En ung bondes vardag

Lågt vattenstånd där också… Så här kanske man skulle göra hemma, nångång. Det var väldigt fint, tyckte jag.
I söndags blev vi medlurade till Sandvik, ungefär en timme
bort, på fika. Och vilken fika sen! Gör om en vrålfika för fem pers, tills
ingen på allvar orkade mer, för 126 spänn! Det är typ en persons fika på fiket!
Lagom stort var det också, så man orkade äta upp sin kaka utan att vilja spy
halvvägs. Gammaldags kan man säga. Tjugotvå sorter! Ett röj i grönsakslandet blev det också. Hittat något jag inte vet vad det är, och inte satt! Squash, har flera sagt… Maken kom på att vi nog borde gallrat rödbetorna, men jag är rätt nöjd med storleken utan gallring! Grävde upp ett stånd potatis också, som jag är rätt nöjd med.

Och när vi insåg att vi bara var en halvtimme från Ullared,
valde vi att ta den omvägen hem. Ett samtal till drängen som bad dem utfodra
tjurarna, så stack vi dit. Miss i planeringen bara, när vi insåg att det
faktiskt var söndag och de inte har öppet till 20, utan till 18…! Effektiv
shopping kallas det – vi var där 16:45. Den minsta fick påfyllt till nästa
storlek då jag tydligen rensat extremt hårt i den ärva-lådan. Skulle liksom
inte bli något kvar hemma sen dagisväskan packats om ett par veckor – Yup,
inskolning på g. Knappt lönt, sa maken – är ju inte värre än ett vanligt Icakvitto…

De donkar i plåten när de skrubbar sig mot bilen. Och skrämde skiten ur minstingen som satt sovandes kvar… Det hade ju varit lite intressant faktiskt – jobbarbilen reagerar de på på en kilometers avstånd. Min privata är lite mer diskret, men när jag kom upp här sprang de mig till mötes, fick vända där i korsningen kvickt, så de fick sno runt för en extra springtur. Hade de reagerat lika på en annan silvergrå kombi?Hemma sent, så lastade in barn och körde sedan uppåt för att
vattna kvigorna, och mötte två av dem på vägen…! Jäkla djur. Privatbilen hade
jag också, så inget att locka in dem med… Löste sig med en tom mineralhink i
gamla hagen så kom de som skott. Maken körde sedan upp och slog i ett par extra
jordspett för att få en extra fjant-skjuts från aggregatet. Det jordar
ingenting nu. Och det lilla som aggregaten skickar ut, känner kossorna knappt med
sina knastertorra fötter.

Stängselstolpar är bra till mycket!Bananbåt har man ju alltid hört, men tomattraktor?!Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att tomater skulle växa på det här viset i fria luften. Å andra sidan, ska tomater någon gång växa i svenskt klimat är det ju i år…! Nu står de inte i stulna bodars skugga i alla fall!

SEN var det dags att flytta tomaterna… Detta badkar som
jag satte på plats, fyllde väl med sten i botten och sedan bundit
tomatplantorna i väggen allteftersom, stod plötsligt fel. Jaja, flytt på
lektornet, till askarnas skugga och som också fått en nytändning. Bonus att det
är skugga där också mer än halva dagen!

Sen var det då dags för orsaken till flyttande hit och dit;
Stollastycke, idioti och vansinnesdåd utöver det vanliga. Lejt in grävmaskin i måndags,
och lånat en maskintrailer.

Tycker det är längesen vi var på rövartåg och knyckte hus,
så dags nu… Kruxet var att denna lilla hytta var fan så mycket större när vi
kom nära den. Väldigt mycket större! Tanken var att vi skulle ta långgafflarna
och balvagn, som vid de flesta rövartåg, men då hade ju traktorn blivit
hängandes med rumpan i vädret. Därav grävmaskin, lika galet som själva
upptåget…

Kan säga att det var precis vad maskinen klarade med för att
inte tippa. Körde själv i förväg med bilen och blockerade vägkorsningen – det
var ett väldigt brett ekipage bakom. Och givetvis var det tvunget att komma
någon – Prästabonden med traktor och vattenvagn. När jag inte flyttade på mig,
så var han på väg att sätta sina pallgafflar under bilen för att flytta undan. Han
muckade inte, det var jag, sa han. När jag förklarade, samtidigt som ett hus
kom rullande i backen, ställde han sig istället på tvären med sitt ekipage och
hejdade på så vis effektivt från trafik nerifrån.

Så bara för mig att smita före hem till gården och lämna
bilen på vägen där. Ingen kom den gången!

Så! In med grävmaskin i trädgården för att plana ut och
lägga ut grus, sedan in med traktor och trailer också för att lasta av. Och
nästan på plats, brast en av trossarna… Så typiskt! Rutorna höll dock i
bygget. Den är massiv, med andra ord!

Tur vi drog till med stort grindhål när vi byggde staket. Det var på håret att trailer med stuga kom mellan ändå. Gör om det på en villatomt!?Typ arbetsklädd… Denna kan inte vara min alltså. Nåt måste bommats på BB. Kontrollmätning pågår.

Pill i stugan har det blivit. Har man inget annat att göra
så… Så fixar man stängsel och kör vatten kors och tvärs, upp och ner, hit och
dit, överallt.

Igår följde vi med vänner och badade, innan vi avslutade hos
oss med hämtpizza och ”tidig” nattning – klockan var en hel timme
från midnatt!

Som sagt: ”Förbjudet att dyka från piren!”

Ännu en het dag idag. Skönt att det blåser lite, men det är
inget bra ur torksynpunkt. Hade detta varit ett ”vanligt” år hade vi
glatt oss friskt åt det fantastiska torkvädret och kört gräs som besatta. Nu
finns det inget, och jag har nästan börjat misströsta på att det kommer något i
tid.

Hemmadjuren är släppta på hygget, inte alls smidigt att
flytta dem till det gamla betet inför vidare flytt, men det gick ju.

