En ung bondes vardag

Djurlastningen igår kunde knappast gått smidigare än den gjorde.
Likaså delningen hemma där kor släpptes ut och kalvar låstes in.

Hann hem tills sonen skulle köras på kalas, hann till och
med hämta honom i tid! En runda med stängsel sen maken kommit hem och lagården
var gjord, sen rullade kvällen i rasande fart! Mat skulle fixas till dagen och
tårta skulle göras. Sen när detta var gjort och ugnen vreds av vid elvatiden,
fanns det inte så mycket motivation kvar för städningen. Vilken ledde till en
massa stirr idag på förmiddagen! Men vad lycklig man kan bli i hjärtat av att
senare komma in till ett städat och röjt hem! (Även om man råkar veta att inga
skåp bör öppnas utan hjälm och så…) Trevligt så länge (kort) det varar. Man får ju passa på när bekväm arbetshöjd erbjuds! Och hjälp.

Säg vad ni vill. Men
jag vet vilken jag föredrar! I synnerhet som de försvunna skruvarna i
klädkammaren, återfanns i en burk i garaget…

Idag har det blivit många sittningar! Började med middag och
eftermiddagstårta med drängen och fru, svägerska med familj, Morfar och en spak
Mormor. Och vet ni?! Trots det inlånade bordet uppställt i köket fick vi mer än
gott om plats! Helt, förlåt, JÄVLA FANTASTISKT!!!!!!!!!!! Köket är härmed också
officiellt invigt (och har lyckats göra en granne rejält sotis!)

Jag har inte kommit
mig för att fråga, men magkänslan sa att det inte var läge att sätta
stolparna i väggruset utan en bit in. Tror inte ägaren uppskattar om jag låter
kvigorna beta ner slyet på vägkanten…

Min moster och man skulle åka till di gamle, men ringde mig (”Är de kvar?!”) och
kollade hur pigg Mormor var. Inte särskilt, så istället träffades de lite
hastigt på lagårdsbacken innan de kom in, tätt följt av en vän som jag
bjudit in då hon garanterat skulle komma imorgon, då vi inte är hemma.

Morfar deklarerade
bestämt i luren igår att det är ”för galet” att tvingas sitta i
köket! Är det kalas ska det dukas i ”rummet”! På samma jäkelskap,
dukade vi för en i just ”rummet”!

En låda Saint Paulisar
från Mormor! Eller, den lila, med mest blommor var en försoningsgåva från
Morfar.

När huset blivit lugnt, linnedukarna undanlagda och efter den efterlängtade tomtegröten
för barnen och läggning av samtliga, klädde vi på oss och skuttade ut i
lövhögen. Det var riktigt skönt faktiskt. Både vädret, rörelsen och nyttan!

Drängens fru, maken och barnen har i små stunder räfsat
lövhögar och donat lite här och var. Kommer det nu trettio millimeter regn som
de lovar (sen när hålls det?!) känns det onödigt att löven blir blöta. Bara att
rulla in den lilla trädgårdstraktorn på nittio hästar på gräsmattan och fylla
skopan så där fem-sex gånger.

Vi tog lite extra när
vi ändå höll på.

Bottenvåningens nybygge blir inte färdigt tills imorgon – 30 cm-list under köksskåpen och kakel kring vedspisen saknas, likväl som garderoberna i
sovrummet. Men det kan jag leva med!

Nu vare oktober redan!

Flagga? Ho få sitta
tess e mön!

Ja. Denna vecka…

Ingen av oss hade räknat med en massa regn på tidiga
tisdagsmorgonen! Så det var allt en överraskning! Det innebar dock att jag som
hade räknat ut planen så fint för att hinna med så mycket som möjligt med
strängaren innan bebisen vaknade, fick istället en relativt lugn morgon. Efter
lunchen var det dags för babysimmet igen. Bara att ta sig dit och varva ner en
gnutt. Kvällningen sen omfattade en flytt av sovrum! Ner i botten med oss. In i
det nya. ”Bara” garderober kvar där nu.

Sena kvällen tapetserades det sista i köket också! Det som var tvunget att vänta tills diskbänken var på plats. Check!

