En ung bondes vardag

Flera gånger som tvättmaskinen inte verkat funka ordentligt. Börjar misstänka varför…

Efter flera dagars vila känns bäckenet betydligt bättre!
Förhoppningsvis inte för att det dragits tillbaka i det dåliga läget, utan för
att jag fått ordning på spänningarna med spikmatta, Voltaren, vetevärmare,
stretch och sitta/ligga på tennisboll. Och tur är väl det:

I fredags samlade vi ihop oss i vettig tid och åkte på bad,
hela familjen. Sedvanlig middag på det och sedan hem med trötta barn och
föräldrar.

Men knappt man vågar visa upp sonen…

Tidigare på eftermiddagen sa jag till maken att jag hade en
väldig lust att bjuda bort oss, bara för att komma hemifrån. Tex till
gymnasiekamraten då det är väldigt länge sedan vi var hos dem. Typ ”Vi
kommer på middag imorgon, se till att vara hemma och fixa lite att äta…!” Men det kändes samtidigt inte helt lockande då
vi skulle ha barnkalas tidigare på lördagen. Det tar på krafterna.

Lite komiskt att det, strax efter kl 21 på fredagskvällen kom:
”Go kväll. Jag vet att det är med kort varsel men har ni något för er
imorgon eftermiddag/kväll? Eller har ni lust att komma till oss? Kram” –
från gymnasiekamraten. Det var helt enkelt meningen! Tjoho! Andras leksaker!

Så lördag:

Barnkalas för lillhönan under två förmiddagstimmar. Direkt byte
till sonen för två timmar eftermiddag. Gick jättebra och ingen konstigt någonstans,
sen ett par av de små tinat upp.

Lite tidigare lagård och sedan iväg till vännerna. Provskjutning!

I söndags blev det Vasalopp för hela slanten! Nästan i alla
fall.

Lillhönan tog med sig pappa till lagården (igen) så då fick
jag lyxa söndag; Baka lite frukostfrallor! Föga oväntat försvann flickan till
drängen och den minsta i vagnen, så vi andra tre busade med frukost framför
TV:n och faktiskt några godisbitar efter det. Slumrade intill maken i soffan
och sonen satt uppkrupen vid fötterna. ”Jag har nästan sett hela
Vasaloppet!” och var så stolt över att han kunde lokalisera prickarna på
”kartan” i förhållande till de som intervjuades.

Jag gjorde en omgång frallor till senare under dagen – knapp
färdigjästa och i frysen för att kunna nyttjas som bake-off vid tillfälle. En
tur i lagården för min del sedan följt av skridskor med sonen. Maken åkte där
iväg på älgmöte igen. Ko-socialisering också!
Snöskyffel, skridskor och barnvagn var en skum kombo att gå hem med…

Idag har varit årets tråkigaste. Åtminstone gick jag in för
det. EU-ansökan. Och tydligen studiedag för sonen! Surprise! (Nästan) Han
följde med ut i lagården, men bröt nästan ihop av allergi trots medicinering,
så han försvann ut och inväntade traktorn.

Alla vill ha vår! Inte jag! Titta så hårt och fint det är kring foderhäcken! Vill absolut inte ha töväder och regn!! Vi utfodrar även hararna för att de ska hålla sig på min sida!
Tre kor kördes över till kalvhagen – startskottet har gått
så nu kan det börja hända grejer. Dessa tre kändes mer på g än de flesta andra, men det lär komma överraskningar!

Frukost och sedan in till stan. Där måste man visst betala
för att parkera!! Vilken chock;) Men mer chock att det var en gammal automat
med endast mynt! Tur det inte var så dyrt, som synes:

Men EU-ansökan gick nästan misstänkt smärtfritt. Har aldrig
kommit undan med mindre än drygt två timmar och idag var det över på 1,20!
Mysko… Mysko… Jag erkänner att jag har lite svårt att läsa och även formulera mig ibland, men detta får jag inte ihop!

