En ung bondes vardag

Min tiokronorsklocka
som varit med i nära femton år dukade under i byggdammet, så maken hämtade sin
gamla från föräldragården. ”En sån kan man ha vatten i till hund och
katt!” konstaterade lillhönan direkt på morgonen. Så sant, ser man det
från den sidan ser det ut som en rostfri hundmatskål! Hur många har tänkt på detta?!!

Kom till skott idag och vägde dessa sega småtjurar som inte
växer. Några var lite större och sen var de ganska jämnsmå med ett par minisar
på slutet. Jo tjena! Några var större och några var mindre, som givet. Men att
den mista vi vägde stannade på 556 kilo och den tyngsta på 807… De klassas som ”färdiga” över 600… Ohps.
Hemmablind eller vad?! På fredag kommer det ut en inköpare och tittar på dem. Sa
tio till henne, men med närmre koll innebär dessa tio istället arton av
tjugotre möjliga! Hoppas det framkommer ett bra pris, för det får inte skilja nära
femton kronor kilot mellan slakterierna!!

Praktikanten sattes som kontorist med noteringsblocket medan
jag och drängen möblerade om hej vilt bland djur och boxar. Men åter igen.
Lugna djur. Inte ett ljud att vi drog så pass många djur fram och tillbaka,
flertalet fick vi snällt vänta ut sedan de lagt armarna i kors och klargjort
att de minsann inte tänkt ta ett steg till på något håll oavsett vad vi gör. Punkt!

Efter lunch revs det sista av stänget norröver och började
sättas upp i grannbyn. Ska ärligt erkänna att jag inte är riktigt på det klara
med vem som rastat vem idag. Har hållit ett högt tempo jäms över dagen. Jag är
mer van vid intervall, känner jag. Vi sover nog gott båda i natt, och jag antar
att om någon av oss ska ha träningsvärk efter dagen så är det inte jag!

Hamnade på köksgolvet några minuter mellan lagården och
familjens hemkomst. Sen var det slut på friden, men det var lite mysigt det
också. Middag, nattning av barn och en dust med linoljan på väggen.

Mannen lägger golv i rummet men själv har jag efter dusch fastnat
i soffan med datorn, TV och katten intill. Bröstet ligger stabilt kasst, och
har fått något jag sällan drabbas av – hosta. Ömsom hemsk rethosta, följt av
rökhosta och ömsom en hejdundrandes brunstslemshosta. (Datorn godkände detta
ord!!) Sånt som man inte blir av med men som sitter fast någonstans från
magtrakten och upp. Blankt och segt och inte alls helt alldeles underbart.

Ingen träning idag med andra ord. Halvdag imorgon då det
blir babysim. Vädret avgör dagsjobbet.

Satt efter middagen
och kände det läge att gå ut. Tog en sväng i den tomma trädgårdshagen och
fotade. På väg in klev jag över stängslet och insåg att jag var ett par minuter
tidig. Ner till bryggan.

God natt

Härom veckan när mannen tog en tidig beteskoll efter vargvarningen
kom han att stå huv mot tryne med ett vildsvin mellan byarna norröver. När jag
i veckan var där och stängslade såg jag verkningarna av den samme. (Grisen alltså.) Tack och lov
inte på åkrarna, men precis i kanterna. Totalt uppbökat. Och jag med min
mörkräddhet och livliga fantasi… Jag satte på musik på telefonen på högsta
volym där i fickan. Bara för att ge ett eventuellt något chansen att höra mig
först och hinna undan…

Vad har du i fickan?!
Är det en jättebanan?! Nix, men några kantareller!

När jag gick där öppnade himlen sig lagom till att djuren
var överflyttade så jag åkte hem istället för att fortsätta. Och kunde bara
vänta mig att Mormor skulle titta förbi med kommentaren att någon ”satt
stänget precis på vägkanten!” För precis så var det. Någon idiot till
bonde hade satt stängslet så nära kanten på båda sidor att två bilar inte
kunnat mötas!

Rev det ena dagen efter. Inte det där djuren går nu!

Man kan ju undra vad
strumpan smakar med den minen! Men så somnar hon ju hur som helst sen också… Maken undrar vad jag matar i henne, men det är en yrkeshemlighet! Hon är glad vid vaknandet åtminstone!

I fredags tog maken med de stora barnen på hembygdsdag där
Smålandsgärdesgård stod på dagordningen.

Det var ju nån som
inte uppskattade att mannen tog fram kameran för risken att hamna på ”den
där Bonden i Skärvhult”. Kan meddela att jag i de flesta fall frågar innan
jag publicerar bilder, då jag själv inte uppskattar att jag, eller
bilder på mina barn, läggs ut för allmän beskådan utan tillstånd! I synnerhet på öppna Instagram- eller Facebookkonton.