Efter lagård i onsdags kopplades strängaren och jag drog iväg
med den. Drängen fick den äran att underhålla bebisen när hon vaknade några
timmar senare. Efter frukost (eller var det lunch det hann bli?!) prejades den lilla ner i bilstolen och fick
följa med och pressa. Skitkul tyckte hon! Inte!! Gallskrek i tjugo minuter
medan jag bråkade igång pressen som nu stått och begat ihop ett par månader. Nätet
ville inte. Plasten ville inte. Bebis ville inte. Efter dessa nämnda tjugo
minuter drog lillan en lättnadens suck in i vilans värld och pressen hade
ljummat till sig och funkade felfritt. Maken kom förbi efter att ha hämtat den
stora lilla flickan på dagis, för att ta med den lilla lilla flickan hem.

Strumpan igen…

Precis där på mitten ringde mobilen – aldrig bra. Morfar
ringde – definitivt aldrig bra kombination. Det var inte bra! Så åter igen,
lagom tills man uppskattar att han ringer vid en ensam kväll för att prata bort
en stund, kommer det bakslag. Men vi hoppas och önskar att det bara är en
tillfällig svacka och att allt snart är så vanligt som det ska vara igen. Jag behöver verkligen inte denna oro och
ångest just nu!

Avslutad efter många och långa diskussioner med mig själv. ”Att
dansa eller inte dansa. Det är frågan”. (Det var nån storpamp på
femtonhundratalet som sa nåt sånt!) Lusten fanns inte för fem öre. Inte orken
heller, men tvånget iväg vann. Tyvärr, eller nåt.

Johoodå! Jag har sett
hur griplastare gör!

Igår strängades det sista upp medan lillan sov förmiddag. En
tidig lunch och iväg med pressen igen, både hon och jag. Samtliga på bättre
humör. Och döm min egen njutning när hon la ihop sina blå så fort jag kom ut på
åkern! Vilken lättnad! Fick täcka över med min jacka lite för den där ettriga
solen i ögonen. Bara några minuter senare var de blå igång igen. Typiskt…
Maken hämtade barnet och även mig. Slaktbilen var punktlig (Bara fyra timmar försenad efter kollergans haveri i Varberg vilket krävde djuromlastning och inkörning av dem innan mina) och vi såg honom
svänga in på vår väg precis före oss. Åtta stora tjurar gick iväg i första
omgången, sen var det för mig att pysa neråt igen.

”Babygym”…

Maken skulle iväg på kvällen. Men tro mig. Strålande sol och
frastorra strängar. Det var varken lätt eller roligt att avbryta för dagen när
man visste att det hade gått att köra minst en timme till. Men men, han måste
också få komma iväg så då är det bara att bita i det sura, visa hänsyn och
pussla.

När jag gick till lagården imorse, tog maken lillhönan med
sig till andra gården och drog upp en tråd kring en mindre åker så djuren där
håller sig i skinnet. När han sedan tog båda flickorna med sig till mataffären
och bygghandeln, tog jag med mig drängen till Morfar och hämtade lite kossor. Samtidigt
lyckades jag lite diskret få mig en hint om var han arbetar i skogen för
tillfället. Jag är väldigt nojig av mig, och jag gillar inte helt tanken på
ensamarbete i skogen vid ensamhet i hemmet. Gubben är inte purung längre
heller, även om han är pigg. Och jag har full förståelse för att han inte ”klarar av att sitta inne och glo på telefonen”. Med en stor familj blir det många repete-te-te-ringar.

Väl hemma med kossorna togs kalvarna in i lagården och korna
står utanför och vrålar – grannar kan hämta öronproppar här.

Iväg för att pressa det sista efter lunch. Startat på sista
åkern och slänger en blick över axeln. RÖTT PÅ NÄTET!!!!!!! WHAT??? Mayday! Mayday!
Detta får inte ske, hade ju massor av nät kvar och inte en meter extra hemma. Rött
på nätet innebär i bästa fall fem balar kvar… Maken hämtade hem mig till
barnen, och fortsatte till stan efter en rulle nät. Precis samtidigt kom
drängen och ville byta klo – hans hade spruckit och det rejält. Pensionen för
den nu. Svägerskan tog barnen i överlappet mellan makens avfärd på kickoff med
jobbet och att jag skulle göra klart. Väldigt sen middag och sedan en hjärtskärande
stund med räkningar som inte är alls kul nu. Kunde inte förhala det längre. Det går snart åt pipan på riktigt.

