En ung bondes vardag

Var en sväng hos Jirka i söndags för att tvinga igång min 650 som frusit ihop. Måste ju bara beundra hans påhittighet för motorvärmaren. Gamla filtar och täcken på nosen, och under allt en kupévärmare:

Vad gör vi på dagarna? Inte så mycket faktiskt! Grubblar och
funderar på livet. Planerar ”framtiden”, skissar på olika alternativ,
räknar pengar och kalkylerar. Typ så. Inget vidare av värde med andra ord.

Igår var en diskussionsdag och fikadag. Vi satt inne och
kucklade. Idag har det varit lite jakt på myndigheter – är man inte knäpp innan
så blir man ju det i Krångel-sverige! Sedan en tur med drängen till Reftele för
en ny pall värpfoder och lite smått och gott.

Snacka om fyllekörning! Skulle parera med släpet mellan Navaran och mjölkrummet. Med ungefär släpets bredd plus tio centimeter på var sida… Inget buckligt, men spår därefter…!

Vred åter till bäckenet idag när jag ”skulle bara” slänga iväg en förrymd del av balen till tjurarna, rände i högaffeln med full kraft och slängde iväg, och ungefär då brände det till i vänstersidan. Det var visst tyngre och mer än det såg ut att vara (aaaaaaldrig hänt förr…). Får se om jag håller ihop imorgon, natten ska överlevas först. Blir så fruktansvärt förbannad på mig vid såna tillfällen! Det är så onödigt. Varför kan jag inte bara låta sånt vara, eller åtminstone tänka snäppet längre än till tjurarnas mule?!

Imorgon ska jag ta lillhönan till tandläkaren, de ringde på
sena eftermiddagen om en återbudstid och ville ha ner henne på
treårskontrollen. Kul att de är i fas – sonen har ännu inte varit på sin
femårskontroll! Lillungen har i alla fall berättat för alla hon träffat, samt
otaliga gånger för oss, att hon ska gapa stort och skratta hos tandläkaren. Tror
det när jag ser det… Tror nämligen inte hon är så katig när hon väl är på plats. Och
så hoppas vi i alla fall att väglaget är något så när på förmiddagen, trots
alla varningar som snurrat idag.

Jag skrev i förra inlägget att det är skönt att vi inte
snålar på fodret till djuren. Var nere i ligghallen idag och fick svaret – inte
ett endaste halmstrå finns där! De som faktiskt går in i hallen har väl hållt
sig där och mumsat gammal torrhalm… Men men, projekt morgondagen att fylla på
deras skafferi!

Först ska vi då som sagt se, om man kan skratta och gapa
stort hos tandläkaren! Fortsättning följer…

Gårdagens lagårdsfönster, kalla dörrhandtag, natur och törstiga djur som tvingas dricka när det bjuds pga kyla:

Imorse var glädjen hög då tempen krupit upp till fem minus
så värmeslingan i slangen till utekorna tinat upp vattnet! Drog upp en ny bale till
djuren i lagården, mötte upp där den andra tagit slut och började snurra av
nätet. SWOSH! sa det plötsligt när nätet satt med knappt ett varv kvar. Så låg
nästan hela balen i en hög mitt på foderbordet! Det händer ibland med
löspressade balar, men då brukar man bara ha lite granna kvar på spjutet och
kärnan i balen ger sig. Snabbt iväg med den tredjedel som satt kvar på spjutet,
och kom nästan ut från foderbordet när det rasade av också. En bale, som räcker
till knappt en och en halv utfodring, i runda slängar 100 djur, placerad på en
sträcka av tolv djur. Bara att börja häva undan från de bundna djuren, så de
inte skulle dra ut allt i båsarna och sedan gödselrännan. Jag och drängen
hjälptes åt att ta grepp om den ”lilla” rullen som låg nästan
utanför, skickade ut den från foderbordet och drängen slant på kanten. Hux flux
låg han i ett berg av hö, sprattlandes som en skalbagge på rygg. Vad
herefordtjuren tänkte, vet jag inte (”Va?? Seg gubbe i röd fleece till
frukost?). Drängen landade mjukt i alla fall. Att sedan försöka trycka sig upp
när underlaget är stabilt som en vattensäng är inte det smidigaste för en stel
gammal gubbe!

