En ung bondes vardag

Som utlovat blev det åskskurar i eftermiddags. Hämtade
barnen och tog en glass i Gamla fabriken på hemväg. Blev där varse att
ostkakorna sinade, så stack hem och hämtade fler hos drängens fru. Lämnade av
barnen hemma och åkte tillbaka till brukssamhället och stuvade in ostkakorna i
frysen där. Pratade med en som stod och diskade när strömmen plötsligt gick och
följdes av ett åskmuller som hette duga. Slängde mig i bilen för att komma hem
till de ensamma barnen. Sladdade in på gården och möttes i dörren av den uppspelta sonen:
”Mamma! Det kom en åsksmäll så fönsterna skallrade. Så jag sprang upp och
drog ut telefonen…!” Goa unge!

Efter noga övervägande tändes vedspisen upp och även drängens
fru kom in med sina grytor så vi fick middag, sen åkte familjen på biträff. Det har inte hänt så ofta att vi eldat i vedspisen i juli, men idag var
det gott. I dubbel bemärkelse.

En omväg via nästa samhälle för att lämna makens bil på
verkstad inför morgondagen och sedan hem till den kolsvarta byn. Sex timmar
utan ström, och lika många timmar utan vatten för innedjuren. Måste dra igång
elverket. Såg elgubbarna i byn så haffade dem med svar att det dröjer ett tag
med el. De var då i kraftledningsgatan med en sönderslagen stolpe och säkringar
som bara var stoft. De nya som sattes dit small direkt och ännu några timmar
kvar innan reservverket kommer på plats.

Märklig himmel. Alla bilder tagna med mig på samma plats. I
byn ovanför brukssamhället, där min mamma växte upp.

Igång med elverket. Det finns ingen återvändo längre. Detta stackars spektakel som inte varit
igång på minst tre år… Men det gick. Så nu är kossorna mjölkade, vattenpumpen
går varm, kycklingarna får tina upp sig och vi sitter inne med en vrålade
traktor utanför knuten. Men, det är ljust, vattnet funkar. Ganska simpla saker
som är totalt självklara för de flesta i vår del av världen. Men ack så
sårbart.

En ännu senare kväll än vanligt. Men denna gången är det ju inte vårt fel.

En spackling och slipning följt av ännu en spackling. Check.

Hade fikagäst tidigare i veckan som ifrågasatte vad vi
skulle göra med den gamla blottade väggen i sovrummet. Vad då? Klart den ska
byggas in. Men ett frö var sått. Och det gror… Fortsättning följer i höst.

Fick hem ett lass spannmål (med tillhörande traktor, så nej,
jag har inte investerat), och ett grymt skyfall äventyrade det hela under
kvällen. Nästan så att man ångrar att hela familjen tog sig en ledig
eftermiddag hos Mormor och Morfar med terminens sista Bokbuss.

En inspektion av
kossan gick inte så bra. Hon ville inte riktigt visa upp sig. Sen satte jag mig
på huk ett par meter ifrån för att få bättre blick på det Morfar tror kan vara
sviterna efter ett ormbett. Det höll på att kosta mig peruken. Varför tog du
inte en bild? frågade jag maken som stod en bit ifrån. ”Nej, jag bara
inväntade att du skulle få en slick i hela ansiktet” svarade han. Kossan verkar ok igen i alla fall. Och hemma hade drängen klippt gräset, så sonen såg sin chans att få köra remmalag!Men man får intala
sig att man behöver komma ifrån ibland. I synnerhet som de där djuren faktiskt
fick åka ett par byar norrut, äääääntligen. Vilket också drog ut på tiden då
det visade sig att markägaren, som lovat att rensa stängselgatan och bett om en
veckas extra tid för att hinna (vilket blivit tre veckor) och ändå var det inte
gjort nåt. F*N vad sånt retar mig. Då kunde han väl sagt nej från början så
djuren kommit iväg i början av juni som det var tänkt!? Fick ju istället
försöka fjäska dit maken med motorsåg. Han som absolut inte har något annat för
sig än att ligga i soffan och zappa på TV:n.

