En ung bondes vardag

Jag skrev igår att man blir liten med fullt räddningspådrag
i skogen där man bor.

Man växer inte precis när man inser att det är mannen och
svågern som plockat upp en jaktkamrat till mannen, som vinglat runt på vägen
vid vår andra gård. Som har gått flera kilometer genom skogen för att komma ut
till en väg, och försökt stoppa två bilar som kört förbi. Som blivit tvingad
att gå efter hjälp, chockad och med kända hjärtbesvär, då hans vän hade nyckeln
till fyrhjulingen de åkt iväg på. Detta efter att ha tvingats släppa sin goda
vän och lämna honom i vattnet när att deras båt välte. Mannen som klarade sig
hade flytväst, den andra hade det inte.

Sjön ligger oländigt till, så en i grannbyn satte sig i
brandbilen för att lotsa den genom skogen på omärkta vägar för att de skulle
komma fram till skogssjön. Min man fick lämna över jaktkamraten till
ambulanspersonal och följa med i polisbilen för att lotsa dem och resterande
fordon den andra, något bättre, vägen till sjön.

Fullt adrenalinpåslag alltså. Mannen blev hemkörd av polis
vid midnatt, då pågick sökandet för fullt.

Det har inte blivit mycket sovit i natt. Tankarna far på
alla möjliga håll, från den drabbades familj, till markarrenden till praktiska
göromål.

Olyckor och tragedier händer alltid bara andra! Nu, ännu en
gång, har den drabbat ”någon annan” som är nära. En man vi inte kände
väl, men kände väl igen. En från grannbyn som började vara till åren, men som
kunde haft många år kvar. Sista gången jag såg honom var när vi tog i hand,
överens om att jag skulle ta vara på andraskörden. Senast i förrgår var han här
och hämtade en halmbal, då han behövde mer strö till grisarna.

Idag hittade dykarna honom i sjön. Hoppet är definitivt ute.

I dessa småbyar känner alla igen alla. Sorgen ligger därför
idag tung över bygden. Det är SÅ onödigt med hela historien. Tänk på att allt
kan ändra sig snabbt. Skiljs inte som ovän med någon, det kanske är sista
gången ni ses. Det kanske inte är ”någon annan” som drabbas nästa
gång

Använd alltid flytväst!! Oavsett om du är en bra simmare
eller inte! De flesta sätter på sig bilbältet så fort bilen börjar rulla. Inte
för att vi förväntar oss att krocka, bara för att det ska vara så! Precis samma
sak! Och om du ser någon på vägkanten, stanna till åtminstone och lyssna på vad
som har hänt. Denna gång var det redan för sent, men nästa gång kanske det är
avgörande för att rädda livet på någon.

Vad denna katt har varit med om innan hon kom till Mor, vet bara hon. Om det handlar om skrikande barn, flygande bollar eller smällande bildörrar… Antingen är hon extremt trygg eller otroligt korkad!

Mumintroll i skyn!

Tryggt i Sverige! Tur man inte springer på såna här skyltar överallt…

Vid avgrundens rand på Ven

Lååångt ner

Han surade ihop en stund i början över att inte få cykla själv, men det gick snart över när han insåg att han och pappa alstrade den perfekta raketfarten

Hamnen i Backafall, Ven

Lite skugga och lagom kamouflerad mot husgrunden. Bonus att gråsparvarna i holken ovanför blev tokiga…

Back on track!?

Måndagen startade med en tur på ca sju kilometer, innan
lillhönan fick för sig att frukosten inte hade plats i magen på våra krokiga
vägar, så det blev till att vända om och sanera bilstol och unge. Därefter
kunde vi starta om vår trip och kom ner till Skånelandet runt middagstid.

Tyvärr råkade jag under kvällen bli varse en kalv på vift
hemma, det var ganska onödigt för man kickar igång på det även om man befinner
sig långt hemifrån! Situationen reddes upp av drängen med fru, samt Jirka som
hade ringts in. Så kunde jag sitta kvar i hammocken.

