Vår alldeles egna lilla mjölnare in action på Vattenhjulets Dag i söndags
Jag brukar säga att man inte glömmer hans ardennerekipage i skogen i första taget. Har man sett detta, gör man det definitivt inte!
Inlåst i skuffen! Sittandes på en spann kraftfoder! Jaktarrendatorn på föräldragården sms-ade om kalvar som sprang på vägen på söndagskvällen. Men INTE MINA KALVAR!!! Frågan som alltid – Var tar de vägen?? Ägaren, granngubben, är snart 80, och har typ 8 % syn – på sitt bästa öga. Vi gjorde en god gärning och hjälpte honom! Tyckte vi, i alla fall.
Greppa näringen, heter det ju. En filial till
Hushållningssällskapet som ger rådgivning av de ”moduler” det bedöms
att man behöver hjälp med. Allt från växtodling till gödsling och
djurproduktion. Något som i många fall går hand i hand. (Och det heter att
rådgivningen är gratis…!? Dumt att inte ta den!)
Idag var det dags för min kvävestrategi. En rådgivning i hur
man gödslar för att få maximal skörd, utan att urlaka och övergöda marken. Så
hur många kilo foder får jag per hektar? Hur många kilo gödsel tillför jag
varje hektar? När gödslar jag? När bearbetas marken (plöjs upp)?
Jag dokumenterar hur många balar jag får per åkerlapp, så
bara att sätta sig med en funderare över hur tunga balarna i fråga är, hur
många blir det i snitt per hektar? Hur förändras skörden med gräsvallarnas
ålder? Ni fattar!?
Alla siffror fylldes i och resultatet kom fram. KATASTROF!
Jag går hur mycket kväve BACK som helst! Flera ton per hektar! Något är fel… Hon
suddade alla siffror och började om. Lika fel. Ok, testa att halvera skörden
och dubbla gödselmängden. Lika fel.
– Dundertabbe! utbrast hon plötsligt. Nytt datorprogram. I
det gamla angav man i kilo. I detta
anger man ton.
Vet inte siffrorna nu, men hon hade typ fyllt i 8500 ton i
mängd. Istället för 8,5 ton. Med den lösningen blev allt superb! Till och med
så bra att hon gick hem utan att rådgiva, då hon inte visste hur jag ska kunna
förbättra kvävehanteringen. Jämbördiga gårdar i trakten (efter tidigare
undersökningar), låg i snitt på 26 kg kväve i förlust per hektar. Jag låg på 11
kg. Bara att fortsätta, som ”vi alltid har gjort”. Jag sprider endast
stallgödsel och odlar endast gräs, vilket är det mest optimala för markens
skull. Plöjer på våren. Men hon sa rådde mig faktiskt till det jag själv tänkt:
Ska jag investera i ny gödseltunna ska det bli en med slangar som släpar i
marken, istället för den jag har nu som skickar det rakt ut i luften för att
det ska landa sen. Det skulle ge mig en tioprocentig ökning av kväveupptaget i
grödan!
Ja, jag är lite nöjd och tycker mig få vara det!
Efter lunch blev det en sväng till Reftele Lantmän igen. Lastade
upp stängseltråd, lite säckar och en pall värpfoder på släpen. När tjejen
lastat pallen, ropade hon och frågade om jag tänkte gå in igen eller om hon
bara skulle sätta upp det. Inne för småsakerna började hon knappa in.
– Hur många lösa säckar tog du? frågade hon.
– Säckarna vill inte jag ha idag! svarade jag.
– Ok, då tar jag bort dem från ditt konto. (Jag hade inte presenterat
mig) Så sätter jag väl pallen och säckarna på… (En blick och ett leende) ”Drängen”!?
Det är inte lätt att vara ökänd. Man lastar bilen och säger
vad man tagit, antingen i kassan eller i förbifarten till någon, sen åker man
hem och efter ett par veckor kommer räkningen…
Mannen stack iväg på bastukväll med några andra så jag får
väl kura ihop i soffan själv med min nybakta kaka.
