En ung bondes vardag

Finns visst många sätt att lägga ägg på…!Efter förra sommaren blir man lika chockad som bubblande glad över att det finns vatten i bäcken till korna! Tänk vad mycket arbete och i synnerhet tid man sparar på rinnande skogsvatten!– Har du några djur till mig?
– Hej Morfar. Självklart har jag djur. Du ska få fyra slaktkor med kalvar. Kanske i mesta laget, men ni har bete så länge ni har, så får vi ta ställning till det då.
(Jaha, ännu en ko som placerat sig på listan… Fem plus fem hos Morfar är inte ens att tänka på…)
-Jo, eh, Hej Morfar. Jag har gjort om planeringen lite, för tio djur hos er blir väl häftigt, och fyra småkvigor i hela campingbyn kommer aldrig räcka till! Så jag byter plats och du får fyra ettåringar istället.
(Fast egentligen har jag väldigt trångt i boxarna hos tjurarna. Jag hade ju egentligen verkligen behövt lätta på trycket för att slippa en liten ”pelle-tjur” som aldrig riktigt kommer åt maten…)
– Hej Morfar! Nu kommer jag med djur till dig. Jag gjorde om lite till, så du får fem tjurar!
Jag gick för att leta reda på djuren, och de gick för att leta reda på mig. Precis djur i min smak som kommer mig till mötes sen vi lokaliserat varandra! Och Party fick snabbt en beundrarliga!
Lördagskvällar kan man tillbringa på olika sätt. Jag campade med röjsågen en stund. Har stor trädgård och stor lagårdsplan… Men länge velade jag för om bina krupit ner och lagt sig. Våga eller inte våga!? Till sist våga, kom framför första kupan, och bensinen tog slut! Då klockan var kvart i elva på kvällen såg jag det som ett tecken på att ta just kvällen.Efter röstning till EU-valet blev det välbehövlig årlig städning av grovfarstun. Behöver jag nämna hur väldigt mycket trevligare det är att gå in där nu?
Ja, och så hade barnen tutat i grannarna på gården att det skulle vara invigning av de ”nya” rummen, så för att få en anledning till att äntligen få visa upp sina rum, hade de tre barnen bjudit in dem. Men, de fick själva fixa tårta och bjuda oss på! Och vid ”avfärd” passade sonen på att prova drängens ytterkläder. Nog för att pajken är stor för sin ålder, men än har han lite att växa i!Kampen mot betesdjuren fortsätter. Kalvarna som föddes inne vägdes innan de släpptes ut. Kanske är kul till hösten, men man kanske också behöver vara lite mer seriös och inte snitta vikten rakt av?!Nädå, men buren råkar även vara en bra förvaring för småkalvarna när lagårdsdörrarna öppnas och kärran ska intill, och just dessa fyra små fick ju plats! Och lagården börjar vara ganska lättarbetad. Nu återstår två kor med kalvar. En på utsidan och en på insidan i alldeles för tryggt förvar. Denna årets sista kalvare verkar knipa rejält bara för att jag inte vågar köra henne så nära inpå kalvningen… Den minsta i familjen börjar vara i en ”med-ålder”. Så fort man ska göra något ska hon ”med”. Om det handlar om att stängsla, ösa pellets till tjurarna eller fixa i hemmet så nog är hon ”med”. Bara att lyfta på hatten så länge det varar!(Lite egna idéer har hon också!)”Fast tråden!” (Självklart var det ström i)

För den som undrar varför betesdjur, kan jag meddela att det för nio-tio år sedan var tät lövskog här i sjökanten. Utan betande djur kommer sly och buskar direkt efter avverkning. Men inte med djuren.

Precis som på föräldragården på bilden nedan, där restaurering av betesmark pågår. Jag är partisk, men Länsstyrelsen kan inte komma och klaga precis!Dåligt med honung ännu. Teorin är att det blev varmt för tidigt i våras innan bina hunnit få upp sin sommarstab, när maskrosor och körsbär blommade som mest. och lagom tills samhället ”exploderade” var det så kallt att alla satt inne i kupan och käkade upp den honung som hittats. Men lite glittrar det, så visst finns det hopp nu lagom tills hallonen ska börja blomma. Och jordgubbarna. (Det vita på ramen innebär ”klar” honung med exakt rätt vattenhalt. När hela ramen är vit på två sidor, är den redo för skörd.)Hon ser ju onekligen rätt nöjd ut, där hon visar vattnet i kärran. Efter vattenkrig med fodrade gummistövlar på! Efter en dag med kokning av årets rabarber och jordgubbar (från frysen) och syltkok på resterna i saftsilen (med en gnutta citron), tänkte jag göra nåt så ovanligt som att gå ner till sjön utan mobil. Vände dock snabbt när jag såg att korna var ”framme” och gick in och hämtade den.Finns det något stadigare än en ko-stig? Dra in svansen, den sticker ut! Du är för tjock Mamma Mu! – Mu, Kråkan, det är trädet som är för smalt:) Rejäla skott på barrträden i år! Och farliga väl att aspfrö inte gror med tanke på hur vitt det var på mark och i luften för några veckor sedan! Sista kvigorna ute. Vilken oerhörd lyx att kunna åka och tulla på sina egna stolpar som en vänlig själ samlat ihop inför rensning av diken! Några stolpars marginal fick jag också, och lite eld i baken sen luften blev väldigt orolig och molnen tornade upp sig. (Men det blåste till andra breddgrader)Och vilken ångest jag haft sedan; Första flytten av kalvar – dessutom över belagd väg. Varför hade jag det? De gick hur smidigt som helst nästan helt utan tvekan! Inte ens en bil behövde komma.Vår maffiga rhododendron i snart maxad blom. Ungarna försvinner ju där nere i hörnet! Skalkar och torra brödskivor gick nu nästa öde till mötes – ströbrödsödet. Så är cirkeln sluten och redo för nya bak. Det är med väldigt blandade känslor jag ser mina åkrar och beten grävas upp för fiber. Det är ju nu, men där de var för några veckor sedan har ju hunnit läka ihop då gräset tagit fart nu det sista. Väldigt trevliga grävare, och väldigt försiktiga. Sen är det ju inte heller deras fel att jag råkar bruka i stort sett all mark i de tre byar de nu gräver upp. ”Nu har det regnat, böndernas kris är över!” – I helvete heller!

