upp på 1870-talet som massafabrik som fraktades
till två samhällen 1,5-2 mil bort, och som även tillverkade spännpapp i stora
ark men som gick i konkurs kring 1917. Den nya ägaren byggde om till kvarn och
sågverk med träullstillverkning. Fin träull som såldes som emballage till
glasbruk tills andra världskriget var över. Då blev det en sängbottenfabrik med
ny ägare och var kvar i den lokalen till slutet på 50-talet. Byggnaden blev
öde, med en sägnen som säger att den enda som gick med vinst, var den som köpte
konkursboet billigt och sålde maskinerna. En vinter på tidiga sjuttiotalet gick
epoken bokstavligt i graven då huset kollapsade över en väg. Dess historia är
nu ett minne blott, och de som besitter minnet är färre och färre, i takt med
att naturen återtar det som en gång var sitt.

Välkommen in

Hackelseverket har
mått bättre, liksom sågbänken, vatteninloppet och turbinen. Och den gamla
Peugeoten!

Söndervittrade kvarnstenar
av betong som malde massan, och den stora saxen som lyfte stenarna vid behov

Idag river maken brädfodringen på huset. Det är med andra
ord nu vi inte vill ha en nordanstorm med nederbörd.

Jag har bagardag, med paus för lagården nu. Och trist nog
bokade vi om vår bortadag idag, tills imorgon då Gräv-lingen skulle kommit
idag. Dock blev han själv bortbjuden på västkusten, så han kommer imorgon… Han
får snällt klara sig själv då. På måndag kommer han igen och då ska grunden
fyllas.

Glad Påsk!

Vilken helg!

Det var glädjande att kossan redan sent på fredagskvällen
låg på annan plats i ligghallen och idisslade! Hon släpptes ut på
lördagseftermiddagen och gick samma runda som dagen innan. Nosade där hon legat
och läckt fostervatten och skrek i högan sky. På plats efter plats. Det skär i
hjärtat!

I lördags kom Gräv-lingen. Och satte första spadtaget (med
grävskopa) för utbyggnaden av vårt hus. Har man inte arbete så skaffar man sig,
vet ni. Väldigt duktig och effektiv grävmaskinist, även om jag mer än en gång
kände att skopan var på väg in genom köksfönstret… Padda hade han med sig och
makadam kom i fredags, så mannen körde skytteltrafik med den lillalilla skopan
på traktorn och tippade direkt i grävarens för minimalt med spill.

På förmiddagen kom Hans och sambo upp för att titta på
lillan och gratulera barnen i efterskott. Det blev middag utan mannen, han kom
in halv tre som först då det var färdigt utanför och grävaren körde hem. En liten sväng ute för att titta till korna
resulterade i en lång skogpromenad. Som i sin tur resulterade till att vi
glömde bort drängarnas lagårdstid så det var färdigt när vi kom hem (de kan ju inte vänta), och sonens
första praktvurpa med cykel i nerförsbacke. Detta gav oss en oro för en öm hand
som ingen fick röra, och honom ett skapat ansikte, en hjälm med stenskott så
plasten sprack (där ser man vidden av användandet), sönderskrapad jacka och en idag rejält blå höft.

Efter rundan åkte mannen för att snabbt lämna en blomma till
föräldragårdens granne som fyllde 80, men egentligen hade undanbett sig. Dock
verkade han inte helt tjurig för sällskap så det blev även en pratstund. Hemma
fixades det kvällsmat innan Hans och sambon alldeles för sent styrde nosen mot
Trelleborg igen.Idag var då dagen då lillasyster skulle kommit till
världen. Ändå är hon redan 25 dagar gammal! Det firades med att sonens ko fick sin tredje kalv, varav sin andra
kviga, så hans dag var gjord! En förlossning var ju tvungen idag! Snäll kossa, som synes:

Svägerskan och familj kom på middag för att fira
lillebrorsan som fyller år imorgon. De åkte hem och löstes snabbt av av min
moster med man som kom en snabbis för att hämta ägg att lägga i kläckmaskinen. En stund efter att
de hade åkt kom Mormor och Morfar, som tydligen tänkt komma utan inbjudan (sånt gillar vi!). Med
tårta (ännu bättre!). Att mannen ringde på förmiddagen och bjöd dem på kvällsmat blev en
oväntad bonus.

