En ung bondes vardag

OJ! Vad tiden sticker. Och orken med den!

Det har varit pussel med det mesta, och en utmaning i sig
att få i den minsta penicillinet.

Ett lass spannmål hämtades, kördes hem på småvägar och
skruvades in mellan skurarna.

En dag spenderades med att städa i grovfarstun – äntligen.
Har varit behov väldigt länge, men ett väldigt otacksamt arbete. Skönt när det
är gjort i alla fall. Både tid och väder klaffade så alla saker kunde hivas ut.
Det är ju inte stort nog att kunna flyttas runt på i kyffet, och har inte varit
så spännande att skicka ut sakerna i snö eller tiotalet minus. Och det är ju roligare att städa när det verkligen syns!

Av någon anledning la jag mattan i blöt före tvättmaskinen….

Svägerskan som fyllt jämt firades och fick bekräftat att den
lilla är lik sin farmor. Nästan lite läskigt!

En söndag med skoshopping till flickorna – fanns i stort
sett ingenting till pojk. Den lilla provade alla möjliga formationer i
kundvagnen, så vill till att hålla koll på henne! Sonen fick ett nytt metspö som invigdes med en fisk under första halvminuten, sen inget mer. Vattnet delades med kossorna!

Katterna spexade på sitt vis och hönorna visade upp sig!Valborg spenderades med Jirka som medhjälpare till sortering
av kor med kalvar. Gick oförskämt smidigt, måste jag säga. Herefordligan gick
iväg för sig och fick en tjur på första maj. Liksom gruppen ”spara-kor”
med kvigkalvar. Slaktkorna sorterades ut och går för sig bakom lagården och ska
tas in i väntan på slaktbilen så fort jag hunnit få ut några stycken inifrån så
det blir plats. Nu inväntas klartecken från sommarskötarna att de har hagar
redo med gräs att äta så ska resten köras iväg sen.

Ska hon aldrig tröttna?!En middag hos min moster gav även sonen chans att flaskmata
ett litet lamm hos deras granne.

Maken fick en slägga i nacken med bland annat hög feber från
ingenstans och ”kollapsade”. Kroppen sa stopp. Igen. Han sov ett dygn och är tillbaka.

Gödseltunnan kom igång och äntligen har oron för
översvämning i brunnen passerat. Ett lass ensilageplast har maken varit iväg
med idag, ännu ett ska iväg på måndag. Själv har jag harvat – igen – hemma idag
och plockat sten. Drängen har lagt två eftermiddagar med stengrep där, själv
har jag kört iväg fyra fulla grepar och två skopor med handplock idag. Har
minst en grep kvar och en skopa, utan bekymmer. Så lämpligt att det är marknad
imorgon. ”Ungar?! Behöver ni pengar…?!”

Ett kättinghalsband harvades upp. Så fint trätt med öglorna i harvpinnarna… Frågan är hur länge och varför det legat i åkern.Vill man träffa mamma får man ta trehjulingen till vägkanten, hänga hjälmen på styret och ta hörselskydden ur korgen! Sonen har börjat intressera sig för att köra. Finessen med effektivitet och liknande är dock inte med. Det är nu man hoppas att ingen får för sig att ta flygfoto – det är kört på åkern som en stut pissat.Nu ska jag försöka sova bort mitt illamående och tanka för en dag på marknad följt av en ny skojakt för sonen… Sen blir det väl till att harva ner gödseln som drängen eventuellt sprider på det nyharvade imorgon, eller lasta det där sista lasset plast.
Trevlig helg och God natt

Tassade ner lite försiktigt idag till ligghallen och kikade
på kalven. Öron rätt upp och spikrak i ryggen! Märkte honom och släppte ut
honom med mamman. Hon var inte sen på att ge sig iväg, men stannade direkt
utanför när kalven blev efter. Kalven själv fick jag putta ut för handkraft –
han har väl inga bra minnen av livet utanför halmbädden…

Direkt utanför förenades mor och son och han satte till att
dia. Kättingen kring min nacke rasslade ner med en duns.