Jag är inte den vassaste kniven i lådan, och det har jag kommit undan med många gånger. Men jag fattar inte hur man kan boka ett bröllop i slutet av sommaren, med förmaning om att man inte får ”fixa bonnabränna”… Snacka om utmaning alltså. Men som dagens färg. Benen lyser bländvita, och armarna har fått några nyanser jord som komplement. En del går bort i duschen, en del stannar. Är detta ”bonnabränna” då?!Idag har jag sått det sista. Passade på att tömma såmaskinen på en del av de större skadorna fibergrävarna åsamkat, innan det var dags att slänga i sig mat och ge sig av på möte med föräldraföreningen inför skolavslutningen. Ljum sommarkväll, lagom avstånd och ensamfärd – moppe. Gött att kopplingen lossnat från sin låsning också nu efter några turer. Trevlig långhelg alla! Vad hittar ni på förresten, nu när jag latat ihop härifrån och ni läsare plötsligt fått massa tid över? Konditionstränar på annat håll än liggandes i soffan?!Man vet ju när man hittat en riktigt kompis

God natt

Svärmors kaktus har efter tre år i vår ägo bestämt sig för att börja blomma! Pizzaflickor
Vårtecken!Vår påskakärring kom hem, precis lagom tills att det kläcktes några kycklingar! Några ja, typ trettiosju stycken… Min moster kom och hämtade tio, så fick de plats i alla fall.Något som jag frågar mig väldigt ofta är hur folk utan traktor gör?! Här rensas andravåningen från spillgips. Och nog att det är en delstädning, men likväl en städning närmre ”klart”. På era platser, färdiga… Sista kalven ute för året. Som sagt, är den ynklig och sjuk, eller bara ynklig och ny!? Gjorde mig skuldfri på ett arrende. Inte varje år det händer, men då får det snällt bakas in i nästa års avgift som standard… Efter frukost. Ganska roligt på nåt vis, när det blev dubbelhandling till föräldraföreningens årsmöte, och jag behöll kaffemjölken hemma. ”Vad är det för nåt?” undrade femåringen och pekade på paketet. Men titta! Några droppar regn. Alltså finns det hopp?! Efter onsdagens bravader i annan rote blev det dags att baxa tillbaka och på röret till gödselbrunnens utlopp. Inte hade jag något för det då pumpen rasade nästan direkt. Ojsan hoppsan! Tredje gången gillt! Mitt första tvillingpar 2015 låg båda döda. Mitt andra 2018 klarade en sig, och tredje nu 2019 levde/lever båda! Småskitar på 35 respektive 38 kilo, men det gör inte mig något så länge de är pigga. En timme senare kom nästa kalv. Tvillingarna hade lite svårt med balansen, så efter nattade barn fick de tu en hjälpande hand. En ko precis i min smak – oerhört angelägen om sina små, och precis lika mycket oberörd över att jag var där och grejade både med henne och bebisarna.

Ohps, handen fastnade från andra sidan, men inte fick lillkvigan något för det. Denna gång blev det SOS och faktiskt (!) en herefordtjur som kommer att heta 7128, precis som min andra herefordtjur i livet hette. Han som tragisk hängde sig i en trädklyka i hagen på Lucia för ett par år sedan… Bättre lycka nu.”Sätt dig i stolen om du ska äta!” – Visst gjorde hon som vi sa… Möttes av en pepparkaksgubbe med hatt, napp och klackskor på väg till hönorna efter avslutad morgonlagård. En pepparkaksfigur med väldiga lockar efter att ha fått några droppar regn på sig. ”Precis som du i den åldern”, sa Mor. (Men jag hade med hår vid ganska exakt samma ålder!)Samma lilla gubbe/gumma spenderade natten till måndag under soffbordet (oklart varför) kokande het i feber. Måndag och tisdag spenderade hon därför hemma under livets första VAB – lite häftigt med tanke på tjugosex månaders ålder och åtta av dem på dagis.Kanske har mina barn fått något av mig i alla fall. Ryktas om att jag också satt mycket och gärna i vagn. (Lat redan då!) Ett dygn senare:”Mamma öga!” Två bitar gödslade och klara, så bara att så då. Drängen körde snabbt ikapp med välten, men känn ingen stress, för all del. Återstår gödsel på resterande två åkrar före sådd.”Kom som du är” är ju en klassiker. Jag gjorde precis så och nyttjade direktlinjen mellan åkern och Valborgsfirandet.

För några veckor sedan nämnde jag något om 2018-baksmälla. Har
insett att det på sistone varit fler och fler jävliga dagar. De svarta dagarna börjar vara fler än de ljusa. Jag är så trött.
Jag är så less. Jag orkar inte mer. Och Jag Vill Inte Mer!

Den enda önskan jag har, är att få sätta allt på paus. Bryta
upp från precis allt, inkluderat bostad och familj, och få börja om någon
annanstans. Sen om ett år eller två, kunde jag få göra en utvärdering. Se om
”gräset faktiskt var grönare på andra sidan” eller om jag vill
tillbaka till mitt gamla liv och i så fall få återgå. Få prova att ha ett liv i frihet. Med lön.