Tisdagen blev en kringåkning på bygden med mat, fika,
artigt, stelt konverserande, livliga samtal och många skratt. Tillbaka till
kvällsmat hos Mor, vars gästrum utgjorde vår bas.

Onsdagen erbjöd en upplevelse på den vackra lilla ön Ven.
Sonen sattes på en påhängscykel efter pappa, och trampade som en dåre, medan
pappan mest verkade sitta och njuta av utsikten med stilla fötter… Lunch i en
sommarstuga med samtal som tog alla möjliga (och omöjliga) utsvävningar
tillsammans med en gammal bekant och hennes man.

Idag var det så dags att åka hem! Men först efter ännu en
hetsig diskussion med lillflickan rörande nappen, vilket slutade med att hon
slängde den i soptunnan! Hon la sig snällt ner i vagnen för middagsvila, men
hemma i sängen blev det jobbigare. Slutrepliken blev ”hämta tutte momo
Skåne tissda!” I hennes värld händer det mesta på tisdagar!

Vi plockade upp Hans vid bussen så åkte hon med oss upp.
Sömmerskegrannen ska fixa en klänning till henne inför helgens bröllop de är
bjudna på.

Måste säga att jag känner mig besviken! Hur många tröskor
som helst, men INGEN i närheten av Mor. Jag är ännu ett år snuvad på doften av
mogen säd (nåja), det dova, monotona mullret från en tröska, och detta
vidunderligt hemska, fantastiska tröskdamm! Typiskt

Barnen har saknat hemmet. Mannen och sonen gick direkt till
sjön för att meta. När det blev dags för dottern att lägga sig fick hon
uppmaningen att vinka god natt till drängen, men nej, Kram! sa hon och sprang
emot honom!

Svågern med söner kom förbi och la i båten i sjön. Skulle släppa
av mannen på föräldragården för att hämta sin bil.

Tjejsnacket här kom rejält av sig när det plötsligt blinkade
blått utanför fönstret när det kom räddningsbil, brandbil, polisbil. Ännu en
räddningsbil, brandbil med båt på släp och två ambulanser, följt av en tredje
insatsbil. Sanningen att säga så blir man ganska liten. Sannolikheten att någon
man känner är drabbad är hög…

Det har blivit sent. Mannen är hemkommen, men här är fullt
adrenalinpåslag. Bilder kommer en annan dag.

Igår var en sån där lagom strulig dag. Mycket nätstrul med
pressen och småkrabb. Barnen var med en vän som hade med sig middag till oss. Och
när vi väl landade på kvällen stod en sockerkaka på bänken! Såna är guld värda.
Efter middagen åkte hon hem, Jirka kallades in och han, jag och drängen drog
iväg för ännu ett frest. Det gick väl hyfsat så där på kvällen, det började bli
läge att runda av för att hinna ikapp med plastaren, när den ”lille”
traktorn slog ut elen till tredjefunktionen. Så där satt drängen, med en bale
hårt klämd i klon, och fick inte loss den! Då kände vi att det var dags att
inse att klockan blivit halv elva! Tjuvkopplade över hydraulslangarna till min
traktor (som är drängens) och utnyttjade den tredjefunktionen för att få loss
baleländet! ”Tur” man har två balklor! Och tre traktorer med lastare!

Minns ni att jag ”välsignade” traktor med stängd hytt efter Volvo-upplevelsen? Detta är orsaken!

Söndagar är heliga för drängen, så Jirka kallades in igen
och sattes med strängaren. Jag flyttade en grupp djur till nytt bete och mannen
gjorde klart för att flytta djuren på föräldragården. Sen drog vi igång igen.
Hela 25 balar grönfoder på 5 hektar! Det ni! Sicket skit!

Vilken rolig syn att möta på morgonen! Not! Klättra upp och bryta loss pinnen, som visade sig vara knappt en decimeter, och tejpa igen.