– Nästan som när jag körde hem ikväll med pressen. En gammal
gubbe skulle ut från vår väg och stod mitt på. Jag kom således inte in. Fick
därmed stanna på stora vägen och fortsätta blinka höger. Gubben blinkade
vänster. Fick mentalt hålla händerna för ögonen i frågan om gubben skulle köra
ut till vänster, eller om bilarna bakom mig skulle köra om. Eller både och…
Till sist fattade gubben att jag skulle in och att han stod i vägen, så han la
in backen och krånglade sig en meter bakåt så jag kunde mosa mig in samtidigt
som de två bilarna bakom körde om… Trafikkaos i fredagsrusningen! Fantastiskt med det i en by med färre än 40 invånare, och då är hela omnejden inräknad!

Vinterfodret till
trähästarna är räddat!

Imorgon hämtas nästa gäng från långt ut i avkroken då de
tydligen fått smak på egna initiativ av alternativa bete. Dessa två tjurkalvar
ska också in sedan får de sex slaktkorna skrika av sig innan de körs iväg på
nåt annat bete att putsa på.

Samtidigt som detta är maken iväg på älgtornskoll, sonen ska
på kalas och hemmet borde tas omhand om vi ska ha gäster på söndag.

Någon som vågar sig på
en kvalificerad gissning på varför bebisen får äta halvvägs innan hon får
pyjamas på sig?! Svar: Hon behöver väckas!

Trevlig helg hörrni. Vi hörs om jag överlever!

Någonstans får man dra i bromsen och intala sig att det är
helt okej att lämna allt en stund och bryta helt. Detta gjorde vi i lördags.
Nästan. Vi åkte till Motorbanan på Race4Fun, skrotbilsrallyt som gick i våras
fick nu en uppföljare. Tema var tydligen lastbilar, cowboys eller grönsaker, om
jag inte helt missuppfattade det. Vädret och tiden var inte riktigt med oss
denna lördag, så det blev ingen lång runda där, däremot en lunch innan vi drog
vidare för lite shopping. En sak som förundrade mig rejält: Varför i hela
friden har man lördagsöppet om man inte vill sälja nåt?! Kort sagt: Vi skulle
köpa kakel till spismuren. Och möts i butiken av att ”Egentligen lämnar vi
inte ut något på lördagar, då vi inte har nån lagerpersonal…” Nähä, så då
får man bara titta på lördagar och handla måndag till fredag?! Vi hade turen,
och en (trots allt) välvilligt inställd kontorist, att det vi önskade fanns
inom räckhåll för henne så att vi fick med våra grejer hem. Märkligt…

Det där med att lägga
sig på rygg och vinkla upp tårna fick en ny innebörd. Räven fick lyxmiddag en
lördag.

Kvällen blev sen då vi började plocka ihop, städa undan och
städa av. Men innan det stod fönstermålning på schemat. Något man kunde pillat
med innan kan man tycka, men tiden… Det är inte heller förrän nu det börjat
brinna i knutarna! Då får man släcka kvickt med färgpytsen, nu när det börjar
vara klart. Synd att hitta knutarna i aska liksom.

Bebisen uppskattade dock inte att dela uppmärksamhet med
penseln, så det var ilskna vrål med mammaryggen mot, solsken med ögonkontakt. Så
vi höll på så! Fyra drag med pensel, bus med bebis. Öronen av och fem drag,
bus. Det är inte så effektivt precis, men vad gör man?!

En bild säger mer än
tusen ord… Och jag kan meddela att jag är vänt mot barnet när jag fotar…

Äääntligen fick
lillhönan vara med och måla! Primer på muren. Hon var snabb på att hämta sin
egen pensel från vattenfärgslådan. Och hon hade att göra…

På söndagen kom Mor och B. Lite tidigt firande av mig och
lite tidigt firande av färdigt bygge. Men men. Middag följt av diskbänksmontering.
Självklart fanns inte alla grejor med, så nu har vi stått utan vatten och
avlopp ett dygn igen. En spark i ändan på alla för att de skulle hem och vi på
nästa kalas. Äldsta storkusinen bjöd på kvällsmat inför födelsedag.