Jag är så gudarstrött på att vara bunden. Ett helsike att ta
hem folk då allt inne alltid är sjukt eftersatt. Minst lika jobbigt att låta
sig bjudas bort, av två skäl. 1: Det måste klaffa och bli klart i tid. 2: Det
tar en massa tid från det vi verkligen måste få gjort hemma. (Och jo, jag vet hur viktigt det är att umgås och vara ledig och bla bla bla…)

Senast i söndags var vi iväg. Ett gäng från samma släkt som
varit i USA vid olika tillfällen och träffat den gemensamma släkten. Erfarenheter,
minnen och bilder visades upp, tills vi mitt i var tvungna att bryta upp för
lagård, men även fotbollsträning för sonen.

Jag är så trött på att aldrig kunna göra en spontan tripp
utan tidspress. Tji på att vara väderberoende. Så less på att bokstavligt talat
slita livet ur mig utan att få ett jota för det. För att varje månad gå in på
banken med ångest som börjar byggas upp kring den förste varje månad, för att
eskalera framemot de sista dagarna då det blivit oundvikligt. Pengar bara rasar
ut och inte ett skit in. En hopplöshetskänsla av att inte kunna bidra till
hushållskassan, då jag under de senaste fyra åren jobbat helt utan lön. Till
vad nytta?!

Så inihelvetes trött på att ingenting någonsin funkar. Allt
strular och tar massor av tid, gärna också pengar som inte finns.

Jag går runt och kokar. Skakar. Skuldkänslor för att inte
bara vi, utan även några andra sitter och vippar på en kant, för att VI ska ha
det så bra så möjligt. Känslan av skuld och otacksamhet. Skuld över att inte
har orken och viljan/motivationen att göra något. Skam över att maken tar på
sig ”mitt” ansvar också, så att det han vill/borde göra hamnar i
skymundan vilket leder till gnissel från flera håll. Kunde lipat om det bara
inte tagit så mycket energi. Energi som jag behöver till annat. En vilja av att
slå sönder något – med vetskap om att det lär krävas städning och troligen
reparation. Känslan av att bara vilja spy rakt ut – och likväl där skulle detta
mest kräva merjobb utan lättnadskänsla.

Jävla förnuft!

Lägg där till en femåring som gått direkt på en överjävlig
sexårstrots, med ljugande fler gånger på en dag än vad jag blinkar, ständigt
tjafs tre syskon emellan och ett flickrum som inte blir klart på grund av
tidsbrist och orkeslöshet. Femåringen är för tillfället förpassad ut till
lekstugan – det är totalt ohållbart att ha flickorna i samma rum. Ett flickrum
som skulle och borde vara/varit klart om bara… Har jag nämnt något om
trötthet, tidsbrist och skuld?!

Men likväl som en vän och kollega sa; ”Imorgon är du
ihoplappad igen…” Jodå. Plötsligt gick det smidigt att koppla såmaskinen
och lasta utsäde. Wow liksom. Ännu en kalv såg dagens ljus och hälften av
snedtaket i dotterns rum tapetserades en sen kväll (förvisso på bekostnad av sömnen vilket det sotats för i några dagar). Kanske finns det något hopp
någonstans i alla fall… Kanske… Kanske… Internet har till och med funkat idag! Kanske är det den lite lägre himlen som inte släpper iväg vågorna så högt som gjort det!? Har gått på tio sekunder per bild ungefär, mot den vardagliga minuten! I’m in chock! Vårt ruttna liv i en bild: Kaos, rörigt, snett, vint. Mycket påbörjat. Mycket på gång. Inget avslut i sikte…

———————————————————————————–

Idag kom en annan modell till morgonsamlingen utanför lagården!En full hand kvar! Nästan måttanpassat för en Emmaljunga… När väl jag kommit i säljar-fasen, har maken fastnat i spara-fasen. Tro’t eller ej, men det händer att jag ger mig (den ryker när han minst anar och sen tar det nåt år innan det upptäcks…) Men kan nån förstå känslan, av att i två års tid varit utan förvaring pga ombyggnation och renovering, ha haft vinterkläderna i kartonger/kassar jämte soffan, och nu plötsligt kan man bli av med det!?Nästa generations biodlare<3 Vi har galna bin! Dubbla avläggare gjorda idag, endast för att få plats i kuporna för de yngel som ska bygga upp sommarsamhället. Det är typ ny det brukar talas om att man ska vara nöjd med två handflator yngel, inte tio dubbelsidiga ramar! Lite långt mellan ramarna plötsligt. Bina fixade det tillfälligt med en bro?! Fick besök från sta’en idag. Eld och lågor för att få träffa djur och dessutom mata dem! Smygreklam?!

God natt

Jaha, då har det gått en massa tid sedan sist igen! Är det
någon tröst så började jag fila på ett inlägg redan dagen efter det förra –
tacka gudarna för redigering och censur! – och sedan har jag vid oräkneliga
tillfällen startat datorn, satt mig framför den… och stängt av den…

MEN! Jag har gjort klart hela min bokföring för 2018,
skrivit ut alla meddelanden som kommer på mail och bank. Skött rapporteringen
av kalvar – 20 kvigor och 20 tjurar, plus en död tjur. Var det där
”kvigåret” är som alla andra pratar om vet jag inte. För här är det,
typ, oerhört jämnt!

En runda till Ikea gav sonen ny sängstomme och sängbord och
därmed är hans rum komplett. Rum nummer två är färdigställt, så när som några
saknade skruvar i taklisten, för inflytt av tillfällig storasyster. Lillasyster
var inte lika övertygad om detta. Hon pratar bara om ”stugan” och
tycker att syrran kunnat fortsätta bo där liksom hon gjort de senaste tre veckorna.

Sista tapeten satt i lillasysters rum!

Storasysters rum är tömt i stort sett så när som på
dubbelbyrån som ska ner i vårt sovrum när den lilla flyttar upp till sitt rum
när den stora flyttar till sitt rum som ska bli färdigt. Katten på råttan på
repet. Vad kom först, hönan eller ägget?