Hem för middag och sedan träning med vikarie. Ett riktigt
roligt, lekfullt pass. Men ett sånt som kan vara riktigt djävulskt i musklerna
imorgon, fast det inte känns nu.

Tror inte det är mycket mer inplanerat i veckan, men det kan
ändra sig. Har inte hört något, så lär bli riktigt snopen om det skulle stå en
vilsen fjortonåring på gården imorgon…

”Trollet är far till alla barnen” sa han för några veckor sedan. Tydligen låg det mer sanning i det än jag visste! Undra på att vi har trollungar när jag uppenbart är gift med ett………:God natt

Ännu en härlig dag igår. Lyckades efter många om och men att
få upp Lillhönan på skridskor. Och vilken skillnad sen! Från att för ett par
dagar sedan inte klara av att stå på dem till att faktiskt kunna dras runt lite
på isen. Det kan man kalla att ”vila sig i form”!

En promenad med henne på snowracer också så fick sonen
egentid med pappa på isen. (Och jag kunde smita! Jisses vilken Bambi man är! –
Och livrädd för att ramla! Jag har inte vilat mig i form under de sexton år jag
hållit mig från isen…!)

Sonen drog till med en riktig praktvurpa i alla fall och
stoltserar med en smått blåskrapad kind.

Tidig eftermiddag för middag hos sömmerskegrannen. Ungarna
hittade ett spel där så jag körde en rond med dem innan vi gick hem. Askade ur
spisarna och hann precis ta det allra värsta i vardagsrummet med dammsugaren
innan ytterdörren öppnades och en vän kom på fika och firande av barnen.

Lite får jag allt skämmas, för har inte satt foten i
lagården på hela helgen! Skum känsla. Kluven känsla…

Idag är vi dock back on track! Sonen i skolan och jag ut. Fruset
vatten både här och där innebär merjobb, men inget som inte går att lösa. Vinden
har däremot varit väldigt kall att jobba ute i! En Sven. En Party. En Rudolf. Och en isbrytare långt där nere!

Selma höll på att krypa i krukan. Solen var ju ”bara” där – kattplatsen i fönstret låg som synes i skugga.

Kom även iväg på träning idag. Känns att det är mååånga
veckor sedan jag körde detta passet. Känns säkerligen imorgon också.

Gällande rubriken – Vi håller inte på med varken gisslantagning
eller flyktigsmuggling! Lillhönan har haft väldigt svårt för ”R”.
(Fördel med Småland då det krävs väldigt lite ”r” i vardagstalet!) Men
sent i höstas lärde hon sig uttala denna knepiga bokstav. Och det med råge.
Allt skårrrrrrrrrarrrrrrr på rrrrr nu! Det mesta funkar bra för henne, men
vissa betoningar är värre. Som idag när hon klargjorde för pappa att han får
åka till föräldragården och måla ribborna till vårt hus. ”Så de turkar i
källaren!” Någon som vågar sig på en gissning på den lillas räckvidd?!:) Och när till och med katten tycker det räcker med min läsdistraktion. Eller önskade hon uppmärksamhet. Eller så tyckte hon att det var dags för mig att ta kontroll på blodtryck och andhämtning igen! En ganska vanlig syn under våra kvällar! Man behöver inga betalkanaler om burken ändå bara ska på och dosan hamna på magen!

Avslutningsvis: Har någon en gnutta dödsångest – läs inte
Lars Keplers ”Playground”. Man får TOTAL dödsångest då. Fy fa-an vad
otrevlig den är. Måtte det bara vara uppdiktat!…

En surdeg är satt till morgondagen. Dags för fika och
sängen.

Åh förresten! Jag tänkte be eventuella Brukssamhälle-läsare om hjälp! Jag har bekymmer!; Har på ryktes vägar hört att jag har ett gäng Highland Cattle i hjorthägnet, så om någon ser dessa djur – ring mig. Jag hade ingen aning om att de ens fanns!

Lagårdsfläkten håller värmen. På vissa ställen! 172 var lite frostig och en ny stångskada stärkte beslutet att hornen ska bort!!