En som inte led av stress. När jag gick bakom för att fösa in dem innan resten vände tillbaka ut, sprang kalven helt sonika runt och ställde sig på sidan istället. Puppen har fått värmeslag. Skulle köra och stränga en kväll sedan svägerskan varit förbi efter tre veckor i USA (skylten ovan hade hon fotat och maken tyckte den skulle få en kopia här), kände i fickan att den hårda nyckelknippan var där, men det vete rackarn om traktorn startade när det gällde…Nog för att det är dåligt med foder, men tror inte att kossorna uppskattar integrerade tandpetare! Enkelt förklarat så öppnas luckan till själva pressen, balkammaren, balen ramlar ut på en lyftplatta som hivar upp/ut balen på plastaren, innan den återgår till sitt plana läge och luckan till balkammaren stängs. På automatik Tydligen stod jag aningens aning för långt i nerförslut, kammaren öppnades, men balen låg kvar. Sen lyftes plattan upp, tom, varvid halva botten för balen försvann och den damp ner i hålet. Plattan gick tillbaka som en råttfälla och där satt balen. Ingen möjlighet att komma tillbaka in, och inte att komma vidare ut… Det är då man nyttjar en livlina, och fördriver tiden med att rumla i höet med maken. För hela (den självklart extra hårdpressade) balen fick ösas ut för hand. SEN kunde jag pressa de sista tre balarna och åka hem… Jag avvecklar och skaffar mig ett industrijobb! Punkt NU.Tydligen har jag ett hål i magen där skiten samlas…!

Den sista havren är slagen – totalt 21 balar grönfoder på
knappa tio hektar. Förra året hade jag drygt tvåhundratrettio på sexton hektar. Känns
det bra?! Nä, inte någonstans. Fin månskära i sjön vid en vattenkontroll en kväll. Erbjudande om nytt, långt-borta-bete, och det kniper hemma nu. Långt och GRÖNT (!)! Tittut! ”Ska du sova en stund till?!” frågar man varpå hon springer och hämtar blöja. Litar inte på henne att få sova utan. Och när man kommer ut fem minuter senare: Sonens alster får man stryka med andakt!

Tempen har äntligen gått under tjugosju grader, så dag att gå ut för nästa skift. God natt, ni andra!Avslutningsvis vill jag bara tillägga till er som suckar och skakar på huvudet just nu: Det är inte jag som hittar på projekt – Det är projekt som hittar på mig!

Maken passade på att fodra ordentligt i lagården innan vi åkte. Fick tyvärr upplysa honom om att det var ”fel” foderbord… Startade semestern med att vattna hos Farmor och Farfar.
Vi kom iväg i söndags! Förvisso tre kvart senare än tanken,
men utan något egentligt strul. Tog det lugnt, hade lunch med oss som åts på
vägkanten i skogen innan ett besök på ett, för oss, okänt lantbruksmuseum.
Rullade vidare i godan ro och anlände dagens slutdestination utanför Kalmar på
sena eftermiddagen. Lite skrina kossor på museet! Och motorsågsutvecklingen har tack och lov gått framåt! En Smålandsstuga med svarta(!!) knutar. Med det var många såna, så det är väl öststatarnas kultur! Och vilken kattrappa sen! Tummen upp! Stiftade nya bekantskaper när jag smög runt och sniffade på solvarm spannmål! Och sonen stiftade bekantskap med Mynta.

Trötta barn petades i säng efter sena middagen och vi efter
dem.

Efter frukosten styrde vi ut i köerna på Ölandbron och
omplanerade till ett besök på Borgholms slottsruin och Solliden. Tvärs över ön
sedan och iväg till vår stuga på östra kanten. Riktigt fin sådan. Att man kan
få plats med tre rum, köksvrå och badrum på tjugofyra kvadrat! Fick förvisso
skuffa undan soffbordet och en fåtölj för att kunna ställa upp lillans resesäng
där, men ändå.

Vi har det väldigt grönt, saftigt och fint hemma!…Kul för barnen med framåtvända vagnar. Vår hänger mer bakåt än framåt.Öppen spis, modell större, modell äldre.

Försvunna barn återfanns i överslafen. Storebror läste Bamse för lillasyster. Utanför stugan var det höst. Gulbrun matta av löv och kala träd.

Sån här hade jag behövt hemma…

Havet var en besvikelse. Barn som inte sett det tidigare och
sett mycket fram emot att bada där. Brun sörja långt ut, inte en tanke på att
sätta en unge med hink och spade i vattenbrynet precis. En flytbrygga låg där,
så travade ut på den och hoppade i ett behagligt varmt vatten i ett meterdjup. Relativt
okej där, men inte var det särskilt gott heller, enligt de som smakade.

Morgonen efter fortsatte vi söder ut och traskade hela vägen
upp i Långe Jan. Trodde aldrig ungarna skulle gå med på det, men de knatade upp
utan invändningar! Imponerad av dem! -Mår du illa? – Nä, men jag är redo! (varför simglasögonen!??)

Stannade vid ett fräschare hav på västsidan senare, men där
var det istället fullt av maneter, så sonen doppade väl tårna i stort sett.
Sjön hemma steg i graderna med sin steniga botten, iskalla och klara (och goda) vatten.

Tillbaka till fastlandet och mot Karlskrona. Efter halva
vägen tittade jag upp, nästan framme vaknade sonen med kommentar; ”Är vi i
Stockholm nu!?” och kort där efter lillhönan: ”Var är bron?!”

Checkade in på vårt B&B innan vi åkte in i stan för
middag och en stunds strosande. Svårnattade barn, så vi blev sittandes länge på
den lilla balkongen med varsin bok och telefonernas ficklampor. Lillhönan hade
väldiga bekymmer där; Varför kom inte värdinnan med oss till poolen? Varför åt
hon inte frukost med oss?! Varför inte?! Det gjorde ju värdkompisen vid första
natten!