Nu har även de åkt hem och det borde kanske kännas skönt att
det är vardag så att man får vila upp sig. Men det är en ny vecka med nya
utmaningar – barnen ska till dagis, tanken är att maken ska återvända till jobbet
och jag ska pallra mig ut och sköta om mina djur (om kroppen håller ihop). Allra först ska vi alla se
till att vakna i tid och synkas. Hua!

Och så ska den lilla fröken åter vägas och jag kontakta
läkaren för helgens missöde när jag lyfte den sovande treåringen ur bilen… Håll tummarna för mig!

Kissen tar det där med
sängamning med ro och här kommer en annan som fattat hur det går till…

Internationella kvinnodagen. Den firade vi med en äkta
herefordkviga på (snåla) 37 kilo. Precis i lagom tid för att vi skulla hinna
med vägning och märkning innan lagård, barn, middag, Onsdagsträff för barnen,
älgmöte för mannen… Ni fattar. Hon klämde ut den vid lämplig tidpunkt!

Lillan firade sin tvåveckorsdag med ett första bad hemma. Iddes
inte krångla, så fyllde handfatet i badrummet med vatten, och petade ner ungen.
Sovandes… Men när hon kom upp blev det nog kallt för då vaknade hon!

Idag är det även en annan årsdag – Fyra år sedan jag
fimpade. Glasögonen alltså! Efter första graviditeten hände något i kroppen
(hormonförändring fick jag som förklaring) så att linser inte funkade sen. Max
en timme sen var det som några kubik grus under locken och ett totalt elände
att få ur linserna. Metoden som krävdes för mina torra ögon utlovade som bäst
glasögonsyn. Vid återbesöket tre månader senare såg jag fyra rader utöver de
jag såg med glasögon. Som optikern sa: Höger öga har blivit fantastiskt bra.
Vänster har ”bara” blivit jättebra. Win-win – inga glasögon på
sniskan, eller var skitiga, som gav kronisk huvudvärk. Inga skalmar som skavde
bakom öronen OCH satt snett med hörselskydd på. Plus en bättre syn! Men jo, det
händer att jag ångrar mig. Då jag extremt sällan sminkar mig, gav glasögonen en
brytning och lite färg till ansiktet! Dessutom så tog glasögonen smällen när en
kosvans kom flygandes! (Dum ursäkt, jag vet) Denna risk har dock minimerats
rejält sen mjölkkorna försvann från gården.

En hereford som kördes
över vägen idag. Hon närmar sig kalvning nu…

Skulle sy en doptavla
till bebisen så här med en månad kvar (har gjort det till de andra två). Lagom
sysselsättning framför TV:n liksom. Men vi hade väl tänkt att den skulle kunna
komma nu som först, men då hon hade andra planer får jag väl sätta mig nu
istället…

Maken gav sig själv kvällsjobb och bytte sidan på spaltboxen!

Fick papper från grannbyn igår och tänkte idag ringa
Länsstyrelsen (via utskicket från Hushållningssällskapet) för att föra över den
nya marken på mig, om det gick, och den mark jag inte ska ha till de berörda. Slog
numret ett par gånger och fick samma svar varje gång: ”Det nummer du
önskar nå är inte i bruk…” Super med X antal utskick i omlopp och
felaktigt nummer. Jag sket på det hela och gick in till drängarna för att ,ombedd, lösa
deras mysterier istället. Blev kvar där tills det var dags för lunch och sedan
stan.

