“Jahapp, där fick jag mig en känga”, sa maken när han såg rubriken på nätet. (och då är det ändå han som är romantikern av oss!=))Förstasidan OCH helsida – igen! Det är liksom en och en halv vecka sedan sist! Undra på att jag mått dåligt – kändisskapet gick mig totalt överstyr!

Ja, jösses. Kom på mig själv för en stund sedan att fundera
på vilken dag det var – borde det inte vara helg snart?!

I fredags kom vi ut bara för att konstatera ännu en gång att
vi flyttat fel ko till kalvboxen, då det sprang runt en pigg liten kviga på
foderbordet. Semintanten kom för att väga herefordar som var ett år (“blir
nog frampå eftermiddagen!” – Hon stod utanför strax efter tio! Enligt
reglerna ska även tio procent av de nyfödda vägas, så de hämtades in från sin
box och skickades i vågburen de också. Smidigaste vägningen hittills tror jag.
Lyckades även fiska upp de tre kvigorna utifrån på ett enkelt sätt.

Precis lagom tills hon åkt kom den nya plåten till
ligghallen, så återstår att se om snickarna kommer imorgon och börjar riva.

Är det bara jag som tycker det här är läskigt så tånaglarna kryllar sig?! Ännu en gång känns det så ironiskt att lilla Sverige, med befolkning som en liten stad i världen, ska slå knut på sig för att rädda världen… Visst kan vi göra mycket per capita, men det hjälper inte så länge övriga världen får härja fritt!
I fredags kväll föddes, bokstavligen, en kalv i famnen på
mig. Detta sedan vi ansåg det som för stor påfrestning för kvigan att få ut den
själv med tanke på klövstorleken som stack fram. Då hon stod upp tog jag emot
kalven för att denne inte skulle braka rakt i golven. Om just detta är orsak
till mitt mående igår, vet jag inte, men i så fall möblerades det nog om rejält
i mig.

Satte mig för att ta nåt litet att äta före utgång igår, maken
gick före ut för att hjälpa till. Från ingenstans fick jag så enormt ont i
nedre delen av magen att jag knappt fick luft. Jämförde det med ett massivt
värkarbete utan paus. Ringde in maken igen. Jag var rentav rädd en runda. Riktigt rädd.

Efter trekvart eller något lättade det så att jag kunde
andas någorlunda normalt i alla fall, men han fick gå ensam där ute.

Resten av dagen gick jag med en sjuk mensvärk – utan mens.
Svårt att kissa och ville till att planera för hosta och nys. Skratt var det
aldrig tal om. Jag som skulle lägga helgen på spackla rummet däruppe som maken gipsat…

Maken åkte iväg för att hämta en hyrd slipmaskin och ganska precis efter han åkt kom drängens fru in efter en titt i lagården – en av korna
hade lyckats rymma ur kalvboxen och spatserade runt och ställde till oreda.

Bara att gå ut med andra ord. Repa kossan och leda in henne
i boxen igen. Och titta till kalven som rasat ihop i ett hörn. Med stenhård
navel, flämtande andning och fyrtio graders feber. Sån var han inte igår…

Då kommer man till det ljuva dilemmat; veterinär en lördag
kostar ungefär kalvens värde gånger tre. Tjuruslingen var sannerligen inte pigg
heller, men att avliva en veckogammal kalv ger något grymt merjobb med en ko i
full mjölkproduktion. Nä, måste i alla fall försöka. Det kan ju gå!

Och det var så illa, att när veterinären väl kom efter några
timmar, fick jag gå fram och peta på kalven för att se om hans ens levde
längre… Döm min förvåning när jag kom ut igen några timmar senare!:

Metacam (motsvarande vår Alvedon) är grejer det!

Någon gång i natt kom maken hem efter att ha slipat golv i
sin lillstuga på föräldragården. Jag vaknade till vid fyra, sen jag vänt mig om
och insett att magen inte accepterade det läge dit jag vänt mig, och då låg han
i sängen.

Kan man påstå att lillasyster kommer att få “takvåning”?! Med sjöutsikt. Borde höja värdet rejält!
“Mat! Nam-nam! Tittut!”“Åka!” “Klättja – KOM!” De där två har något fuffens för sig! Eller så är det den lilla som ska ha yrkestips för att kunna bli en snäll och duktig mjölkko framöver?!

Kom upp idag totalt mörbultad i magen. Känner mig verkligen
nyförlöst, fast utan underlivet inblandat. Höll på att börja skratta när jag
skulle ta mig i och ur bilen då sonen var på fotbollsträning. Maken i kyrkan
och flickorna hos drängen. Fick mig en stunds egentid då det inte är lönt att
köra hem från samhället. En stund med Mor i luren (hon är smått vansinnig på mig
för att jag inte åkte till akuten igår – jag hävdar att det är så långt in och att
det säkerligen hunnit gå över tills man är framme = onödig resa – men antar att
jag själv blir likadan framöver gentemot mina egna barn. Oavsett gör man ju
alltid misstaget att googla symptom, och sen är man ju så sjuk att man inte
vågar söka vård! – Utomkvedshavandeskap. Tarmvred. Blodpropp i tarmen. Brusten äggstock. Livshotande tillstånd… Äh, det går la över…! Jag är ju inte sjuk! Visst mådde jag illa en stund av smärta, men inget försämrat allmäntillstånd.)

Hade med mig en bok att fördriva tiden med, då jag tog
gårdagen som ett tecken på att det var okej att ta det lugnt (övertyga min make
någon!) men det var inte många sidor innan den sista halvtimmen gick till att
studera insidan av ögonlocken.

Nu i eftermiddag har de stora barnen lek med kompisar. Jag
och den lilla har fyllt på frysen med nya bullar. Varit utan nu i ett par
veckor snart. (Jodå, trots min bullevard! Det är ju en månad sedan!) Total katastrof! Försökte även övertyga en gottsugen tvååring att
lägga dumlebitarna i mördegsbollarna, men det gick så där, ärligt talat.

Maken åkte på nåt möte och fortsatte direkt till
slipmaskinen.

Jag ska ta mig en tur ut till de små och sedan försöka komma
i säng på “rätt” sida tolvslaget. Blivit bättre och piggare under
dagen, (kanske beror på att jag sov nästan en timme mitt på dagen, i sängen, så imorgon är jag nog fit for fight igen. Tur det kanske, då jag inte
kan lita på att maken sliter för mig!

Men för att “knyta ihop” det där oromantiska lantlivet, så vill jag bara påpeka att det där med att tumla runt i höet är totalt överskattat – för det första både det sticks och slammar igen nosen. För det andra blir man rejält skitig i nyllet och för det tredje är det ett smärre helsike att få ut allt hö från håret sedan! Frågan är ju vad man ska ha för sällskap för att väga upp det. Men risk för att betraktas som lössläppt förespråkar jag just nu variation och mångfald!

Hur smakar skitig keps? Hörselskydd med antenn och mikrofon?! (höll på att bli dyrt…) Men man måste ju utnyttja deras nyfikenhet för att kolla upp vad jag är för en typ. Konstaterade att jag lär ha bekymmer om hundra kilo… (tillväxt på kalvarna)God natt och ha en bra kommande vecka!