Kvigorna tyckte sig
stå stadigt med den halta tjuren, som knappt inte haltar längre, framför sig. De
gamla korna hade dock brått ut

När man vet att tråden
varit mer eller mindre kass i nio år och man ALDRIG tänker sig försöka trassla
upp den igen…

Så där kring elva igår kväll, när mannen drog över skarvarna
med spackelspaden med pannlampan på, och jag nattade hönorna, kom jag på att jag nog borde plocka av
jordgubbarna. Och det tog inte lång tid innan jag insåg att jag behövde mer än
näven att plocka i. Två liter frös jag in och några hamnade med glass till
fikat där klockan alldeles-för-sent.

Idag är jag mest trött. Och nöjd över bedriften att jag
faktiskt kom ihåg att köra sonen till ”inskolning” på fritids imorse.

Lyckades sedan med att backa intill spannmålslasset som
blivit nerregnat i natt. Inte kul att vi tippade kärran och det rann ur den. Trots
dubbla presenningar. Då är man glad att det finns en gammal tork under bingen
som man kan mullra igång så allt inte blir helfördärvat. Inte var det så illa
med spannmålen heller med tanke på hur det dammade.

Plötsligt släppte
fuktproppen och då var luckan visst lite väl mycket öppen…

Mannen gick tidigare från jobbet och efter lunchen åkte vi
ner och tittade på golv och tak. Börjar ju vara läge att bestämma sig för nåt
sånt nu. I synnerhet som assistans/piska kommer nästa vecka i form av Mor och
B.

Pratade med Mor tidigare. Stående frågan är alltid ”Går
det i 290 som vanligt?” Ja, mellan varven kommer vi ner på det, är det
lika stående svaret. Maken åkte till föräldragården klockan nio när det blev
lugnt här. Hörde hur Mor suckade över det, men vid den tiden är ju kvällen ung,
även om jag väldigt snart ska ta mig en trappa upp, känner jag. Wish me luck!

Lilla biet var
törstigt!

Kom på mig själv tidigare med att undra hur folk slår ihjäl tiden i en vanlig villa. Själv är man ju glad om det bara ploppar upp två nya saker för varje sak som blir gjord på listan. Hjälp vad tråkigt det måste vara i lägenhet! Å andra sidan får man väl mycket tid över till annat. Har en känsla att jag/vi kommer att titta tillbaka till denna tiden och säga ”Hur gick det där till? Egentligen…?!”

Inte fick hon vara med
och bygga inte. Inte ens få titta på!

Har någon haft en
dålig dag sparar jag bästa bilden till sist. En något chockad (värre än
vanligt) och skeptisk lillasyster som fick gröt kring munnen.

God natt!

Startade dagen med att besöka lägeravslutningen. Såg lång
väg hur det korkade igen på åkern av alla bilar, så jag ställde mig i vägen och
viftade in på nästa åker. ”Men får vi det…?!” Jodå, jag ansvarar
för marken så utnyttja den! Sen har vi sett bevis på att man inte ska lova för
mycket – en av pastorerna hade lovat att raka ”munkkrans” om årets
insamling (till vatten i Tchad) överskred tiotusen kronor. Han fick sin
helikopterplatta redan andra kvällen. Och om det överskred trettio innan avslutningen
skulle skallen helrakas. Under avslutningsceremonin fick han snällt ta plats i en
stol och någon tog fram en hundtrimmer innan hela knoppen kletades in med
raklödder… Rykten sa att han krävt förbön hela veckan för äktenskapet, så upp
till bevis!

Har sedan tidigare jämfört dessa läger med cirkus;
föreställningen är över, ett par timmar senare syns endast det platta gräset!

”Jag är helt
dyngsurig!” sa lillhönan sen de tvättat bollen med vattenslangen.

Lillan fick låna
åkpåsen (sovsäcken) av syrran. Den som även jag hade i min vagn.

Mannen åkte efteråt till föräldragården för visning och
röjning och var där hela eftermiddagen. Lingonsylten och saften togs omhand och
mellan varven tejpade jag skarvar på väggarna.

Helt normalt väl?! Glasfibertejp i ena näven och träsleven i andra. Saxen satt i bakfickan.