Jag hade en återbesökstid på sjukhuset idag. Var där i god
tid, hade tid halv tre. Blev inkallad 40 minuter efter utsatt tid, fick ungefär
en och en halv minut med läkaren, där det konstaterades att inget var fel, och inget
fog för oro fanns, med hänvisning till vårdcentralen på hemmaplan. Samma
hemmaplan som hänvisade mig till sjukhuset för vidare bedömning… Satt i bilen
kort där efter och det var en bedrift att jag kom ända dit innan jag bröt ihop.

Det var mycket som kom då. Tydligen mycket uppdämt.
”Här kommer alla känslorna på en och samma gång, vissel vissel”. Ilska
över bemötandet, lättnad, ångest som kom, ångest som släppte, glädje över ett
problem mindre, frustration över samma problem, irritation över att alltid
skickas vidare/tillbaka… Men allt det ”sitter väl i huvudet”. Tog en
rätt bra stund innan jag fick igång bilen och rullade hemåt. Tyckte jag fick
hyfsad ordning på mig lagom till byn långt upp på höjden, och var nästan nere i
brukssamhället. Då ringde mamma… (Gissa en gång)

Men samtidigt. Efter ännu en rent ut sagt överjävlig dag
igår, har jag nu ”papper på” att det inte finns några fel. Med risk
att låta som Mormor (vilket moster morrade om, tills hon själv konstaterade att
hon också bar samma blod), så är det ju nu inget som hämmar mig! Rent tekniskt.
Praktiskt är väl en annan sak. Sen att jag/kroppen mår som jag/den gör emellanåt… När det är som sämst spelar det ju ingen roll om
jag sitter, står, ligger eller går. Ska bli spännande att se om det är kroppen
eller psyket som rasar först. Kroppen går ju upp och ner i olika dagar i alla
fall. Psyket på god väg mot kanten.

The Brain Twisted Reader skrev till mig för en stund sedan ”listen to the magkänsla”. Mitt allra största problem är just magkänslan, hur ska jag kunna lita på den?!

En sak är säker! Jag lär bli en jävel på att ignorera varningssignaler…

Har frågat den ena elektrikern (släkting dessutom) om han är MFF:are. Fattar inte hur han kan blåneka!

Och eftersom elektrikerna var i lagården när jag kom hem, blev det tjurflytt allteftersom och nu finns det ljus (!) i hela lagården. (På tal om annat liksom, nu ska jag sluta gnälla, det finns ju inga fel!)

Lite ny layout här! Försöker även fixa så att bloggen hamnar
direkt på bondeniskarvhult.se, så var redo på att något kommer att hända
framöver (när jag kommer överens med tekniken…)

Hela huset har fått gardiner, men har hittat lite jul här
och var också… Dagarna som gått har jag legat lågt, inte mått jättebra i
varken kropp eller knopp. Bukfettet drar all världens väg och efter två rejält
oroliga dagar blev det efter ett par telefonsamtal en sväng på några timmar
till stan och sjukhuset för kontroll. Självklart var allt lugnt då, så typiskt,
men är grundligt genomgången av flertalet personal från undersköterskor till
läkare, med tid för ny genomgång om ett par veckor, så för tillfället är allt
ok. Shit, där rök mitt sista svepskäl för att undvika tvätt, städ, disk och
sånt… Självklart ska Kissen ”hjälpa till” att stryka köksgardiner

Selma och Snobben höll mig sällskap i soffan under kvällen!