Men helt ärligt. Skit i det! Fan vad vi jobbar på bra de stunder vi får! Gjorde en galginventering i dotterns garderob. Kan ju ärligt säga att det gav utslag. Hon har nu bättre plats, och jag har mer att hänga tvätten på! Japp, det var punka på plogen! Instängda tjurarna Trump. De knatade rakt igenom mitt nysatta tråd, så jag blev ilsk på dem och kopplade i strömmen medan jag rullade ut resten. Var lite glad att jag hade mina tjocka vintervantar med mig, för jag tyckte det slog i fingrarna (och i mulen, sa tjuren som provade). När jag var klar och på väg därifrån satte jag på mätaren och insåg att jag kanske var befogat gnällig… 10,5 sa den… Här nedan kollar lillan om det är ström (3,1-3,3) och svaret på frågan var Ah! (filmsnutt på @bondeniskarvhult) (Kan bli spännande att se hur hon reagerar när hon gör om det barfota… Men kalven var söt i alla fall!)

Efter förra inlägget fick jag ett telefonsamtal från en vän
och kollega. Det som sades var i stort sett: Har du nånsin hört talas om en
utbränd bonde? Hade vi haft ”vanliga” jobb hade vi varit sjukskriva i
sex månader i första omgången för att vila ifatt efter 2018! Och när en bonde blivit
utbränd på allvar – det är då vi får läsa om det i tidningen
”Länsstyrelsen omhändertagit vanvårdade djur…” Det är pest nu, men
imorgon är du ihoplappad och på ’et igen.

Och nog fasen är det så alltid. Bryt ihop, tvivla. Spotta i
näven, sträck på nacken och sköt ditt!

Jag fick ett sms en dag gällande sorgen att plocka undan spädbarnsgrejerna. Jag svarade ”Tänk när du gör det för sista gången!” Och nu rök skötbordet här. Stått oanvänt fullt med prylar i nån månad och ungen är torr. Fram med kläckaren på dess plats istället för att se om vi kan få några påskkycklingar. Hon kan roa sig där i timmar!Min första inköpta tjur någonsin hette 7111. Tyckte det var lite ”fint” att knyta ihop säcken med en ny herefordtjur, 7111. Jag kollar ett par gånger innan jag märker kalvar så jag gör det rätt, men uppenbart missade jag denna. Döm min förvåning när jag av en tillfällighet upptäckte att tjuren kissade därbak! Tur jag inte hunnit rapportera.

Förra söndagen konstaterade jag en vattenavgång på en kviga
på tidiga kvällen. Framvid läggdags hade det inte hänt något nämnvärt, så jag
tänkte gå in och känna lite. Insåg dock snabbt att det var hög risk för knäskador
på mig – i bästa fall – så lät henne hållas.

Förlossningar kan ju starta på olika vis, både på folk och
fä. Själv har jag haft två förlossningar med värkarbete och sedan en hiskelig
fart efter vattenavgång. Den tredje gången när ”jag kunde det där”
gick vattnet över tolv timmar före första värken och SEN gick det i rasande
fart.

Satte i alla fall klockan för att ge kossan ett par timmar
till och när jag kom ut halv tre stod hon likadant. Hon gav mig nu tillåtelse
att känna, och en bit in hittade jag snabbt två fötter. Bra! Eller vänta,
lättklövarna upp… Mindre bra… Baklängesfödsel…

Fick ringa ut maken också, och han kom lite lagom yrvaken
och hjälpte till att dra ut detta spektakel. Var väldigt säker på en dödfödsel
då det gått så många timmar, så det var en smärre chock när kalven blinkade
till och ruskade på huvudet!

Förra helgen fick jag även ta ut veterinären igen – ännu en
navelinfektion. En kalv som skuttar direkt till mamma, äter, och kommer och
hälsar före utgång igen. Den morgonen släpade hon sig in, la huvudet i drängens
hand och stannade där. Friskhetstecken igen när det fradgar kring munnen!

Har haft två navelinfektioner på fyra år. Nu har jag provat
två navelinfektioner på tre veckor… Det är renare ute med fyra fem hektar
kalvningsbox än inne i en lagård!

Oavsett har nojan slagit till. Jag springer och
överanalyserar, klämmer på navlar, klockar ät-tider, studerar tömning av juver.
Är inte den där kalven lite ynklig? Krokig i ryggen? Slöare än igår på att gå?
Trött i ögonen? Jo… Där är nog någon skit på gång.

MED DEN LILLA DETALJEN! – Att kalvarna växer bra. En del
växer oerhört bra. Och det kanske inte heller är så konstigt att en kalv på två
tre dagar och 40-50 kilo ser liten, ynklig och darrig ut, jämte en
sjuveckorskalv på 120 kilo?! Skärpning, Bonden.

Det var visst många eftersläntrare…

I synnerhet en kalv har jag haft ögonen på, inte av slöhet,
utan då jag tycker naveln känts lite hård. Igår hivade jag in henne i vågburen
bara för att konstatera min hypokondri – hon har ökat 1400 gram. Om dagen! Går
ingen nöd på henne.

Det är inte bara bra att ha ”full koll” på vad som
händer. Nån fick bada med Blubbeeeee!

Saknar någon en brygga finns den här. ”Funkar nog som botten till ett älgtorn annars”, sa maken!

Med en blick på stenarna har jag egentligen bara en fråga. VAR ÄR ALLT VATTEN VI BEHÖVER??????

I helgen har mor och B varit på plats. I fredags middag
rullade de in med ett Taikon-lass bestående av stängselstolpar och en gammal
moppe. Efter tio års frånvaro är lilla Tommy, min första riktiga kärlek, åter smålänning och det är många
glada för!

B hamnade med pill på andravåning, mussla ihop nybygge och gammalt hus, och det blir så himla bra.

Samma dag med två praoelever, som rök på stenplockning på en
tänkt förstaårsvall. Får väl se om det finns något gräs som kan tänkas orka
fram efter sönderbränningen i somras, men det är betydligt färre stenar som kan spöka nu!

