En ung bondes vardag

Vi gör alla våra tavlor. Både i skolans bildsal och senare i
livet. Sonen har inte kommit till ämnet ”Bild” ännu, men han gjorde
en tavla igår ändå.

Han räfsade mitt slagna gräs. Öste det på sina kärror och
körde till hönorna. Jag satt och pratade med drängen på altanen när sonen
kommer ut från bakdörren, med vintervantar på, och ber om hjälp, då han glömde
stänga dörren sen han hämtat vantarna. – Det går bra även med vantar, då det
inte krävs något pill precis att stänga en dörr efter sig. ”Njo… Men det
råkade visst vara dörren till hönorna jag glömde… Jag har släppt in några,
fyra tror jag. Men nu skulle jag nog behöva lite hjälp av dig, mamma!”

Ok, bort till hönsgården och räknade in rymlingarna. Två,
tre, fyra. Okej, då kör vi! Sju… Åtta… Nio… Stannade det på. Och alla kom
in igen också. Den sista var värst! Sonen tyckte det var skitkul. Dottern
sprang upp på grannens trappa och visste varken ut eller in.

För många år sedan nu skulle jag och Hans vara hos henne en
helg. Förmaningen från fadern blev: Akta den nya spisen. I ett sms till mig ett
tag senare stod det något i stil med: ”MoP borta, så kom. Men för
säkerhetsskull bör vi nog bubbelplasta spisen!” Följt av: ”Whops, jag
skickade visst detta till mamma…” Just att bubbelplasta spisen är något
som följt med sedan dess.

Alldeles nyss torkade jag ur vårt nya frysskåp, och kom
att tänka på Hans som alltid beklagar sig över våra fulla frysar. Tog en bild och skrev: ”Only
for you my love. The first and last time you’ll see it like this!” (Tomt)
En kort stund senare gick jag in för att kolla så mms:et inte blivit ståendes
och tugga vilket händer ibland. Jodå, bildmeddelandet hade gått fram! Till
maskinhandlaren!!!!!!!!!!! (Vilken j-a tur att det inte var något värre jag
skickade till honom!) Fick visst redigera och skicka till rätt mottagare.
Handlaren tog det bra: ”Började undra, har inget minne på att jag åt dig
ur huset senast jag var på besök…”

Fatta vilken lycka och
fröjd! Från ett litet delat skåp till kyl OCH frys i fullhöjd!

Fick ju även erkänna mina synder för Hans, och där togs det
emot minst lika bra! Tror hon får torka tårarna senare när även hennes kinder
och mage slutat krampa. OjojojojojojOj! (Sorry, det där blev väldigt intern!)

Busungarna har grejat idag. Släpade fram poolen till
rutchkanan och lyfte i den i poolen. Började sedan hinka vatten.
Drog fram sjövattenslangen till dem istället så de fick härja på lite. Hjälp
vad fort det gick med blöta badkläder! Fick be dem lugna sig lite innan vi
behövde åka och sy ihop någon av dem… ”Ajajaj i skinkan!!” var
återkommande från lillhönan.

Igår var det en fuktig dag. Bärgare och vitvaror var
avklarade före morgonpasset i lagården och efter det åkte hela familjen för att
genomgå en mindre psykisk undersökning – titta på tapeter… Milde himmel!
Fortsatte med lunch på ett fik innan mathandling, vilket var något stressande i
en okänd affär, fem pers och fyra vagnar (tre kundvagnar, varav två till barnen
och en barnvagn) i fredagsruschen. Var var den andra hälften av familjen och
vem tog vad?! Kom hem med det vi skulle och mannen åkte iväg för att hämta
fälgar till gårdens BM400 han hittat på Blocket. Svängde också in till en släkting
på hemvägen så det dröjde innan han var hemma. Vilket i sin tur innebar att
han både missade middag och att lillasyster fick ett frispel med sitt första
högljudda skratt mot brorsan. (Film finns på instagram @bondeniskarvhult) Fint
sätt att fira in dagens femmåndersdag på.

Jobbigt att handla med
barn, var det.

Sedan det var lugnt i huset var jag på gång att stryka taket
en gång till och hade precis bytt kläder när det började ringa om en kalv på
vift utanför brukssamhället. Snäll inringare hade stannat på platsen och
hjälpte till att fösa in henne igen. Tack för detta!

Blev klar med taket kring elvasnåret, betydligt mindre svettigt utan barn i närheten och ungefär samtidigt trillade maken in.

