Jag var glad att maken hunnit iväg imorse när elektrikern
klev in i hallen tio i sju med kommentar: ”Ah, vad gott här luktar! Linolja
är nog den bästa doften som finns!” (Jag höll på att stryka till honom!)
El på bottenvåningen är färdig. I rummet är element isatt och till köket ska
det vara beställt.

Idag har det varit som att stå i duschen utomhus stundtals. Jag
hade regnkläder, det hade inte min prao. Satt lite stängsel, det jag hade i
bilen när vi ändå tittade på djuren, och flyttat två grupper.

Den ena var fjolårskvigorna som nu skulle tillbaka till hjorthägnet.
De följde med väldigt snällt, trots att de stod som fån och glodde på korna med
kalvar som stod i hörnet på sin sida vägen och vrålade i högan sky. En stund
var jag orolig att de skulle komma också… Nästan framme vid öppningen ut till
vägen kom en lastbil. Det var ingen timmerbil, kan jag meddela, de har jag ännu
inget otalt med. Detta var istället en bil med sån där röd varningsskylt i
nosen. Det var vad jag hann se innan jag fick ta skydd för att inte bli
nersprungen av de skrämda djuren. Tack chaffis! En annan gång är det helt okej
att lätta på gasen när det står människor, koskyltar, varningstrianglar och
fordon med varningsblinkers på vägen… Morr på den.

Betesdjur förekommer
på vägen. Men nu ska de vara bakom hägn och bom.

En strykning med panellack på fönster-/dörrfoder och
taklist. Bebisen roade sig med att ömsom gråta och skina som en sol när blicken
vändes mot henne.

Mannen tog utfodringen i lagården när jag tog traktor och
hämtade balar till grannens hästar. Alla barnen med – det räcker med tre, sen känns det fullt i
traktorn! En stund är det kul. Lillhönan skickades av när vi körde genom gården
med lass och jag hade haft ett elände att hålla liv i henne i flera kilometer. Bebisen
höll ut länge men till sist la hon ihop och fick en hopplös slagsida medan jag
lastade av balarna i stallet.

En sväng på dans. Svägerskan tittat in en sväng mellan jobb
och tjejträff tydligen och barnen nattade. Mannen sågar lister halvvägs in i vardagsrummet och själv ska
jag snart fika och krypa i säng.

Bättre sent än aldrig
heter det ju, men faktum är att kantklipparen äääääääntligen kommit till vår
väg! Har väntat sen vecka 28! Lite komiskt också att kantklipparen kom igår,
idag har snöpinnarna trillat upp längs den större vägen.

Varför hämtar jag
honom vid bussen när jag möter honom halvvägs hem, han tar syrran och springer
ifrån mig?!!

En ynklig liten pöl i
botten av tunnan. Snart ska den tappas med.

(Jag menade inte att verka ilsk den där gången jag lovade att ta hand om mig och att maken tar sitt ansvar. Kommentarer är fortsatt kul!)