Blåst, regn och ösregn gav en dag för byte av
stängselstolpar. Gick över en del permanentstängsel hemma men inte allt. Närmre femtio nya stolpar trycktes ner med drängen i traktorn, sen var det för mig att gå in och stoppa
underkläderna i tumlaren, typ. Hittade vårt förrymda ”trappsteg” till bryggan vid kornas vattenplats längst bort på gården! Fick snällt försöka asa upp den lite på land.Slamtömmaren gjorde mer åverkan på gräsmattan än traktorn…

Lillhönan hemma med pappa, men ganska pigg.
Utvecklingssamtalet på dagis genomfördes och den minsta fick se livet innanför
kapprummet. Jättekul, verkade hon tycka.

Två små försiktiga steg har hon tagit idag också. I ett par
omgångar. Snart är det slut på friden.

Dags att ta sockerkakorna ur ugnen, kvällsfika och krypa
ner. Läste ut min kriminalare tidigare, lyssnar på en vid jobbet och undrar om
skallen reder ut trasslet med en tredje på kort varsel…

God natt.

En man får inte önska ”en kvinna vid spisen” (även
om jag också önskar det ibland. Hade varit smidigt….!), men Länstrafiken får önska
kvinnliga busschaufförer för att de kör bättre… Märkligt!

En promenad i torsdags med några andra mammor och barn i kyrkbyn på
förmiddagen följt av våffla och sedan ner till samhället för lite handling. Hon fick en ny, tunnare mössa från min hovleverantör. Med det ”gamla” märket för ”det syns bättre på bloggen när de hamnar där”, så får väl göra lite reklam då för Lilla h!Jag och drängens fru lastade bilen full i torsdagskväll och
åkte på utlämning med Rekoringen i våra trakter. Hennes lager på ost och
ostkaka lättade rejält! De hjälper mig med mycket och jag försöker hjälpa dem
tillbaka. Från att byta taklampor till att administrera ett facebook-konto. Ingen
idé att försöka lära dem det, när de precis släppt snurrskivan på
hemtelefonen…

Igår skickades lillhönan med dagis på teater, maken passade
på att köra en tank med motorsågen i vedhögen. Jag och drängen åkte efter en
harv jag köpt, och väl hemma passade jag på att sälja min halva av den andra
till delägaren som då stod på lagårdsbacken.
Man ska ju alltid ha grejerna samtidigt, så de senaste åren har jag kört med vår gamlagamla harv. Som lämnar åkern väldigt fin, men är bred på vägen då den måste fällas upp för hand. ”Antingen måste man ha hjälp eller får man ta i så det smakar blod i munnen” sa Prästabonnen en gång. Han sa det. Han som är nästan två jag och musklig som tusan. Undra på att jag ser det hela som en total omöjlighet! Annan harv med hydraulisk ihopfällning. Nästan en dröm!

När hela familjen var samlad blev det en tur på åkern för
att riva tvärstänget där. Två bitar ska plöjas, så lika bra att slå ihop det
till en! Mitt i allt ringde verkstan om att min Navara var färdig. Det skulle den
vara tidigast måndag, hette det.

Morfar har rätt som säger att man inte bygger kondition på sofflocket – eller har ungen lagt på sig under vintern…! Jag som inte besitter fördelen att kunna svettas tog av mig en tröja som var drypande blöt på ryggen.Mannen gjorde klart med rivningen, barnen lämnades i
trädgården och drängen fick ta en paus från plogen och köra mig till stan. Synd
bara att det gick åt oerhört många tusenlappar för att märka att bilen lät
betydligt värre när jag kom hem men den än när jag åkte hemifrån med den. Buss på verkstan igen. Fan vad trött man blir…! …Och så hoppas man att det är gamla saneringssynder…

En alldeles för sen middag i vanlig ordning innan det blev
en kraschlandning i soffan. Maken vaknade efter några timmar och själv hade jag
lagt mig och vaknade halv ett av att han härjade runt på nya andravåning och
målade ribbor… Nej, jag är inte helt övertygad över hans dygnsrytm…

Idag har varit en mångsysslardag; Sonen hade kompis, visade
stolt upp sina två skördetröskor och när han erkänt att han byggt utan
beskrivning fick han kommentaren ”Wow vilken bra hjärna du måste ha!”
och sonen höll med – och jag också! Maken har bytt däck på sin bil och släpet. Jag
har bytt på min – han har inte förtroende för det då det vid ett par tillfällen
bonkat och smällt från bilen kort efter. Vilket alltid avhjälpts sedan man
stannat vid vägkanten, fäljkorset letats fram och bultarna dragits åt… Är
några år sedan sist, men gör jag det själv vet jag hur det blir gjort… Så undrar man varför det alltid fattas en…