En brokig blandning i
vanlig ordning, Margretheskålar, fettspruta och Alliumlökar, toppat med ett
par ko-skyltar (insvepta i balplast) sedan Mors B synade ner min gamla skylt
i somras.

Sen kväll hemma, typ nio så kvickt med ungarna i säng och
mig med faktiskt. Tror jag var väck innan kvart i tio, när hände det sist
liksom?!

Idag var maken pappaledig som vanligt, men detta var en sån
där dag när lillhönan sattes i traktorn med drängen så vi kunde dra runt lite
djur. Två från grannen i byn till sjöspetsen, och de sex djuren från två byar
upp som snäppades ner ett hack. Drängen stack iväg med slåtterkrossen, nu
jäklar ska det slås då det spås uppehåll äntligen.

Man kan köra kombi av
olika anledningar!

Falsk marknadsföring
eller bara mångsidigt? Räknade fel på en honungsburk, så den som rotades fram
från kökssoffan bistod med inlagd gurka-lock, lingonsyltlapp och
honungsinnehåll!

Mötte ett tält på
vägen hem…

Familjen packades in i bilen för Bokbuss och fika hos di
gamle.

Nu efter träning för min del rinner vattnet i köket (på
kommando) och försvinner rakt ner i avloppet som det ser ut. Nu ska bara
diskmaskinen sättas igång så bänkarna börja tömmas.

Veckan är kickstartad!

Denna lillfis
passerade sju månader i fredags! Betydligt större men fortfarande liten. Tänk vilken kort tid. Tänk vilken lång tid. Tänk
vad fort det går och Tänk vad mycket vi gjort!

Ni vet den där känslan. När man är förväntansfull, trött, understimulerad,överstimulerad, speedad på gränsen till hispig. Stressad och cool lugn. Illamående till spyfärdig och samtidigt vill skutta jämfota.
När man plockar undan. Städar ur. Ställer iordning och förbereder för flytt och möblering…
Den känslan

Fredag igen va? Vad händer?! En bättre dag, måste jag säga. Har
haft flera stycken såna nu. Det är skönt. När man både känner för att göra
något OCH genomför det!

Pillat inne det mesta. Tvättat fönster inför målning och
muren sedan maken knackat ner kaklet. Imponerade att muren blev ljusare med grå
puts framme än när det var ljust beiga kakelplattor där.

Taklisterna är klara, fönsterfoder börjar komma på plats och
när maken åkte för att hämta golvlist satte jag mig och tappade upp strax under
tjugo kilo hösthonung på burk. Inte så illa ändå med tanke på
förutsättningarna, och med resultat att vi bara plockade honung från två kupor.

På sena eftermiddagen fick jag samtal om en kalv på vift –
trogna 50 kollade att strömmen säkert var slut och visst var gräset grönare på
andra sidan. Hemkommen från infösningen var det lagom att fodra tjurarna, ta in
korna och hejda tjuren som lånades till dem idag. Tjuren Party fick knata över
vägen imorse och tjänstgöra hos den brunstande mjölkkon. Fick stopp på honom
och tog honom med tillbaka till den ordinarie gruppen brudar.

Strax efter kom inköparen från ett slakteri och tittade på
tjurarna. De arton som är färdiga går iväg om några veckor och lämnar plats
till årets kalvar som ska in då.

Maken åkt på älgmöte så hur slår man bäst ihjäl en fredagskväll
på tu man hand med sig själv? Barnen kom i säng ganska tidigt då de var trötta,
och sonen hade inget Fångarna på fortet att titta på. Inte kunde jag själv
titta på Dobidoo heller då vår antenn/koppling omöjliggör all sändning från SVT vid
regn.

Alltså blev det till att umgås med kapitel Golvlister.
Ekgolv önskar ju eklist. Men dessa kostar nära på tre gånger mer än furulist,
så vad gör man? Jo, köper furulist. Och ekbets. Vidare fick fönsterna i köket
sig en omgång färg så de kan göras klart imorgon. Muren glömde jag visst…

Den står nog kvar imorgon också, annars blir jag rejält
snopen!

Fick på mitten besök också, av praoeleven som redan saknade
mig. Uppskattning är alltid kul!