Själv satte jag drängen traktorn och
tog med lillani bilen för att hämta hem årets första grupp djur. Släppte
dem vid norra sjöspetsen där både vattenslang och elkabel var framdraget till
ett hörn (”Det är ju klart!!”) Nej, det är sannerligen inte
självklart att man får el och vatten på ställena! Men det underlättar – helt
klart.

Hade sällskap vid
stängslingen, av fler än lillan. Denna slända ville inte flytta på sig, men
lyfte snällt på fötterna så jag fick tråden i stolpen!

Kvällen spenderade vi med att slutskatta i bikuporna, vintra
in bina och slunga den lilla honung som blev. Hade man vetat att vädret skulle
varit stadigt kasst så länge kunde man gjort det betydligt tidigare och fått en
större skörd, men det finns de som fått betydligt sämre! (”Vad bra att vi har bin! Då behöver vi ju inte åka och köpa honung när vi blir förkylda!” sa sonen)

Ramvändning i slungan

Nu har vi plötsligt inte heller fri tillgång till
föräldragården! Med andra ord krävs förvarning för att åka dit, och ungarna får
snällt hålla sig på källarplan och inte gå upp i huset för att leka. Slungade
färdigt och lämnade maken med disken när jag och barnen åkte hem för nattning. I
och med hyresgästerna (och att vi faktiskt har plats hemma nu!!!! Lite mer bråte överallt eller hit och dit…), hamnade
tunnan med grovsil och finsil hemma i vardagsrummet, framför öppna spisen för
att värma på det så den hemskt sega honungen skulle rinna på lite snabbare. Nu
tog det bara ett dygn… Med resultat att det doftade honung halvvägs nerför
trappan på morgonen! När jag väl lämnat mitt myssällskap i sängen, vill säga! Råkallt som bara den nere, så torkade av vedspisen och brände av allt renoveringsdamm för att spä på lukterna ännu mer!

Idag lämnades barnen iväg till min moster, efter att
lillhönan lurat drängens fru till att följa med henne och brorsan på Söndagsskolan
i missionskyrkan uppe i byn. Hon fick ju en särskild inbjudan nu när hon fyllt
tre och var överlycklig över denna lapp som visats för alla hon träffat. Dock
var vi i Skåne förra söndagen när det startade. Idag fick hon gå, även om hon
inte fick åka buss dit (storebror åker ju buss till skolan, varför inte hon?!).

Hur många ägg går det
på ett recept?!

Lämnade iväg dem lagom till lunch och bytte även bil
”om de skulle behöva åka iväg”, vilket de tydligen behövde. Det blev en tripp till Kvibille för
ingifta morbrorn som lånade min bil för att rädda sin son med familj vars bil havererat där. Lämpligt att det fanns en bakåtvänd stol till
ettåringen!

Jag och maken har gemensamt tapetserat det som ska bli
sovrum till oss. Och hade lite knappt med olja hemma till timmerväggen, så det
blev bara strykning på de plankor som gränsar till tapeten. Linolja, som min
make förespråkar över allt annat, borde totalförbjudas inomhus!!!!! Det stinker
linolja, kan jag lova! Lär ju inte kunna sova i rummet före jul, och då är bara
tre(!!!) stolp av mååånga oljade! Gud hjälpe mig!

Vi hann klart i alla fall och tog den lånade bilen till
moster för kvällsmat och barnhämtning, när bara vår egna utlånade bil återkom.

Hemma och snart läge för sängen. Förkylningen har jag
dragits med sen i onsdags och har nog aldrig haft så ont i halsen som igår! Vaknade
imorse med en svagt kraxande som övergick till ett
dagen-efter-rökig-pub-med-för-många-whiskey-röst. Långt ner i bröstet sitter det
som gör det tungt att andas. Men men, hädanefter kan jag skylla på linolja!

Även katterna ska
erbjudas varierad kost… Och så verkar det vara på modet att ha telefonen med sig på toa. Det kryper allt längre ner i åldrarna!

Till veckan står vi inför nya utmaningar: Strukturerat
arbete utan möjlighet till latande. Det kommer en praoelev. Blir spännande att
synka det med bebisen!

Wish me luck!

Då kör vi en ny blandad långing. Sitt bekvämt!

Julen kom tidigt till
Skåne i år! Luvan i alla fall!