Den där lilla i familjen, däremot. Hon borde ha en röd
vimpel surrad i rumpan! Igår tvärs över grusgång och långt iväg på andra delen
av trädgården. En dust med sandlådan gav bula i pannan, fläskläpp och
sönderskrapad haka. Idag var hon plötsligt uppe på trappan med katten. (Vi övar
på att backa ner och det går relativt bra!) Sedan var jag i boden och grävde
fram mina däck som givetvis hamnat längst ner. Familjen gick iväg av någon
anledning och trodde hon var med mig – jag trodde ungen var med dem, tills jag hörde henne jaga katten på vägen…. AjajajAJ! Hon blir inte där man sätter henne, om vi säger så.

Komposten grävdes ur och det som gick lades i det tilltänkta
potatislandet. Trodde att min traktor skulle hyras in med plog, men tydligen
kan det strula även för såna som har får, så den kommer nog imorgon och plöjer enskärigt.

Hittade äntligen den försvunna barnskeden…Sonens dagsverke! Och nya bekymmer – var är vårt ”trappsteg” kring bryggan?!…En kalv hittades ledsen och slokörad ute med riktig
ränneskita, så han bogserades in med mamma i ligghallen och tvingades i en shot
med lite energihöjande och saltbalans. Körde ner nu för en stund sedan och
strödde rejält till dem. Kan man roa sig med klockan nio en lördagskväll! Kalven såg piggare ut – öronen rest sig – och kossan var blankare om spenarna, så vi hoppas på det
bästa.Och medan vi gjorde allt detta, sprang någon annan och gifte sig! Jag fick för ett par månader sedan ett sms som klargjorde att tiden med ”Hans” var förbi – hon skulle ha ett nytt efternamn. -Så fasen heller, svarande jag. Då blir det FRU HANS! (Svaret som följde är inte lämpligt att publicera här!) All lycka till dem! Tjoho vad kul!

Det var så många som hade sura miner för att de inte bjöds på vårt bröllop och flera vänner försvann där och då. Det unnar jag ingen annan. (Även om vi snuvas på det datum i september vi varit bjudna till i ett par år…;) Lös det hörr’ni!) Det känns lite galet att det är över tjugo år sedan denna bilden togs på mig och Hans!

Börjar kännas som läge att krypa ner, så jag önskar god
natt!

Familjebad med goda vänner inkluderat. (Farligt att bada – man kan äntligen tappa tanden som dinglat runt i veckor)

En sväng hos di gamle med potatishämtning och lät husråttan smaka… Hon la även två i brorsans stövel innan kassen hann komma undan…Fantastisk helg med gott om familjetid, trädgårdsstädning, penséeplantering och frösådd.

Halvspontant inbjudna gäster i lördagskväll genererade lite städning.

”Så rent att man kan äta på golvet…”

Billetande och bilköp avklarat till drängen och fru.

Ny avelstjur tingad.

Reko-ring på torsdag.

Kontroll av bina – tre levande samhällen.

Tjugo kycklingar att bekanta sig med.

Kalvningar härs och tvärs. Två senaste dagarna utan. En i eftermiddags, två ikväll.

Unge med boll, kalvrep och selensprutan så bar det av längs vägen…

Känslan av otillräcklighet som ständig följeslagare. Precis som illamåendet av trötthet.
Vinglar runt som en zombie. Noll koll på allt känns det som.

Maken iväg igår. Vi iväg idag. Jag iväg imorgon och på
torsdag.

Två förkylda barn varav ett har väldiga problem nattetid med
typ obefintlig sömn som följd. Den ena tog igen det idag (dock inte jag tyvärr, med facit i hand) – somnade vid åtta och väcktes klockan två… Kissen gjorde sällskap i andra vagnen.

Inropad av maken för middag idag tjugo i sex. Hann både äta
och duscha och var bara ett par minuter försenade till föräldramötet klockan
sex.

Hem igen till svägerska/faster som var barnvakt och hoppa i
andra kläder för märkning av dagens kalv nummer två och tre. Tolv kvar om jag
räknat rätt.