Trevlig helg så slutspurtar vi på bygget!

Då var sista dagen med praoelev klar. Imorgon är det öppet
hus på en gymnasieskola hon är intresserad av så idag blev det till att bränna
av det sista.

Var är mina stolp och
tråd?!

Det blev stängsel för hela slanten. Rev två hagar. Letade reda på tråden under en
fallen björk, flyttade djuren på andra gården och fortsatte i grannbyn norröver
så det blev klart där. Plockade upp varannan stolpe i ett gammalt grisstängsel
och flyttade isolatorer till långbenta-kor-nivå. Hade lite stolpar kvar att
sätta på mitten så lurade ner drängen där med traktorn. Ner var rätta ordet.
Hade tanken en stund innan drängen berättade att de åkte skidor där som unga…

Denna posen skulle jag
också vilja ha mellan varven!

Praktikanten var orolig sedan för hur hon skulle orka med
fotbollsträningen på kvällen. Kanske Voltaren inte funkar på det som på
träningsvärken ”jag” gett henne. Det är när man har någon okänd med
sig som man inser sina egna egenheter. Jag ser mig till exempel inte som vältränad,
men får nog erkänna att jag har en helt okej grundfysik. En annan sak är att
jag ofta tänker högt/dividerar med mig själv och pratar med saker. Exempel på
det var när vi skulle sätta till en spann sockerlösning till en bikupa. Jag vände
upp och ner på spannen över en annan spann för att vakuum skulle byggas upp.
Och mumlade till spannen att ”stå still där nu medan jag öppnar kupan…” Okej! svarade praktikanten direkt. Lite pinigt för både henne
och mig…

Nu borde drängen se
diket om han skulle slå…

Tja, när man
bokstavligen snubblar över dem så…

En liten trögväxande
tjur blev över efter måndagens vägning. För att han skulle slippa att trängas
med fyra som garanterat skulle göra allt för att han inte skulle kunna äta, får
han agera snäll farbror till de små mjölkkalvarna som blivit för stora för sina
ensamboxar. Funkar hur bra som helst!

Dagen började stirrigt trots att vi hade gott om tid till alla
bestyr men då bussajäkeln plötsligt står utanför och väntar sju minuter före
vanlig tid!! Han fick ta strumporna i väskan, pajken.

Medan mannen var på UV stod mys och nattning av barn på mitt
schema. Blev lång saga i soffan med alla tre i famnen. Sällsynt och lyxigt. Höll
som bäst på att olja köksbänkar när han kom hem och nu är även ett par
taklister på plats. Det vandrar, sakta med säkert.

Fika och sängen!

Mamma! Du måste komma
med kameran! Hon tröttnade att leka med oss på golvet, så vi fixade det! Trean
härdas…

God natt

Aktiverade telefonens
Lifelog-app för ett tag sedan. Den envisas dagligen med att jag har cyklat. Jag
som avskyr att cykla. Men kanske den försöker säga mig något. Att jag verkligen
är ute och cyklar dagligen! Tur jag inte är ute och seglar. Det hade blivit drygt på vår lilla sjö!

Jag var glad att maken hunnit iväg imorse när elektrikern
klev in i hallen tio i sju med kommentar: ”Ah, vad gott här luktar! Linolja
är nog den bästa doften som finns!” (Jag höll på att stryka till honom!)
El på bottenvåningen är färdig. I rummet är element isatt och till köket ska
det vara beställt.

Idag har det varit som att stå i duschen utomhus stundtals. Jag
hade regnkläder, det hade inte min prao. Satt lite stängsel, det jag hade i
bilen när vi ändå tittade på djuren, och flyttat två grupper.

Den ena var fjolårskvigorna som nu skulle tillbaka till hjorthägnet.
De följde med väldigt snällt, trots att de stod som fån och glodde på korna med
kalvar som stod i hörnet på sin sida vägen och vrålade i högan sky. En stund
var jag orolig att de skulle komma också… Nästan framme vid öppningen ut till
vägen kom en lastbil. Det var ingen timmerbil, kan jag meddela, de har jag ännu
inget otalt med. Detta var istället en bil med sån där röd varningsskylt i
nosen. Det var vad jag hann se innan jag fick ta skydd för att inte bli
nersprungen av de skrämda djuren. Tack chaffis! En annan gång är det helt okej
att lätta på gasen när det står människor, koskyltar, varningstrianglar och
fordon med varningsblinkers på vägen… Morr på den.