Regn, rödljus OCH fällda bommar. Helchockade alltså! Tror inte jag har/haft psyke att lita på en dykarklocka för att hissas ner i en sån under vatten… Under promenaden tillbaka till P-huset orkade den lilla inte mer.

Frukost och in till stan igen med paraplyer för ett besök på
Marinmuseet, sedan ut till Barnens Gård för lite hoppborgar, vilka var dyngsura
efter morgonens regn. Borde det inte finnas rutin för att städa av dessa?! kan
man tycka. Efter en kort stund och fika blev det istället bad för hela slanten.
Varmt, men mulet väder vilket kändes gynnsamt. Långa snabba rutchkanor gillar
vi alla. Utom den minsta som var lite på fel humör och för trött för det hela så
hon fick vila i vagnen under stor del av tiden.

Nektarin var godare än nät! Och hur gjorde man före knäledshandtagens tid?

Iväg med oss strax före stängning, lite kvällsmat på vägen och
sedan den långa, träliga vägen hem. Till stor del i regn, men över hemhållet sken
den rosa himlen så (o)grant.

Längtan efter att just få komma hem, till egna dofter, egen
säng och egna ljud. Eller ljud och ljud… Kvart i fyra vaknade jag av världens
trumpetande utanför fönstret och blev varse två kalvar på vägen och tjugonio
djur i hagen som skrek. Väckte maken som givetvis sov över det hela och ut.
Gick smidigt att få in dem, in och gick själv på toa före omnattning, och åter fullt
trumpetande. Tittade ut och två kalvar på vägen. Lillan hade vaknat så maken
tog henne och jag gick ut för att hiva hela drösen över vägen till det lite
bättre betet. Sen var det tyst! Finn två fel

Drängen undrade vad vi höll på med mitt i natten, för så hade
det inte låtit när vi var borta! Han hade dessutom klockslag på när jag gick ut
första gången då det totalt eskalerade i ljudnivå. ”Jag förstod att du gick ut då med tanke på hur det lät…” Välkommen hem! Fullt sandbad på g. Gladiolusen välkomnade oss hem med nya blommor, liksom bolltisteln full av bin. Vattna djur och leta gubbe på plantering. Trasseltråd på väg ut. Plötsligt har man rett ut tillräckligt många meter (gubben i höjd med bilen) för att kunna dra tråden till sjön. Krockade med en gren på hygget och slog upp ett sår på benet. Bryr inte mig så mycket själv (läs inte detta mamma – som förespråkar dubbla plåster och plasthandskar i lagården vid en frösaspricka!) men flugorna gillade det. Rotade i bilen efter förstahjälpenkitet o fick tag på plåster o rengöring. Hur är det med användandet av spritservetter för amatörer egentligen?! En svalunge landade på drängens huvud när han hängde i lagårdsdörren och pratade!

Lite småplock, stängsling av hygge och bad med barn (i hemtama sjön!) har
legat på agendan. Och en skogsjakt efter en gubbe på en plantering sent igår
kväll. Varför inte, sen man vattnat djur liksom!? Nya projekt på gång. Nya
galenskaper, men först är det helg!

Trevlig sådan på er! Ett gott skratt från sonen. Studentbild?!

God natt i den alldeles för sena timmen.

Vi hinner visst rätt mycket på en vecka även om man inte
tycker sig få nånting gjort!

Jag vann över kalven!

Förra söndagen tillbringade vi på campingens playa. Långgrunt
i vanliga fall och extremt nu! Det sägs att man kan gå tvärs över sjön på ett
ställe och jag tror dem! Gillar även tanken med tillgänglighet och
handikappramp ner i vattnet. Frågan är hur den funkar i praktiken. Dessutom är
det ganska kul med skyltar som förbjuder dykning från piren, när man knappt
blir blöt om fötterna nedanför trappan! Är folk verkligen så dumma?! Aja.

Blir en lång höst när träden gulnar redan nu!

På kvällen tog jag och sonen en tur till lillstan för
blocketshopping av en cykel till honom. Och det är nog rätt – cykel med unge!
21 växlar och bakåttramp… Och skräckslagen morsa, men han verkar fått kläm på
det.

På sena kvällen fick jag åka iväg långt med traktor och
kärra och hämta ko och kalv då kalven fått för sig att promenera halva socknen
runt, trots åtskilliga stängsel. Dessa står nu i lagården förpassade i box.

Måndagen begav sig mot djurparken tillsammans med
gymnasiekamraten och son. På väg tid påmindes lillhönan om sin åksjuka, för
första gången på nitton(!!) månader. Man kan ju undra vad som utlöser det…
Tur att vi inte lagt ur hennes bytta, och att hon kan hantera den. Det är ju
betydligt smidigare så.

När man ger barnen möjligheter att vidga sina vyer, är det
ändå traktorer och kalvar som lockar mest…

Molnen tornade upp sig, så vi tog den långa bron ut och hann
äta kvällsmat innan himlen öppnade sig. Tyvärr räckte molnen inte så mycket upp
till våra höjder, men några tacksamma droppar föll.

Storstädning av huset har gått i etapper – tvättstugan fick
sig en rejäl omgång med två stora kassar till soptunnan, leksakshyllan har gett
en stor flyttlåda till second hand och för tillfället ser det rätt okej ut här
hemma. Så länge det varar. Snubblade över ett block med djupa tonårsfunderingar 2003…

Stängsel för hela slanten, eller för maken i alla fall som
alltid är tjänstvillig på sånt när det talas om röjning hemma – så slipper han
alla barnkonflikter. Alla hans pinaler och papper som hamnar i kassar står dock
kvar i åratal sedan… En grupp djur skulle flyttas under tisdagseftermiddagen, men precis före lunch kom ett samtal om en ko som bestämt sig för att inspektera kyrkans verksamhet, så bara att lämpa ungarna på drängen och åka iväg för flytt. Även en kalv spatserade som han ville mellan stängena, men han höll sig på åkern!