Denna kossa har nog de flesta diagnoser som går att få. Hon är totalt onormal enligt alla normer – en ko SKA INTE sitta!

Som jag skrev på Instagram – det är sannerligen inte lugnt
här, men relativt okej.

Hoppas ni har det bra! ”Har du tittat ut?” ringde drängen igår och frågade. ”Gör det annars!”

God natt (hoppas jag innerligt…!)

Dags igen då. Midnattsvandringen visade inga tecken på nåt,
men rundan klockan fem resulterade i en halvdöd, nerkyld kalv. Abrupt uppvak
och denne in i lagården, inlindad i ett gammalt madrasskydd och i mängder av hö
som fanns tillgängligt.

Ett försök med varm mjölk i kalven gav inte heller resultat
och innan det var dags för frukost och väckning av barn hade lilltjuren flyttat
en våning upp. Ännu en äkta hereford som jag hade ekonomisk förhoppning på…

Maken var sen, så han tog dottern med sig till dagis och jag
tog sonen till fritids innan det blev dags för lagård. En kik ute i hagen
visade på en ny kalv, en riktigt piggis som stod och snuttade – sonens kviga
fått en kviga!

På dagen fyra veckor sedan kalvningen drog igång, räknar då inte med de tre hereford som kom i januari. Skönt att det är komprimerat. 47 kalvar på 46 kalvningar, åtta döda. Arton kvar…

Släppte ut det par som jag stängt in då även denna kalv
trodde sig vara en elefantunge och letade spenar mellan kossans framben.
Verkade gå hyfsat nu och eftersom kalven betedde sig som en kalv på grönbete
hade han nog fått i sig. (Har sett honom äta flera gånger under dagen sedan!)
Däremot kalvade en kviga igår, och hon var inte helt snäll. Tur kalven är
extremt efterhängsen, då hon snurrar och sparkas som bara den. Detta nya par
fick inlåsningsplatsen och även där har kalven ätit en omgång, omkullvräkt,
trampad på och flertalet gånger sparkad, studsar han tillbaka till maten som en
hårdspänd fjäder. Får hålla koll på vad som händer när de släpps ut sen. Han
kanske kommer på att det finns snällare kor…

Det bästa vore att kokvigan skärper till sig! Nästan strypt ko så kalven fick lite lön för mödan första gången. Smidigaste vägen till mat…

Fika och sängen.
God natt

Sen sist?! Tja. Nu har det i alla fall hänt; Kombinationen
av tid, ork OCH internet har infallit! Någon har en skruv lös… Det var ett bekvämt sätt att få rena fönster! Tro mig! Tom WWF anser att betesdjuren behövs. Vore det inte lämpligt att vi håller dem friska och på en rimlig nivå då?! Och äter upp överskottet?! …Och så vitt jag vet ligger de där än…

Var ute sent och drog in en pigg kalv i ligghallen i
onsdags. När jag kom ut i torsdags låg han död. Varför? Ringde veterinär om
obduktion, första frågan ”får du i dem tillräckligt med råmjölk?!”
Eh, nä… Jag har aldrig försökt mata en icke-född kalv… Men man kanske bör
tråckla in en sond genom fosterhinnor och sånt inne i kossan, så kalven säkert
har en grundplåt när den väl föds…!? Jäklar vad smart jag måste vara!;P

Fick i alla fall besked ganska fort från labbet att de inte
hann ta hand om kalven före helgen. Dålig planering att dö precis före en
långhelg! Den isolerades i många lager balplast och har hämtats idag, får se om
jag får vad svar jag behöver (eller vill/inte ha).

En lika uppskattad som ovanlig syn. Vi båda i soffan. (Plus katten då!) Sen att den ena sover… Jaja, man kan inte få allt!Kråkan raskar över isen…

Fredagen blev en uppväckning av Navaran och en tur till di
gamle med lillhönans gamla växasäng. Hon har haft den på rummet tills nu och vi
får ju inte färdigt rum/klädkammare inom rimlig tid känns det som. Rummet ja,
sonens nya rum. Vet inte om han får det… Perfekt utsikt över två hagar.
Dagsstatus som detta:

I lördags blev det en sån där nästan-40-mils-trip i
dagsutflykt. Middag för syrrans nye son. Mycket märklig känsla att gå inne i
lagårdstid och veta att Jirka gick runt där ute! Lovade dyrt och heligt
tidigare att inte ens titta ut på morgonen – hade inte haft en chans att lösa
några eventuella problem, men insåg att om jag skulle lämna över allt hade det
blivit en lååång lista att bocka av, och ändå skulle jag ju inte få jämförelsen
med hur det var kvällen innan.

