Lagom till frukosten var avdukad igår kom ett sms: ”Din
tjur går på landsvägen.” Skickade in barnen till drängen och lyckades få
tag på mannen som var i skogen på andra gården för assistans. Han hade Kangoon,
så jag tog traktorn ner, och var förutseende nog att hämta med mig en liten
slutbale. (En sådan som inte får räknas som bale, men som man inte vågade pressa i en annan bale i risk för att maskinerna skulle spricka. Men den delen av strängen kan ju inte heller lämnas på åker) Tjuren gick in smidigt, och de stackarna hade ätit totalt slut, så
inte konstigt att återväxten utanför hade lockat. Problemet är just nu att jag
inte får flytta djuren. Alla markägare måste ju ha chansen att ”ta den
store” när bockjakten börjar på tisdag. Och där kor går, går inte
råbockarna. Tänkte att det nog skulle klara sig med bete, men så var inte
fallet. De fick den lilla pluttbalen i alla fall, slutet gott, allting
gott…!?

Blir man inte ko i nästa liv kanske man skulle satsa på katt. Hela min säng ockuperad!

Mannen och svägerskan åkte till föräldragården för att rensa
lite. Bara en liten stund, som mannen sa. Åkte innan elva och kom vid sex. Under
tiden hade jag och sonen skördat lök, och rensat halva grönsakslandet, eller
ska det kallas ogräslandet?

Med pappa borta och lillasyster hos drängen, passade vi på med lite mor/son-tid och gjorde chokladbollar! Med både ström och vatten, tack och lov!

Mitt under middagen kom säkert sex-åtta blixtar, och på den
sista försvann strömmen. Följt av ett par rejäla knallar. Vad glad jag var att
jag inte hunnit sätta bulldegen!

Mannen kom hem med en fotogenlampa från föräldragården, och den kom väl till pass när måltiden skulle avslutas i kolsvart augustiregn.

Det tog 1,5 timme innan strömmen var
tillbaka, lagom tills vi skulle dra igång elverket, så jag blev rätt rejält
sinkad.

När näst sista plåten stod i ugnen var klockan över halv
tio, och det ringde. Tre kor ute på åkern… Mannen stack i förväg medan jag
väntade ut den drygaste bullplåten någonsin. Sen stack jag ner. Redan när
mannen kommit ner hade granngubben på 80-85 fått in djuren och sträckt upp
tråden. Jag hade med mig ett extra aggregat så delade på matningen mellan de
två hagar dessa djur har, och kopplade om för bättre krut. Där vi lagt balen på morgonen
– rensopat. Stack hem efter traktor, och tänkte spara tid med att ta en gammal
bale hemifrån, istället för nyast, finast från andra änden av byn. Misstag! Det
är mörkt i mitten av augusti när klockan närmar sig halv elva, och balen
skymmer allt ljus från traktorn. Arbetsbelysningen lämnar mer att önska, men
som tur är finns ju vägstreck på det mesta av vägen, och det vita reflekterar
rätt bra!

Imorse gick djuren lugnt och stilla i alla fall, mätta och
goa!

Idag har det blivit ostkakebak med en gammal gymnasiekamrat.
Halv elva kom hon, och åkte lite innan halv sex. Då var det dags att starta upp
vasslebaket! Fyra limpor bröd och två plåtar tekakor! Och så kallade vi in ostkakenörden
nummer ett! Han som äter det till frukost, lunch och middag om det bjuds. Han
får plocka ”gamla” ostkakor i frysen så vi kan lägga in de nya. Ett
par varma mackor med kantarellstuvning fick han som kvällsmat också, innan han
och mannen gav sig av med 4WD för ”att titta lite i skogen” på väg
till frysen på föräldragården. Än är de inte tillbaka…

Lillhönan har haft en tuff dag. Jag gick för att hämta mjölk i
lagården och hittade henne gråtandes i köket när jag kom in. ”Tilla lilla
mu!”, var kommentaren, med en bula som en vindruva i pannan, med blodfläckar
runt. Sonens referat senare var att hon trillat baklänges av träkossan de har
ute, och den följt med runt och knockat henne när hon låg ner. Senare kom hon i
full fart runt hörnet i köket och tjongade in i den utdragna skärbrädan. Men
det tog en centimeter från den andra bulan. Känns bra att åka med henne till
BVC imorgon. Högra underarmen är helt uppskrapad sen en vurpa ute i fredags,
och nu två stora bulor i pannan. Tar inte socialen oss för sonens sexfantasier
i hästväg, åker vi väl in för barnmisshandel…

Sluta fota och gå med mig till sängen nu!