Fick sista spannmålen från säljaren igår. Nu behöver jag
inte betala hyllplats hos honom mer. Ett halvt lass, så det gick fort att få
in. Däremot dammade det något djävulskt. Tyckte han fick göra avdrag för de ton
som dammade över gården. Och ner i mina lungor. När det är så extremt hjälper
knappt munskydd. Förstår varför diagnosen dammlunga var vanligt på lantbrukare
förr! Idag har jag gruffat färdigt i alla fall.Där står de och har det bra. Tänk på mig! Behövs varken maskara eller puder här inte! ”Help yourself?!”

Lagom att kärran var tömd så var det kvickt in och tvätta
(!) av mig (”Hur smutsig ÄR du?!” frågade lillhönan förundrat) och
ner till samhället och BVC. Fyraårskollen – tredje gången gillt. Arton kilo och
hundrafem centimeter lång. Lite skumt med höger öra (förkyld fortfarande får vi
hoppas) och vänster öga verkade hon inte se ordentligt med, så en ny koll om en
månad innan det går till högre instans. Håll tummarna.

Den lilla skruttan fick sina vaccinationer också. En i varje
lår och tack och lov verkar hon opåverkad än så länge!

Hem för lunch (och Jo, mamma, man kan visst äta lunch kvart
i tre. Med frukost klockan elva så…) sen tillbaka till lagården.

Min hatt den har tre kanter…
Det sista jag gjorde innan jag kröp ner igår var att sätta
in en plåt med surdegsfrallor på nattjäsning i kylskåpet, sen sov jag som en
död. Tydligen har den minsta krävt nappen (och fått den) och lillhönan tassat
runt.

Imorse tassade istället mannen upp, startade ugnen och gick
ut till lagården. Till mig kom stora flickan med en Bamsetidning som vi plöjde
igenom samtidigt som vi löste ett gäng världsproblem. Diskussionen fick ett
abrupt slut när den lilla började illvråla och satt fast med fingrarna i
diskmaskinsluckan. Vad skulle de där och göra?!

Långfrukost och utgång för samtliga i solskenet. Sonen tog
en tur skridskor på gödselplattan sedan pappan skottat av en gång till. Jag
jagade ut samtliga hönor i hönsgården och startade upp städning av hönshus. Behov
sedan ett bra tag. Hjälp vad många de var!

Låg aktivitet, tack och lov! Solen värmer inte mer än ingången så då fryser de ihjäl på studs…

Korvgrillning till lunch med nybakta korvbröd (varför kan
man inte vara normalt funtad och åka till affären för de där bröden som glömts
vid flera veckors handlingar, istället för att ställa sig och baka…?!)

(Har lyckats få med tungan på bägge:))

När solen började smyga mot väster blev det lite ruggigt så
jag och barn styrde nosen inåt. Ny deg. Revansch på korvbröd, premiär på
hamburgerbröd och så en omgång rostebröd när det ändå var igång. Ja, och så en
pizzadeg till kvällsmaten. (”Men då mååååste du göra pizzasallad också
mamma. Vi får kolla så att kålen är fin fortfarande!” – lillhönan). Äkta håm-mäjd skorpmjöl!

Paketering av samtliga bröd nu sen barnen var i säng. Skärmaskinen
fram för de bröd jag snodde ihop igårkväll (nej, jag gör inte mycket annat!) och
dagens då. Försiktiga skåror i korvbröden och delning av hamburgerbröd – som
inte alls låg still för det ”perfekta” snittet. Nästan så jag blev
sugen på att balansera bullarna i handen, men förflyttades till Trelleborg på
en millisekund;

Jag, 14-15 år. Nyinköpta frukostfrallor från kvartersbutiken
(det enda jag saknar med stan!). Skar en bulle (för det heter det i Skåne. Det
är frukostbullar och ostbullar!) Hör mig själv säga Aj! – Står du och skär dig?! frågar Mor. – Japp,
svarar jag. Lägger ner kniven på bänken. Lägger ner bullen jämte och tittar på
min vänstra tumme. Tänker ”jäklar vilket fint snitt! Det ser ju precis ut
som i skolboken med hudens uppbyggnad. Där är läderhuden, där kommer ett par söta
små kapillärer och … Nu?! Nu BLÖDER DET!”