Trots allt var stämningen ganska uppsluppen. Balen som
skulle räcka i eftermiddag fick ligga i drivor, tjurarna i boxarna var inte
hungriga i eftermiddags, kan jag tillägga.

Glädjen var inte långvarig då vi blev varse att de två stora
tjurarna ute inte hade något vatten. Troligen frös den ledningen i vinden igår,
sen tar det ju en stund för värmeslingorna att tina upp isen, men under
eftermiddagen var det även flöde där!

Skönt att se att djuren inte underutfodras! Och vad söt kvigan var med snö på hela sig imorse!

En dag inne med den efterlängtade (?) skafferistädningen. Tänkte
gjort det innan jul, men bättre sent än aldrig! Ett par paket riskakor, bäst
före 2011-12, välling som var nästan lika gammal, som jag av erfarenhet vet att
hönorna slåss för att få tillgång till. Hönapöna glada, jag barnsligt lycklig
över ordningen i skåpet! Men hur mycket kan man trycka in i halva skafferiet? Här är svaret:

Men inte heller den lyckan blev så långvarig – drängen
ringde när han mjölkade sina två kor om att vi hade vatten i undantaget i
lagården! Överallt! En sprucken slang, så sprutelut i den delen. Han skyndade
sig efter trappstegen för att vrida av vattnet dit ut, och fick den gamla
rostiga kranen i näven! Vilken parodi! Han fick snällt vrida av inkommande vattnet
till gamla lagårdsdelen. Mannen offrade sig och gick ut för inspektion.

Tacksam för att svägerskan ligger på nyckel till rörfiman,
ännu mer för att hon offrar sin lördagskväll för att åka till jobbet (tre mil
enkel resa(?!)). Det finns hopp om att de elva djuren i gamla lagården får
vatten innan läggdags!

Inne har en apelsinsaft blivit satt, den får kallna över
natten. Hallonen är satta med socker och ska kokas till sylt imorgon, nu ska
jag hålla kvällen och krascha i soffan en stund före sängen. Det händer nåt
jämt på detta ställe! Shit, vilket tråkigt liv man måste ha i stan!?

Jag ska säga det utan skrympler! Jag gillar inte minusgrader
och vind!! Inte alls!!

Kallt som attan igår, halv storm kändes det som. Från norr –
dvs hela långsidan på huset tog emot… Hade inte tänkt något utejobb sedan jag
tittat på prognosen, så glad i hågen bokade jag in en fika med ett par stycken
i samhället när jag ändå skulle neråt.

Medan Selmakatten låg i min säng med svansen lindad kring öronen, undrade kossorna varför de skulle gå in i ligghallen för lite snö!? Fiskbensfläta har jag hört talas om, även svinrygg, men herefordsnörygg?!:

Mannen hade hört på rykten att det skulle styckas älgkalv i
jaktlaget, men absolut inget som berörde honom, då han låg för långt ner på
deras köttlista. Tills han öppnade sin mail och insåg att han visst var en av
de berörda… Samling halv två. Jag hade ju bokat in fika strax efter halv två. Barnen fick följa
med mig!

Idag var det också kallt. Tillräckligt kallt för att den
stora traktorn inte ville starta. När drängen väl satte i motorvärmaren så hade
han kört slut på batteriet. Men den lilla startade! Så vi fick in en ny bale
till lagården, då ingen av oss hade lust med det igår kväll! Ännu en bale
sattes in, vi gjorde klart och gick ut för balkörningen. Drängen greppade en
bale, lyfte och traktorn hostade till för att stendö. Jippie! Ispropp! Körde
några gånger med elpumpen och elvärmen bara för att, men traktorn bara hostade lite. Insåg att det inte var lönt, så satte batteriladdaren på den store
och gick in för frukost.

Freeze! And say Cheese!

Mannen kom hem från jobbet och jag och drängen gick ut för
att köra balarna. Lillhönan ville med, så det tog en stund extra och drängen
hann få igång traktorn och hämta en bale. Och råkade komma åt nån knapp som
stänger hela hydrauliken till frontlastaren! Han tryckte på den, och den och de
knapparna, men inget hände. Där stod vi med en död traktor med bale i klon,
och den andra traktorn på tomgång, med bale i stendöd lastare. Det var då vi
tittade på varandra och började asgarva – ”Det går bra nu…!”