”Ni kanske blir arga på mig nu, men jag har grävt en damm!” Ja, frågan är om man blir arg för åverkan, eller fylld av beundran och stolthet för idén och företagsamheten? Det är ju inget farligt, och han la ihop det fint när vattnet sjunkit undan.
Gårdagen tillbringades med en hästplog framrotad ur gömmorna. Fiber ryktas om
att vara på g (även om jag ännu inte tror på det förrän det är färdigt) och
firman gräver visst bara till tomtgräns. Med dubbla hus och dessutom – tydligen
– en av Länsstyrelsen skyddad allé längs vägen blir det visst inte sån där
smidig grävning i vägkanten. Tvärs genom allt återigen – tur man har stor trädgård. Tycker ju det är lite fjantigt med en häst, så vi kopplade 125 före istället…

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår… Mor, nu är våren kommen, Mor. Nu får vi gå utan strumpor och skor!… Blåsippor aldrig snuva få!… Än får ni ha både strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger Mor!
Får se vad jag tar mig för nu. Om det ska upp och slipas byrå, rivas lister,
tömmas garderober eller om jag rätt och slätt ska koppla på harven och ge mig
ut.

Ha en bra vecka så får vi se när jag orkar hit igen.

Kroniskt smällande huvudvärk. Kroniskt molande illamående. Kronisk
trötthet som inte går att vila bort. Kroniska sviter av dessa tre i noll ork,
motivation eller glädje. Jag har nu självdiagnostiserat mig som drabbad av
Baksmälla 2018.

Detta rent ut sagt jävliga 2018. Mängder av problem med
kalvningar. En vinter som gick direkt till en knastertorr sommar. Massa oro för
bete och vinterfoder. Massa merjobb. Omställning med kor inne i lagården. Hur skulle de olika
fodermedlen hanteras? Tufft, jobbigt, kämpigt? – Det har gått över förväntan
bra.

En kalvsäsong inne. Hur skulle detta gå? Och ha korna bundna för
första gången? – Det har visat sig att funka relativt bra hittills.

Foder. Foder. Foder. Hur ska detta gå? – Det ser lovande ut.

Okej. Jag kanske kan börja slappna av lite smått. Tydligen
har jag nog legat på trehundrafemtio i ett års tid. Nu har jag kanske gått ner
till hundrafemtio, och då kom ångvälten ikapp. Eller om det var bulldozern?!
Dags att ta ett fotogenbad då och förse en struts med blåslampa…! Åderlåtning – en gammal beprövad metod för att rensa ut sjukor. Funkar det även att tömma tröttheten för lite friskhet? – Återkommer!

Minstingens rum tapetserades i helgen. So far, so good. Lång
väg kvar, men det rör sig i alla fall. Eller rörde sig. Det enda som hänt
hittills i veckan var när jag grundmålade garderobsdörrarna idag.

Sonen fick både lampor och garderobsdörrar i helgen. Tänk
vad det gör mycket på färdigheten! ”Bara” en list kvar och lite färg
kring fönsterkarets skruvskallar sen klart.

Om det nu blir gjort…

Maken åkte iväg på sitt femskift nu – lillstugan. Precis vad
ingen av oss orkat eller behövt, så något så inihelvete skönt att det verkar närma
sig deadline med inflyttning där nu. Han jobbar fem gånger så mycket som mig
och sover en tiondel av vad jag gör – det är bara en tidsfråga tills det tar en
ände med förskräckelse…

Barnen grejar med sitt. Den stora flugan nu är mjölkning, så
de ska ut på helgmornarna och kommentaren på kvällen är: Hinner vi äta middag innan
mjölket eller så får det bli efter?

”Jag kunde klättra upp helt själv på kärran!” – Frågan är väl stabiliteten i det hela! Mycket pellets inne blir det! Ny babyboom med fyra kalvar på tolv timmar. Full ommöblering i lagården imorse innan morgonrutinerna.Men hur hamnade hennes kalv hos den icke-kalvade kossan?!
Ingen som lider av stress precis! Hinderbana! Låter kalvarna vara inne första tiden sen mamma är bunden igen. Med varierande resultat.
Kollade in kalvarnas främlingsfientlighet när Jirka lämnade tillbaka traktor och tippkärra, tyvärr utan ved… ”Skit samma att jag halkade omkull. Min spene får ingen annan!” Sen att dessa båda kalvar bytt mamma igen är en annan sak… Står man upp-och-ner med huvudet i en hög däck får man räkna med snabbväxande nubbar på mamman!En måndagseftermiddag vid Bokbussen och hos di gamle. Tänk vilket jobb de la ner förr för vattenförsörjningen! Några burkar och ett gäng bruna bönor så kan en tvååring sysselsätta sig länge!”Mamma! I farstudörren! Det är jättesuperfint där ute! Vi måste ta en bild!” – Femåringen fick låna kameran.

Till helgen är det dags för det där djävulspåfundet att ställa om klockorna igen. Hatar det. På allvar Hatar! När jag lägger mig på lördag ska jag ändå pliktskyldigast ställa tillbaka klockan en timme. Det torde ge mig två timmar plus per dygn framöver, och det hade jag behövt!
God natt

Det där med att vara ”kobent” får en helt ny innebörd när man studerar 172!

För att göra en lång historia kort (det kan jag inte, så ni
behöver inte vara oroliga!) så har jag haft ett par rent av pissiga veckor. Inget har
varit kul. Inget har ”varit värt nåt”. Och ingen ljusning i sikte.
Allting bara hopar sig, inget löser sig. Ingenting får någonsin bli klart utan att
något annat kommer emellan. Vet inte vilken ände att börja i och ingen
motivation alls. Pest och pina och allra mest oerhört mycket blääää!