Katten hade visst inte
ont av bebis nu heller…

En lördag på vift. En förmiddagsfika hos den gamla
dagmamman, som chockades då jag frågade om hon hade en potta till hands, varpå
hon kränkte lillhönan med att be henne sätta sig på den. När det gick upp att
det var till bebisen blev chocken total då detta är ”totalt omöjligt”
på en så liten. Plus i kanten då att den lilla passade på att fixa både ettan
och tvåan! ”Det är min själ inte klokt!!!!!”

Lillhönan fick
paket…

Vidare till city för en korvamoj och inköp av en rejäl
blomma till den blivande åttioåringen vi bjudit in oss till. Mina gamla grannar
där många fikor är intagna.

Mer reservation här…

Efter dem blev det ännu längre söderut till Hans
och sambo på kvällsmiddag. Blev där varse om en dödsannons för en klasskamrat
från grundskolan. I min ålder ska man inte dö! Tyvärr måste jag väl säga att
jag inte är helt överraskad över vem det var, men ändå. (Inte heller helt
bekräftat, men väl många aspekter som pekade på ett visst håll. Val av kyrka,
födelsedata, familjesammansättnig.) Som närmsta granne (300m) så lekte vi ändå
ihop ibland som små. Förvånad skulle jag inte bli om jag fick höra att det var en
olycka, självvalt, eller rent av om det fanns inblandning av den undre världens
självsanering i storstan. Det är tragiskt oavsett.

Stressat kan jag nog inte påstå att vi gjort denna gången,
men vi har tydligen slarvat med mat till den lilla. Hon satt med vid
frukostbordet i Momos knä. Och när Momo tittade bort en sekund försvann hennes
frukostmacka. Den var på väg till den lilla munnen som inte blivit erbjuden
någon.

Söndagen hade Mors B hyrt en liten grävmaskin, så mannens
uppdrag var att köra iväg jord med en av alla B:s leksaker. Jag och Mor smet
iväg till stan en liten snabbis. (Helskumt att inte ha några barn att hålla
koll på och valla in! Blev smått utskrattad av Mor!) Fick med ett par nya
tröjor och linnen hem. Alla mina verkar ha släppt elasticiteten på en gång.
Fattar inte detta efter tre graviditeter… Jag köper inte kläder så ofta,
använder de inte heller så ofta. För det mesta räcker det med en reklamtröja
från mannens jobb och arbetskläder.

Cowboys med morötterna
dinglandes.

Ba(r)narbete. Det
råkade krypa fram att min gamla bilbana fanns på vinden. Det var många glada
miner att den var hittad. Men fick börja med ett litet prov om den funkade
efter tjugo år. Hade varit trist att bygga upp alla elva meter och insett att
den inte gick…

I måndags tog vi det lugnt hemåt. Sonen hade fått ledigt
från skolan. Ett besök på Brios Lekoseum blev inte av då de nu på hösten bara
har öppet torsdag till söndag. Typiskt. Men i den delen av Skåne blev det till
att fortsätta till Älmhult och Ikea museum. Om detta får man göra en egen
bedömning, men jag är fortfarande grymt besviken och känner definitivt inget
krav att åka dit igen!

I brist på bröd får
det gå med bricka?!!!

När vi fikat på museet och kom ut till bilen, var nycklarna
försvunna. Både till bilen och hemmet. En liten gnutta panik började krypa i
nackhåren när jag bytte hand och rotade i andra fickor. Snääälla make, säg att
du har nycklarna. Måste rota igenom vagnen och skötväskan… ”Har inte
kört på hela helgen, så nej, de har du. Börja med att leta i handen!”
Ohps. Det var nycklarna jag plockat upp och skiftade runt i händerna för att
kunna leta efter vederbörande i fickorna. Jo, jag erkänner. Jag är totalt
förvirrad!

Startade ju upp dagen med en bad-hair-day. Lossade knuten på
huvudet när jag kom ner på morgonen, och håret var typ överallt. Så har jag
aldrig sett det innan! Skulle i duschen men det tog rätt lång tid att få
ordning på det sen! Säkert för att natten var lång. Hade precis blivit så där
extremt varm och tung i kroppen när den lilla vrålade till från ingenstans i
sömnen och jag blev klarvaken. Jaha, powernap, vad hittar vi på nu några timmar
kring midnatt då? Snurrar! Vrider och vänder.

Hemma har det varit lugnt. Inga sensationer utom att någon
av mina inköpta unghöns börjat värpa. Mannen smet iväg ganska direkt efter
kvällsmaten för att visa lillstugan på föräldragården för en ny spekulant, men
föga oväntat blev det ett nej – killen kunde knappt stå rak där!

Natten var orolig med snorig bebis och hon dreglar nåt
enormt idag och rotar i munnen. Tandsingar på g kanske?! Likadant där att jag
precis duttat till när hon satte igång så var det en av oss som låg vaken efter
näsrensningen. Och det var inte hon.