Kvickt in på toan och en helt uppstissad morsa halvskriker om
att jag kommer svimma och måste lägga mig ner och vi måste till akuten och sy
och jag kommer nog att svimma och jag har nog skurit av ledbandet… Och jag kommer nog svimma!

Jag stod på mig så fick dubbla plåster, några varv
kirurgtejp och högläge till frukosten. Tummen sitter kvar och funkar även idag.
Men, nej. Jag nöjde mig med det icke-perfekta-snittet i hamburgerbröden. Det
tog emot även denna gång att nyttja näven som skärbräda! Jag har inte lyckats en gång sedan dess!

Maken har satt upp knutabrädorna idag! Just nu är han uppe
och målar överliggarna till fönstren. Det rör sig, sakta men säkert.

Själv har jag räddat uppvispat-ägg-kakan/kvällskakan ur
ugnen och ska ge mig i kast med berget tvätt som jag hittade. Bob har förbarmat
sig över köksgolvet efter dagens bravader och själv känner jag att något
faktiskt blivit gjort. Även idag! (Jag tror jag måste försöka bli mindre självkritisk…!)Tummeltvätten har en tendens att fastna i korgar… Hängtvätten plockas undan allt eftersom men detta som ska sorteras verkar göras ”sen”…

So long!

Vilka dagar vi haft! Kallt, klart och solsken tidvis. Vill
till att njuta lite mellan varven! Utslängd i -12 grader

En liten bit kvar men det känns rätt bra!Hatten av!

Igår startade nästa födelsedagsrace. Sömmerskegrannen
fyllde, så tårta där inne på eftermiddagen. Men först möttes sonen upp och vi
njöt ihop av vädret.

Barnen på Onsdagsträff och jag tog en sväng till Mormor och
Morfar för ägglämning och potatishämtning. Synd fru Tant inte sagt att hon var
på symöte i kyrkbyn, för då kunde hon ju tagit med dit. Men en bra stund på tu
man hand med Morfar och många samtalsämnen att lufta. Direkt hem till sängen
sedan.

Idag då, så är det ett år sedan den minsta såg dagens ljus
mitt på förmiddagen efter drygt tre timmars aktivt förlossningsarbete, med ett evighetslångt krystskede – elva minuter. Men andra flickan gick det på fyra! Ett år.
Ingen mening i att fundera mer på vilket som är värst; att den förstfödda fyllt
sju eller den minsta ett. Det är så det är!(Ungefär samtidigt drog kalvningssäsongen igång förra året, men blev sinkade vid tjursläppet i våras – av någon anledning – och ligger nu ett par veckor senare. Och för två år sedan vid denna tiden satt maken och hans syster och vakade vid moderns bädd…)

Födelsedagen startades med att krångla för pappa – en
rymning från pottan med innehåll både i pyjamas, på golv och skåp. Fattar inte
varför han blev stressad – jag hade en jättelugn stund tillbaka i sängen och
scrollade nyheter. Varför piper han med att få det att klaffa med ETT barn?! Jag
brukar rodda tre!

Specialare till den lilla. Hon har aldrig fått i sig något så fort med så lite kladd tidigare:D

Sedan tårtan var gjord, huset avstädat och middag förberedd
tog vi en ny solskenspromenad och mötte sonen. En pojk som ville bli begravd i
snö (men inte i ansiktet, mamma) och en liten som släpptes ner från vagnen och
lekte bulldozer i snön. Jag tänkte mig kanske att hon kunde lalla lite på
plogad väg, men hon rök i mesta möjliga! Och kul var det. Första gången hennes
overall hänger över vedspisen och pyser.

”Jag fick upp armen!”Gårdsfolket kom in på middag och tårta, mannen stack på UV
och barnen skickades genom duschen före nattning.