Ännu en bamseherefordtjur.

En runda tog jag. Allt lugnt och stilla. Jirka fick dock i
uppdrag att släppa ut det par jag stängt in kvällen tidigare då jag var osäker
på om kalven ätit. En småilsken ko. Har sagt i tre år att hon ska på slakt. Nu
ska hon det definitivt, även om hon råkat vara hornlös… Fick tag i hennes
kalv i ljumsken och lyckades släpa in. Och tvinga fast bakom en grind så kossan
var tvungen att gå in och kolla läget – smack, Lurad!

Svårt att hämta andan där efter. Hostigt och tungt blev det.
Nästan som när vi var i pulkabacken för många år sedan och orken liksom fick
tvingas fram. Vaknade i och för sig där på natten och hade megahög feber och influensa…
Nu har jag nog bara dålig kondis!

Hur som, vi var iväg och styrde hemåt sent nog för att äta
kvällsmat på vägen. På Mackdonlasch, som lillhönan sa. En provkissning för
samtliga innan hemresan fortsatte och där vände jag mig om och höll på att
sätta nosen i bröstet på en uniformerad polis! Haha, vi såg att bilen kom och
skojade lite med barnen om att de ”kanske tar oss”. Nästan krockat
med en polis. Vilken bedrift på meritlistan! Blåljus satte de på när vi kom ut och de var på väg iväg, en hit hos barnen. ”Jag har inte kräkits nåt!”

Söndagen blev lugn då maken och lillhönan gick till djuren. Jag
och de andra gav oss på att ta loss tyget på stolsdynor och sofflock. Det som
hade behov för ett år sedan, men blev tänkt att väntas med tills byggdammet var
över… Började vara väldigt hög tid nu.
Efter det dumpades den minsta i vagnen, de stora barnen hos drängen och jag och
maken tog en tur på tu man hand. Tja, typ. Nytta med nöje, som det bekant
heter.

Fick dessutom middagen serverad när vi kom tillbaka! Lyx
eller vad?! Kalvarna som ploppat en om dagen tog ledigt den dag vi inte var
hemma och tog ikapp det med tre i söndags. Oddsen att man råkar sätta nappflaskan på en kork i diskstället och det lyckas bli vacuum?!! Krokus, titt i bikuporna och lite matpåfyllning. Och givetvis har musen boat i ena kupan…

Dagen idag har bjudit på fantastiskt vårväder. Heldag ute.
Ett familj som har en stuga framme i byn kom förbi med fiberkontrakt till
mannen och dök in så lämpligt att en kviga lagt sig att kalva på vägkanten. Första
parkett. Stor busekalv också, så gick in och drog ut det sista. Lite hjälp på
traven. Vägning och märkning av den senare.

Lyckligtvis verkar kalvarna inte vara så värst dåliga. Peppa
peppa. Några är lösa i magen men ingen verkar direkt hängig. Än så länge är
fler normala än kassa. Som sagt, peppa, peppa…

Nu ska jag göra något så ovanligt som att kura i soffan och
titta på en film. Kanske, om jag orkar…

Vad har ni andra gjort sedan sist?! Ett gäng kor som undrade varför i hela världen jag sprang ner till sjön!

God natt

Dagen började bra i alla fall! Tog en sväng i kalvhagen till
att börja med och där var allt lugnt. Till och med min halvdöda herefordtjur
stod upp jämte mamma! Fantastiskt! Sen om selenet gjorde nytta eller om det var
dags för levandedag i hans varannandagstatus, det får väl kvitta just nu!
(Ligger säkert på riktigt stendöd imorgon bara för det…)

Längre in i hallen smackade det för fullt och när min strulkalv
vände bort rumpan stod hon dumt med tungspetsen utanför munnen. Bra! Ut med dem. Ääääntligen!
Men med övervakning, givetvis. Och så fick jag passa på att släppa ut
”Geten” som stängt in sig själv med min snedställda grind som
”kalvgömma”… Otroligt att hon ens lyckats pressa sig in där, men
man ska aldrig sluta förvånas över djurs påfund.

