Låångt kvitto och mycket annat

En av döttrarna är nöjd. Och det är inte den lilla!

En märklig känsla infann sig i fredags. Svägerska/faster
hämtade barnen efter jobbet och sen var det tyst. TYST! Tyst… tyst…

Vad gör man nu?!!

Det som sig bör en barnfri kväll – fondue. Det som inga barn
har ro att sitta med! Dessutom i soffan, dock TV:n av, men lite lagom busigt så där. Sen tidigt i
bingen och njuta av en hostfri natt från bebisens håll (inget vi hörde till oss
i alla fall!)

Barnfritt ja, men inte Selmafritt!Tidig morgon med mat till hönor och vatten till ko och kalv
och sedan iväg till Ullared. Detta som vi känt behov av sedan september började
nu brinna i knutarna, så bara att bita ihop och ta det. Årets fattigaste vecka,
helg före bidrag och lön, och en Jirka inringd för lagårdstjänst så vi kom iväg
så tidigt som möjligt.

Halva varuhuset gick bra, klockan var ungefär ett då, och
det hade fyllt på med folk. Förstår nästan de som hyr stuga där. Gå över halva
på kvällen och den andra halvan tidigt på morgonen för att sedan åka hem. Man
(jag) är oerhört less efter några timmar så där, så hela den planerade rundan
kring heminredning, textil och kök fick stryka på foten.

Heldag ändå blev det. En runda i butikerna runt omkring gav
familjen en ny DVD-spelare, maken arbetskängor och jag fick ett par såna där braiga
hörselskydd med bluetooth och mikrofon som jag suktat efter i flera år.Allvarligt! Vad var det jag hittade på Lantmännen?! Min 40-sko ser ju ut som en bebisdoja! Och vi övervägde att köpa en tröja med denna text till jaktledaren norrut, då hans jämthund var väldigt billig under jakten för ett tag sedan. Tillika namne med mitt katt…

Hemma och hivade ut sakerna ur bilen, iväg igen för
kvällsmat och hämtning av barn varav två med feber. Hem igen och tömma bilen på sovande ungar, sedan plocka igenom och sortera upp inköpen. Har ju en
del födelsedagar förestående och en del grejor till just detta.

Söndagen blev också en skum dag. Började med att vi hittade
en efterbörd. Hmm… var finns kalven?! Femton turer i hagen och lika många runt
om utan ett enda spår så var det bara att utesluta att den smutsiga efterbörden
kom ifrån kossan som har kalvat (för snart två veckor sedan). Däremot gick den andra och var lite kalvsjuk,
så flertalet tittar på henne under kvällen innan det var läggdags.

I morgonens ljusning tog jag en promenad ut för att kolla
läget och hittade där kossan med en färsk, dödfödd kalv bakom sig.

Det är då man börjar ”anklaga” sig och analysera.
– Borde jag satt klockan och kollat under natten? – Skulle man gått in och känt
efter före läggning om allt verkade ok? … Och så vidare. När jag vände runt
kalven hängde dock ett stort knyte tarmar utanför kroppen genom naveln, så
sannolikheten att kalven levt oavsett är väl inte jättehög… Trist i alla
fall, men det är ju tyvärr sånt som händer. Har man djur händer alltid något,
men förhoppningsvis är strulprocenten inte så värst hög om/när man slår ut det.
Men det går i skov, precis som de flesta kroniska sjukdomar.

Men tillbaka till söndagens helt fantastiska vinterdag! Efter
visning och provning av kläder (sonen kan prova en annan gång, dottern skulle
prova allt för att sedan slänga sig om halsen och utropa ”Jag är såååå
glad! Så fiiiint det var!” Olika på pojkar och flickor?! Inte alls, vi
behandlar dem rätt lika…) så blev det utedag.

Tillbyggnadsjordhögen har medvetet lämnats kvar i höstas – plötsligt hade vi en ”naturlig” backe på gården, dock är den inte helt klättervänlig!
Korvgrillning, pulkapremiär för den lilla. Sparkåkning på
vägen och vita foder kring sovrumsfönstret. En bättre söndag. Sen gick solen ner och
vips drog dimman in med sin råhet.”Du måste komma och hjälpa! Han har fastnat med rumpan jättehårt!”