Fick samtal imorse knappt innan jag vaknat om att den sista
kossan på vischan hade kalvat. Åkte hela familjen efter frukost och fick tag på
den kvicka lille rackartjuren av äkta hereford och fortsatte sedan ut i
avkroken med en saltsten. Tittade lite på en annan grupp djur också innan vi åkte
hem och bevittnade ena mjölkkossans kalvning i hagen.

Vilken tjur han har
blivit, Empire!

Inre kalvtaxi. Jodå,
han lever! Och visst var det kul att titta på djur?!

Hjälptes åt att ta in den på eftermiddagen och kunde slutat
illa för gårdens hund som blev nyfiken och ville vara med. Kossan gick till
attack och den gamla hunden hann inte undan, så hon rullades runt mellan klövar
och horn ett par varv innan vi kom emellan och hunden fick ta sig till säkert
område. Synd om hunden, men är glad att det var hon som fick lite stryk och
inte vi. Oss brydde kossan sig inte om för fem öre, även om vi krånglade med
hennes bebis.

Drängen har slagit lite på föräldragården idag. Imorgon blir
det till att få ordning på det före regnet. Och eftersom drängen inte arbetar
på söndagar, får han snällt bli barnvakt!

Dags för sängen. Natti!

Vad jag behövde igår var en spark i röven så jag kom iväg
till tegarna uppe i skogen och pressa! Maskinen gick klockrent, vilket den inte
gjort idag på någon av de femtiofem balarna som pressades vid campingbyn.

Det dammar…

Och jag som lipade igår för att jag tagit på mig för mycket
mark – grannbonden därborta kom och meddelade att han tagit vad han skulle,
ville jag ha resten var det fritt fram att slå. Självklart! Varenda grässtrå
man kan komma över är värdefullt! Så då körde vi över de hektaren också. Drängen
slog igår, maken strängade idag medan jag jagade honom med pressen. När han var
klar var det lagom att drängen ringde från gräsklipparen och meddelade att den lilla sprattlade
runt i vagnen. Mannen åkte hem med strängare och traktor och kom tillbaka med
fika och bebis.

Precis när jag kom hem kom mannen gåendes över gårdplan – ”In
i bilen som du är så åker vi till kyrkbyn och tar en våffla!” Men
barnen… De kommer när som helst just därifrån… ”Då möter vi dem!”

Sagt och gjort. Men inte mötte vi min bil med moster och
barn. De tog den andra vägen runt sjön! Så mostern fick i uppdrag att marinera
vårt kött till grillen medan de inväntade oss. Ja, hon diskade visst upp också då det hamnat på vår sen-lista. Det finns betydligt fler saker som är prioriterat med barnen borta!

Målade upp en fin bild. Nyklippt gräsmattan, en eller ett par omgångar kubb med maken i den ljumma sommarkvällen
när barnen nattats?! Jo visst, men… Ska bara ut till föräldragården och bla
bla bla. Så det blev ingen kubb! Däremot en tango med röjsågen i trädgården istället!
Även de forna rabatterna kring grusgången som brukar slås av kring midsommar då
vårlökarna vissnat ner fick stryka med nu. De som mannen alltid ska ta med lie.
Det lär inte hinnas med! Nu har sonen istället lite att räfsa ihop imorgon när
han vaknar.

Har precis rett ut det där med att ta mig vatten över
huvudet, det var välbehövligt idag med. Teet är klart där inne och jag sitter i
friden på altanen och håller knotten sällskap. Maken är inte hemma än, och som
vanligt vet ingen när han kommer. Ska hämta mig en kopp, eller rent av flytta
in från dessa kärvänliga djur. Nu när maken hittade mitt te när han letade efter
något annat. Ska spackla och slipa lite till i köket, sen får sakerna börja
flytta in i skåpen. Frågade Mor var hon hade gjort av mina tepåsar när hon packade
ner det sista förra veckan. ”I en kartong!” Tack, kära mor! I eftermiddag har telefonen varit fnattig – först ringde bygghandeln då vårt paket takpanel äntligen kommit. Det vi fick hem var transportskadat, så vi saknar fem brädor i kökstaket… Vidare ringdes det om vitvaruleverans imorgon. De skulle vara hos oss kring åtta, lämna staden klockan sju och sen tjugo minuters resa!?! Och efter det så ringde en mycket trevlig kille från Bärgningscentralen för att komma och hämta min traktor till verkstad imorgon kring åtta. ”Vore det inte bättre om verkstaden var kvar i er by?!” (500 meter bort) frågade han. Jo, men då hade ju du blivit arbetslös…!