En som kommit på ett vinnande koncept. Inte alls glad idag heller när jag körde iväg henne före utfodring.

Ingen kalv hittills idag. Och ingen igår. Tänk om vi ligger av oss?!

En våffelfika hos sömmerskegrannen hann vi också med. Lite
mer plock och iordningsställande inför morgondagens middagsgäster. Till sist en
sen middag för oss och ett otrevligt avslut då sonen inte fick behålla det. Om
han verkligen blivit sjuk eller om det har ett samband med att han tuggat i sig
mer de senaste fyra timmarna mot vad jag får i mig på fyra dygn. Dessutom
merparten en kombination av grädde och socker… Får se, men jag går in i
stabsläge och tvättmaskinen går varm. Beror det inte på överfyllnadsskyddet får det gärna låta bli att kalva ett par dagar till! Och morgondagen blev inställd. Specialtacos. Känns lönlöst att lägga ihop det till henne. Och tro inte att hon skulle gå med på att äta något annat än vad vi förser oss med! Den ganska starka guacamolen var det bästa!

God natt

Välkommen till Skärvhult. Här agerar hjulsparkar vägmärken!
Jag skrev i ett sms till en vän i torsdagskväll på frågan om
det kommit många kalvar; En i tisdags. Väntar minst tre till denna vecka. Plåtniklas skrämde mig i fredags morse genom att stå i fönstret plötsligt. Som tur var var jag relativt påklädd. Om någon blivit av med en vaktel så kan det finnas risk för att jag stulit den. Jag vet bara inte vilken det är i hönshuset…

I fredags morse kom ju då den lilla kvigan som låstes in men
släpptes ut igår då hon äter relativt hyfsat. Hoppas hon hittar de andra
spenarna också bara. Jag anser att det är bättre att låta bli de spenar kalven
inte bryr sig om då det inte, förhoppningsvis, bildas mjölk i dem om inte
råmjölken, den allra första mjölken, försvinner. Juvret är indelat i fyra delar
som är ”oberoende” av varandra – därför kan en spene bli riktigt
dålig men inte de andra tre. Köttisar som inte mjölkar så mycket som en mjölkko
brukar klara det relativt fint. Men… Men…

1680 – det stirrigaste eländet jag har. Är skickad på slakt säkert fyra gånger, men har aldrig blivit anmäld till bilen… Livrädd för allt som innebär instängning. Men när bästa kompisen 1790 låstes in så. Kom ihåg att jag säger det – får jag tvillingar i år är det 1680 som är modern. Sååå tjock och sååå tung och otymplig. Ungefär lika otympligt som att fastna med ena benet över bordets tvärslå. Gick inte att ställa sig upp och inte att få loss benet sittandes… Och hur i hela friden har hon lyckats att kränga flasknappen ut och in?!Lördagsfeeling hos barnen.
Sonen tycker det är superkul med detta. Han har varit
hejarklack i alla kalvtittar och konstaterade att en precis torrslickad kalv är
mjukare än något kramdjur! Därför blev han också extra exalterad när vi på
lördagskvällen tittade till icke-ätar-kalven och saknade en ko. Hans ko! Längst
bort i hörnet av hagen stod hon med en liten (eller inte!) kvigkalv jämte sig. Föste dem tvärs över hela hagen i den knädjupa snön, in i ligghallen där kalven
märktes och sedan skuttade hon ut igen. Och jag vräkte in. Och hon ut. Och in.
Och ut… Efter en tolv femton gånger gav jag upp! Och som tidigare kommentar sa; Jo, det är så skönt och smidigt att inte vara nyförlöst själv när man krabbar med kalvar!

Sällskap fick vi på kvällningen också. Med en halvtimmesvarsel dök skogshuggaren upp. Kanske borde ta på mig något annat än understället, sa jag. – Äh, svarade sonen. Han kommer säkert ändå i huggarbyxor som vanligt, så vad gör det då med era underställ?!