Lite skepsis gentemot paketen… Syskonen var däremot inte nödbedda på att ställa upp med öppnandet!
Snart nattning för min del också! Men skönt med såna här dagar då jag själv står och stampar i tvivlens träsk. Vad vill jag/inte. Ska man satsa eller lägga av? Minska och ta en timanställning nånstans? Mellan varven är det väldigt lockande med en låda i ett område där det största bekymret är hur ofta grannen klipper gräset. Risken är väl att det blir enformigt i längden också?!
Mitt största problem just nu tror jag är att det finns mycket att göra. Men mest av sådant som vore bra om det blev gjort. Det är inget tvång. Alltså är det lättare att trippa ner och drälla runt istället för att göra nytta. Det som vore bra om det gjordes blir lite mer och man vet inte var att börja. Lättare att fly in i en uppdiktad värld mellan raderna i boken. För lite tvång, för lite rutiner. Ändå vet man hur j*a gött det är när alla dessa ”otvungna” projekt är avbockade. Ekorrhjul. Hamsterhjul.
Fick höra i morse av en ”okänd” kvinna att jag ”behöver en kram”. Det var tufft faktiskt. Det var inte långt till tårarna i den omtanken (för min del) så det var till att försöka avstyra det hela, samla sig och rulla hemåt. Det ligger mycket under ytan och skvalpar…

Katten har fått både basker och halsdukDet går inte längre att ha kängor på gräsmattan – de räcker inte tillKanske man skulle be om en bedövningspil i rumpan o en transponder för att kartlägga rörelsemönstret: Men det är rätt givet i snön nu! Man har sina stigarGod natt

Feberfria barn igår morse! Tjohoooo! (Glädjen blev dock
kortvarig) Fint väder var det också så efter lagård, traktorskruvande då
tallriken var på väg att lämna fälgen (!) och en väldigt sen frukost (nästan
elva) så blev det utgång för samtliga. Lite sol på snoken och lite bus i snön
gjorde gott för själen, men sen blev det in och vila igen. Kvällens temp på
barnen låg återigen långt över det tillåtna.Det var knöligt i skon med en magnet istoppad… Och passar man sig inte så kan man få sig ett ras i nacken helt plötsligt.Maken hade åkt iväg på UV och medan maten stod på spisen
skickade jag ungarna i duschen. De stora i alla fall. Den lilla tyckte jag
kunde vänta tills efter maten men det tyckte inte hon. En halvt söndertryckt duschdörr
och en tvärilsken unge senare så fick hon hamna inne hos brorsan. Och en
ensamdusch sen EFTER maten. Hon har ingen som helst respekt för sånt – kladd upp till armbågarna och potatismos i håret som grand finale. När de
väl var i säng sen så kröp Selma intill – hon som varit hos grannen en vecka
eller nåt och nu har mycket gos att ta igen.

Idag har kroppen strejkat rejält. Totalt utmattad känsla. Nedre delen av ryggen har värkt så det varit svårt att gå. Knän och handleder
har inte heller samarbetat. Väntar bara på att barnen ska ha delat med sig av
bacillerna så den småtäta näsan får sällskap med den ömma kroppen och det
dunkande huvudet.

Lillhönan vaknade med massa feber idag igen, så har försökt
hålla henne nerbäddad. Den nya bvc-tiden på förmiddagen fick avbokas för ännu en ny
och även lillfisens sprutor flyttades fram en vecka.

Själv bäddade jag ner mig i soffan med sonen framför film och har sedan
förflyttat mig till sängen för en stunds sovning, följt av en halv bok som till
sist tog slut och ett koppel ungar som sällskap som slutade med familjemys som
slutade med Selmamys när ungarna försvann och maken började med middagen.

Maken som dessutom halmade upp ena ligghallen åt mig och
sedan slängde till djuren i lagården när han ändå var ute och påklädd. Tror tjejerna gillar sin mineralspann! Och pojkarna ställde upp sig.