Igår ringde en undersökare från Sifo, gällande svenska
lantbruk. Fick hon ställa lite frågor? Kör på, sa jag, men räkna med att jag
tuggar i mig frukosten samtidigt. Hon fick sina svar på inriktning, investeringar,
framtidsplaner (inte så många 2017, ska prioritera att hitta en ny vardag och
hålla näsan över ytan), lönsamhet och liknande. Bland det sista frågade hon om
ålder (vänta, måste räkna på fingrarna en stund! – Shit vad häftigt att du
satsar!! – Nej, dumdristigt! – Absolut inte! Shit vad häftigt!), och ett tips
om att satsa på turism. ”Många stockholmare skulle vara beredda att betala
mycket för att få uppleva en riktigt gård!” Gud bevare mig! Som om jag
inte har tillräckligt mycket att tänka på utan nollåttor rännandes omkring mig!?!
(Fler än grannarna:)) Avslutningsvis tackade hon för en ”sällsynt trevlig
intervju”, så jag gjorde väl nåt bra igår.

Under morgonutfodringen imorse ringde en annan piggis, men
han ville prata med Johan som var målare. Nej, många kontakter har jag, men
ingen målar-Johan. Lycka till med ett annat nummer.

Packar pappa inte undan sina nyspikade biramar, får han snällt räkna med att de får andra användningsområden!

Hemma igen efter att ha gjort en blixtvisit till Skånelandet
och avverkat nära sjuttio mil på dryga ett dygn.

Klarade mig undan Skånesnön på min resa neråt, landade i
mors soffa en stund när de var iväg på kalas och jag och katten delade på
huset. Tidig läggning för att vakna upp till en ny dag och styra mer söderut,
till Trelleborg.

Vilka vårkänslor som väcktes på vägen dit! Höstgrödorna
skimrade grönt, solen sken på en klarblå himmel med några slöjmoln. Den plöjda
åkermarken glimmade kilometer efter
kilometer. Sen klev jag ur bilen och frös ihjäl i vinden och den nollgradiga
tempen!

Inne i lägenheten väntade degradering till husa och jag
tycker nog att jag skötte det ganska bra medan Hans, nyutexaminerad socionom,
huvudperson och värdinna för dagen, for fram som en skottspole för att ta emot gäster
och vinka av.

Framåt tvåtiden var den värsta öppet-hus-ruschen över, jag
tackade för mig och styrde kosan mot mor igen för middag, vila och lite
potatislastning innan det bar tre timmar hemåt, till fullt vinterlandskap och
åtta minusgrader.

Hemma hade drängens fru förbarmat sig över min stackars
gräsänklingsmake och sörjt för att min familj skulle få lagad mat minst en gång
under hemmafruns bortadygn, så inne hos dem stod middagsrester även till mig
och väntade. Tackar!

Idag väntar lite fix i huset, sista julen ska bort, och
sedan lite tidigare dagishämtning för en sväng till Mormor och Morfar och
Bokbussen, som vi av olika anledningar missat ett par gånger nu. Han som kör
bussen packar ihop och skickar med de gamle om man inte kommer, så vet inte hur
många kassar böcker vi har ståendes nu, men räcker nog inte med fem!

Inte bara tvåbent som saknat mamma. Selma svansade efter minsta steg jag tog igår kväll, skrikandes. Hon var ganska nöjd när jag väl satte mig i soffan…

Mitt nattsällskap. Smidigt att ta sig ur sängen på morgonen… Mannens halva står öde

Jag har sagt det innan och säger det igen: Man skulle vara katt!

Ja… Gårdagens eftermiddag blev inte som tänkt. Så
förvånande. Inte för att det fanns så mycket i planerna heller, sen jag backat
från den eventuella föreläsningen med tjejgänget från samhället. De ickeexisterande
planer som fanns kvar sedan innefattade inte att sitta med papper, penna och
klocka i alla fall… Det kan jag lova!

Övervägde länge på att avsäga mig lagården, men det ska ju
vara nyttigt att ändra läge, sägs det, så jag gick ut och rustade mig med
gödselskrapan för omväxlings skull. Avsade mig hävandet av ensilage och bale då
det är svårare att reglera motstånd där än att välja att skrapa en eller tio
gånger bakom en kviga.