Det växer. Frågan är om det vore läge att flytta spjälsängen längre från eluttaget. Enligt Mor är det ett syndrom från mig i den åldern… Spexandet också?Igår skulle sista rycket göras med stängsel. Det sket sig i
vanlig ordning; Fick samtal till frukosten från en som kommit på att det kanske
var synd att låta gräset slås av och växa ner, så han undrade om jag ville ha. Tyckte
det var bättre att satsa på någon som ”lever på det än såna där
hästar”. Färdigpressat torrhö. Att det dessutom var äckligt snorbilligt
även ett ”normalår” gör ju inte saker värre! ”Sätt dig i
traktorn och hämta nu direkt om du ska ha!” Bara att lyfta på hatten och
försöka skaka av sig känslan att ”roffa åt sig”. Det finns ju de som
har det oerhört mycket värre än mig, men först som sist behöver jag ju bära upp
mitt eget företag. Om jag sedan får en enorm andraskörd så får jag väl försöka
hjälpa någon annan därifrån.

Kolsvarta moln på himlen ramade in mina två färder efter en
veckas vinterfoder, men inte en droppe på mig.

På sena kvällen, sedan barnen var i säng, kidnappade jag
drängen och lurade med maken till andra gården för att flytta in kvigorna i
hägnet igen. De har inte ätit slut i ”fårhagen” och vassen, men tycker de kan
vara inom hägn och bom ett tag och fortsätta leka får senare.

Såg på vägen att ett av dagens tänkta projekt – flytta
herefordar – redan var gjort. På eget bevåg…

Maken fortsatte till campingbyn med vattenvagnen han hade
med sig, jag åkte hem med drängen och sedan möttes vi upp för stängselkoll hos
de redan flyttade djuren. Orsak: Noll vatten i bäcken och strömlös innantråd.
Maken åkte hem med sin tomma vattenvagn och bytte till den laddade hemma, jag
åkte och hämtade automaten som blivit lämnad sen en annan grupp flyttades.

Vi såg ljuset! (Vattnet!)Strax efter midnatt anlände vi hem igen. Jag så in i dödens
hungrig, så vid tjugo i ett i natt åt jag och maken morgongröten innan vi kröp
i säng.

Idag åkte maken norröver för att förbereda ett stängsel, Mor
och B kom på middag och fika och efter barnnattning har jag plockat och packat.
Och maken har givetvis fått åka på utryckning – vattenlöst hos bortresta
svägerskan.

”Morgonstund har hönor i famn”?! Om nu regeringen ska skynda på utbetalningar för att underlätta för bönderna, ska det bli kul att se vad som händer; Fick brev i veckan: De 28:e mars 2017 skickade jag in ansökan. 23 november behandlade Länsstyrelsen ärendet och nu hade de beslutat om att betala ut det. Tack för lönen!Höglänt terräng och milsvid utsikt när man pressat nya slangar! Bra produktion i en avläggare, och drottningen märkt! (De ljusare partierna är så kallat täckt yngel)Varför bemöda sig att koppla på pallgafflarna när man har balklo med nya slangar?!?!

Imorgon bär det faktiskt av på semester för vår del! Den
första sedan sonen föddes för sju och ett halvt år sedan. Ja, en ledighet som
inte omfattar en Skåneresa och Mammaboende, förstås.Skönt med de traditionella könsrollerna, så man vet hur man ska ha det; Jag fyller spolarvätska, kollar olja och luft (även i reservhjulet) och maken står vid diskbänken!

Vi åker österut och hälsar på grannlänen! Önskar lugnt
hemmavid och icke-sjuka/åksjuka barn. Vädret är kluvet… Önskar givetvis regn,
men inte dessa dagar! Dock ser prognosen lovande ut för just regn, så vi packar
kläder för väder och några spel i väskan. Familjetid är aldrig fel. Eller
vän-tid, för den delen. Denna vecka har gått i Vännernas tecken:

Måndag med gymnasiekamraten och son i djurparken. Strax efter vår
hemkomst kom Jirka på kvällsfika.

Tisdag med förfrågan om att följa med och bada, men då
middagen ännu inte var påbörjad halv åtta avböjde vi, men paret kom på fika
efteråt.

Onsdag var ingen ”vänträff” i den bemärkelsen, men
sedan jag varit och pressat nya hydraulslangar i tassamarkerna, tog jag knappa
milens blixtvisit till mina ”äldsta vänner”: Mormor och Morfar.

I torsdags kom en ungdomsvän till maken förbi. Inte träffat
honom på flera år. Vi bor ju så långt ifrån varandra – två mil! En sån dag när inget annat blir gjort, men vad gör det en gång ibland?!

I går var det väl sämre. Bara umgänge på gården och de
väldigt trevliga herefordarna, förutom ”vännen” som ringde om höet.

Idag har Mor och B hälsat på, och imorgon åker vi till en
vän från gymnasiet som jag inte träffat på ca två år, om jag räknat rätt!

Trevlig helg på alla och ha det gott! God natt!

Ni vet känslan när man är dödens trött och på allvar ber maken somna i soffan så man inte behöver störas av varken händer under täcket eller snarkningar – och så kommer katten!!

Kombinerad katt- och barnlucka!

Redan midsommar! Hur gick det till?

Vi tog sovmorgon. De flesta av oss. En stund efter åtta kom
lillhönan och knackade pappa på axeln som fick brått ut till lagården. För egen
del höll han på att skrämma livet ur mig då han attackerade i sängen halv tio! Man
får inte göra så efter en lång natt utan toabesök!

Strax efter tidig lunch var det dags att styra nosen mot
hembygdsparken och parkera i tipspromenadsholken tillsammans med andra ur
föräldraföreningen.

Tre barn på bild är ungefär 2,5 för mycket…

Hela eftermiddagen där, snabbt hem om och vända innan vi åkte
ett antal mil mot sydväst till gymnasiekamraten. Nästan otäckt hur lika stora
våra barn är, med endast tre veckors åldersskillnad.