En fysisk åkomma, eller smärta, är ju så mycket lättare att
förstå och förklara, så lite diskret sådär har jag provat på viss form av
självskadebeteende;

Igår skulle jag vara duktig och torka av kaklet i köket som
inte är gjort sen det stektes fläsk för några dagar sedan (jepp, på den nivån
ligger motivationen!) Hängde där så fint över bänken och felbedömde de
cirklande rörelserna så jag provade spetsarna på flertalet knivar som hänger
där på en magnetlist. Och jag kan lova att så vassa som eggen var mot min tumme
och hand, har de aldrig varit tidigare! Har gårdstomten varit i farten månne?!

Det la ribban för dagen, för det mesta som kunde gick fel. Öppnade
jag ett skåp så visst rasade nåt ur. En tallrik fick prova golvet när jag tömde
diskmaskinen – både tallrik och golv höll! – och det är ett smärre under att
jag fick ihop både middag OCH tårta till maken utan inblandning av plåster eller brandvarnare.

Igår rasade prylar, och idag jag, då jag ”skulle bara”
och klev i mina oknutna kängor – snörena i stoppade. Lyckades på något vis
krångla i ena skons snöre i den andras hakar. Att jag är så grym på steppdans
visste jag inte!

Ni fattar själva att det slutade med en raklång hög på
uppfartsgruset. Så nu sitter jag här med effekten av nåt diskret självskadebeteende,
sönderristad tumme, öm fotled, händer prickiga som dalmatiner, öm nacke och ett
blått och blodigt knä. Tror någon det känns bättre?! Inte ett skit faktiskt!

Men jag låg där och insåg att nu får det fan i mej räcka!
Med allt!

Så nu räcker det!

Jag ska bara…

Kom faktiskt in i någorlunda vettig tid, så åt i lugn och ro
och räknade med minst en timme för slipning och spackling i rummet uppe före avfärd
mot nästa stötvågsbehandling. Precis kommit igång fick jag ett sms från Jirka,
som blivit lovad en traktor och kärra på eftermiddagen (i min värld efter
avslutat jobb) och han ville komma klockan ett.

Jahapp. Tippkärran står fortfarande uppallad sedan förra
våren då den fick nya däck – har inte behövt den! – så det var att dra på
kläderna igen och skruva fast hjulbultarna ordentligt.

”Liten och klen får gå till Frälsningsarmén på kyllingaben!” Eller så får man leva lite over kill och nyttja det lååånga röret!

Efter lite diskussion och logistikplanering slutade det med
att jag körde upp ekipaget till kyrkbyn. Första gången jag kör olovandes i
någon annans trädgård med traktor, men jag utförde bara order! Fick skjuts hem,
bytte om och körde ner för behandling.

Vem behöver lekplatser när man har en livsfarlig lagård att vistas i?!Smart tjur! Han löste trängseln genom att dia bakifrån! ”Vi städar i kalvningsboxarna, så jag hämtar lite spån att strö med!”

Lillhönan skulle inte vara sämre än brorsan som fick prova
mjölkning, så idag var det hon som smet ut till drängen och provade att
”spruta mjölk”, som hon uttryckte det. Underbara ungar, tänk vad
många ni gläder!

…och jag har en känsla av att mjölkande femåringar är ganska lätträknade i dagens samhälle! Klart man blir stolt! Och vilket liv man erbjuder sina små. Tänk vad de tankar erfarenheter och bred kunskap!Vidare igår så kom en hundrastande granne förbi och poängterade en ny
kalv i hagen. Där ska inte finnas fler! Men jodå, där låg en ny kalv. Från
kviga 57. Tittade jag fel häromdagen på kärringen som rymde från hallen? Hette
hon inte 56?! Tvillingar?! Fyra kvigor är i stort sett identiska med fläckar på näsan. Och
jag fattar absolut INGENTING! Trodde vi släppte över sex djur i fredags. Hur kan jag då ha tretton i hagen och den fjortonde intagen i lagården med förlossningsdepression? Och hur kan jag ha totalt sjutton att kalva ute, med fjorton kalvningar och fyra dräktiga kor kvar? Och hur kan jag annars ha nio slaktdjur, med tre kalvande kor i samma grupp, när gruppen består av tretton?!
Kom fram till att det måste vara den där
trettiofemte kossan i flocken som fortsätter gäcka mig…

Ena halvan av mig tänker ”Shit happens – det är väl
inte hela världen” och den andra halvan ska riva ut hela skåpet i jakten
på stall- och betesjournalen och säkerställa antal kor och förväntade kalvningar. Ska bli spännande
att se vem som vinner…! Så alla ni som hävdar att jag har sån koll – begrav det i glömska!

Fikadags och en vision om någorlunda vettig nattning. På
jäkelskap lär det väl kalva i lagården också. Man ser saker på olika vis. Maken kämpade med att fota bina i krokusen. Han visade mig denna bild som han var så nöjd över. Han såg biet, jag fastnade för skuggan!

God natt.

Efter totalt tre kalvningar igår, så var det dags att både
spräcka trettio-strecket och död-nollan. En kviga födde en levande kalv men
kort tid efter låg kalven död. Kvigan har inte varit någon favorit tidigare,
stärktes redan i somras då elva djur lastades på tre minuter, och hon tog över
två timmar på sig, och jag fick än mer vatten på min kvarn efter vår dust i
natt. – Hon har skrivit på sin enkelbiljett. – Blev knappast annorlunda när jag
tog drängen och djurkärran med mig till ligghallen för att ta med henne tillbaka till
slaktgänget, och kärringen var väck.

Jag lämnar inte utrymme för idioter i mitt liv. Kan man inte
stanna för grindar, eltråd (även om det inte räcker med skyltar med stängsel
på, likt tex naturreservatsskyltar, som vissa tycks tro), sparkas eller
tenderar till ilska när jag tar kalven, eller rentav bara beter sig illa,
tackar vi för tiden och att vi fick lära känna varandra, men det räcker där.