Då körningarna i bukfettet höll samma takt skickade jag ett sms till
maken om att påbörja middagen, jag gick till hönorna och sedan in för en (för
mig) lång dusch. Efter det släppte det, så vi åt middag i lugn och ro och
diskuterade hur vi skulle göra. Enades om att ett samtal kostar, just ett
samtal. Det har ju gått fort två gånger tidigare, och ännu är det mucho mucho mycket för tidigt för att riskera för mycket. ”Men helt normalt”,
som man alltid får höra kom även svävandes genom luren från stan, med uppmaning om en lugn
kväll och uppmärksamhet på tillstånd.

Lyckades ju sen då självklart med stollastycket att slockna i
soffan när barnen var lagda. Fem minuter, kanske tio. Totalt groggy och givetvis gick det inte att somna om i sängen sen. Är idag således rejält öm av
träningsvärk, och trött som tusan. Ska unna mig ett par minuter liggandes innan
make och barn kommer hem, sen ska det brassas på i spisen och granen eldas upp!
Hujeda mig vad det kommer att barra när vi petar på den. Börjat hitta barr i
både soffa och säng då katterna älskar att ligga under granen – lagom hemligt.

Men först ska en tvättmaskin tas om hand! Eller tre, en ner,
en upp på tork och en i tumlaren… Tvättstugan – The neverending story!

Var en sväng hos Jirka i söndags för att tvinga igång min 650 som frusit ihop. Måste ju bara beundra hans påhittighet för motorvärmaren. Gamla filtar och täcken på nosen, och under allt en kupévärmare:

Vad gör vi på dagarna? Inte så mycket faktiskt! Grubblar och
funderar på livet. Planerar ”framtiden”, skissar på olika alternativ,
räknar pengar och kalkylerar. Typ så. Inget vidare av värde med andra ord.

Igår var en diskussionsdag och fikadag. Vi satt inne och
kucklade. Idag har det varit lite jakt på myndigheter – är man inte knäpp innan
så blir man ju det i Krångel-sverige! Sedan en tur med drängen till Reftele för
en ny pall värpfoder och lite smått och gott.

Snacka om fyllekörning! Skulle parera med släpet mellan Navaran och mjölkrummet. Med ungefär släpets bredd plus tio centimeter på var sida… Inget buckligt, men spår därefter…!

Vred åter till bäckenet idag när jag ”skulle bara” slänga iväg en förrymd del av balen till tjurarna, rände i högaffeln med full kraft och slängde iväg, och ungefär då brände det till i vänstersidan. Det var visst tyngre och mer än det såg ut att vara (aaaaaaldrig hänt förr…). Får se om jag håller ihop imorgon, natten ska överlevas först. Blir så fruktansvärt förbannad på mig vid såna tillfällen! Det är så onödigt. Varför kan jag inte bara låta sånt vara, eller åtminstone tänka snäppet längre än till tjurarnas mule?!

Imorgon ska jag ta lillhönan till tandläkaren, de ringde på
sena eftermiddagen om en återbudstid och ville ha ner henne på
treårskontrollen. Kul att de är i fas – sonen har ännu inte varit på sin
femårskontroll! Lillungen har i alla fall berättat för alla hon träffat, samt
otaliga gånger för oss, att hon ska gapa stort och skratta hos tandläkaren. Tror
det när jag ser det… Tror nämligen inte hon är så katig när hon väl är på plats. Och
så hoppas vi i alla fall att väglaget är något så när på förmiddagen, trots
alla varningar som snurrat idag.

Jag skrev i förra inlägget att det är skönt att vi inte
snålar på fodret till djuren. Var nere i ligghallen idag och fick svaret – inte
ett endaste halmstrå finns där! De som faktiskt går in i hallen har väl hållt
sig där och mumsat gammal torrhalm… Men men, projekt morgondagen att fylla på
deras skafferi!

Först ska vi då som sagt se, om man kan skratta och gapa
stort hos tandläkaren! Fortsättning följer…