Huuuur tar man på trosorna?!En del har Facebook som påminner om årsdagar. Själv skriver
jag tioårsdagbok. I dessa dagar för ett år sedan sprang jag ikapp och avlusade
femtiofem kor ute bland lerkokor, is och i femton centimeter snö. Det är ett
under att den lilla föddes en vecka senare, ”bara” en månad för
tidigt!

Trevlig helg

Äta själv ger mycket på golvet. Tur man kan leja ut det till dammsugaren.Lördagens storkalas kom, såg och försvann. Puh!

Första stordukningen i köket. Sexton personer gick in utan
vidare trängsel. Fantastiskt! Middag och tårta och Momo och B på kvällsmat
efter det.

När huset blev lugnt kröp sonen upp i soffan med tjockaste
pläden om sig och frös. Feber. Och där är vi än!

Söndagen var lillhönans födelsedag. Hon inledde
middagsbeställningen med ”köttbullar, morötter, brocc-li och stuvade
makaroner. Då e de FEST!”

Drängen och fru bjöds in på tårta så hon skulle få något firande
på ”sin” dag – att alla var på plats dagen innan räknas ju inte i hennes värld. Och
vi resonerade att de redan skulle fått smittan av feber som nu båda stora
barnen besatt.

Nej, maken har fel. Detta är ingen Cloettaburk. Det är en vällingburk. Har alltid varit (åtminstone för 25-30 år sedan) och kommer alltid vara, även om den varit O’boy-burk i betydligt fler år! Nu är den återförenad med välling! (Med eller utan flaska…!)

Igår var en fyraårskontroll på BVC inbokad – det gick bet. Under
eftermiddagen skulle det vara Bokbuss, men även där kom bud om sjukdom så ingen buss
skulle komma. Lika bra det när det på tidig eftermiddag satte i att snöa
riktigt ordentligt i kombination med en hel del vind. Det blev popcorn och film
istället. Maken hade ryckt in på jobb då en annan åkt på semester.

Idag vaknade sonen lite piggare, nääästan feberfri (med en
god portion tänjning på gränserna). Lillhönan låg en grad högre och betydligt
hängigare.

Den lilla vaknade strax efter åtta – samtidigt som jag
skulle gå ut, så ett snabbt blöjbyte och en flaska välling i soffan så fick hon
klara sig en stund med syskonen. Dubbel plast eller is?! Sen börjar jag bli liiite smått nervös över brunnen. Det myckna regnandet i tidiga vintern fyllde bra. Men det går förhoppningsvis fortare till våren än det går att fylla upp de sista kubiken…!

Efter frukosten fick sonen brått ut när jag förkunnade
kramsnö. Lek i det är alltid kul. Ett par rundor till har han varit ute och
fick drängen till att skyffla upp en snöhög så han kunde gräva ut en igloo, men
det blir nog en annan dag i den hårdpackade massan. Men lite luft och en tendens till sol fick vi i alla fall!

En ettårskontroll blev det för den lilla, som inte hämtar
saker på kommando, pekar ut lampor och syskon när man ber henne. Så lite
efterbliven är hon allt. Inte ens vinka kan hon ju, två månader efter
schablonen så hon är nog ett hopplöst fall. (Tur att syrran får någon dag extra
så hon kan öva på huvudfoting, det har vi aldrig sett hos henne!) Men vi gillar
ungarna ändå! Tro’t eller ej.

Långa armar, god vilja. Lång räckvidd…
Kvällstempen var inte okej. 38,7 på sonen och 39,9 på
lillhönan. Tror de kan glömma allt vad dagis och fritids heter denna vecka. Om
den minsta klarar sig är det väl ett smärre under – hon fick inga sprutor idag
i risk för krock och jättereaktion på allt. Själv hoppas jag att den totala
trötthet jag känt i kroppen idag bara beror på den mördande träningsvärken
efter gårdagens tabatapass. Men det ger sig väl.

Krya på andra sjuklingar där ute!

Prosit.