En från grannbyn till föräldragården ringde för ett par
dagar sedan. Han behövde inte mer, men hade slagit för att låta det växa ner. Så
hade hans fru sprungit på frun till mannen i vår grannby, som jag fick gräs av
tidigare, som hade berättat att de gett mig skörden! Ville jag ha mer att
pressa? Ja tack, 21 balar kruttorrt hö! Så – 16:13 släppte jag ut den sista
balen för nu! All förstaskörd och allt grönfoder är färdigkört! Och faktiskt,
trots vädret, bara 1,5 vecka senare än förra året! Sen väldigt mycket mindre
också! Har inte vågat räkna efter hur mycket mindre… Men mannen i grannbyn
kom och frågade mig om jag ville ha andraskörd, så det finns hopp om ett rejält
race om ett par månader igen!

De stackarna som inte fick plats på balvagnen fick vänta på nästa resa!

Lagom till jag svängde upp på stora vägen kom åskskuren…!

Hemma för dagens första ”riktiga” mål mat, kl 20.
Det var gott! Vilket dock inte magen tyckte efter att gått på en lätt mackdiet
med mängder av vätska under dagen, i kombination med
yes-skörden-är-klar-stressen-släpper och stressen-stiger-över-att-åka-bort-är-allt-fixat?

Barnens väska är packad, vagn och badkläder ligger i bilen.
Vi hade tänkt åka idag, men det blir inte alltid som man tänkt sig, så klockan
ringer tidigt imorgon. Och så hoppas vi att det där mannen känner i kroppen går över
med lite vila. Eller så rasar vi allihop av lugnet!

Att åka bort innebär också att sanera sig. Hårborttagningskräm
funkar faktiskt på olje/gräsfläckiga ben. Jag trodde inte det! En erfarenhet
rikare. Sen rök även scrub-vantarna på. Men när ben och armar nästan börjat bli
blodiga, insåg jag att det kanske är blåmärken… Skyller på det om någon stör
sig på dem! Den där randen runt öronen, som blir av svett, damm och
Peltorlurar, tror jag är borta. Precis som märkena efter linnet – eller var det
solbrännan?!

Några chips, en bit choklad och ett glas Resorb är mitt
sällskap på altanen. Dags att lägga fram kläder tills imorgon, och då ska även
den ständigt uppkopplade jourtelefonen stängas av. Jag kan inget göra, någon
annan får fixa. Jag har fixat backup till drängen i alla fall! Om i fall att…

Dags att bli mamma, fru och dotter. Bonderollen får stanna
hemma!

Tystnaden här beror inte på att jag befunnit mig på sluten
avdelning iförd en vit tröja med extralånga armar, om ni tror det! Vet inte
egentligen hur jag formulerade mitt förra inlägg, men det tog många timmar
innan det slutade rassla i mobilen! Jag lever och mår bra! Men tack för omtanken! Hade jag fått hälften av responsen i ”vanliga” fall hade det varit en ren fröjd att skriva här!

I torsdags ringde vi in en kollega som köpte en kombipress
för ett par veckor sedan. Det som slogs i lördags hade börjat ligga lite länge,
och vi insåg att vi inte skulle komma ikapp. Så det har strängats som en dåre!
76 balar körde de ihop, rätt ok med tanke på sommaren, men förra året hade vi
85 på den ena av bitarna…

De ville gärna mjölka av mig mer pengar, men jag drog i
bromsen; betalar inte dyrt för att få min press iordning för att betala för att
någon annan ska komma och pressa! Men hade dem som backup, då det var osäkert
om min press skulle bli klar i veckan. Nästa vecka ska vi ha semester, och då
SKA gräset vara undan!

Efter en lång kväll med samtal och mycket känslor blev
klockan en bra bit in på detta dygnet innan lampan släcktes, och när jag
vaknade lite innan halv åtta, var prio 1 att kontakta verkstaden. Drog iväg ett
sms och fick snart svar. En halvtimme senare kom ett nytt sms; Press redo att
hämtas! Yes. Iväg till stan och hämta traktor och press! Och att premiära med
att tanka på mack! Håller på på utgårdarna nu, bla föräldragården, och att köra
två mil extra för att tanka hemma innan vi skulle komma igång lockade inte. Vet
inte om det är nån säkerhetsgrej, eller om det helt enkelt tog slut i pumpen,
för mer än 94 liter fick jag inte! Och då hade jag en kvarts tank kvar att
fylla! Snåla St1!