Skogsinköpare trillade in på gården minuten efter
foderbilen. När de båda lämnat kom första lasset med utsäde. Hade inte tänkt
plöja något i år av ekonomiska skäl (och arbetsmässiga då jag tycker det är tillräckligt som det är!) men efter EU-ansökan
var det bara att konstatera att jag inte har råd att INTE plöja. Så nu
blir det likväl till att ställa i ordning plogen med nytt däck och nya spetsar.
Men men, gör det för en god sak – hade han bara kunnat hade drängen skuttat
jämfota av glädje. Han älskar att plöja.

Drängen har roat sig med att räkna balar (han var nyfiken
för egen del, sa han) och kom fram till att vi har gott om foder ännu! Sista
halmen kördes in idag, det trodde jag väl aldrig att den skulle räcka i tre
månader! (Har ingen aning om vad jag hade att förvänta mig) Men likväl bör jag
som vid tidigare uträkning ha cirka hundra balar att spela på. Med beräkning på
full utfodring halva maj – gud förbjude! Sista halmbalen inne. Nu vill det till att njuta av att ösa ut det sista med andra ord. Innan det är dags att putta hängande höbal runt lagården.

Så. Kalv nummer trettio som första döda känns okej
trots allt. Lite svinn får man räkna med som det bekant brukar heta, och förra
året vid denna tiden dog de på löpande band. (Kanske har jag lärt mig sköta
djuren nu så jag kan ompröva mitt vanvårdsbesked?!) Nytt strö igår – Fullt Ös sen Medvetslös!

Både igår och idag var tanken på innefix. Skulle vilja få
klart 2018-bokföringen helt, snart moms för min del och hemmet ser ut som… En
massiv depression infinner sig så fort man närmar sig ytterdörren… Hann reda
upp sju åtta maskiner från tvättstugan i alla fall. Dammsugar-Bob har lagt av
så inte ens honom går det att lita på.

Att det var samma månad igår som idag däremot. Igår snö på
alla håll, varvat med piskande spöregn och solsken. Riktigt aprilväder. Och idag riktigt
fint vårväder. Det hade jag inte fått njuta av vid bokföring och renovering.

Hade även på listan att gå vidare med spackling och förklistring
av rummet däruppe, men antar att det kommer andra dagar.

Hade den minsta hållit sig till planen idag för två år
sedan, hade vi blivit trebarnsföräldrar då. Hon har som de flesta vet en egen
agenda, men vi får likväl hitta på något att gratta pappa med imorgon. En var väldigt nöjd! (Hittar pellets precis överallt!) Både under och efter åket!

God natt!

”Jahapp, där fick jag mig en känga”, sa maken när han såg rubriken på nätet. (och då är det ändå han som är romantikern av oss!=))Förstasidan OCH helsida – igen! Det är liksom en och en halv vecka sedan sist! Undra på att jag mått dåligt – kändisskapet gick mig totalt överstyr!

Ja, jösses. Kom på mig själv för en stund sedan att fundera
på vilken dag det var – borde det inte vara helg snart?!

I fredags kom vi ut bara för att konstatera ännu en gång att
vi flyttat fel ko till kalvboxen, då det sprang runt en pigg liten kviga på
foderbordet. Semintanten kom för att väga herefordar som var ett år (”blir
nog frampå eftermiddagen!” – Hon stod utanför strax efter tio! Enligt
reglerna ska även tio procent av de nyfödda vägas, så de hämtades in från sin
box och skickades i vågburen de också. Smidigaste vägningen hittills tror jag.
Lyckades även fiska upp de tre kvigorna utifrån på ett enkelt sätt.

Precis lagom tills hon åkt kom den nya plåten till
ligghallen, så återstår att se om snickarna kommer imorgon och börjar riva.

Är det bara jag som tycker det här är läskigt så tånaglarna kryllar sig?! Ännu en gång känns det så ironiskt att lilla Sverige, med befolkning som en liten stad i världen, ska slå knut på sig för att rädda världen… Visst kan vi göra mycket per capita, men det hjälper inte så länge övriga världen får härja fritt!
I fredags kväll föddes, bokstavligen, en kalv i famnen på
mig. Detta sedan vi ansåg det som för stor påfrestning för kvigan att få ut den
själv med tanke på klövstorleken som stack fram. Då hon stod upp tog jag emot
kalven för att denne inte skulle braka rakt i golven. Om just detta är orsak
till mitt mående igår, vet jag inte, men i så fall möblerades det nog om rejält
i mig.

Satte mig för att ta nåt litet att äta före utgång igår, maken
gick före ut för att hjälpa till. Från ingenstans fick jag så enormt ont i
nedre delen av magen att jag knappt fick luft. Jämförde det med ett massivt
värkarbete utan paus. Ringde in maken igen. Jag var rentav rädd en runda. Riktigt rädd.

Efter trekvart eller något lättade det så att jag kunde
andas någorlunda normalt i alla fall, men han fick gå ensam där ute.

Resten av dagen gick jag med en sjuk mensvärk – utan mens.
Svårt att kissa och ville till att planera för hosta och nys. Skratt var det
aldrig tal om. Jag som skulle lägga helgen på spackla rummet däruppe som maken gipsat…

Maken åkte iväg för att hämta en hyrd slipmaskin och ganska precis efter han åkt kom drängens fru in efter en titt i lagården – en av korna
hade lyckats rymma ur kalvboxen och spatserade runt och ställde till oreda.

Bara att gå ut med andra ord. Repa kossan och leda in henne
i boxen igen. Och titta till kalven som rasat ihop i ett hörn. Med stenhård
navel, flämtande andning och fyrtio graders feber. Sån var han inte igår…

Då kommer man till det ljuva dilemmat; veterinär en lördag
kostar ungefär kalvens värde gånger tre. Tjuruslingen var sannerligen inte pigg
heller, men att avliva en veckogammal kalv ger något grymt merjobb med en ko i
full mjölkproduktion. Nä, måste i alla fall försöka. Det kan ju gå!