Han har växt i sin vikt lite, pajken! Så klart måste Snobben vara med och öppna paket!
Medan födelsegrisen var i skolan satsade vi andra på lite
städning. En storomgång i sovrummet följdes av en halvstor omgång i
vardagsrummet. Soffan fick sig en behandling – en skinnsoffa kräver ju lite
kärlek ibland. Något vi är alldeles för dåliga på med tanke på vad den kostade.
Men SÅÅÅ mycket värd med tanke på hur lätt den är att torka av efter små
bebisolyckor, när maken lutar sig tillbaka med kaffekoppen och somnar ifrån
den, och med tanke på hur mycket katthår som INTE fastnar i den!

Den stora mattan slängdes ut i snön och borstades runt. Den
lilla fisen hittade min dammbytta medan jag grejade i köket vilket ledde till
att hon hade en skitkul stund sittandes i en stor vattenpöl och kastade runt
trasan, och en ännu större del av golvet är numera vältorkad! Är mamma dum, får
mamma lida! Smått fuktig unge på vift. Och strumpbyxor är både ganska fult och opraktiskt – de sitter aldrig uppe – men dessa har jag verkligen kärat ner mig i!

Vem har satt en dammsugare mitt där hon ska krypa?!

Gården kom in på middag och tårta. Sonen snöade in på sitt
nya lego men inte tillräckligt för att skippa Onsdax som drog igång.

Slö idag. Hade en körare i skallen igår igen. Satte sig på
öronen denna gång följt av lite dans i vänsterögat – man måste tydligen vidga
sina vyer, men jag gillar det inte!

Maken har hållit låg profil i snart två veckor. En
förkylning har som vanligt satt sig på andningen på honom med järnklor och inte
ger det vika. Som vanligt… Undrar om han gett gener till lillskrutten med som hostar som en dåre varenda natt nästan och gjort sen nyår…Hivat in en pall värpfoder idag. Det som damp ner på gården och förpassades till ladan i väntan på åtgång. Smidigt när man kan ha det på frontlastaren och höja efterhand. Inga lyft eller ryck, bara kasa säck efter säck ner i famnen och slänga in. (Och jag veet att jag kommit snett i pallen, men det bjuder jag på. Är på rätt bra humör och har åttio surdegsbullar på jäsning över natten!;)

Imorgon ska den lilla ungen till tandläkaren en sväng och
får väl då även passa på att handla inför helgens firande.

Fick en kommentar om den frusna tillvaron. Visst är det
smidigare om allt är följsamt, men det är det väl aldrig på detta stället, var
jag på väg att skriva, men det låter ju extremt pessimistiskt även för mig! (Och
då är det illa!) Men för ett antal veckor sedan lovade jag, mer eller mindre
högt, att inte klaga på fruset vatten i år. Och om de uppvärmda vattenledningarna
fryser är det annat som frusit tidigare! Fruset innebär visserligen problem och
tidsåtgång, men också att det är torrt ute. I synnerhet ett sånt här år när
hela årsnederbörden kom på ett par månader och allting flyter.

Hjälp med djurvattning.

Det är inte kul att vara bonde när man gör allt man kan och
djuren ändå står med lera till magen. När man halmar upp allt man har (och
inget finns att få tag på…) och det ändå flyter. När man klär på sig på
morgonen och ångesten griper tag i en för att man inte vet om man hittar en ko
dränkt i lera eller nåt liknande.

Så jo, visst är det bökigt när det fryser men det är också
det bästa som kan hända. Måtte det bara hålla sig kallt nu! Alla mår bättre av det. Korna fysiskt, jag psyksikt.

Hur många hereford ser ni?! #förbannadedjur

En av döttrarna är nöjd. Och det är inte den lilla!

En märklig känsla infann sig i fredags. Svägerska/faster
hämtade barnen efter jobbet och sen var det tyst. TYST! Tyst… tyst…

Vad gör man nu?!!

Det som sig bör en barnfri kväll – fondue. Det som inga barn
har ro att sitta med! Dessutom i soffan, dock TV:n av, men lite lagom busigt så där. Sen tidigt i
bingen och njuta av en hostfri natt från bebisens håll (inget vi hörde till oss
i alla fall!)