Får väl se vem av dem som möter den morgonilskna, mjölkestinna mullvaden.

Jag berömde lillhönan
för den söta elefanten hon gjort. ”Mamma!!! Det är en kråka!!!”
Uhps…

En sån där dag. När allt är motigt. Det enda som snurrar i
huvudet är den gamle mannens ord för några veckor sedan: ”Vill du det här,
eller står du bara ut för att göra det som förväntas?!”

Vill jag verkligen det här? Idag? Nope!

Hade jag inte tagit på mig mer mark i höstas hade skörden
varit klar. Nu börjar det bli ett påhäng på allvar för att kunna få göra något
annat och faktiskt ha lite semester.

Hade jag inte haft så mycket djur hade jag inte behövt
marken. Hade jag inte haft djuren hade marken inte blivit skött.

Hade jag/vi inte intalat oss att vi skulle klara livet med
ett tredje barn, hade det gått smidigare med allt annat.

Hade vi inte fått lillasystern hade vi inte haft henne att
glädjas åt.

Hade vi inte gjort som alla andra, med barn, jobb och bygge
samtidigt, hade jag inte varit så extremt slutkörd hela tiden. Som mamma, och ung tjej med lantbruk läggs man i två fack – Antingen i Idiot-facket eller i Höjs-till-skyarna-facket. Det första får jag bara höra på omvägar. Det andra känns totalt malplacerat just nu.

Jag har svårt att tänka mig ett bondeliv utan drängen. Men
det går ju på det hållet. Han närmar sig de 76. I denna branschen handlar det
om att vinna eller försvinna. Just idag vill jag gärna försvinna. På de flesta
plan.

Förkylningen och tröttheten river i kroppen. Allt annat
hopar sig utan ände. Utom just köket, som fortfarande känns roligt där jag
sitter och monterar karusellen i hörnskåpet just nu. Det kommer bli jävligt bra
när det blir färdigt.

Drängen är iväg och minskar antalet hektar som ska slås. Snälla,
älskade mannen hämtar hem balar som jag verkligen inte orkar bry mig om. Ska
torka tårarna innan jag sätter mig i pressen senare.

Det går över. Alltihop. Bebisen är bara bebis denna sommaren.
Skörden är snart klar. Bygget har inte stannat. Vi har en fantastisk stab
omkring oss.

Kan fortsätta att drömma om alla andras fantastiska liv. Med
lata semesterdagar på stranden (Åh herregud var tråkigt efter en halvtimme!), idyllisk
familjetid och allt annat som det innebär att sväva på rosa moln. Vilket inte
händer någon, även om det bara är det som visas upp. Man får inte vara sårbar.

Jag är sårbar. Och ensam idag. Kunde varit i flock men
skulle ändå vara ensam. Jag
kommer igen. ”All I need is a little time to cry, then everything will be
alright”. Det är ingen fara med mig. Jag ska bara:

Försöka övertyga mig om hur fantastiskt bra vi har det.

Njuta av att de stora barnen har det bra hos Mormor och
Morfar och att hon tar med middag till oss när de lämnas hem.

Knega vidare medan bebisen sover ute i sin vagn under
träden.

Tvätta ansiktet, snyta näsan och rycka upp mig allmänt.

Tack för er tid.

Normalstatus va?
Halvfärdigt kök med extra lånespis och avställningsyta är snickarnas trappstege
i sällskap med taklacken…

Drängen ringde imorse innan någon av oss (nej, inte ens
mannen) hade masat oss ur sängen. ”Jag möttes av en tjur i lagården, kan
nån hjälpa mig?!” En av de stora slakttjurarna hade lyckats åla sig ur
sitt halsband, så han hade haft mycket nöje i lagården av utseendet att döma…

Lillasyster pep till ett par gånger för att uppmärksamma
”Mamma, du glömde mig i vaggan!” men tystnade troligen direkt i tron
att jag var på det sedvanliga toalettbesöket före hennes frukost, för när jag
kom in en kvart senare låg hon kvar (vilken hiskelig tur!!) och lallade.