Rätt kombination startade upp oljetrycket igen och vi kunde
köra foder till utedjuren. Tog hjälp av startkablarna för lite extra ström till
den lille traktorn i plasthögen, då solen lyst ett tag på motorn (och kanske tinat?!). Den startade
inte. Drog den baklänges (det tränar många muskler att försöka styra en avstängd
traktor, med en till marken nersänkt bale i frontlastaren…) Drängen försökte dra
loss balen ur dödtraktorns klo, men drog istället hela traktorn med sig.

Äh, tänkte jag, nu har det väl skvalpat runt i dieseltanken
ordentligt. Och traktorn startade! Kvickt fram med den på lagårdsbacken!

Däcket kom hem från stan igårkväll! Drängen fraktade det frän mjölkrum till balvagn och mannen la på det. Sen kom hans utmaning – att få loss den fastfrusna domkraften från backen…!

Sen var det dags att tina vattenkoppen till mina femtiotvå
djur som stod utan vatten. – 12 grader och nordanvind tenderar till att frysa
vinkeln i utmatningen! (På de nyare kopparna går värmen ända fram till den svarta nippeln, den slutar inte där röret kröker, jag förstår varför!) Varmluftspistol och bara vara rädd om plasten, med
tjugotalet törstiga djur i ryggen. Det hände nada! Så tjurigt brukar det inte
vara! Efter många om och men med strömletande för att se så inte värmeslingan i
slangen gett sig, insåg vi efter demontering att vattenkoppen var snustorr
inuti. Tinat i koppen och tinat i lagården – bara vägen ut som finns kvar att
frysa i… Vanlig vattenslang och sommarbalja fram till djuren. Mannen ställde
sig och vakta den galna hjorden, då jag var så genomfrusen att varken händer
eller fötter lydde längre.

Pinka i kors har jag hört talas om. Men dricka i kors…!?? Det är till att göra det smidigt för sig!
In och tina mig, ut och utfodra i lagården. Djuren ute hade lugnat sig, men
några lågrankade smög sig framåt för vatten. Inväntade de sista innan jag gick
in, men de blev aldrig färdiga. Gick ut och tittade – fruset i slangen! Jahapp. Släpa in
slangen genom hela lagården till mjölkrummet för att koppla i varmvatten och
tina den… Så gick ytterligare en kvart, jag som lovat barnen att rallyfodra
då de varit ensamma många och långa stunder idag…! Dåligt samvete? Nää´rå…

Ner med slangen igen när proppen var löst och de sista sex
fick dricka sig otörstiga, medan jag pendlade mellan baljan och lagården för
att hålla värmen. Sen dra in slangen, tömma baljan och dra in den. Sen frös
vanten fast i handtaget när jag skulle stänga lagårdsdörren…

Totalt genomfrusen satte jag mig på en köksstol vid vedspisen
med en stor kopp te. Sen drog vi igång med raggmunkar och bacon (i brist på
saltat fläsk), jag med två pannor på vedspisen och mannen vid elspisen. Jag
fick upp värmen då! Oj, vad skönt!

Mitt under kvällssagan med sonen, ringde drängen –
”Du… Vattnet har frusit i lagården…!” Men bara i
”undantaget” som står utan djur, vilket resulterar i att drängen inte
har vatten i sitt hönshus. Det är inte första gången, säkert inte den sista,
men man får ju alltid hoppas att det tinar fint, så inte rören spricker…

Fortsätter kylan och vinden (vilket jag absolut inte tror),
så ser vi fram emot fruset vatten på vår andravåning inom kort!

Visst är det kul med vatten och is! Imorgon fortsätter
showen!

Inne i lagården har vi på senaste tiden haft knastertorrt hö. Barnen är till sin stora förtret portade, drängarna går runt och hostar (de är ändå för gamla, så det är inte så noga) i Lutzerdimman, och själv använder jag munskydd. Tror det tar en del från lungorna…

Drängen svängde ut från åkern igår med fullt lass balar och kärran började gå konstigt. Bara för honom att lasta av igen, binda upp boogin och lossa däcket. Skickade det med grannen till stan imorse.

Sjön har lagt sig med is! Hur är detta möjligt efter två
nätter med sju minusgrader!?? Bytte balkörningen mot frukost direkt och sedan
ut för att göra klart kossornas hage. Det vill säga, dra ny tråd på de trettio
meter som saknades!