Följdes av en storladdning
köttgryta. Sen byttes gunga till barnen då lillhönan själv klättrat i
babygungan och fastnat… Innan vi hittade repet till den ”nya” gungan…!
Slutligen fastbundet i den undanställda skrindan. Men inga ringar att binda i.
Det löser vi! Har flertalet gamla nosringar till tjurar liggandes i mjölkrummet
till ingen nytta – säg inte att här inte finns resurser!

Lillan nattas tidigare för varje dag känns det som. Mer tid
för mig på kvällarna med andra ord. Än finns inte mer planer än att röja bänk och sedan dansa runt
köket med spackelspaden. Jag är inget proffs, men har stora ytor på mig att
öva!

Maken tar hand om lite lägermateriel som överenskommet. Även lite vedrester får komma till oss. Sen skulle han ta ”tidig” kväll och träffa mig lite, sa han. Vi får väl se. Vi får väl se…

Dags för mig att hoppa i andra byxor i alla fall.

Det är så mycket jag borde göra, och så lite av det jag får
gjort. Skäms på mig. Igår var det riktigt puskväder; regn, fukt och massa vind
– så maken var och redde ut en björk som var på väg ner över vägen. Jag borde
åkt två byar norrut och stängslat så att den sista gruppen djur kom ut på bete
nångång. Men… Men…

Ringde elektrikern och frågade lite om kommande i köket. I
den gamla delen ska ju en ny strömbrytare in, men den vore ju väldigt bra att
ha innan vi kaklar, vilket troligen sker på semestern. Och det var i grevens
tid – han jobbade sin sista dag före sin semester! Han kom på en timme och
hackade sönder vår vägg(!) och gjorde en fuling med förlängningssladd från ett
uttag på andravåning så att det är redo för kyl och frys i alla fall. Resten
får vi se hur vi löser.

Familjen åkte på kvällen ner för bad och middag. Hela
familjen faktiskt, så den lilla fick sitt första klordopp. Det var lite
läskigt, men väldigt mysigt att ligga invirad (en stund i alla fall, innan hon
jobbat sig ur den) i handduken på golvet och titta på alla i omklädningsrummet, och
le mot de som pratade med henne. Men sen hann hon bara halvvägs genom maten när
hon tvärdäckade. Så kunde vi andra äta i lugn och ro.

Den där lilla kämpar med vändningen också. Nån idiot har ju
monterat en arm ivägen! Hjälpte henne med den där sista centimetern som behövdes
för att komma runt, och hon blev så chockad att hon fortsatte ett halvt varv
till!

Plockat upp ny storlek
till lillasyster. Det blev fullt på torkstången!

Idag har vi skattat honung från bikuporna. Slungning står på
schemat i veckan. Och det verkar lönt – lite grovt uppskattat bör det ligga på
45-50 kilo honung. Kul när det blir något. Det är liksom lönt att kladda ner
hela cirkusen då, även om det skulle visa sig att Jirka inte har något. Dessutom var
någon av oss lite oförsiktig och råkade slänga ut drottningen ur ena kupan. Fy
fy, hon är en värdehandling! Men med en tomram som skyffel och ett tag med
sopborsten för bi under flustret (ingången) lyckades vi störta monarken och
hiva tillbaka henne i boet! Svettigt där en stund. Man får inte brista i
uppmärksamhet på det sättet! Detta hann vi alltså med och en del annat, då den
lilla som hade vakendag igår har sovit idag. Hamnade i vagnen lite innan elva
och väcktes när vi var klara kring fem…

Tänk om man haft
hälften så bra morgonhumör…!

Tur syskonen visar hur det ska gå till när det stod gröt på smaken idag

Men inte kom jag iväg till stängslet
idag heller Var på väg, men fick ett samtal från drängen som körde hem sista
lasset balar sedan däcket kommit tillbaka på balvagnen – Traktorn skriker STOP och ryker!
Jaha, bara att ta med sig wire och Fiat bort till byn, ca 500 meter och dra hem
både dräng, traktor och lass. (Uvarna hade middag då, så de fick väl sig en
syn!) Felet verkar dock inte vara värre än att en slang till kylaren smitit
från sin plats, så det sprutat glykol över halva motorn. Servicekillen får
titta på det när han kommer och byter navpackningen på måndag. Helt fantastiskt
att det kan strula så mycket utan att vi sitter totalt i sjön! Men inte värt
att säga för mycket. Säsongen har ju bara börjat!