Att nosen skiftar mellan att ha tvärtäppa och störtflöde, är
irriterande. Men det som är värst är att öronen kliar. Jo öronen. Så vida pass
att det känns som om det är en myrstack långt in och rotar. Blir
TOKIG!!!!!!!!!!!!!! Tack och lov har det lugnat sig nu under kvällen. Det är
hanterbart nu. Visst uppskattar jag att Mor och B var uppe hela förra veckan, men de glömde ta med sina baciller hem…

Tappade upp honungen igår. Hade kanske varit bättre ett dygn
tidigare, men tiden. Det rann i alla fall så vida pass stilla så vi kombinerade
nytta med nöje, den minsta och jag. Femtiofem kilo stannade det på. Vågar man
hoppas på lika mycket till hösten?!

Drängen slog medan vi var på föräldragården. Mannen
strängade det åt mig idag då jag inte varit helt hågad. Mest suttit på golvet
och skruvat lådor. I vanlig ordning spökar blodtrycket rejält när jag inte mår
hundra, så bara att ta sig upp i stående har tagit lång tid för att få alla
delar av hjärnan med sig. Inte helt sugen på fokus i en varm traktor då. Men
att vingla på trappstege funkar?!!

Målade nämligen taket en sväng. Det ska jag inte göra om. Åtminstone
inte när jag är ensam hemma med en lack som torkar nästan innan penseln är ur
burken, två barn som slår ihjäl varandra (jodå, även mina ordentliga, rediga
ungar) och en bebis som såg ett spöke och skrek mer under min målartimme än
hela sin livstid totalt hittills. Det var lite svettigt en stund, men taket
blev struket en gång och bebisen hann jag ta innan hon kvävdes helt. Fick hänga
med i selen en snabbis till lagården, vilket inte alls var bra, sen
konstaterade hon hur tråkigt det är att skala potatis:

Det lilla hår hon har
i nacken håller sig mörkt!

Köket tuffar på. Känns faktiskt inom räckhåll nu. Bara
slutfixet kvar. Typ handtag, vitvaror, fönstersmygar, foder, lister,
skåpluckor, diskbänk, blandare, tapeter… Ja, det ”där sista” är
visst rätt mycket ändå. Bjuder på en snabb bild. Fler blir det inte innan det
är klart, så är någon nyfiken får den komma hit!

De stora barnen kidnappades i måndags av faster, storkusinen
och hans lillkusin på andra hållet. Imorgon skulle min moster ta dem, men
Mormor la sig i och skulle ha dem istället. Så moster fick stå tillbaka till torsdag.
Nu slåss de om barnen!

”Hon var inte
bältfastad!” konstaterade lillhönan.

Wihoo! Pappatid!

Natti!

Ungen växte fort!

”Har du inte lagt ut något sedan den trettonde?!”
utbrast min mamma igår när vi satt och umgicks sida vid sida med näsorna i
varsin skärm. Tack för den, mamma lilla. Du har varit här 9-22 i en veckas tid
och undrar varför jag inte bloggat?! Så det var väl dags nu då. Så hon inte
börjar bli orolig.

Fredagen var en bra dag! Stränga och pressa det sista som
låg ner. Kämpat rejält med att hålla drängen från slåtter då jag inte
”orkar mer” före helgens regn! Han placerades istället på gräsklipparen.

Så iväg norrut till strängarna. Och topplockspackningen på
traktorn rök! Tjoho. Bärgare till stan med den till veckan, och verkstaden
garanterade att de låg tre veckor back med arbete, så den lär inte komma hem på
denna sidan semestrarna… Perfekt i slåttertider. Tur att inte mer var slaget. Bara att försöka planera och
gå utanför komfortzonen med andra ord. Och koppla och koppla och koppla om. Fiaten har åter havererat i
hydraullyften och strular med kroklåsning, så då återstår endast den store
traktorn. Den som sitter för pressen och nu även måste samla balar då. De balar
som börjat ligga kritiskt länge på åkrarna.

Tog en paus på mitten då vi bestämt att spela minigolf hela
bunten, så stannade upp på eftermiddagen med arbete både på fält och i köket
och åkte till den lilla campingen.

Tuppen börjar bli
rejält luggsliten.

Sen hem för kvällsmat och nattning av tre trötta barn innan
det bar av norrut igen till åkern kring halv tio på kvällen och de sista två
timmarna kördes så det blev klart. Fram till elvatiden går det bra att köra,
sen mörkar det fort även med arbetsbelysningen och det blir lite halvsvårt att
se strängarna. Ett onödigt avbrott egentligen för få timmars senjobb, men ibland måste man göra något med familjen också. I synnerhet för barnens skull.