Sonen är en kopia av
sin far, sägs det. Lillhönan då? Hon är inte lik nån. Eller så är hon det.
Rotade i Mors album i väntan på att tvättmaskinen skulle bli klar. Detta är
jag, drygt två år… Och det ser ut att finnas viss likhet med lillhönan…!

Seg dag därefter. Pratade med drängen en stund innan det var
dags att packa ihop sig för babysim. Iväg till sydvästra staden för att hämta
tapeterna till nya rummet – vill snart till att sätta fart. Plockade sonen i
församlingshemmet på hemväg, lastade ur honom och maten. Tankade lillan och svischade
iväg på tjejträff i samhället. Motiverad? Inte för fem öre. Mer spyfärdig. Men
det blev ju rätt okej bara vi kom dit.

Hemfärd!

I natt har jag sovit gooooott! Alldeles för lite dock! Ska
ta en fotogendusch och tända blåslampan snart så jag kommer iväg och stängslar
till djuren norröver. Tänkte bara att den lilla skulle vakna till för
andraamningen för dagen så vi kommer i fas. Tydligen funkar det ypperligt att
få mjölkstockning även efter nästan sju månader om man slarvar – provade igår.
Spyfärdig OCH gråtfärdig. Det gör ont, skiten. Hon får nog leka med drängen en
stund efteråt. Inte kul att ha henne med när jag ska klättra runt bland vassa
och blöta granar.

I väntan på hennes
vaknande får jag väl röja upp bland alla väskor som står i hallen efter helgen.
Det är ju ganska bra om man kan gå där. Även om vi är världsmästare i
kliva-över-saker betyder det inte att vi (jag) gillar det.

Oavsett så har jag gjort en god gärning idag. Två killar från brukssamhället hade missat bussen så jag tog dem efter betesrundan och körde upp till skolan i kyrkbyn.

Klockren. Ska dock
erkänna att jag inte är helt på det klara med vilken sida som är vilken. Kanske
upp till var och en att tolka?!

Fick förfrågan igår om jag ville vara Bonde I Butik om ett
par veckor. LRF i kommunen ville visst ha ”moderna bönder”. Typ en
som säljer köttlådor, och en som bloggar om det. Får nog stryka familjebiten i
bloggen då. Så det blir bonneri av det! Eller vad ska jag skriva om? Tycker det gått ifrån bonden till familjen mer, samtidigt är ju hela denna livsstil ihopvävd av allt möjligt. Men kanske jag skulle strypa tillförseln av vardag och satsa mer på jobbet?! Vad säger de som läser?

I afton dans. Kanske med motorsågen som sällskap i bilen? Eller
var skulle stormen gå?

I brist på mat får det
gå med potta? Eller kattmaten kanske var snäppet bättre?! Jag har inte placerat
henne i närheten av någotdera. Det har hon fixat själv.

Vilket travande det blev igår! Många tusen steg med lillan
på ryggen. Hade föresatt mig att stängsla till en grupp, minst, och kolla över
stänge till tre andra och flytta. Började på andra gården och unnade mig att
halvt skrämma livet ur kockarna som nu hyr huset på andra gården, för nionde
året i rad. De stod och dividerade om ved när jag stoppade fram näsan bakom
knuten på vedboden och sa Hej. Det tog en stund att komma därifrån.

Ett gäng kycklingar
mosade i fönstret. Lika mosade la de sig när de stängdes in för sig själva
igen.

När djuren sedan skulle släppas in var de självklart längst
bort, längst in. Fick knata iväg och hämta dem, och invänta att samtliga var
på rätt sida öppningen innan vi gick bortåt, så att ingen skulle följa med på
insidan av den gamla hagen. Första gången jag gick över diket gick det bra. Andra
gången också. Men när jag skulle över och stänga efter de sjutton djuren, var
det värre.

Redo för nästa projekt. Precis framme vid bilen ringde dock
brevbäraren och larmade om djur i byn norröver. ”Ansvarar du för dem är
det en ko som kommit fel…” Bara att ringa på drängen som plockades upp
på vägkanten för infösning av kvigan som trillat ut.

Mat för både mig och lillan, och sonen som drängen hämtade
vid bussen, och faktiskt även far och dotter som kommit hem. Så sena var vi. SEN
iväg igen med lillan till mossen. Många turer fram och tillbaka igen och till
sist skulle strömmen kopplas in. Vilken ström det var! Tillräckligt för att slå
en signal till han som bor granne med aggregatet, då jag sett att bilen stod
hemma. Men han var på jobbet ändå… Provade hans fru efter inrådan, men hon
svarade inte. Iddes inte gå över halva byn bara för det, så jag fick knyta ihop snabbt. Och vara tacksam över att lillan
ännu är för liten för att fatta. Men det slog bra i fingrarna, i blöta stövlar,
regnbyxor blöta både på in och utsida – dags för nya – och genomvåta vantar…

Det här med att köra
vilse i hembygden! Sist jag körde här låg där ett hus!