Fick en rulle (!) med riktigt grov ståltråd av en bekant för
ett tag sedan. Han tyckte tråden var för grov och ohanterbar, så den var
upprullad igen och skulle slängas på tippen! Den kom vi över, men då vikten enligt
lappen var 56 kilo, så har den blivit liggandes i väntan på en rejäl raksträcka
att dra ut den på. Idag kom den fram i alla fall. Dock verkar det inte spela
någon roll hur man vänder den – tråden löper från in- och undersida ändå! Men
fortfarande billigare att lägga lite tid på att undvika trassel, än att köpa
likvärdig! (Så tack, och inget annat!)

Köss Karlsson, vad djur jag har!

Skickade iväg sonen med en ände och satt
själv och matade ut (försökte avstyra trassel) från vindan. Djuren släpptes
över, fick sina balar, jag fick snällt gå ner till grannhagens vattenhage och
släppa ut en kviga som stängts in där (säkert ingen ko på isen…), och det
blev dags för lunch. Sen ut igen för att dra i de sista isolatorerna. Och det
där att gå i en hage full med kreatur och vifta med en rasslande spann… Räkna
själva.

Mmm, lakrits?! Allas vår egen 1703 ledde, föga förvånande, tåget efter mig

Djurens vinterhage är klar, ligghallen halmad, delad och
öppnad och nu hoppas vi att den frusna vintermarken håller i sig!

Imorgon blir det en sväng till samhället för proviantering
inför kvällningens gäster.

Framöver måste vi leta reda på en ny spis – på den vi har
har stora plattan lagt av. Eller, rättare sagt så funkar den skitbra, ibland,
inte alls ibland och endast på full effekt ibland (på ettan). Termometern i den
funkar ibland och idag rasade luckan till underlådan…

SNÖ!! Fram med släden!

Då jag, som i de flesta januariar, kör en snabb
avsötningskampanj på mig själv (när man inte får bort sötsmaken i munnen hur
mycket man än borstar, och julmust och godis sitter kvar i veckor), blev jag
inte jättelycklig över att man och barn gjorde en sats av mina favoritmuffins
tidigare. Men det är ju bra att psykas! Man ska utmana sig själv – en tvättäkta
fikagris som motstår rykande färska muffinsar… En viljornas kamp där jag
vinner! Men det är ju bara en vecka till, så nedräkningen har börjat! Samtidigt
får man ju ”hålla igen lite” när allt stramar efter julhelgen(!) Eller?!

Då är årets första dag till ända. Masade mig upp när klockan
ringde imorse, mullvadsögon och vinglig. Jag funkar inte på knappa fem timmars
sömn!

Under morgonen gick en epok i graven – den sista storbalen
med snöre kördes ut till djuren. Extremt tveksamt till att det blir fler såna
nu. Dels för att den pressen strulade mer än min på tidiga sommaren, dels för
att han som hade den inte finns längre…

Jag kommer inte att sakna de snörade balarna, men
anledningen till att detta var den sista någonsin är tragisk!

Efter frukost med barnen, då sonen parkerade sig med Lucky
Luke på video, och lillhönan gick in till drängarna på sin vanliga
efter-frukost-runda, kröp jag ner mellan katter och gubbe igen. En liten stund
efter tassade mannen upp och jag blev ensam med spinnarna. Nån timme senare kom
lillhönan och väckte mig för lunch.

Mannen gick på en skogsrunda på andra gården, barnen har
pysslat med sina pysselset de fick av gårdagens gäster (det är glitter överallt
nu!), och jag röjde upp i köket då ingen av oss var så sugen på det när
gästerna åkte strax efter halv tre i natt. Sedan parkerade jag och barnen oss
vi köksbordet och ett Lotto, innan det var dags att dra på overallen och ge sig
ut för eftermiddagsutfodringen, följt av middag hos drängarna – ingen
bakfyllepizza här inte!

Nu är barnen lagda, och för oss andras del blir det nog
ingen långkväll heller. Mannen jobbar imorgon och jag får väl ta med barnen ut
och se till att fixa vinterhagen till djuren. Prognosen säger minusgrader
(äntligen) hela veckan, så sjön lägger väl sig med is igen, kan tänkas.