Nä’rå, man blir inte alls uttittad när man kuskar runt i stan…

Drängens fru har haft barnen, samt fixat middag. Jirka
skulle sluta upp med strängare, men blev så pass sen att han fick köra hem om
oss och ha barnen en stund medan frun utfodrade djuren i lagården.

87 balar är ihopkörda! YES!!! Fan vad gött! Ett pass till
efter middag, då Jirka strängade, drängen slog grönfodret, jag pressade och
mannen plastade.

Dagens enda episod var väl när Jirka väl skulle igång att stränga,
och kort därefter kom ett sms – Haveri. Snacka om lättnad när jag insåg att
det var en axel till ena hydraularmen på HANS traktor, och inte min strängare! Förlåt, jag tycker om dig! MEN –
vad gott att det INTE VAR MINA GREJOR! Till saken hör dock dessutom att hans
nyckel skurrat ut tändningslåset… Någonstans på milen från oss till
föräldragården. Så om någon råkar ha en extranyckel till en MF135:a, så
vänligen kontakta oss! Föreslog att han kunde ta en av mannens traktorer, som
står på gården. Dock saknar den ena fungerande hydraulik, den andra saknar
axeltapp till kraftöverföringen. Det slutade med att han fick låna
grannställets BM2200 att koppla strängaren på. Nu verkar han vara hemkörd i
mörkret. Hörde mannens bil (eller rasslande släp) över sjön!

Dags för en sen fika på den tysta (nåja, ackompanjerade av lommen) altanen, sen är det dags
för sängen, himmel vad gott det ska bli!

Trevlig helg! Imorgon kör vi klart vår skörd, om allt
håller!

Sprang runt stänget hemma igår kväll, familjen var försvunnen sen. Hittade dem…

Ännu en gång känner jag mig sviken. Sviken av en närstående
som jag trodde jag kände, vilket jag tydligen inte gör. Och ännu en gång tar
jag upp min inre diskussion – om man ska fortsätta umgås med människor och ta
risken… Tacksam för ensamjobb och ljudbok – slipper fundera på att vara
trevlig!

Töreboda Golfklubb. God mat och fin utsikt!

Igår tog jag, Jirka och Prästabondens fru en roadtrip till
Västergötland och Töreboda för att handla bigrejor. Ingen av oss skulle
”handla så mycket”, men det visade sig att tre pers, som handlar till
fem pers, gör att man får stuva ganska bra i en VW Tiguan! Fruktansvärt tur att
Prästabonden inte fick tag på den bonde som sålde en kreaturskärra i Töreboda,
så han följde med och tittade på den. Och väldig tur att den andra mannen hade
råkat få ett läkarbesök denna dag! Annars hade vi inte fått med oss allt hem! Och
tre pers i en bil under fem timmar på en dag hinner ventilera många
världsproblem! Stora som små!

Vänstra bakdörren fick säkras upp inifrån för att undvika ras om den öppnades!:)

Sockerkakan kändes smått möglig, men sonen bedyyyyrade att så inte var fallet!

Drängen slog i lördags, och även igår för att det ska bli
FINT väder under flera dagar! Då måste vi ha att jobba med! Med ca 12 hektar
liggandes, startade mannen med krossen, jag med pressen och drängen började
köra ihop balar till plastaren. Glad i hågen att allt rullade på så bra – bara
två omnätningar på 24 balar – så måste det givetvis bli smolk i bägaren… Man
får ju inte vara glad för länge…

