I brist på mat får det
gå med potta? Eller kattmaten kanske var snäppet bättre?! Jag har inte placerat
henne i närheten av någotdera. Det har hon fixat själv.
Vilket travande det blev igår! Många tusen steg med lillan
på ryggen. Hade föresatt mig att stängsla till en grupp, minst, och kolla över
stänge till tre andra och flytta. Började på andra gården och unnade mig att
halvt skrämma livet ur kockarna som nu hyr huset på andra gården, för nionde
året i rad. De stod och dividerade om ved när jag stoppade fram näsan bakom
knuten på vedboden och sa Hej. Det tog en stund att komma därifrån. 
Ett gäng kycklingar
mosade i fönstret. Lika mosade la de sig när de stängdes in för sig själva
igen.
När djuren sedan skulle släppas in var de självklart längst
bort, längst in. Fick knata iväg och hämta dem, och invänta att samtliga var
på rätt sida öppningen innan vi gick bortåt, så att ingen skulle följa med på
insidan av den gamla hagen. Första gången jag gick över diket gick det bra. Andra
gången också. Men när jag skulle över och stänga efter de sjutton djuren, var
det värre.
Redo för nästa projekt. Precis framme vid bilen ringde dock
brevbäraren och larmade om djur i byn norröver. ”Ansvarar du för dem är
det en ko som kommit fel…” Bara att ringa på drängen som plockades upp
på vägkanten för infösning av kvigan som trillat ut. 
Mat för både mig och lillan, och sonen som drängen hämtade
vid bussen, och faktiskt även far och dotter som kommit hem. Så sena var vi. SEN
iväg igen med lillan till mossen. Många turer fram och tillbaka igen och till
sist skulle strömmen kopplas in. Vilken ström det var! Tillräckligt för att slå
en signal till han som bor granne med aggregatet, då jag sett att bilen stod
hemma. Men han var på jobbet ändå… Provade hans fru efter inrådan, men hon
svarade inte. Iddes inte gå över halva byn bara för det, så jag fick knyta ihop snabbt. Och vara tacksam över att lillan
ännu är för liten för att fatta. Men det slog bra i fingrarna, i blöta stövlar,
regnbyxor blöta både på in och utsida – dags för nya – och genomvåta vantar…
Det här med att köra
vilse i hembygden! Sist jag körde här låg där ett hus!
Hem för middag som maken fixat mellan tömning av bikupor och
utfodringen i lagården. Han åkte och jag parkerade mig med barnen i soffan.
Idag har det varit att förbereda. Fem omgångar vatten till
hönorna, tre inne och två ute, djuren hemma flyttade. Maken har kört ved till hajk-platsen så de
slipper frysa i helgen. Jag kröp ner en stund, så jag pallar några timmars
bilkörning. Lagom att jag vaknat till igen ringde en säljare för nåt, precis ur
duschen ringde en granne till andra gården och undrade om det var ok så som det
rök från båtplatsen som hör till andra gården. (Kockarna fick byggvirke att
elda med. Det har legat ute…) Och strax efter ringde maken då nämnda kockar
ringt sömmerskegrannen om en kviga på vift. Troligen har nåt vilt djur sprungit
genom tråden i vanlig ordning, och kvigan följt efter. Hon gillade visst inte
asfalt och hade gått in igen. En kock stod på vägkanten och
vaktade den nerrivna tråden, så den inte skuttade upp i stolparna igen! 
Det är ju modernt (och
garanterat supersmidigt- jag har aldrig provat och nu känns det inte lönt!) med adapter mellan bilstol-vagn. Funkar med sittdel
också. Om man inte är alldeles för mån om den!
Dags att fixa lunch och packa bilen. Drängarna tar
rutinerna, Jirka är kopplad på jouren. Nu smiter vi och hoppas att det håller
sig lugnt hemma.
Trevlig helg önskar tokungen!