De konspirerade rätt ordentligt, de där små. Någon snålget
hade ju till exempel lagt nät över jordgubbarna – löstes genom att äta bären
genom nätet. Det som inte kom in i munnen räddade den andra ungen.

Maken till obekväm hängmatta…! Åååååå-HEJ!Hatten av! För jordgubbar och smultronland!Idag var det min tur att tassa upp i tyst hus. Gjorde klart
lagården och var på väg ut från hönshuset då maken kommer med raska steg,
målmedvetet mot lagården. ”Detta kan bli intressant” tänkte jag och
följde tyst efter. Han marscherade rakt in, men tvärstannade, tänk tecknad
film, då han insåg att det redan var klart. Alla djur stod och mumsade och
maken stod bara och vred på huvudet. Fattade noll! Jag gav mig till känna och
han såg väl ut som om han sett ett spöke – tydligen hade han legat med
”ryggen mot mig”, tittat på den sena klockan och rusat ut idag också.
Inte en kik på den tomma sängen eller i spjälsängen. Där tog jag honom på
sängen, kan ju vara ett passade uttryck. Drängen hade också sett hela scenen
från traktorn så han kom ut och skrattade gott! Det gjorde vi allihop, förstås.

Då den halvt traditionsenliga sillalunchen uteblev igår,
bjöd vi in gården på middag idag istället. Och experimenterade på dem med en
gräddtårta med jordgubbar och flädersaft! Supergod, imorgon i alla fall, när den fått
safta till sig ordentligt!Specialare till lillan. Vattenmamelon, jubbar och grädde.

Stylad av brorsan. Utan sax denna gången.

Efter maten tappade jag andan, så en sväng i sängen med
sonen som sällskap – kastade pappersplan med garderoben som mål. Det är svårt
att få dem dit man vill! Sen han gick knoppade jag, så maken fick gå till
lagården med mig i säng, så som han önskade imorse!

Eftermiddagen har gått till att tappa honung på burk.
Väldigt hög tid. Tappade ungefär hälften på sena eftermiddagen, tog cirka en
minut per burk, och resten efter kvällsmaten, med drygt fem minuter per burk…
Och rätt mycket känns det som att det är. Angenäma problem att de diskade
burkarna inte räcker. Femtiofem kilo slutade det på nu! Ett kilo mindre än
förra året så helt okej utdelning! Fick assistans i lådan, tydligen.

Var nere på andra gården för en stund sedan och tittade till 160 –
hereforden som vi sagt kalvar ”när som helst” i typ tre månader. Det
är bara att konstatera att hon kommer närmre för varje dag! Juvret är nu
välfyllt, och gången är riktigt trög.

… Å andra sidan är 172:an där nere inte mycket bättre. Hon kalvade i slutet av mars…!Imorgon blir det middag hos di gamle och djurflytt hos de
samme. Dags att runda av dagen!

God natt

Ja… Det är några dagar sedan sist. Tillräckligt länge för
att ha fått bannor för det! Ajajaj…!

Och till föregående inläggs kommentar gällande grejerna i
köket – Jag lämnar det fritt åt fantasin! Syns vilka balar jag klättrade på för att ta mig upp till revan. 1716 kan konsten att slå knut på sig själv. Vilken drös hemmadjuren är när de ligger i hög!

Med början i fredags: Stängsel, stängsel, stängsel, flytt av djur och vattenvagnar och
packning. Barnen skulle till faster, jag och maken söderut på sextioårsfest.

”Irritationen” som kan uppstå är att det krävs lika mycket
pyssel och förberedelser oavsett man är borta en natt, eller fyra. Med den
lilla detaljen att det inte är hela världen om något skulle bommas. Ändå är man
programmerad – jag ska bort = alla djur ska ha nytt bete, alla batterier ska
vara nya, bilen stå redo om-i-fall-att, mjölken ska drickas upp och soporna ska
ut!

Vi tog räkmackan ner och liftade med min moster och man. Tre
bilar från tre ställen inom ett par mils radie kändes lyxigt. En picknick i
norra Skåne unnade vi oss innan vi fortsatte neråt.

Vilket brofundament!Tog ett par skor från skofacket i garderoben. Visste dock inte att dessa låg i samma fack. Tittade inte… Ett par av mors sandaler knycktes, för att slippa gå med olika hög klack. Det tog inte många minuter innan lilltårna blödde och det blev barfotakväll istället! Vill någon ha en ledtråd är ”purravälling” mannagrynsgröt på rikssvenska.

En kväll med mycket spex, baluns och hög stämning. Något som
grusades lite en stund då en av deltagarna plötsligt hittades medvetslös. Tur i
oturen att en annan gäst var brandman med jour. Med kunskap, akutväska, rutin –
och lugn.

Varför ser mitt land och ros inte ut som ovan?! Någon var lättad över att få somna i egen säng!

Sen kväll gav en seg morgon. Städning av lokal och lunch
innan nosen riktades mot norr igen. Hem till gården där Jirka stöttat
drängarna. Inte ens säsongens sista kalv kunde titta ut, hade ju varit ett
perfekt (typiskt) tillfälle annars!

Barnen kom hem och det blev en nattmacka före den tidiga
läggningen av samtliga.

I måndags blev det full rulle. På honungsslungan! Kuporna
skattade (honung urplockad), halvtaskigt väder och familjen samlad.

Det tog dock inte många ramar innan lillhönan stack sig på den
sylvassa avtäckningsgaffeln och gick iväg för att göra annat. Sonen tassade
snart iväg också och båda återfanns i källartrappen, med ritblock i knäet. Den
minsta var lagd i vagnen och fick snällt ligga där tills någon hann bry sig om
henne…

Även svärfar var yrkesskadad och höll koll! Honungen silades hemma i år.

I tisdags ringde telefonen konstant. Skojar inte. Hade nog
tjugo samtal den dagen, av olika anledningar. En pall värpfoder kom (beställde
samtidigt som gödningen som kom förra veckan, och den chauffören fick en bit överbliven tårta. Hörde senare på radion att det var ”chaufförernas dag” – Jackpot!) och under eftermiddagen kom en
annan lastbil med salt och mineraler.