Hem för middag som maken fixat mellan tömning av bikupor och
utfodringen i lagården. Han åkte och jag parkerade mig med barnen i soffan.

Idag har det varit att förbereda. Fem omgångar vatten till
hönorna, tre inne och två ute, djuren hemma flyttade. Maken har kört ved till hajk-platsen så de
slipper frysa i helgen. Jag kröp ner en stund, så jag pallar några timmars
bilkörning. Lagom att jag vaknat till igen ringde en säljare för nåt, precis ur
duschen ringde en granne till andra gården och undrade om det var ok så som det
rök från båtplatsen som hör till andra gården. (Kockarna fick byggvirke att
elda med. Det har legat ute…) Och strax efter ringde maken då nämnda kockar
ringt sömmerskegrannen om en kviga på vift. Troligen har nåt vilt djur sprungit
genom tråden i vanlig ordning, och kvigan följt efter. Hon gillade visst inte
asfalt och hade gått in igen. En kock stod på vägkanten och
vaktade den nerrivna tråden, så den inte skuttade upp i stolparna igen!

Det är ju modernt (och
garanterat supersmidigt- jag har aldrig provat och nu känns det inte lönt!) med adapter mellan bilstol-vagn. Funkar med sittdel
också. Om man inte är alldeles för mån om den!

Dags att fixa lunch och packa bilen. Drängarna tar
rutinerna, Jirka är kopplad på jouren. Nu smiter vi och hoppas att det håller
sig lugnt hemma.

Trevlig helg önskar tokungen!

Dagliga morgonrundan
hos djuren efter dagis. Varje morgon hälsar de tillbaka.

Jägaren på föräldragården kom upp med ett rökt rådjurslår i
helgen. Han beklagade sig lite: ”Dina kor tycker inte om mig! De jagar mig
jämt! Är de farliga?!” Jag lovade dyrt och heligt att de inte är farliga
alls. ”Jo, det måste de vara. För jag kommer där i kammokläder i skymning
och gryning och så kommer tjugo kor i sken mot mig. Har jag tur tvärnitar de på
två meters avstånd!” Jag skrattade nog lite åt honom där. Dessa nyfikna
kreatur. Klart de måste komma och inspektera vad det är för buske som kommer
vandrandes! De gör likadant på en annan om man kommer dit! Utan kammokläder i
dagsljus! Det är trevligt.

Idag hade jag en massa stängsel på programmet. Det känns
motigt. Och inte blir det bättre av att det är så förgjordat
”dyngsujigt”, som lillhönan skulle sagt, utan ”r”. Det
kommer så väldigt fint regn från alla håll idag. Det som inte gör några
millimeter att tala om, men väldigt blött! Morgondagen spås bli bättre så då
får jag ta mig i kragen för en heldag!

Igår var det babysim med en lycklig bebis. Åkte därifrån
direkt till lilla staden i sydväst för beställning av tapeter och inköp av golv
som det var drive på. Halva priset! Tackar!

Sexton kvadrat golv och barnvagn. Tur jag inte hade kvar
låne-Yarisen!

Mannen var hemma och roddade lillhönan, utfodring och hämtning
av sonen som varit på aktivitet i församlingshemmet efter skolan då. Själv
svängde jag inom mataffären på hemväg, hem och fixade middag, slängde i oss den,
ringde in drängen till de stora barnen och drog iväg på första föräldramötet i
skolans historia. För oss i alla fall… Knappast (förhoppningsvis) själva
skolans första då även min egen mor gick på den.

Hemma och nattade barnen så var det lagom kring niotiden att
svida om och spackla rummet en gång till. (Varför är jag så seg att vakna på
morgonen?!)

Hoppar jag bondejobbet idag får jag väl prova på
hemmafru-jobbet. Diskmaskinen har skämt bort oss så ingen är sugen (eller tar
sig ännu mindre tid, rättare sagt) till att diska upp det som inte får plats. Det
får stå kvar och invänta nästa omgång. Tvättmaskinen gick varm igår så finns en
del att ta hand om plus maskinen som snurrar nu. Får bjuda upp dammsugaren till
en cha-cha och starta upp ett storkok till både oss och lillan att stoppa i
frysen!