Faller även för grupptrycket och skickar in ett gäng bilder
från året som gått:

Totalt avslappnad slagen hjälte igår kväll!

2016 har varit ett ganska turbulent år, kan man nog säga. Det
började med 75% influensa i familjen följt av svärmors bortgång, efter flera
dagars vaka.

Därefter drog kalvningssäsongen igång, med väldigt bra
utdelning då endast ett tvillingpar dog (då). Dock var det förvånansvärt många
kalvar som inte hade instinkt nog att äta, så det gick många timmar extra
arbete för att få igång dem.

Våren kom med perfekt väder och grödorna satte fart precis
lagom tills torkan slog till och brände ner allt. Detta gav ett år med extremt
dålig havreskörd, halvtaskig grässkörd, men tack och lov har jag haft tillgång till
vatten i sjöar och betesmarkerna klarade sig förvånansvärt bra mot värmen, så
brist på bete hade jag aldrig. Däremot brist på motivation och ett svajigt
humör när rundbalspressen stod på verkstad mer än den kördes.

Året som gått har även varit ett ”rymmar-år”.
Många djur (eller ett fåtal djur, men vid många tillfällen) har varit på vift för mig, med blandade resultat att få in. Flera
gånger är det den mänskliga faktorn som spelat in, ännu fler orsakade av vilda klövdjur
och, som alltid, några idioter bland kreaturen.

Vintern kom som en överraskning i början av november, panik
med att få hem alla djur och rädda från frusna sjöar. Lika fort som vintern kom,
försvann den, och nu saknar jag den! Den hårda, fina och torra marken. Lite pudersnö
för ljuset och tio minus så det är vindstilla, och soligt. Den optimala
vintern, om ni frågar mig.

December månad har inte varit någon hit. En strultopp med
sjuka och/eller döda djur. En brakförlust med stortjuren. Många timmar tillbringad i gödselrännan. Men även en
storinvestering med ”ny” combipress.

Hönorna har fått tjuvstarta sin nyårssupé. Donerat från Coop, via den gamle mannen som hämtar säckvis med gammalt bröd och lämnar hos oss…

2017 då, vad har detta år i sitt sköte?

Vet inte, som tur är, mer än några få hållpunkter än så länge. I mitten
av januari ska det bli examensfirande för Hans. Hon är då färdig soc-tant och
tänker vaka över mina barn som en hök! *svälj*

Då jag mitt under den kanonbra dräktighetsundersökningen,
via sms, köpte på mig en åttameters strängläggare, ska jag försöka avsluta den
affären ganska omgående nu när det är nytt kalenderår.

Utmaningarna då? De ligger framåt sommaren i att lära mig
att köra den där nya pressen. Och självklart att lära mig komma runt
smålapparna med strängläggaren – risken är väl att man på vissa bitar får backa
in och köra rakt ut… Om jag nu hittar alla nya åkrar i skogarna! Det kommer
ju att bli några extra, som det ser ut.

Närmre nutiden så ligger vi inom en sisådär tio veckor på
kulmen av kalvningen. Ungefär samtidigt som jag hade tänkt mig ett par tre
dagars semester… ”Miss i planeringen!” (Samtidigt vet ju ni som
läser här, och/eller känner mig/oss, att Västergården inte ligger i världsklass
i planering. Allt kan ju hända. När som helst!) Men kanske samtidigt ett ypperligt
tillfälle att testa både kondition och kohantering hos maken. Fy vad elak jag
är!

Jag hoppas i alla fall på en smidig kalvningssäsong, med
minimalt med strul. Särskilt som den
femte stenen i vigselringen får sin innebörd!

Gott Nytt 2017!

Årets näst sista dag! Lite ovisst pusslande med barn och
scheman fick en bra lösning när min moster ville hämta dem för bad i simhallen!
Hon tog dem för lek och lunch, mannen åkte för att hämta sin mobil som var
färdig på verkstaden och jag kopplade ifrån den gamla plastaren och körde upp
traktorn till Jirka, vilket i sin tur resulterade i fika och en liten pratstund
(rekordkort, faktiskt!) Drängen kom med ett lass balar till honom och jag
liftade hem. Då var maken precis hemkommen så vi tog en lunch tillsammans. Kylskåpsrensning
på tu man hand, kan man säga.