Mannen åkte till föräldragården och vi andra kom
efter. Vi plockade ungefär 250 fläderblommor och det som var kvar av
rabarberna. Nu är därför en flädersaft satt, och 150 blommor ligger i frysen. En
omgång rabarber/jordgubbssaft kokar och får rinna av i natt och jag hade en
tanke på att koka lingonsylt på de tre kilo jag tog med hem, men en blick på
klockan sa nej för nu.

Smidigt att plocka!
Var bara att kasta klasarna över axeln så tävlades det om vem som fick flest i
sin påse!

På lägret är det riktigt lajbans. Tror de hörs i halva
socknen med sitt disco. Eller vad det nu är. Sista natten med gänget i alla
fall, och de har riktigt kul där borta!

Dags att ösa upp saften och sätta på kvällsteet!

God natt

Snickarna kom som
utlovat (den ena direkt från en natt på lägret) och flytspacklade köksgolvet,
så nu är det bara slutgolv som gäller.

Jävlighetens dag igår. En givare på pressen bråkade med mig.
Den hävdade att det var fel på nedre lyften och vägrade därför stänga luckan,
dvs jag kunde inte köra vidare, och plastaren gick inte igång. Vid varenda bale
var det således till att invänta sekunderna för att inse att luckan inte gick
igen, bryta strömmen, ut och köra ner luckan manuellt, in igen, starta om
datorn, invänta tills den vaknade för att kunna se så allt stod rätt till och
sedan trycka igång plastaren och börja rulla på nytt. 40 balar, minst lika
många rundor ut och in och till råga på allt körde jag stopp i maskinen ett par gånger
och fick rensa inmatningen. Plötsligt hade luckan inte stängts sig ordentligt och skickade olovandes
iväg en löspressad bale.

Gör om. Gör rätt.

Bara att försöka riva ut den och pressa om. Där
återkommer den där tecknade grodtungan jag omnämnde förra året. När man ser hur
det bara suuuuuuuger in och man inte kan göra ett skit åt det, mer än att
svära, svälja och försöka rensa… De sista fyra balarna funkade dock maskinen
klockrent. (Så att servicekillen som kom ut idag inte hade något att åtgärda,
eftersom inget indikerade på fel…)

Dessutom hade jag en tid att passa – biträffen som jag sett
fram emot. MEN jag hade ju marginal på en timme. (När jag åkte…) Träffen startade klockan
sex, jag lämnade åkern halv åtta. Något tjurig. Ett par timmar innan kom mannen
ner för tankning av den lilla som då varit utan mat i fem timmar. Sen åkte de
iväg på träffen.

Hem och lämnade allt på vägkanten, in och öste upp middag
(ja, jag hade ju inte ätit nåt på sju timmar eftersom det inte skulle ta så
lång tid att pressa), mikron på tre minuter och under tiden hann jag duscha,
tvätta håret, torka mig och var i princip färdigklädd. Åkte tio minuter efter
hemkomst. Tog fika till efterrätt och hann hälsa på resterande föreningsmedlemmar
innan de bröt upp en liten stund senare. Kvar blev min familj. Lillan fick sin
sista kvällshutt och sedan åkte mannen hem med barnen. Jag och Jirka blev
sittandes sen diskmaskinen var fylld, och snackade. Eller mest var det han som
snackade, jag snarkade nog nästan istället… (Sorry) Det var trevligt så länge det
varade, men sen var det att åka hem och backa in pressen innan det blev
helmörkt.

Vill till att sikta
rätt vid inbackning

Idag har mest varit en dag att skratta åt. På riktigt!

Fick besök till förmiddagsfikat, så den blev ju lite längre
än tänkt, sen var det handling på listan. Drängen skulle pumpa ena hjulet på
stora balvagnen då det var lite lite uft i det. På väg till kompressorn krängde det
av… Typ samtidigt hade servicekillen tittat på pressen ”till ingen
nytta”.