Sen börjar det nog bli läge att luncha och hämta sonen vid
bussen, lillhönan på dagis och mannen skulle visst klippa sig. Han är orolig
att inte bli insläppt hos svärmor som troll! Mormor skulle komma förbi med
massa lingon de plockat, så lagom att svänga in med det på föräldragårdens frys
på väg till dansen ikväll.

Höst. Mörkare kvällar.
Annorlunda jobb. En go tröja på sig ute. Ofta hög, fin luft. Mindre ”måsten” i tex
trädgården. Istället kunna kura inne med brasan. Och det anses som okej. Jag
ser fram emot det!

Inte helt lätt att ha
henne på handduk när hon luftar rumpan! Tur hon för det mesta säger till när
hon är kissig och fixar det på pottan. En bajsblöja på tio dagar. Det är man
inte ledsen för! Det är aldrig för tidigt att börja potträna. Ju tidigare man börjar desto mer naturligt blir det för dem. Jag fått
höra att vi tvingat våra barn till maniska beteenden. Jaja, men de är rätt
vettiga ändå! (Visst har det både svidit och man blivit ledsen, men man får se det som svartsjuka. Jag kan lova att jag är inte avundsjuk på de som tar hand om bajsblöjor på sina 3,5-åringar. Där vi har en som varit vakentorr sedan 14 månaders ålder.) Bägge de stora barnen har skolats in på dagis som 1,5-åringar. Utan
blöja. Tar man sig tid och uppmärksamhet till det, signalerar dessa små mer än
man tror. Bara att börja med att erbjuda en kissning på toa eller potta vid
blöjbytena. De fattar fort. Prova!

Nu får jag nog sätta fart!

Trevlig onsdag!

Maken var i kyrkan i söndags. Agerade nattvardstjänare,
vaktmästare eller kyrkvärd eller vad det nu var. Han berättar inte. Jag frågar
inte. Så enkelt är det. Barnen ville följa med, så jag blev ensam hemma med
sovande bebis. Pillade lite med kycklingarna som ligger pyrt till i hönshuset –
hade inte varit några problem om inte de fem nyinköpta varit där. Dessa går
nämligen inte ut ännu. Utan ser sin chans att sätta till de mindre när de
själva är fredade. Har således fått schasa ut även dessa minst en gång om
dagen, och stänga avdelaren i hönshuset så att de små fått en stund för sig
själva att äta och dricka i lugn och ro.

Så fint de tagit
chansen att sitta när det var lugnt ett par timmar!

Satte mig även och sydde ihop en gympapåse till sonen. Dags
imorgon och han har själv varit med och valt ut tyget. Gissa med vad!? Den lämnades
in till sömmerskegrannen för ett par öljetter sedan.

Sömmerskegrannen
passade på att kontrollera bebisens kittlighet också

När det nästan var läge att starta upp middagen trillade en stolle in på cykel. Mosterns granne. Vilken chock. Nåväl, halva vägen går det ju nerför och likadant på hemväg. Mat fick hon också när hon ändå var på plats och ungefär när hon lämnade kom barnens storkusiner med en bättre modell på slip. Med skaft på. Smidigare till taket. Så blev där lek, bus, snack, inspektion av bygget och fika. Många sittningar. Och därmed en sen kväll med just slipning av rummet. Dags att börja om med spacklet!

Nåväl. Utsikten från
nya andravåning ska bli bättre…

Och så är det bara att konstatera att det varit skönt med
semester. Nu är det bara att ta ett djupt andetag och försöka hålla takten i
ekorrhjulet. Veckan?!:

Måndag: Grishämtning – hemma med en hungrig bebis och sen lunch för samtliga, så drängen förbarmade sig över sonen och hämtade honom med traktorn vid bussen i ösreget,- födelsedagsmiddag för drängen, mannen
inkallad på jobb och kvällsträning. Och ett möte för mannen som han valt att
hoppa över.

Så fint de låg när vi
kom hem. Och om en bil är bonnabil eller inte?! Det syns på spånen;) (Förlåt Mors B för hjärtinfarkten…)

Installerade. Och så lite hjälp på traven för Saaben

Tisdag: Babysim och skolans första föräldramöte på kvällen. Något som heter Tisdagskul ska även starta upp i församlingshemmet direkt efter skolan som sonen är sugen att prova på.

Onsdag (Håll i er!): Vet inte säkert, men har en känsla av
att den så kallade Onsdagsträffen drar igång för barnen. Mannen har
styrelsemöte med älglaget(?). Linedancen drar igång och samtidigt är det
säsongens sista biträff. Plus att det är nån kulturvandring på ödekyrkogården
med levnadssätt och livsstil från 1600-talet och framåt.

Torsdag: UV för maken.

Fredag: Skåneresa efter avslutad skola. Joo. Nu är det hög tid för oss att skita i allt och komma ifrån lite! Och hör sen!!