Barnen kom hem och jag gick åter ut för stängsling med
drängen. Reparerat vinterhagen till djuren, satt en del nya stolpar där de
gamla hängt i tråden i några år. ”Bara” isolatorer, en ståltråd, lite
trådspännare och installation av elgrinden (som jag köpte förra hösten som
blivit liggande), kvar. Bra med en piska – fryser sjön igen sitter jag rejält
på pottkanten, så då tänds väl fotogenlampan i baken!

Då makens telefon startade fint i butik och bad om sim-kort,
åkte han hem. Väl hemma när sim-kortet skulle i så gick det dock inte att få
liv i luren. Stendöd och ingen som helst respons på laddning, precis samma som
den lämnades in för… Gick inte ens att få i laddsladden ordentligt trots att
det stod i papperna att det inte var några problem. Spånen i headsethålet var
dessutom också kvar, så vad har de gjort?! Bara för honom att lämpa in barnen
till grannfrun och sticka till stan igen! Sex mil till, tur och retur.

Under hans första runda i stan hämtade han ut lusmedlet till
mig, eller till mina djur kanske, så det gick jag med efter
eftermiddagsutfodringen i lagården och sprutade på dem. Skönt att det faktiskt
hänt lite idag, varit sådär obehagligt avdankat och slött ett tag nu!

Fick även obduktionsrapporten på min stortjur – han var inte
frisk i alla fall, även om jag inte fått någon diagnos på det hela. En tröst i
alla fall! En lever som ”var blek och blodfattig”, ”vattnigt,
blodblandat innehåll” i tunntarmen och ”bitvis kraftigt hyperemisk i
tarmserosan”. Inte för att jag riktigt vet vad det betyder, men blod på
fel ställen är aldrig bra. Inte heller gick det att utesluta en perakut
lunginflammation, då han blivit ”allt för kadaveriöst förändrad”. Får
ringa till veterinären nästa vecka och reda ut begreppen.

Nu ska jag betala årets sista räkningar och göra bokföringen
klar!

– Jag var nästan framme hos dig, så fick jag ett larm på en
mjölkmaskin, så jag har fått vända hem till min egen by igen, så typiskt. Ringer
sen!

Det sa DeLaval när han ringde fem över halv nio imorse. Gick
då in till de ensamma barnen för frukost, och hittade lillhönan i tomteklänning
och med två råttsvansar som brorsan satt upp på henne – underbara ungar! Precis
lagom klara med frukosten ringde DeLaval igen och kom en liten stund därefter. Barnen
gick in till drängarna och jag gick ut i lagården där jag hittade servicekillen
liggandes på mage på golvet, med örat mot eventuellt pysande i kolven, precis
vid fötterna på mina stora tjurar.

Sen började felsökandet på riktigt. Pumpen byttes, filter
byttes, givare och ventiler byttes, men skraporna gick lika dåligt ändå. Gamla
pumpen tillbaka, gamla givarna och ventilerna tillbaka, men filtret som jag
rengjorde igår dömde han ut då det var för smutsigt. Om han bara visste hur det
såg ut igår då…!

Hela brädgolvet bröts upp, kulverten kördes fri från gödsel
och han dök ner för att lossa kolven. Den plockades upp, demonterades och fick
nya packningar för att sättas tillbaka. Gick det? Nope!

Kolven på mittgången lossades och packades om, bland dessa
hemska, nervösa djur. Både jag och servicekillen tog luchpaus (klockan närmre
halv tre) och vi var överens om att tanka lite energi innan vi började flytta
tjurar och lyfta betongspalten. När jag kom tillbaka var kolven i mittgången
tillbaka och det gick för fullt. Till synes felfritt, och då han tittat i bilen
och inte hade fler packningssatser med sig, så läggs spalten på hyllan i ett
par veckor tills tjurarna gått på slakt och ett par boxar är tomma. Det
underlättar!

Två dagar i skitrännan ger förhoppningen att slippa imorgon
och istället ta en stund hos Mormor och Morfar för middag.

Nya årets almanacka är ifylld med födelsedagar och redan kända hållpunkter, årets sammanställning på antal bokade dagar är klar (142 i år, utan dubbelbokningar och födelsedagar, varför utsätter man sig för allt?!) Elden sprakar, katten spinner och sängen börjar locka.

Trevlig kväll!