Barnfritt ja, men inte Selmafritt!Tidig morgon med mat till hönor och vatten till ko och kalv
och sedan iväg till Ullared. Detta som vi känt behov av sedan september började
nu brinna i knutarna, så bara att bita ihop och ta det. Årets fattigaste vecka,
helg före bidrag och lön, och en Jirka inringd för lagårdstjänst så vi kom iväg
så tidigt som möjligt.

Halva varuhuset gick bra, klockan var ungefär ett då, och
det hade fyllt på med folk. Förstår nästan de som hyr stuga där. Gå över halva
på kvällen och den andra halvan tidigt på morgonen för att sedan åka hem. Man
(jag) är oerhört less efter några timmar så där, så hela den planerade rundan
kring heminredning, textil och kök fick stryka på foten.

Heldag ändå blev det. En runda i butikerna runt omkring gav
familjen en ny DVD-spelare, maken arbetskängor och jag fick ett par såna där braiga
hörselskydd med bluetooth och mikrofon som jag suktat efter i flera år.Allvarligt! Vad var det jag hittade på Lantmännen?! Min 40-sko ser ju ut som en bebisdoja! Och vi övervägde att köpa en tröja med denna text till jaktledaren norrut, då hans jämthund var väldigt billig under jakten för ett tag sedan. Tillika namne med mitt katt…

Hemma och hivade ut sakerna ur bilen, iväg igen för
kvällsmat och hämtning av barn varav två med feber. Hem igen och tömma bilen på sovande ungar, sedan plocka igenom och sortera upp inköpen. Har ju en
del födelsedagar förestående och en del grejor till just detta.

Söndagen blev också en skum dag. Började med att vi hittade
en efterbörd. Hmm… var finns kalven?! Femton turer i hagen och lika många runt
om utan ett enda spår så var det bara att utesluta att den smutsiga efterbörden
kom ifrån kossan som har kalvat (för snart två veckor sedan). Däremot gick den andra och var lite kalvsjuk,
så flertalet tittar på henne under kvällen innan det var läggdags.

I morgonens ljusning tog jag en promenad ut för att kolla
läget och hittade där kossan med en färsk, dödfödd kalv bakom sig.

Det är då man börjar ”anklaga” sig och analysera.
– Borde jag satt klockan och kollat under natten? – Skulle man gått in och känt
efter före läggning om allt verkade ok? … Och så vidare. När jag vände runt
kalven hängde dock ett stort knyte tarmar utanför kroppen genom naveln, så
sannolikheten att kalven levt oavsett är väl inte jättehög… Trist i alla
fall, men det är ju tyvärr sånt som händer. Har man djur händer alltid något,
men förhoppningsvis är strulprocenten inte så värst hög om/när man slår ut det.
Men det går i skov, precis som de flesta kroniska sjukdomar.

Men tillbaka till söndagens helt fantastiska vinterdag! Efter
visning och provning av kläder (sonen kan prova en annan gång, dottern skulle
prova allt för att sedan slänga sig om halsen och utropa ”Jag är såååå
glad! Så fiiiint det var!” Olika på pojkar och flickor?! Inte alls, vi
behandlar dem rätt lika…) så blev det utedag.

Tillbyggnadsjordhögen har medvetet lämnats kvar i höstas – plötsligt hade vi en ”naturlig” backe på gården, dock är den inte helt klättervänlig!
Korvgrillning, pulkapremiär för den lilla. Sparkåkning på
vägen och vita foder kring sovrumsfönstret. En bättre söndag. Sen gick solen ner och
vips drog dimman in med sin råhet.”Du måste komma och hjälpa! Han har fastnat med rumpan jättehårt!”

Dag för kvällsfika för mig nu, sen en dusch efter kvällens
träning.

Ha nu en go vecka!

Gåstol! Sen har jag nåt minne av att ha hört talats om ”kassako” (även om jag inte är helt på det klara) men, Kassakatt?!

God natt