Lördag – Söndag: Hajk med UV som inte omfattar maken då han
är hos svärmor.

Frågor?! Antingen går det eller så går det åt h—…

Ojojoj. Känns nästan som när jag smet undan en stund i
helgen och tittade tillbaka på instagram. Vad f*n höll jag på med som höggravid
egentligen? Asade kalvar och rullade ut halmbalar. Sprang mellan is och
lerpölar och lusade av djuren. Bara dagar före förlossningen (ok en månad var
ju tanken) Seriöst, är jag riktigt klok?! Svara inte!

Åkte iväg på träningen i alla fall. Duschar inte innan jag
åker så är tacksam över mina träningskamrater som åtminstone inte påpekar att
håret lukar kossa och har några klumpar spackel i sig, och grisaskit på armen
såg jag… Nu är jag ren i alla fall!

Tjoho! Brorsan hemma!
I dagens gåva från Lions – reflexväst!

Kvällsfika och sängen! Natti

Varför kom jag inte
helt otippat att tänka på den man som skulle trycka upp en dekal att sätta i
bilen ”Köp en drever – lär känna din hemtrakt” sen han utforskat
varenda skogsväg i hela socknen efter sin hund, eller ja, drever.

En tur till stan i torsdags för service för bilen. Fick en
Yaris i gengäld. En ganska ny sådan, som besatt den fruktansvärda stanken av
gummi och plast. Precis innan jag svängde in på Toyota på eftermiddagen slog
den över 300 mil. Det var rätt skönt att få tillbaka sin egna 12 000mils-Avensis, med lite
svag lantdoft och full med barnprylar.

Maken åkte iväg på terminsstart för UV så de två stora
barnen lämnades hemma med drängen och fru för att jag skulle slippa trixa med
stolar, och att hålla dem vid liv under den totala färden på nästan en timme
efter klockan sex på kvällen när bilarna skulle skiftas tillbaka.

Hallå filten! Var tog
du vääägen?!

Igår östes det skit. Höneskit i mängd och parti. Tankarna
har snurrat, men risken är att vi inte gödslat ut hos hönorna sedan maken
gjorde det en sen kväll precis innan lillan kom. Det har bara strötts på mer
och mer spån, sen är de ju ute mycket också… Undra på att jag körde ut minst sju
kärror. Behöver jag beskriva hur svart nosen var sen?

Före och efter

Hejarklack till
matlagningen och sedan uppenbart nöjd VID maten.

När hönshuset var klart lastades kycklingarna (via en rymning
ut och vidare in i garaget – tur för mig) i hundburen som jag äntligen har rett
ut med Jirka – lånade buren i juni förra året…- och deras lilla kätte
gödslades ut innan de små släpptes in i mitt hönshus. På eftermiddagen kom
drängens fru med nya hönor till dem, och till mig hade hon fem med sig. Kul att
prova nåt nytt och köpa färdiga värphönor. De jag har strejkar. Så fort det var
urlastat från både burar och kartonger och fullt kackel i hönshuset, åkte vi på
familjebad och avslutade med middag i simhallens cafeteria.

Under dagen var maken iväg och tog hand om det sista på de
där fönstrena på föräldragården. Detta efterhängsna påhäng. Check. Tror även
att huset nu är överlämnat till hyresgäster (vet inte, han har inget sagt och
jag har slutat fråga i brist på vettiga svar. Inte träffas vi länge nog heller
för att trassla ut det!)

Idag har det fixats hemma. När mannen vaknat på morgonen
startade han upp med en beteskoll. Fick i gårkväll ett sms från en som
meddelade att varg var skymtad en dryg kilometer härifrån. Allt verkade lugnt
dock. Maken har sedan pysslat med fönstersmygar och jag har spacklat. Får ta
lite mellan skurarna av barn, bebis, mat och allt annat.

Pappa pillar fönster,
mamma spacklar. Och bebis får roa sig med utsikten medan syskonen leker ute

Tog även en sväng ner
till brukssamhället för dess årliga dag. Äta bör man ju, sägs det. Och lite
terapi mot socialfobin att träffa folk. (Det står i Vågens beskrivning att:
”En våg älskar människor med hatar folksamlingar” – så sant så sant –
och att ”En våg bryr sig inte om vilken sida han eller hon står i en
diskussion – bara det är andra sidan”! Ooooooh yeh! Det blir ju liksom
ingen diskussion annars!)

Precis i detta nu gjort klart i rummet. Nu ska det slipas
och spacklas igen. Men inte idag. Mannen håller på med det mindre fönstret.