Efter många stillasittande timmar, och konstig ställning i
bilen, värkte det både här och där i kroppen. Ryggen ska vi inte tala om.
Därför var det rätt befriande att ta itu med de sexhundra kilo hönsfoder som
skulle in. Jag är inte gjord för att sitta still för länge! När foder kommer utan att det gamla är slut, blir det fullt. Tom en rabarb hittade jag i bakdörren…

Under frukosten igår bokade jag besiktningstid för Navaran –
går fort till körförbudet nu i semestertider. Bara att tömma flaket efter
lagården, lägga ungen i vagnen och sticka ner till samhället. Till den
smidigaste (slarvigaste) bilkontrollen jag varit på.

En snabbtitt under huven, inte nåt rycka och klämma. En
tråkig söndag har jag uppdrag att leta reda på chassinumret! (Frågade om han menade skylten jag slipade ner och lackade över sen jag kommit över bilen billigt på svarta marknaden…!) Bromsarna ”dög”.
Inte en kommentar om vänstra baklampan som inte lyste (vilket den gör nu igen
utan åtgärd…!) Och vid avgasstationen stannade han, tittade på apparaten och
varvade upp motor några sekunder. ”Det låter bra, vi skiter i den
där!”

(Kanske var jag så extremjobbig så han bara ville bli av med
mig…!?) Det enda som var mysko var ett läckage strax bakom mitten av bilen. Med skum… Lyxade med att tvätta bilen i stationen – det rann förstås mellan hytten och flaket och tog hela vägen ner!

Iväg till mataffären och sedan inom däckfirman och tiggde
däck att sätta mineralhinkarna i. Hem och plocka upp maten i lagom stund för
att få samtal från sotare på ingång (eller skortstensfejarteknikern, om så
önskas). Ner till andra gården och släppa in honom. Sista kråkan sattes i
protokollet när drängen ringde om en vaken tjej i vagn.

Någonstans på mitten – fråga inte när – sattes de tre nattjästa
bröden in i ugnen, en omgång cookies (eller två) gjordes och en bullsurdeg fick
bakas ut för nattjäsning. Ja, och så satte maken upp de sista små brädstumparna
på huset och tillsammans rev vi sedan byggställningen. Den som stått utanför i ganska exakt tretton månader. Vad ljust det blev i köket plötsligt! Baby på vift! Skitig sådan! Var lite bekymrad för den vissna blasten – tycker det känns tidigt – men under fanns ju en liten vitlök!

Idag har det varit lite avdankat. Efter lagården sattes
bullplåtarna i ugnen. Gräv-lingen dök upp som bestämt och började bryta sten
innan han planade ut den hög han la upp förra påsken när grunden till bygget
grävdes. Och återigen – grävmaskinister har en speciell plats i mitt hjärta! De
är ju skickliga så man kan börja gråta av rörelse!

Sedan familjen kommit hem – idag komplett, sonen glömdes
igår… – drog jag på mig stövlarna och åkte till andra gården för att ta itu
med dagens projekt som inte omfattade tvättstuga. Sprang över stängslet och
flyttade över hemmakorna till sin ”sista” hage innan de ska få komma
hem igen. Allt för brevbäraren! (Hon har ifrågasatt vad vi håller på med då
alla djur försvunnit! Arbetsglädjen försvann kanske med betesdjuren?!)

Lite mer vatten behöver sandjorden för att grönska.

Vidare flyttade jag mig till andra sidan vägen och lockade
med mig kvigorna till en ny hage. Nu klarar de sig över midsommar!

I takt med att jag blir äldre, har jag ”slutat
skämmas” över min ålder. Kanske låter konstigt, men det har känts pinsamt
att berätta att jag är tjugotre eller så. Även om jag varje gång någon frågar
behöver räkna efter… Mrs. Crockodile Dundee (What year is it?!) Ålder är en siffra, jag har flertalet riktigt goda
vänner som är jämngamla med mina föräldrar. Det jag ska komma till är att jag
aldrig haft någon åldersnoja. Kan rentav tycka det är tragiskt att man ska
behöva ha det långt innan trettio. Kanske för att jag kommit rätt långt i
livet, gentemot en del jämngamla som nyss flyttat hemifrån… MEN! Jag
sms-konverserade med en mitt i tonåren nyligen, och kände mig på riktigt
stengammal!; Fick ett ord jag inte lyckades få in i sammanhanget. ”Venne”.
Venne!? = felstavning av väna?! (För det ska alla veta, att folk idag verkligen
inte kan stava! Det vågar jag säga!) Men… tonåringar använder inte ”vän”
(vet de ens vad det betyder?!). Venne?! = Ah, inga ”r” i småland =
vänner! Till sist, och då pratar vi ganska många minuter, kom jag fram till
”vet inte”. Jag kände mig rätt gammal alltså (gammal nog för att vara
sur nucka över bristande skrivhyfs!). Förvisso hade jag en kort period precis i
början av min sms-karriär då man fick ljuda sig till vad jag skrev. Lr – eller.
Nt – ente/inte. Dt – det. Men det börjar vara rätt länge sedan. Typ mitt i
livet. Mitt i mitt liv. Måtte det bli nångång-i-början-av-livet-så-småningom. Även
om jag halvhjärtat brukar skoja om att jag inte lever till trettio. Vilket tar
oss till frågan jag fick på Instagram igår (hänger ni med?!); ”Vad går du
på?” Tja, eftersom jag ”har nära två år kvar att leva” (som
någon glatt konstaterade (närmre 1,5)) satsar jag fullt ut på kött, hembakt och massa frisk
luft. Jag unnar mig att göra ingenting fast jag ibland måste. Vila är tvunget,
vilket vi är gravt oense om, min man och jag. Därav jag sällan delger vad han gör på en dag – det får mig att framstå i dålig dager värre än vanligt.Cirka tio år gammal bild. Snubblade över den i ett annat ärende.