Betesdjur förekommer
på vägen. Men nu ska de vara bakom hägn och bom.

En strykning med panellack på fönster-/dörrfoder och
taklist. Bebisen roade sig med att ömsom gråta och skina som en sol när blicken
vändes mot henne.

Mannen tog utfodringen i lagården när jag tog traktor och
hämtade balar till grannens hästar. Alla barnen med – det räcker med tre, sen känns det fullt i
traktorn! En stund är det kul. Lillhönan skickades av när vi körde genom gården
med lass och jag hade haft ett elände att hålla liv i henne i flera kilometer. Bebisen
höll ut länge men till sist la hon ihop och fick en hopplös slagsida medan jag
lastade av balarna i stallet.

En sväng på dans. Svägerskan tittat in en sväng mellan jobb
och tjejträff tydligen och barnen nattade. Mannen sågar lister halvvägs in i vardagsrummet och själv ska
jag snart fika och krypa i säng.

Bättre sent än aldrig
heter det ju, men faktum är att kantklipparen äääääääntligen kommit till vår
väg! Har väntat sen vecka 28! Lite komiskt också att kantklipparen kom igår,
idag har snöpinnarna trillat upp längs den större vägen.

Varför hämtar jag
honom vid bussen när jag möter honom halvvägs hem, han tar syrran och springer
ifrån mig?!!

En ynklig liten pöl i
botten av tunnan. Snart ska den tappas med.

(Jag menade inte att verka ilsk den där gången jag lovade att ta hand om mig och att maken tar sitt ansvar. Kommentarer är fortsatt kul!)

Städat lagård idag. I drivgången bakom boxarna och kring
vågen. Satte sedan praktikanten på ett typiskt prao-jobb, nämligen
fönsterskurning. Behöver få in det lilla ljus som finns nu! Efter fikat när den
lilla vaknat tog vi en betesrunda. Praktikanten tyckte jag hade många djur –
hon trodde det stannade vid de tjugofem inne… Lite chockad blev hon allt.
”Det är helt sinnes” sa hon gång på gång, så antar att det innebär
att hon fick sinnes-ro!

Skickade hem henne till middag och åkte själv med den lilla
på babysim. Hon blev lite chockad när hon fick en spann vatten över huvudet,
men ska man göra veckobadet är det lika bra att det görs ordentligt. För er
icke-insatta innebär det förberedande för dyk. Vattenkanna med stril, kanna
utan stril, spann och sen ungen under vatten. Typ.

En sväng i mataffären och en flirt med bygghandeln innan en
fika hemma, och vidare till skolan för ett så kallat trivselsamtal med sonen
och fröken. Eller det kanske heter ”pedagogen” nu för tiden.

Bebisen fick frisedel men lillhönan var med drängen och fru under tiden då småsyskon ombads
stanna hemma. Denna lillhöna. Helt lyrisk åt att
jag tvättat håret i simhallen idag. Kom gång på gång och pillade i det,
sniffade och avslutade med: ”Mamma, du luktar så gott i håret! Du får
absolut inte gå till lagården. Inte på länge, flera veckor nu när du luktar så
gott!” Är detta ett tecken på att jag borde tvätta håret oftare?! Vidare
kom hon med en nalle. ”Denna måååste tvättas. Den luktar sååå illa! Den är
helt ko-svettig!” Vad ”ko-svettig” innebär vet jag ännu inte,
men det förblir nog ett ogoogelbart ord i akademien!

Parkerade mig i tvättstugan efter barnnattning. Funderade en
stund på om jag skulle mangla mina lakan, men kom fram till att jag nog ska
tvätta upp alla fina linnelakan från föräldragården och muta Mormor till att ta
hand om dem. Så kan även lite annat råka följa med kanske…

Mannen har oljat väggen en gång till. Den har svalt några
liter nu. ALDRIG MER linolja inomhus, sanna mina ord! Nu håller han på med de
sista golvplanken och imorgon kommer elektrikern och kopplar strömmen där.

En plåt muffins är nyss ur ugnen och sängen hägrar. Gokväll