Klart man kan använda
balklo på frontlastare som domkraft!Han skruvade av däcket och skulle ta det med sig, så får vi hem det
imorgon kväll. Medan vi står och pratar sen, tystnar han och går fram till
traktorn och konstaterar ett större läckage i navet. Stämmer, tittar man ser
man att det är rejält klabbigt på insidan av vänstra fälgen… I med mer olja
där och tid för åtgärd nästa vecka. Han åkte och drängen skulle koppla den
lilla hemmabyggda balvagnen. Som nu, en timme senare, stod på sock. Okej. Punka
på båda balvagnarna samtidigt. Skit, men inte katastrof, de plastade balarna kan ligga
kvar på åkern lite till. NU! Åker jag och handlar! Först till bygghandeln
för att köpa nät till jordgubbarna för att slippa bli ståendes där då jag
tänkte köpa glass.

”När får vi
nåt?!”

In i samhället, genom rondellen så ringde mobilen. Drängens
fru. ”Du, jag fick inte tag i min gubbe, men det strular för mig. Jag har
kört punktering…” Vafan, du skojar?!?????????????????????! ”Nä…
Det är inte så roligt. Och inte kan jag byta däck själv!” Jag är ett kvarter bort.

Så. Bara att få av hjulet, vilket inte brukar vara det
lättaste med de underdimensionerade grejor som medföljer bilen. Självklart satt
EN bult bergfast. Ringde däckfirman för eventuell assistans, när ett par i
pensionsåldern kom gåendes från fikets uteservering. Karlen skulle komma
damerna till undsättning. Fick en känsla av att han undrade vad jag höll på
med, men när det gick upp för honom vad jag gör till vardags mjuknade han. Han
lyckades lossa bulten i alla fall och satte på det lilla nödhjulet. Jag ringde
upp däckfirman igen och ursäktade att jag la på luren i örat, (och hejdade
honom då han stod på språng att komma!) Det krävdes ett nytt däck då
detta var helt uppsprättat. Skickade drängens fru raka vägen dit, och lyckades
sedan genomföra min handling på Ica utan större incidenter. Tills jag stod
i kassan och – insåg att plånboken låg hemma… Skojar bara – precis hade betalat. Däckfirman ringde. ”Du, är
du kvar i samhället? Hon får inte köra bilen härifrån…”

Lille vän, därnere ska
inte du vara!

Så bara att packa i min glass i kylväskan, köra tillbaka och
förbi bygghandeln, lasta över fruns inköp i bilen och ta med henne hem.
Fjädertallriken hade lossnat, ramlat ner och sprättat däcket. Jag kunde med
andra ord släppa irritationen över hur hon lyckats köra så länge med
ouppmärksammad punka med tanke på hur däcket såg ut…

Vi kom hem i alla fall. Men allvarligt. Sannolikheten att
det blir tre punkteringar på samma dag och samma gård? I den lilla balvagnen
satt en tretumsspik. Sen drängen tvingats köra rakt igenom en annan gårds
byggarbetsplats, tror vi. Får bara vara glad att det inte tog traktordäcken! Bilen hade
sin förklaring och står kvar med körförbud bland däcken. Bara att vara glad att fjädern utlöste punkan där och inte i någon högre hastighet. Ja, det är bara till
att skratta och vara glad att allt (denna gång) hände på en lugn dag.

Blåst rejält.
Tillräckligt för att aska från båda spisarna skulle pryda golvet…

Mormor och Morfar kom på kvällsfika med potatis mot ägg. Maken
iväg och hämtar mer ved. Det behövs nog i sandstormen lägret får utstå.

Själv hade jag som mål att vara i säng senast tio, men blev
sinkad av en man som ringde. Ringer man verkligen kvart i tio för att fråga om
jag kan tänka mig att släppa betesdjur hos honom nästa säsong?! Det stör mig
att jag svarade, men det måste man ju med kronisk jour. Nu lockar sängen i alla fall. Natti

”Skulle jag ligga
still på handduken…?!”

Vet inte riktigt hur
jag ställer mig till ”guppet” de konstruerat…

De stora förbarmade sig när jag kom ”inom hörhåll” med
trimmern.