Vi har gått in för landning, och bältena kan snart knäppas
upp. Vill avslutningsvis, i samma luddiga anda som resten och på tal om ingenting annat, meddela att jag räknat svalor. Minst tretton bo, det
vill säga, mamma, pappa och fyra ungar, bara inne i lagården. Fortsätter
räknandet i ligghall, foderlada och hus, kan det bara konstateras att katterna
inte behöver gå hungriga framöver…

Sverige i ett nötskal. Inte heller blir man särskilt glad åt ministern som uttalade sig i Aktuellt i veckan om att det är hög tid att sluta strössla pengar över bönder och börja satsa på viktiga saker. Sveriges bönder får väl helt enkelt se till att effektivisera, modernisera och stärka konkurrenskraften, lät det. Absolut. Jag tycker också det är vansinne att EU-stöden ska vara de flesta bönders årsinkomst. För egen del hade jag mer än gärna gått runt på företaget, följt av ”bonus” från EU. Nästa fråga är om vi ska stärka vår konkurrenskraft genom att tvinga upp övriga EU de femton steg vi ligger högre, eller välja att backa själva. Att åter tillåta stallar året runt utan dagsljus, injektioner av oxytocinhormon i mjölkkorna för att tvinga mjölknedsläppet att gå fortare och korta mjölkningstiden/kostnaden. Avklippta grissvansar för att slippa strökostnaden där de får utöva sitt naturliga beteende, istället för att tugga svans i tristess. Låta suggorna stå orörligt fastklämda i metallburar så att de inte kan ligga ihjäl sina små av misstag = lägre spädgrisdödlighet och därmed högre intäkter. Spä på antibiotikaresistensen så fler människor dör av ”enkla” sjukdomar genom att blanda in det i djurens foder = snabbare tillväxt = snabbare intäkt. Är det detta som menas lägger jag av. Jag står inte för det! Att sörja för landets mattillgång är ju ändå inte viktigt, enligt styrande regering. Varför underlätta för bönderna när man kan köpa maten direkt från fabrik istället?!

Trevlig midsommar! Önskar maken det samma, han kan få
problem framöver; Duckade från hans arbetsbyxor på tork som överrumplade mig på
väg in i tvättstugan, så jag reflexmässigt ryggade åt sidan. Smack, rejäl smäll
i tinningen av dörrkarmen – har plåstrat om den! Karmen alltså. Och nu ikväll
under familjens soffmys skallade den lilla mig precis under ögat, på kindbenet.
Förklara bort det, kära make. I de lugnaste vatten…

Dags för lite kvällsfika kanske!

God natt

Kris i skafferiet! Sista lingonsylten… Och nu är den slut… Mayday Mayday!Sover man över lunchen får man äta i lönnens skugga medan hönshuset städas. Efter maten hjälpte hon dock till sen praoeleverna avvikit. Och när jag skulle fylla vatten till hönorna fick hon fart efter diskborsten och skulle skura lite till. (Eller slabba!)Kycklingarna utsläppta och de gamla hönorna surar för att ha blivit portade från sin lilla gårdsdel.

Jag köpte en tjur förra våren som jag hade tänkt ha ett tag.
– Han brände alla sina broar igår! Att ett djur råkar komma ut en gång kan
hända. Men när det är ström i tråden och en tjur tar ett djupt andetag och går
rakt igenom – för tredje gången på lika många timmar – har han fått sina
chanser.

”Hela grannbyn” dök upp så där var en riktig
byaträff. Tjuren lastades upp och kvigorna föstes tillbaka till sin hage där de
gått stilla sedan. Det ställde till det för mig – kvigorna ville jag ju
betäcka! Sen la jag ut en väldigt trevlig korsningstjur på Blocket i veckan, hade
plötsligt fått honom ”över”. (Minskar ju en hel del på koantalet när
hornen ska bort – typ åtta…)

Han togs bort från annonssidan, kördes till hjorthägnet till
korsningskvigorna, dagmamman jag hade där som uppstyrningstant och den äkta
herefordtjuren lastades upp i kärran också och bytte plats med Rudolf som
släpptes ut. Efter denna cirkus kördes äkta herefordko och äkta herefordtjur norröver
till de äkta herefordkvigorna för att maxa just herefordbesättningen. Punkt. (Frågor?!)K-k-k-kallt i vattnet! Men så vackert vi bor!

Mannen åkt ner till hjorthägnet och kollade över resterande
stängsel där och släppte på djuren. Jag och barnen tog itu med jordgubbslandet
och gjorde det klart. Eller har en kortsida kvar att kantskära, men det går
fort. Rättaren/Snobben på plats!Done!

Veckan som gått har erbjudit två praoelever,
stängselsättning, djurflytt och stängselrivning. Kvigor utkörda och tjurar
utbytta. Foderhäckar flyttade och dess vinterplatser igenharvade.

Denna häck har verkligen gjort sitt! Det krymper i lagården – slaktdjuren kvar. Någon som vågar gissa hur långt ut korna räcker?!

Maken åkte på UV-avslutning och jag tog barnen med mig till
stan och den fina stadsparken där. Precis lagom att komma dit kring sex en
torsdag – avsvalnande luft, folk på väg hem och lugnet la sig. Jag som inte
gillar för mycket folk njöt i fulla drag, plus de facto att tre barn inte
håller sig på samma ställe precis = bra överblick!
Kvällsmat hade vi med och kompletterade lite när vi köpte ”hoppa-tofflor” till barnen. Ja, sen blev det ju tjurpromenader sen vi kommit hem och skickat ungarna i säng.

Lugnet före stormen…Rudolf flyttade in! Eller tillbaka efter ett dygn i lagården sen vi hämtade honom… Och de andra två fick bekanta sig med nya ligan en liten stund.Årets fjärde sista kalv. Tjur. Och mitt i bilden under syns ett stort fläskberg som vi trott skulle kalva ett par månader…Dags att vidga vyerna från badrumsskåpet… Notera tåspetsarna!God natt!