Hade precis startat på den 26:e balen när något hände. Pressen
ändrade ljud. Det tog väl en 15-20 sekunder innan jag var säker på det, vände
mig om och såg ett stort, svart moln lyfta från pressen! Och det var ingen
dammoln denna gång. Stannar maskineriet illa kvick, men traktorn igång för en
eventuell flykt, öppnar dörren och känner pustarna av brandrök. Vad gör man?
Tömmer pulversläckaren för säkerhets skull? Rycker sprinten och sticker med traktorn,
med kraftöverföringsaxel och slangar kopplade, om pressen skulle explodera? (Det
är dumt att offra traktorn då! Slangarna blir billigare…) Eller avvaktar man och börjar felsöka? Jag
gjorde det sista. Ringde på drängen och vi lokaliserade felet till, självklart,
ett lager! Ringde verkstan som var lagom road. Det visade sig självklart inte
bara vara lagret, utan det har ju förstås spruckit, ramlat ner, förstört en axel och
några andra småsaker. Det får ju inte vara för enkelt liksom. Varför i H-vete kunde
den inte bara brunnit upp så jag hade sluppit tänka mer! Då hade det varit
försäkringsstrul och pappersarbete och jag hade stått utan press. Punkt Slut!

Men tja, den är ju redan renoverad för mer än den är värd i
sommar… Jag har ju inte råd att skrota den och efter detta är det väl ”bara”
mattan som kan ryka, sen är allt inre utbytt… Så fruktansvärt träligt – för
att förfina mina tankar till läsligt språk…

Drängen hade frun i stan, så hon fick invänta honom medan
han körde in maskineriet. Jag körde ut och löste av mannen vid slåtterkrossen
så han fick fixa stängsel på föräldragården. Allt resterande gräs och grönfoder
ska ner nu! Imorgon ska det fortsätta slås, strängläggaren som vi nästan aldrig
använder ska kopplas. Om jag nu inte får hem press-eländet på fredag, vilket
var mitt tidigaste bud, om inte under sker, så ska jag bara ta ut maskinstation en gång. Sen får vi
se hur vi löser den årliga entreprenadkörningen.

Man sitter i skiten och vet inte om/när/hur man får pressat, så vad gör man? Skruvar uppljudboken några hack och drar på med slåtterkrossen…

Barnen kom hem från min moster, drängens fru bjöd på middag.
Mannen är på föräldragården igen och drängen åkte med för att dra igång krossen
några timmar till. Barnen är lagda och jag ska fundera på om jag ska sätta mig i ett hörn
och lipa, vilket känns väldigt lockande just nu, eller om jag ska ta vara på
vännens erbjudande om terapi och/eller takstol (vilket bara är ett internt
skämt och inget annat!)

Man kan sova på många sätt, vissa kanske mer bekväma än andra…

Mitt ben har dessutom blivit en vacker palett! 50 shades av rödbrunt på en blå/grön/gul/lila botten!

Som en extra kommentar till slutbilden, ska jag citera
Magnus Uggla (trodde aldrig det skulle hända): ”Jag dansar aldrig nykter
någonsin inte en chans!”

Tog en familjedag på High Chaparall igår. Hittade denna lapp på skinnprodukter som en granne uppe i byn syr! Underbart!

Fick ett sms igår morse. Två tjurkalvar på vift. Det visade sig
dock vara fjolårskvigor. En stolpe var avbruten och eltråden låg nästan på
backen. Skyller direkt på älgar/hjortar som är fenomenala på att riva stolpar!
Senare på kvällen, mitt i barnens nattning, fick jag ett sms från samma man. Han
hade sett var mina kalvar rymmer! (tjurkalvarna, trodde jag) Super! Så jag
stack ner ganska omgående och mannen kom ut och berättade. De springer i hörnet
därborta och hoppar över när de busar. Fuck… Det där är inget bra, men kändes
ganska otroligt, då de varit lugna och stilla innan. Och det är ganska ovanligt, men inte omöjligt att nötkreatur hoppar över tråden oprovocerat…