Och det var så illa, att när veterinären väl kom efter några
timmar, fick jag gå fram och peta på kalven för att se om hans ens levde
längre… Döm min förvåning när jag kom ut igen några timmar senare!:

Metacam (motsvarande vår Alvedon) är grejer det!

Någon gång i natt kom maken hem efter att ha slipat golv i
sin lillstuga på föräldragården. Jag vaknade till vid fyra, sen jag vänt mig om
och insett att magen inte accepterade det läge dit jag vänt mig, och då låg han
i sängen.

Kan man påstå att lillasyster kommer att få ”takvåning”?! Med sjöutsikt. Borde höja värdet rejält!
”Mat! Nam-nam! Tittut!””Åka!” ”Klättja – KOM!” De där två har något fuffens för sig! Eller så är det den lilla som ska ha yrkestips för att kunna bli en snäll och duktig mjölkko framöver?!

Kom upp idag totalt mörbultad i magen. Känner mig verkligen
nyförlöst, fast utan underlivet inblandat. Höll på att börja skratta när jag
skulle ta mig i och ur bilen då sonen var på fotbollsträning. Maken i kyrkan
och flickorna hos drängen. Fick mig en stunds egentid då det inte är lönt att
köra hem från samhället. En stund med Mor i luren (hon är smått vansinnig på mig
för att jag inte åkte till akuten igår – jag hävdar att det är så långt in och att
det säkerligen hunnit gå över tills man är framme = onödig resa – men antar att
jag själv blir likadan framöver gentemot mina egna barn. Oavsett gör man ju
alltid misstaget att googla symptom, och sen är man ju så sjuk att man inte
vågar söka vård! – Utomkvedshavandeskap. Tarmvred. Blodpropp i tarmen. Brusten äggstock. Livshotande tillstånd… Äh, det går la över…! Jag är ju inte sjuk! Visst mådde jag illa en stund av smärta, men inget försämrat allmäntillstånd.)

Hade med mig en bok att fördriva tiden med, då jag tog
gårdagen som ett tecken på att det var okej att ta det lugnt (övertyga min make
någon!) men det var inte många sidor innan den sista halvtimmen gick till att
studera insidan av ögonlocken.

Nu i eftermiddag har de stora barnen lek med kompisar. Jag
och den lilla har fyllt på frysen med nya bullar. Varit utan nu i ett par
veckor snart. (Jodå, trots min bullevard! Det är ju en månad sedan!) Total katastrof! Försökte även övertyga en gottsugen tvååring att
lägga dumlebitarna i mördegsbollarna, men det gick så där, ärligt talat.

Maken åkte på nåt möte och fortsatte direkt till
slipmaskinen.

Jag ska ta mig en tur ut till de små och sedan försöka komma
i säng på ”rätt” sida tolvslaget. Blivit bättre och piggare under
dagen, (kanske beror på att jag sov nästan en timme mitt på dagen, i sängen, så imorgon är jag nog fit for fight igen. Tur det kanske, då jag inte
kan lita på att maken sliter för mig!

Men för att ”knyta ihop” det där oromantiska lantlivet, så vill jag bara påpeka att det där med att tumla runt i höet är totalt överskattat – för det första både det sticks och slammar igen nosen. För det andra blir man rejält skitig i nyllet och för det tredje är det ett smärre helsike att få ut allt hö från håret sedan! Frågan är ju vad man ska ha för sällskap för att väga upp det. Men risk för att betraktas som lössläppt förespråkar jag just nu variation och mångfald!

Hur smakar skitig keps? Hörselskydd med antenn och mikrofon?! (höll på att bli dyrt…) Men man måste ju utnyttja deras nyfikenhet för att kolla upp vad jag är för en typ. Konstaterade att jag lär ha bekymmer om hundra kilo… (tillväxt på kalvarna)God natt och ha en bra kommande vecka!

Taggade som tusan för frukost. På era platser. Färdiga. Spring! Sparar armbågar. Används inte kärran till ungen får den väl nyttjas på nåt annat när småflickorna ute ska få sitt!

Ja alltså. Wow!

Igår gjorde jag en smådum grej. Fick ett ”läsartips”
gällande kvällens ”Karlavagnen” på p4. Och efter en timmes funderande
eller så gjorde jag slag i saken och ringde in på kvällens köttema.

Smart eller ej, men jag kom fram och fick min röst hörd. Och
från mina ”kontakter” har det kommit idel positivitet. Antar att det inte godtogs
lika hos andra, så OM jag försvinner ur etern är det troligen för att jag
drabbats av någon av de skottpengar som utlysts för bönder, och mitt huvud
hänger lika troligen på någons vägg som trofé.

Tänkte att ni ville veta, och i så fall ska det i min
dödsruna stå ”Dog för det goda köttets skull” aka offrade mig för
teamet. Bara så att ni vet!

Knappt hann jag ur detta träsk, innan jag blev tagen på
sängen av kommunens Centertanter som trillade in. Med tulpaner, tårta,
diplom… och en journalist. Så ännu ett reportage på gång. (Och jag som planerat
att vägra massipantååta fössta tossdan i mass! Är ju så gudarstrött på tårta
och tänkte avstå till makens födelsedag om ett par veckor… Men vi vet ju alla
hur det brukar gå med mina planeringar!)

”Sa du nåt?!”

Vilken egoboozt i alla fall! Lova dock att peta ner mig på
jorden igen om jag börjar kräva att ni Niar mig! Då har det gått för långt.

Avslutat dagen med att mata kalvar, ska ta min fika nu sen
försöka komma i säng. Fått vindtäta lite ikväll om det nu blir kraftiga vindar även här. Blåser rätt in vid kalvarnas öppna sida och runt går virvlarna!

Nattpussen.

Fortsatt tanka endorfin med mina små. Tror jag har igen det när de blir större.

God natt och Tack!