Började rassla rejält
i pickupen på pressen när denna åkte framför.

Lördagen blev till att smörja upp pressen, backa in den och
frigöra traktorn till drängen som fick köra hem ett antal balar. Nu har han
bara några hundra kvar att hämta denna vecka. Så trivs han som fisken i vattnet
med full sysselsättning som han klarar av. Tummen upp! Några hektar finns kvar
att slå första omgången, typ femton-tjugo. Så fort väder ges.

Redo från yttre
rymden! Taggad inför tryckluft och smörjning av pressen. Prosit!

Idag har det regnat. Inte mycket, men sånt där fint som det blir
megablött av. Köket har växt fram med hjälp av Mor och B, men sent igår kväll
lämnade de oss för hemresa. Slut med bekvämligheten alltså. Skit med! Mannen
har tillbringat det mesta av dagen med lite småfix så det rör sig fortfarande
så sakteliga framåt. En stund på soffan för både honom och mig också. Längre
för mig då jag kamouflerade det väl genom liggande amning och sovande bebis
(skrev inte det där!).

Mina fina ungar! Och
den lilla, typ efter varje matning. Hur gör man mot sån otrygghet när hon
svimmar av förskräckelse jämt!???

En sväng till föräldragården för att hämta hyllor, lådor och
fronter samt att röra i honungen som är i skriande behov av att burkas.
Diskmaskinen fylldes därmed med burkar och morgondagens sysselsättning är
räddad. Mannen är ute för sista (?) hämtningen av köksgrejor och nyladdning i
disken. Själv tog jag en paus från taktvättandet i gamla köksdelen före
målningen. Tycker det är jättejobbigt att stå på trappstege och arbeta uppåt
samtidigt som vattenbytta och balans ska hållas koll på. Får ta en bit till
efter detta inlägg.

Det är ju modernt med
utekök, även om denna åter är inne provisoriskt.

Jepp. Stort kök kräver
tre spisar! Fick låna den stora då det dröjer ett par veckor innan en reparatör
kommer ut och kollar på den andra ugnen.

Drängen och fru hann inte invänta oss för lagårdsutfodringen
så de gjorde det själva medan vi åkte till Gamla fabriken i brukssamhället för
en utlovad fika med barnen på väg hem från föräldragården.

Men men. Ska försöka ta en något tidigare nattning ikväll
(haha) men nu är det nog hög tid för en stunds back to work!

Nyavskorvad och lika chockad som alltid!

Inte helt smidigt att plocka jordgubbar med grannens katt som stjälpreda. En som jagar varenda allt som rör sig bland plantorna…

Och så kommer Partyt i surhålan här:Upp kom spöket i alla fall och hektar efter hektar river den gamle gubben ner. Har själv pressat två kvällar, sedan barnen nattats. Det börjar vara lite knivigt att se strängarna framåt midnatt. Tog därför tidigare kväll igår. Idag skulle jag dra vidare, men har ännu inte kommit iväg. Smet från jobbet för att följa med Mor och barn till Hembygdsparken för en fika, sen tappade jag luften totalt, så till och med drängen ordinerade mig ryggläge. Man känner sig lite bortskämd som kan vara iväg och köra i ”lugn och ro” i vetskap om att barnen har det bra. Lillan blir utkörd när hon börjar pipa. Köket rullar på. Bullar och bröd som kommit både från min moster och mormor och maten färdiglagad. Något som är jättekonstigt. Vanligen är det först-hemma-startar-middag. Nu plötsligt får man en tid för mat. Man känner sig även som Bygglovs-medverkarna när man kommer hem. Man har ingen aning om vad som hänt eller vad man kan förvänta sig. Hela köket är utrivet, idag försvann även vasken och därmed vatten. Golv är lagt och kakel påbörjat. Heja heja!

Nu ska jag kurera mitt trötthetsillamående med en åttatimmarslur. God natt!

Tekniken är inte på min sida idag, därför kommer de
spännande bilderna vid annat tillfälle!

Gårdagen omfattades inte av planer på att hela klanen skulle
samlas på föräldragården för bodelning och rensning. Men så blev det i alla
fall.