Blev en dag som började med kontor, fortsatte med
dagishämtning följt av ett besök på lägret, en stund med röjsågen,
stängselrivning, nattning och saga, stängselresning och nyss har dagen
avslutats med att det nya köksgolvet rollats med primer inför flytspacklingen
imorgon. Jag börjar känna mig trött!

Potatis… Det var
konstigt…

Mannen har haft en heldag på lägret, men var hemma och vände
för att sedan fortsätta till föräldragården och röja med systern.

En fantastisk sommarkväll med underbar himmel. Väl bekomme

Finn en saltsten

Gu’natt

Feberfri igår morse, så på ’et igen bara.

Någon däckade efter
mat, så vi tog en stund på soffan, hon och jag.

Mannen låg på
förmiddagen, men fick sedan snällt masa sig ut för att genomföra sitt uppdrag
på lägeråkern. Lillan lämnades till drängen (vågade inte hoppas på att hon skulle somna i vagnen i sin ensamhet efter elva timmars natt, en matning och sedan ytterligare fem timmar i sängen…) och de stora följde med oss bort. Mannen
satte ut skyltar för de olika byarnas tältplacering, och jag gick med trimmern
och putsade.

Man kan slå med olika
maskiner… Med eller utan ståltråd. Utan går bäst!

Fortsatte att putsa hemma sen med ett par timmar. Och
eftersom jag in kunde somna föregående kväll då jag var för utvilad (angenämt
problem, men inte mindre frustrerande, då jag brukar vara för trött för att
orka somna..), slocknade jag som en klubbad och sov tolv timmar i sträck,
precis som bebisen!

Idag är maken helt tillbaka. Han har fixat runt med
gräsklippning och tältresning. Själv har jag flyttat två omgångar djur och
putsat vidare med snöret. Man ska inte skryta, jag vet, men vad himla snyggt
det blir när alla långstå är borta! Nu är det vår ”highlandhage” som
gäller. Stänget ska sättas upp provisoriskt, men skräppor och nässlor äter inte
djuren så länge de står upp så lika bra att riva ner dem. Försöker undvika det
blommande gräset alltför nära, för allergiernas skull. De som både jag, mannen
och sonen har ont av…

Kabeln som legat i
vattenslang uppepå vägen mådde inte bra av snöbladet i vinter. Stod därför idag
och hackade ner en ny kabel i gruset. Det var hårt!

WHAT?!

Den lilla damen kommer på nya saker varje dag. Skitkul!
Kämpar febrilt med att göra sig till korkskruv, vändningen är inte långt borta.
Ljud kommer lite hipp som happ, gärna när man pratar med henne. Och snart kan
jag inte hålla mig längre – smakportionen är nära nu! Intresset finns
åtminstone när vi andra äter. Hon ser och lär från sin position på kökssoffan.

Efter lunchen idag tog vi efterrätt! Årets första fyra egna
jordgubbar! Dags att täcka landet!

Mannen är iväg och hämtar skrotvirke från jobbet – lägerved.
Själv borde jag röjt i köket med råkade lyxa till det med ett träningspass
istället följt av en dusch så nu är axlarna rejält trötta, jag är ren och teet
klart. Köket står nog tills imorgon! God natt

Inbackad för midsommarledigt.
En midsommar som inte alls blev som tänkt.

En orolig natt igår. Tankarna for runt som trissorna i en
enarmad bandit. Stannade en fortsatte andra att spinna. Var vaken mer än jag
sov. Vaknade på morgonen med smällande huvudvärk. Det satte sig i pressen i
torsdags, så slet en bra stund med att snurra pickupen baklänges. Felaktig
ställning, säkert det som orsakat värken i nacken. Lillhönan kom upp med ett
svullet öga, troligen biverkning från bisticket. Skickade sms till
eftermiddagens gäster med förvarning om tillståndet.

Mannen åkte iväg för att hämta hem grejor. Låg bra i tid och
skulle precis röja undan frukosten när Morfar ringde: Vill att du kommer och
tittar på en av dina kor. Nu!

Shit, detta hinner jag inte. Två timmar visslade plötsligt förbi… Stuvade in ungarna i bilen och
även drängen rök med när han kom ivägen. Körde upp till Morfar och tittade på kon.
Åkte hem med enhälligt beslut – avvakta. Körde den andra vägen så vi skulle
komma förbi både föräldragården och andra gården nu när vi ändå var ute. Så in
i dödens trött och huvudet bultade. En pärs att försöka köra bil.

