Kom ut imorse och möter en traktor som står på sock. Plattpunka!
Precis det som skulle undvikas då det sattes i ny innerslang IGÅR! Man kan bli
road för mindre! Jagade fatt i däckfirman ännu en gång. Han blev lika glad som
jag! Och fullbokad hela dagen! Men han ringde in en extragubbe, så stack jag
ner på studs med en macka i näven.

Gjorde en snabb felsökning, och hällde på en skvätt såpavatten. Ungarna hade gillat det….


Hemma igen tog jag en tidig lunch då frukosten hade mindre
att önska, och drängen stack ner till svetsaren då han sett att den gamla balklon
börjat spricka på mitten…

På med pressen i alla fall och ut. Körde med den
”nya” traktorn. Spakarna stämmer inte, så rätt vad det var när jag
skulle lyfta pickupen över en sten, tog jag fel spak och öppnade…luckan! Begåvat!
Ut med den balen, rulla ut den och pressa om!

Ni vet såna där grodor i tecknade filmer? Som sitter helt
stilla och skickar ut en milslång tunga för att ta en insekt? Precis den
upplevelsen fick jag när jag ställde mig på bromsen, och ändå ser en stor,
tjock grästuss sugas in i pickupen. Kan inte göra någonting. Resultatet: Det
satte sig! Tjoho!

Precis så man inte ska göra när man tycker sig ligga bra till
och kanske hinner bli klar innan man ska hämta barnen då gubben är på annat
håll… Å andra sidan slipper man fundera mer på det där ”kanske”… Barnen hämtades hem och
drängens fru tog vakten.

När det väl var loss och pressen ska igång igen, går bara
halva. Det har gått så tungt att en så kallad brytbult, som ska förhindra att
faror kommer in i självaste pressen, har gått av. Hem på lagårdbacken och fram
med verktyg.

Lovade mig själv sist vi bytte bult att jag skulle komma
ihåg under vilken lucka den satt, då vi den gången plockade ner nästan varenda
kåpa och skydd. Det kom jag också ihåg. Och mycket riktigt låg bulten där i två
delar. Nästa fråga: Var ska den sitta?! Utnyttja en livlina – Ring en vän!
Drängen!

Han kommer och kliar sig i huvudet. ”Det var du som
bytte den sist…” Jo, jag vet. Jag bytte den sist… För sju eller åtta
år sedan…

Vi fick slå våra kloka huvuden ihop och sätta ihop grejorna
som funkade sedan. Sista pressade balen tog inte nät ordentligt, och när jag
ställt ifrån mig maskinen och skulle trä om nätet, kände jag regnet på mina
bara ben som stack ut ur maskinen, där jag hängde halvvägs in.

Här kör vi inte fransk pedikyr, här är det nytvättat Oilykyr

En annan man från grannbyn kom förbi någonstans på mitten. ”Jag
har slagit och har ingen användning för gräset. Vill du ha det så får du det
mot att du pressar och kör undan det. Jag kan stränga imorgon, men då vill jag
låna din strängare då min gått sönder!” Tack och hatten av! Jag tar allt
jag kan få, i synnerhet ett torrt år som detta!

Det är inte bara räven som lockas fram när det är slaget. Kissen ligger också på lur

Det är såna här tillfällen, då det känns som att mycket går
emot (inte egentligen då det mesta löst sig riktigt bra, men en massa onödigt
småstrul som tar energi), som jag är extra glad och tacksam för en del
”kollegor”. Jag har aldrig träffat er, men på något vis finns ni där
i periferin i medior med pepp och hejarop.

Svalorna peppar de också. Här vaktas fyra ungar av en förmyndare

Tillexempel den kvinnliga bonde som var med om ett nödår
1992, när spannmålen var så dålig att gråsparvarna fick ligga på knä för att
äta…

Eller till den stackars bonde som inte vet hur man
pollinerar squash, då han aldrig haft såna doser i kväveröret… (där man har
sperma till inseminationer, för er som inte vet)

Det är bonnahumor på hög nivå, och jag uppskattar det
verkligen. Vet inte om ni tittar in här, men gör ni det så kan ni ju få lite
uppskattning!

Visst behöver man frosta av frysen ibland, men trodde verkligen inte att det skulle behövas med en kyl av 2013-års modell! Tebaljan är igång och jag ska snart bädda ner mig med boken. Det var allt vi hade att rapportera idag, tillbaka till dig, Kylen