Här är det ungefär som vanligt. Fullt upp och kaos! Djur körs på härs och tvärs med övervägande goda resultat. Dessvärre är två kvigor väldigt osamarbetsvilliga, så de skydde ingenting sen vi väl fått in dem i hagen ett antal gånger. Slutligen dök de in i grannens hage, hämtades ut därifrån i söndags när de lugnat sig och släpptes tillbaka till sina fyra systrar. Inte heller då ville de vara där, så till sist har en av dem dykt upp hos mina kor och kalvar några hundra meter därifrån, och den sista är ännu inte återfunnen, så det kan bli spännande i storskogen… Torsdagens bröllopsdag firades för sent i lördags. och sinkades ytterligare på grund av kvigorna. Till sist kom vi iväg i alla fall, efter en dusch, åtskilliga fästingar plockade och med totalt sönderrivna ben. Att han blundar på bild bjuder jag på. Han fick upp ögonen under promenaden upp på toppen av skidbacken i alla fallVärmen har gjort att tjurarnas vattenhålor plötsligt torkat ihop… Sorry boys, men vatten fick de!En ungko som vägrade gå av kärran fick vinschas av. Hon ville inte utan la sig. Några timmar senare skulle hennes nya gäng åka iväg och hon följa med, precis likadant då. Fick dra på henne… Sen gick hon av självmant med de nya kompisarna.En tuff brud i lyxförpackning! Med mockasiner i sandalerna. Och en liten som behövde sova då hon kinkade. Tycker inte det såg så ut… Provat att klättra upp i tornet och åka ner, finessen behöver slipas lite. Och när hon kinkade en annan dag skickade jag en spann över huvudet. Det verkade roligt så det gjorde hon om. Igen och igen! Lika spännande som att äta vattenballong!När sonen föddes förbannade jag dessa selar överallt. Varför hålla på och binda fast sina barn i precis allt precis hela tiden!? Bara i vägen, dessa remmar. Med första dottern började delar av remmarna kännas som en ganska bra idé och med denna minsta är jag övertygad om dess fantastiskhet!
Ett gäng herefordar på vägen… (Den mista fick snabbt på en blöja, en flaska välling och hivades i säng! SOV unge!) Även sjön hemma sjunkit undan så deras vattenplats försvunnit. De löste det på egen hand och vadade ut på ena sidan stänget, och upp på andra sidan, hittade kraftfoderspannen och torkade nosen på bilen innan de snällt följde med in i hagen igen. Samma grupp och fem kvigor har körts till andra gården idag. Börjar bli en drös rena hereford nu!Vår stora, lille kille som drar ett sånt lass med sina systrar så fort det strular för oss, vilket det gör ofta. Idag en stund, bara han och jag. En alldeles för sen kväll med minigolf och glass på den nybyggda piren, men ack så viktig! Han gillar femmor, jag gillar treor.Två tjurkalvar igår. Har gått några år sedan jag fick den första!Ett axplock av vårt kaos. Strax läge för sängen. Så sonen inte kommer imorgon på samma sätt som igår – En knack på pappas höft ”Har ni glömt att väcka mig?!” (Två larm hos mig och ett hos maken sovits över!) 7,38. Bussen går 7,40. God måndag morgon, veckan var igång.

Igår blev det stängsling för hela familjen och släpp längs
hela sjökanten för korna. Maken startade jordfräsen och jag sådde lite i
landet. Vidare startade han gräsklipparen, det jobb som tar ett par timmar om
man gör det halvslarvigt och … längre tid om man gör det ordentligt… Själv
hängde jag på mig röjsågen och körde en runda i trädgården. Sen kom ju
fortsättningen med att räfsa upp det hela. Hönorna blev glada i alla fall! Ungarna lastade på skrindan och körde fram!

Stenbrytare! Sonen stängslade in förgätmigejen från gräsklipparen.En stund senare:Vitlöksmarodör!! Med hatten nån annanstans och den ena skon på okänd plats är hon lika skitt och lyckli’ ändåSedan var det dags för den enda TV-stunden jag kräver om
veckan – Let’s dance. Denna fredag med korg på korg av efterlämnad tvätt som sällskap. Och
så vitt jag vet står de kvar på golvet i vardagsrummet…

I natt var det sonens tur att bli dålig. Känns långsökt att
”hoppas” på det dåliga vattnet (som han inte borde kommit i kontakt
med) så bara att hålla tummarna att vi andra klarar oss. Precis som lillhönan
har han kört en hård dag idag igen, nästan som vanligt, och lagom till kvällens middag kom det en
omgång till i tröttheten.

Efter frukost kröp jag själv ner en stund. Flera krånglande
nätter och långa dagar tar ut sin rätt. Men bara att pallra sig upp och sortera
djur igen – kört iväg sex kor och sex kalvar till Långt Borta, och två kor med
två kalvar till Ännu Längre Borta. Såna som jag hämtar hem i oktober och inte
behöver bry mig nämnvärt om tills dess. Whaaa?! Självskadebenägen?!! Jag grävde upp och han började gräva ner. Ja, och hon hittade vattenkannorna!Rättaren inspekterar.Vi verkar ha välmående maskar på gården!

Hemma igen sen var det dags för lagård, som maken tog, och
jag pallrade mig bort till jordgubbslandet som förvuxit totalt. Ny mission är
att gräva fram ett par gångar. Men har så mycket fina plantor att jag nog får
förstora landet en aning sen jag gett bort överflödet! Vill någon ha så säg till.

Gick ut efter middag och läggning av barn för att rensa den
ena av raderna, men efter det tog jag slut, så dags för sängen.

Maken åkte iväg med harv och skopa till skogstorpet. Han är
galen!

Till veckan som kommer firar vi bröllopsdag. Är någon sugen
på tre ungar en natt till helgen och ett par pass i lagården, så säg gärna
till. Jag önskar mig en stund som VI och utan krav. Wish me luck…

God natt