Djuren hade ju hört att min bil stannade, så de kom gåendes
i rask takt mot oss. Jag i bilen och tänkte att nu! Nu – ska hagen minskas, och
det ska dras en andra tråd mot sjön, för det är DÄR kalvarna går ut! Så kvickt
iväg över åkern och drog upp en tråd mellan åkern och ner till överfarten till
Ön. En ko kom i sken och drog ut på ön med några kalvar. Märkligt tänkte jag
och vände mig om för att gå till bilen och hämta stolpar att trampa ner. Tänkte
lite för mig själv att ”vad stor den där ljusa kalven är! Eller nej, det
är ju en förstakalvare! Har jag en sån utan horn här?! Det har jag inte tänk
på…” (Den polletten ramlade inte ner förrän jag satt i drängens kök för
rapportering) Insåg strax därefter att det fanns flera stora kalvar/små kor… Kossan
som sprang ut på ön kom tillbaka med ett gäng. Typ 10 kvigor och en tjur
extra… Ohps! Men hela andra grupppen var ju där, så skadan var redan skedd. Rapporterade
till mannen som blivit första kalvvaktare! Att jag hade badsugna kvigor som
simmat ur hagen, gått upp på land och hittat sina släktingar. Rivit ner stänget
i ett hörn (där han sa att de hoppade) och gått in. Tur för mig att de gick in,
och inte hämtade ut de andra 18…

Bilden är mörk, tagen runt halv elva då jag var nere för koll. Den stora tjuren står framför den lilla, vars bakände sticker fram (bak). Fyra år till och från gör en del på tjurar…

Idag blev då dags för delning. Mannen plockade ihop grindar och
kopplade kärra medan jag och drängen tog bilen ner. Alla djur låg på den lilla
åkerlappen, så vi sprang med en tråd vid en avsmalning ut mot skogen för att
slippa ha hela området att jaga dem på. Men precis när tråden var uppe, kom
åtta kvigor, tre kor med en kalv, två kvigor och en tjur! Så kvickt en tråd
bakom dem också! Smidigt att peta ut korna bara! Var nära på klara med det när
mannen kom med grindarna! Mycket smidigare än så här kan det inte gå att dela på två grupper!

Kvigorna föstes bort och stängdes ut mot ön, massor
av bete, och de bör (?) stanna för en tråd mot sjön. Kor med kalvar föstes över
stora vägen till nytt bete tillsammans med den lätt halta stora tjuren. Inte
lätt att tukta småpojkar på tillfälligt besök…

Stängseltrådsspännare – en fantastisk uppfinning för skarvning av ståltråd! Tyvärr ryker kringståendes stolpar när djur springer på tråden, istället för att skarven går upp…

Röjde upp på vår byggarbetsplats som lämnades i höstas efter
hönshusbygge, rev ner kragarna vi inte ska ha och gick en runda med röjsågen
och trimmade i trädgården. Barnen terrat drängens fru när hon stått i
bärbuskarna, och jag lät dem hållas! Alla hönor skyndar sin in – utom den gamla beiga, som tror hon bli fin! Skämt åsido, hon kommer alltid fram när trimmern kommer! Vinklar man huvudet rätt skvätter grönt in, och då vore det synd att inte vara först!

Inte är man välkommen i sen heller…

Mannen klippte gräs på andra gården och
slängde sedan på en sektion av en 100-pinne-harv, som vi bla använder för att
räfsa grusgången, och körde där jag lyft upp jord med traktor och skopa från de
före detta så kallade odlingskragarna. Och hur gör alla som inte har traktor?!!

Två stånd potatis! Bad sonen hämta en spann, men han kom med sin skopa så jag skulle få med mig allt!

Jag är ingen selfie-människa, och gör mig inte bra på bild, men denna bjuder jag på!

Jag är SÅ Tacksam för grannar som ”älskar” att ha
djur omkring sig. Som inte gnäller för att en förrymd kalv äter upp deras späda
körsbärsträd på en natt, eller två kvigor kliar deras postlåda av stolpen. Som
håller koll och rapporterar så fort något avviker. Som ställer sig som vakt på
vägen om nåt djur kommit ut, så det inte ska bli påkört! Om ni visste hur
värdefullt det är!

Om man inte stått på huvudet sedan någon gång på gympan under mellanstadiet, med en tjock madrass under, är det ingen bra ljusblå idé att försöka göra det inomhus, med vedlåren i närheten. Trots den intalade kroppskontrollen och styrkan(??)! Men men, kan ju kanske sälja mig som palett imorgon, som kompensation för det ”ben jag just nu inte kan stå på…!”