Maken startade med en sväng till Höglandet för en vedspis
till ovan nämnda, och sedan var det i stort sett till att åka iväg. Sex timmar
där. Det där med att plocka det sista ur köket, knacka ner kaklet, riva
inredningen och skruva nya stommar, samt ta en titt i avläggarna på bina… Det
blev inget med det! Och när vi väl fått i oss ”middag” i form av en
köpepizza vid halv tio på kvällen, var motivationen inte särskilt hög.

Nu råder det då totalt kaos. Alla frågar alla ”Var är
’det där’?” och samtliga svarar ”Någonstans…” Allt utom tre
överskåp och diskbänken är borta. Lite golv är lagt och lite stommar är monterade.
Mor och B kom på tidiga eftermiddagen.

Min plan var att stränglägga det som slogs i lördags och pressa
det under eftermiddagen. Detta slogs också omkull då maken tog en vitvarusväng
till stan. Vidare åkte drängen för att slå mer till morgondagen men några
timmar senare ringde han och bad om assistans, då han ”kasat i bäcken”,
som han uttryckte det. Lämnade barnen hemma, då antingen fader eller mormoder
strax var i antågande. Slängde på wiren och ner till andra gården. ”Kasat i
diket” var nog rätta benämningen. Det övervuxna dikets kant hade rämnat,
och därnere plaskade drängen med sin Fiat. Kopplade i med vältrisk och insåg
snabbt att vi behövde förstärkning. Prästabonnen tillkallades och han kom som
vanligt på studs. Men även han bangade med risk för att traktorn skulle slå runt,
så det blev ett samtal till Assistanskåren istället. En timme senare dök han
upp och kopplade i. Och lastbilen började glida baklänges i sidled av
motståndet… Jag blev inskickad (första gången någonsin på insidan av en
lastbil!) för att hålla på bromsen. ”Det kan vara det lilla som gör
det!”

Traktorn upp och vägen fick lite tillskott på tjälskador. Drängen
kunde fortsätta sin slåtter på behörigt avstånd, även om diket nu syns tydligt.

Hem och fika, tanka bebisen och äntligen iväg med
strängaren. Mannen ringde sedan och Mor skickades upp till min dåvarande
position för mat igen för lillan och kort därefter styrde de kosan mot Mormor
och Morfar.

Gjorde färdigt och körde hem, lagom till kvällsmat och en
nattkram från barnen. Sedan en snabbis i avläggarna för att se hur det gått. Ägg
i båda kuporna, men ingen av oss hittade monarken, så förhoppningsvis finns hon
där fast väl gömd. Får kika en annan gång, när alla andra bi inte är hemma.

Lite mer att stränga och pressa imorgon. Bina – check. Bara
resten kvar.

Den där spisen?! Den gick som en klocka på elfirman. Kom hem
och ugnen går inte som den ska. Morrar lite dovt och efter en stund blir vreden
varma och det osar bränd plast. Det är så illa att det är köpebrö nu (Fyyyyy
vad sötslemmigt det är!) och för första gången någonsin har det kommit in köpta
kanelbullar och kex. Åh vad sött och äckligt det är! Håller på att tappa
greppet, och en rejäl portion ugnsabstinens är under uppbyggnad.

Inte blev det enligt plan denna dagen heller! På återseende.

En ny sån där dag. När ”ingenting” blivit gjort. Eller massa,
men inte allt som var tänkt!

Maken startade med en sväng röjsåg inför ett stängsel. Fortsatte
med att reparera vattenröret som droppat lite mer och mer för att nu spruta
lite, men vi lovade oss att skruva itu det på ”kontorstid” om det
inte skulle gå att få ihop, eller om det var något annat strul. Denna gången
räckte det med lite nytt lin.

Sen bar det av elfirman som tittat på vår spis, som igår
fick för sig osa bränd plast och jag brände mig på vreden när jag skulle vrida
av den. Elektrikern kom förbi och tog med den igårkväll, men det fanns inga fel
på den, tydligen. Vidare till kakelaffären i nästa by. Valde ut till köket och
skulle sedan titta på nytt klinker att lägga framför vedspisen. Hade sån flyt
att det fanns en öppnad förpackning med två stora plattor att lägga där. Och
sedan hittade säljaren lite fogmassepulver som vi fick med i en plastmugg då
det knappt behövs nåt. Med andra ord slapp vi köpa kvadratmeter för det lilla som behövdes!

