Som en extra kommentar till slutbilden, ska jag citera
Magnus Uggla (trodde aldrig det skulle hända): ”Jag dansar aldrig nykter
någonsin inte en chans!”

Tog en familjedag på High Chaparall igår. Hittade denna lapp på skinnprodukter som en granne uppe i byn syr! Underbart!

Fick ett sms igår morse. Två tjurkalvar på vift. Det visade sig
dock vara fjolårskvigor. En stolpe var avbruten och eltråden låg nästan på
backen. Skyller direkt på älgar/hjortar som är fenomenala på att riva stolpar!
Senare på kvällen, mitt i barnens nattning, fick jag ett sms från samma man. Han
hade sett var mina kalvar rymmer! (tjurkalvarna, trodde jag) Super! Så jag
stack ner ganska omgående och mannen kom ut och berättade. De springer i hörnet
därborta och hoppar över när de busar. Fuck… Det där är inget bra, men kändes
ganska otroligt, då de varit lugna och stilla innan. Och det är ganska ovanligt, men inte omöjligt att nötkreatur hoppar över tråden oprovocerat…

Djuren hade ju hört att min bil stannade, så de kom gåendes
i rask takt mot oss. Jag i bilen och tänkte att nu! Nu – ska hagen minskas, och
det ska dras en andra tråd mot sjön, för det är DÄR kalvarna går ut! Så kvickt
iväg över åkern och drog upp en tråd mellan åkern och ner till överfarten till
Ön. En ko kom i sken och drog ut på ön med några kalvar. Märkligt tänkte jag
och vände mig om för att gå till bilen och hämta stolpar att trampa ner. Tänkte
lite för mig själv att ”vad stor den där ljusa kalven är! Eller nej, det
är ju en förstakalvare! Har jag en sån utan horn här?! Det har jag inte tänk
på…” (Den polletten ramlade inte ner förrän jag satt i drängens kök för
rapportering) Insåg strax därefter att det fanns flera stora kalvar/små kor… Kossan
som sprang ut på ön kom tillbaka med ett gäng. Typ 10 kvigor och en tjur
extra… Ohps! Men hela andra grupppen var ju där, så skadan var redan skedd. Rapporterade
till mannen som blivit första kalvvaktare! Att jag hade badsugna kvigor som
simmat ur hagen, gått upp på land och hittat sina släktingar. Rivit ner stänget
i ett hörn (där han sa att de hoppade) och gått in. Tur för mig att de gick in,
och inte hämtade ut de andra 18…

Bilden är mörk, tagen runt halv elva då jag var nere för koll. Den stora tjuren står framför den lilla, vars bakände sticker fram (bak). Fyra år till och från gör en del på tjurar…

Idag blev då dags för delning. Mannen plockade ihop grindar och
kopplade kärra medan jag och drängen tog bilen ner. Alla djur låg på den lilla
åkerlappen, så vi sprang med en tråd vid en avsmalning ut mot skogen för att
slippa ha hela området att jaga dem på. Men precis när tråden var uppe, kom
åtta kvigor, tre kor med en kalv, två kvigor och en tjur! Så kvickt en tråd
bakom dem också! Smidigt att peta ut korna bara! Var nära på klara med det när
mannen kom med grindarna! Mycket smidigare än så här kan det inte gå att dela på två grupper!

Kvigorna föstes bort och stängdes ut mot ön, massor
av bete, och de bör (?) stanna för en tråd mot sjön. Kor med kalvar föstes över
stora vägen till nytt bete tillsammans med den lätt halta stora tjuren. Inte
lätt att tukta småpojkar på tillfälligt besök…

Stängseltrådsspännare – en fantastisk uppfinning för skarvning av ståltråd! Tyvärr ryker kringståendes stolpar när djur springer på tråden, istället för att skarven går upp…

Röjde upp på vår byggarbetsplats som lämnades i höstas efter
hönshusbygge, rev ner kragarna vi inte ska ha och gick en runda med röjsågen
och trimmade i trädgården. Barnen terrat drängens fru när hon stått i
bärbuskarna, och jag lät dem hållas! Alla hönor skyndar sin in – utom den gamla beiga, som tror hon bli fin! Skämt åsido, hon kommer alltid fram när trimmern kommer! Vinklar man huvudet rätt skvätter grönt in, och då vore det synd att inte vara först!

Inte är man välkommen i sen heller…

Mannen klippte gräs på andra gården och
slängde sedan på en sektion av en 100-pinne-harv, som vi bla använder för att
räfsa grusgången, och körde där jag lyft upp jord med traktor och skopa från de
före detta så kallade odlingskragarna. Och hur gör alla som inte har traktor?!!

Två stånd potatis! Bad sonen hämta en spann, men han kom med sin skopa så jag skulle få med mig allt!

Jag är ingen selfie-människa, och gör mig inte bra på bild, men denna bjuder jag på!

Jag är SÅ Tacksam för grannar som ”älskar” att ha
djur omkring sig. Som inte gnäller för att en förrymd kalv äter upp deras späda
körsbärsträd på en natt, eller två kvigor kliar deras postlåda av stolpen. Som
håller koll och rapporterar så fort något avviker. Som ställer sig som vakt på
vägen om nåt djur kommit ut, så det inte ska bli påkört! Om ni visste hur
värdefullt det är!

Om man inte stått på huvudet sedan någon gång på gympan under mellanstadiet, med en tjock madrass under, är det ingen bra ljusblå idé att försöka göra det inomhus, med vedlåren i närheten. Trots den intalade kroppskontrollen och styrkan(??)! Men men, kan ju kanske sälja mig som palett imorgon, som kompensation för det ”ben jag just nu inte kan stå på…!”