Sen var vi uppe en sväng också, lämnade av grejor och
fönstret dit som ännu står på pall. Diskuterade planlösningen och
förvaringsmöjligheter.

Han behövde ingen
säng, sa han. Det räckte med två balar isolering.

Det tar sig! Nu är det fikadags och nattning som gäller!

Trevlig helg

Bara liiiite simmig i
ögonen efter en stund.

Hängde den lilla på ryggen och tog en promenad på Lammön. Kom
på att jag kört ifrån rulle till stängseltråden, så vi plockade bara ihop
stolparna och lät tråden ligga kvar. Denna potentiellt vackra ö som mannen
gjorde så mycket arbete med för några år sedan när den var nygallrad. Bar ut
drygt hundra trästolpar och klubbade ner. Tråd drogs och det var så skönt med
permanent stängsel på denna markplätt. Enda tills vi våren efter skulle släppa
ut djuren där, och skulle springa över det snabbt för att justera det som
skogens konungar brukar kunna ställa till med. Och hittade inget stängsel!!
Allvarligt. Stolparna väck! Nersugna i dy. Hej där. Är du låg får vi tända på en som blir hög så det blir balans i
ekosystemet!Så efter det blir det till att sätta
och riva med plaststolpar – skulle nya trä klubbas ner på säker mark skulle det
inte bli mycket kvar av den lilla halvön. Den schweiziske grannen är varje år
lika förundrad över hur vi kan få djuren att gå över spången. Färisten, som han
säger. Antingen är djuren väldresserade, eller rent av dumma!

Den lilla skruttan har inte alls samma respekt för mat som
syskonen hade! Har någon kladdfobi – välkomna på gratis KBT! Hon ska äta själv
med skeden. Den ska alltså fångas upp i närheten av munnen. Maten ska skrapas
av skeden med fingrarna, inne i munnen. Fingrarna ska torkas av på bordet, som
sedan besitter mycket att smaka av. Efter det blir hon trött och gnor ut
resterna i ögonen, innan händerna vandrar vidare till håret och öronen för att
slutligen haklappen ska rengöras! Jag gillar det faktiskt lite. (På jäkelskap mot alla andra som avskyr det!) Åtminstone så
länge det omfattar sånt som går att tvätta bort. Inte morot och tomat med andra
ord.

Sonen var tyngst. På
den tiden var det ju ingen konkurrens om maten! Sedan har det bara gått utför.
Det finns nu svart på vitt! Tjänare Soc!

Jag vann en galltvål i Julklappsspelet för många år sedan. Tog
nåt år efter det som jag inte fattade vad jag skulle med den till. Sen fick jag
barn. Galltvålen är efter det min nya bästa vän!

Mötte sonen vid bussen. Eller han mötte mig på väg hem från
bussen, snarare. Då han – igen – blivit avsläppt på fel sida 70-vägen, mitt i
kurvan och själv gått över. Något som bedyrades dyrt och heligt att det inte
skulle hända. Han skulle få följa med till brukssamhället och släppas av på
tillbakavägen, på rätt sida. Drog iväg ett mail på stående fot till ansvarig.

Slaktdjuren räckte
visst också till i vikt. Till och med lite för bra på den sista. Får börja väga
de som står inne då, har nog plötsligt ett bra gäng till att anmäla…

På väg hem ringde mannen – ko och kalv på vift på
föräldragården. Lillan sov i vagnen och sonen gick till drängen så stack jag ut
och mötte upp mor och son på lagårdsbacken. Glad i hågen var mamma mu och mötte
mig vid bilen, följde med när jag stängde in de andra djuren i ena hagen så jag
kunde öppna, stiga åt sidan och släppa in paret på vift. Smidigt! Samtliga djur
skickades nu iväg till granngården igen på återväxt.

Hemma gjordes lagården, hönorna fick mat och på väg in slängdes
den vanliga blicken på djuren hemma. Randiga kor! Vänta lite…

Hade tänkt flytta iväg djuren till nästa hage imorgon för
att kunna stämma av ordentligt med kossan vars kalv avlivades. Men kossan var
en av de två som gått i sjön och släppt sig själva på klöver, och när jag kom
för att släppa in resten möttes jag av båda dessa kor, med svansarna i vädret
och klövarna i taket. Skitglada, så hon är inte jättepåverkad av
laktationsstoppet. Kanske har kalven varit omärkt ”dålig” ett tag så
produktionen trappats ner tidigare. Vad vet jag. Kossan ser pigg och glad ut.

Jättesjuk va?!

Började spackla lite i taket i nya rummet i väntan på
middagen, sen tog vi en ny vällingstrid med den lilla. Har bara önskan om att
hon ska sova lite längre än halv fem på mornarna…