Maken svängde nerom tjurarna när han var på vift igår, och
bedömde att de behövde foder. (De kunde gott rensa häcken tills idag, men det är en
annan historia). Drängen skulle följa med ner men behövde tanka traktorn en skvätt
innan. Jag passade på att öppna ligghallen till strulkvigan när drängen ringde.
”Det står en kviga med många ben här bakom… En brun med horn”. Var
ju helt tvungen att fråga om de satt därbak…

Lite lagom internt så hade vi en episod tidigare i veckan. Kan
försöka återge den. Håll i er:

Går en runda varje morgon nu. Tittar på djuren. Försöker
bedöma om och hur nära kalvning de är. Flytt eller ej. Tittade på en som jag
tyckte kunde vänta lite med flytt – vill ju helst att de kalvar i
”rätt” hage, men inte att de går där och trampar upp i onödan.

Drängen körde balar till foderhäckarna och ropade sedan på
mig om en brun ko med horn kanske snart borde flyttas! – Hur ser hon ut, undrade jag. – Hon är brun! (Har nittio procent
bruna kor med vitt huvud så det är ju lite oprecis beskrivning.) – Rödbrun, brunbrun eller gul?

– Brun. Hon hade horn! –
Jo, jag har hört det, men hade hon helvitt huvud?1703?! – Jag vet inte! Såg
bara baken! – Sitter hornen där?!

Längre kom vi inte innan vi båda bröt ihop. Lite illa om en
heltidsbonde sedan mer än femtio år inte vet var kossans horn sitter… Eller
är demensen ett faktum! Vi tog en tur i traktorn i alla fall men kossan med
horn i rumpan var försvunnen. Möjligen kunde det vara den bruna kossan med
helvitt huvud – med horn på – dvs 1703. Skit samma. Kul har vi för det mesta!

MEN. Tillbaka till kvigan med extra ben igår så hade hon
mycket riktigt nedkommit med en liten tjur. Och om hennes premisser på kalvsjuk
gäller har jag säkert tio kavlar till innan onsdag. Ingen svullnad i baken och
inget som helst juver! Luriga jäklar.

Mannen kom ut sedan vi utfodrat tjurarna och hjälpte till
med bärgning av kalven. Pigg rackare så han sprang över hela gården i princip för egen maskin.

Kalven märkt och i rätt hage. Så säger maken Titta! med en
gest mot vägen. Där kom sonen fullt påklädd. Med lillasystern i vagnen, fullt
påklädd. Då är man nyfiken på kalven alltså! Makalösa unge!

Dags för utfodring i lagården efter det. En snabbt ombyte
och en sväng för hämtning av några biramar. Några var ordet. 145 st hade gubben
skickat iväg för kokning, rengörning och vaxrensning som då återvinns och
kommer tillbaka i vaxkakor att på nytt sätta in i ramarna. Mot betalning
givetvis. Och nej, det är inte bara årets synder. Tyvärr.

Det blev fullt i bilen. Minst sagt. Knökafullt så den sista
lilla packen ramar fick maken ha i knäet. Och när vi ändå ”var på
hållet” hade vi bjudit in oss till min moster och födelsedagsgrisen till
man på kvällsmat. Hade med en nybakt sirapslimpa till sirapslimpekungen. Deg
som fick jäsa över natten, bakade ut dem det första jag gjorde. Maken skickade
in dem i ugnen vid jässlut och skickade ett sms till mig med beräknad färdigtid
så jag fick springa in från djuren och rädda dem sen han åkt.

Ungarna i säng och jag fick snällt skiva upp och paketera
helgens fyra limpor.

Imorse så vaknade jag till lite lagom luddig. Tittade på
klockan 8:28! Vad hände med mitt larm halv sju?! Det hade maken stängt av när
han gick upp…

Fråga inte. Totalt hopplöst att hålla reda på när det ändras femton gånger per dygn… Vad sägs om den lilla inventeraren förresten? Just nu är DVD-skåpet övergivet för badrumsskåpet. Det finns mycket grejor i det. Eller fanns… Nu återfinns de mest konstiga saker på de mest konstiga ställen. Och inte alltid de mest logiska ställena. Sen är det ju farligt med köttdjur. Ilskna mödrar och rädda kalvar…Tanken är en tur till Bokbussen i eftermiddag, om han kör i
det dåliga väglaget. Sen blir det LRF-möte till kvällen. Först nu ska jag ta en tur och titta till den pågående (?) kalvningen.