Tog Alvedon och gick och la mig när vi kom hem. Mannen hade
börjat röja – det jag inte orkade ta itu med dagen innan när jag väl fått
barnen i säng halv tio.

Kröp under täcket. Frös. Somnade inte, men fick lite vila.
Torkade golvet när jag kom ner. Köket började rasa över mig. Var plötsligt
genomvarm och satte mig kvickt mot köksskåpen medan yrseln la sig. Säkert
blodsockerfall. Åt lite, blev bättre. Gjorde klart. Genom duschen och på med
kläder. Mannen var nästan färdig när gästerna kom. Åkte upp till Hembygdsparken.
Huvudvärken lättade en del. Himlen öppnde sig efter ett tag och alla packade
ihop sig och flydde hemåt. Var blöta även vi. Tände i spisen när vi kom hem. Jag
frös. Huvudvärken tilltog igen.

Tre barn, på samma bild
och alla vettiga. Oddsen för det?!

Efter maten vid sju stod jag inte ut längre. Gick bra att
luta mig tillbaka i soffan, men sittandes på en stol svartnade det för ögonen. Gick
och la mig. Fick plötsligt en släng dödsångest. Måste krama mina barn en sista
gång. Sån här huvudvärk är inte normal. Håller på att få en stroke. Kom på att
jag snarare har kroniska problem med mitt låga blodtryck. Hypokondri slog
klorna i mig. Hjärnhinneinflammation. Har jag haft fästing nyligen? Inkubationstiden
kan förvisso vara flera år…

Kom inte till ro. Hörde när gästerna åkte ett par timmar
senare. Somnade därefter. Vaknade och höll på att skaka ur sängen. Satan vad
kallt. Kroppen i femton grader, nyllet i femtio. Tog tempen, 39,9. Slutade mäta
då även om det inte var klart. Behövde inte mer av eländet, men jag får nog
ingen stroke ändå. Och plötsligt kändes tröttheten och huvudvärken ”normal” efter
förutsättningarna.

Lillasyster fick en tidig kväll med mig, vaknade hungrig vid
fyra. Ingen av oss kunde komma till ro efter. Halv sex somnade vi, sedan jag
sparkat på mannen att stänga av sin väckarklocka. Vaknade igen framåt nio, temp
på två grader lägre än nattens. Mådde rätt ok. Somnade igen och vaknade för att duka fram
lunch, mannen gick en trappa upp, 37,9 och huvudvärk. Gick till lagården och
stannade sedan ute i det fina vädret. Rensade ogräs. Funderade på om jag skulle
hänga på mig röjsågen och ta mig bort för att putsa på lägerområdet. Avrådde
mig själv.

Väckte mannen efter sex timmar (det vill säga betydligt
längre än en normal natt för honom). Åt kvällsmat och han somnade om i soffan.
Alla barn nattade. Mår själv rätt ok, känner mig bara lite konstigt varm.
Knäpper upp och knäpper igen tjocktröjan Ligger fortfarande på högre temp än vanligt, men lägre än morgonens. Känner att jag tappat produktionen
för lillan. Hon har velat äta konstant, varit orolig och det har inte riktigt
runnit till. Får se om det kommer igång igen. Har inte velat ge henne flaska från frysen av den anledningen. Är inte riktigt redo att sluta amma redan, även om hon fyllde fyra (!) månader i torsdags.

Den enda höna pappa
inte är rädd för, och den enda som är hans för övrigt, har visst fått en
störtkruka! Vilket ser ut att behövas, där hon är på väg ner i rabatten!

Känner mig inte sugen på att krypa ner. Kroppen känns
rastlös. Vilat mycket nu. Huvudvärken är äntligen borta och nacken känns bara
lite stel. Känner mig sugen på ett träningspass, bromsar mig där med.

Imorgon räknar jag med att ”vara tillbaka”. Maken
lär inte vara det – han blir alltid sämst. Den som lever får se, som det bekant
heter. Men jag överlevde ju detta också, som tur var!