Visst har man smidiga barn, när de för andra gången på tre
dagar lämnas bort för att mamma och pappa ska få jobba, och de mer eller mindre
jublar?!! (Eller är det ett uruselt föräldrabetyg..?!!??)

Igår var de med Momo o B. Idé av Mormor.

Några timmars stängseljobb fyller visst dagsransonen på steg…

Idag har de varit med min moster. Får nyttja kontakterna nu
när de flesta har semester! Pensionärerna får ta smällarna både före och efter!
Barnen blev hämtade idag i alla fall. Sonen ringde själv igår och frågade om
barnvakt, då vårt förslag inte dög. Sen blev det ett väldigt tjat om att åka!
Hopp i bilen och iväg efter frukost! Inte blir en annan ledsen heller när man
får höra: ”Det är inte lönt att ni kommer och hämtar dem före sex! Och när
ni kommer har jag fixat mat, så slipper ni tänka på det!” Hatten av, tack
och bock! Glada barn när vi kom också. Lillhönan extra glad när hon fått på
pyjamasen. ”Vad ska du göra nu?!” ”Åka hem!” ”Vad ska
du göra hemma då?” ”Schåva!”, och så glittrar hela hon av lycka!

Kan aldrig sluta förvånas över att så många, stora djur kan hålla så smal promenadstig!

”Syns han inte – finns han inte – på ön!” Mannen putsat med röjsågen det slye som blivit för stort för djuren att äta! Blir superfint i sjökanten!

Jobbat undan en del stängsel nu. Flyttade två grupper på
andra gården igår, de på föräldragården flyttades dagen innan och i
eftermiddags gjordes en hage färdig så det bara är att släppa in nästa gäng där
när de ätit upp.

Igår ja, då flyttades ett gäng ut på Ön. Det är egentligen
en halvö, beroende på hur mycket vatten det är i sjön. Oavsett vilket rinner
ett djupt dike mellan land och ö, så där gjorde mannen en liten bro för några
år sedan. Något som är livsfarligt att gå på, tycker djuren. De följde dock med
smidigt i år. Den stora tjuren tog täten bara för att tvärnita och bli
bromskloss framme vid bron, varpå de andra pressade sig förbi och skuttade
över!

Idag vid lunchrasten, med maten uppdukad på balvagnen igen, hörde
vi att det tutade från ön sett. Mannen erbjöd sig att åka och kolla varför, så
jag kunde komma igång med pressen och rulla havre. Efter en stund kom han –
lite långt mellan underliggarna och ett par rejäla kvistskott hade fått två
plankor att spricka och bron hade delvis brakat ihop. På ena sidan var flocken,
och på andra sidan stod tre kor och skrek!

Jodå, det händer då och då… När det nät som skulle rullas 2,1 varv på balen, sitter på en 8 cm-vals, är det mycket nät…

”Tur” att det var så urusel grönfoderskörd att vi
kunde avvara mannen så han stack och fixade med nya plank och lappade ihop bron
igen.

Tyvärr hade sådden kommit upp några centimeter när den
värsta torkan kom och brände av allt, så nu togs beslutet att slå av den så att
det åtminstone kan växa om så att djuren kan beta en skörd till där! Detta
hopplösa varannandagsväder är inte bra för slåtter, men bit för bit lyckas vi
lura vädergudarna och snart är två gårdar färdiga. Bara resten kvar!

Mannen frågade om han skulle hämta en laserpekare, så jag får stänget rakt… Vet inte om han inte tyckte mitt arbete dög eller vad… Stänge ska vara rakt i den mån det går. I allmänhet! Och i synnerhet det som syns, så man slipper skämmas, eller ha det stickandes i ögonen…

Nu är även djuren som gick på slakt i fredags rapporterade
till Jordbruksverket, räkningarna är betalda och bokföringen låter jag bli till
en annan dag! Dags för sängen!

En bild ger ju aldrig rättvisa – men fantastiskt ljus när vi hämtade barnen!