Tillbaka till vår egen centralort och löste ut drängens bil
innan den blev inlåst på verkstaden över helgen. Tog den till bygghandeln och
lastade fullt med parkettgolv innan vi styrde hemåt för avlastning av två bilar
och avlämna en.

Iväg till andra centalorten för att hämta makens bil från
verkstad och lämnade den vid kyrkan som vi passerar på båda håll. Till staden i
söder och startade med lunch, bara tre timmar för sent, köpte bänkskivor och in
för att titta ut kyl, frys och diskmaskin till oss och torktumlare till
föräldragården. Blev i stort sett utslängda några minuter efter stängning
(sedvanlig fredagskväll med andra ord…) och rullade sedan äntligen hemåt för
att plocka upp makens bil på vägen.

Hon tog flaxandet i
stan med ro

Så! Hemma och tankade i lillan lite och drog sedan iväg på
pressuppdrag då en på andra sidan sjön slagit sina ”åkrar” och bett
mig samla upp det före regnet. Två balar kom jag hem med lagom till
kvällsmaten.

Igår då. Då var det en halvdag på föräldragården med
förberedelser och sedan efter dagis och middag (som blev på vedspisen igen då
den andra osade) åkte hela familjen plus Jirka dit och slungade honung. Svårt
att uppskatta, men säkert en åttio kilo som passerade. Kul, eftersom både för-
och efterarbetet är det samma på fem eller femtio kilo. Nu ska honungen bara vila
några dagar, sedan röras dagligen tills den ljusnar något och till sist tappas
på burk. Först då får man ut den totala mängden, eftersom ingen av oss vill
prova vågen med tunnan i famn.

Avtäckning av vax.
Alla ville prova. Utom lillasyster som satt hela kvällen i bilstolen och
övervakade att Jirka skötte slungan.

Tjugo över tio packade jag in barnen i bilen och lämnade
gubbsen med slutsilandet. Väl hemma var det till att bära in barnen i tur och
ordning. Börja med sonen på tjugosex kilo, fortsätta med dottern på sexton och
avsluta med bebisen på knappt sex när mjölksyran slagit till.

Snickarna dök upp imorse med fönster till kök och
andravåning. Det förstnämnda är på plats i gluggen med det vete rackarn om det
inte var bättre drevat med plasten. De fortsatte sedan med att riva köksskåp (tur
att jag plockat ur ett par) och sedan sätta sågen i taket för att ta upp nya
fläkthålet. Inte helt bra att man kan stå i köket och titta på himlen kanske…
Men röret på plats och plastat så kommer Plåtniklas nästa vecka får vi hoppas. Men
när allt ändå var undan så fick elektrikern ett sms och en elgubbe skickades ut
från en sommarstuga (sviter av åskan) och flyttade de där eluttagen till spis
och fläkt så inte det hindrar väggipset i nästa vecka!

Köket är med andra ord ännu rörigare än vanligt. En salig
blandning av flyttlådor, plastbackar, kylskåp mitt på golvet. Spisen står mitt
på en vägg. Kakel i en hög, gamla skåp utspritt mellan nya stommar… Jag ids
faktiskt inte röja upp just nu. Jag ska krypa ner istället. Önskade mig en fredagskväll
i soffan med mannen. (Eller snarare önskade jag en kväll med en dålig film och honom snarkandes jämte) Gärna, svarade han. Måste bara göra klart det jag inte
orkade igår på föräldragården… Där är han nu och här sitter jag vid datorn. Vi har ju
faktiskt spenderat mer än hela eftermiddagen ihop, och det är nog fler timmar
än hela förra månaden totalt. Att ingen av oss gått i väggen är rätt
imponerande, men ännu är det inte heller för sent. Får se när vi får tid till
det!

MEN! Icke att förglömma! Två bilar är från verkstaden och hemma på gården. Bänkskivor är köpta men inte hämtade. Vitvaror beställda, typ. Kakel och klinker på plats och en gata är röjd så det är ”bara” att rulla ut stängselstråd.

Förresten! Fick ett intressant samtal vid halvelvatiden
idag. ”Ja, det är från EKB. Vi har haft ute grävmaskin nu och bytt kabeln
som åskan brände sönder. Det är fixat. Är det ok för dig om vi bryter strömmen
typ en timme nu så vi kan koppla ifrån reservaggregatet?!”

Hade varit väldigt intressant att säga nej bara för att höra
vad han sa! Men tack, det var lika omtänksamt som oväntat.

Trevlig helg!