Jag kivades lite med en man igår. Stängslade utanför deras
hus och han kom ut och pratade. Frågade hans treåriga dotter vad hon tyckte om
att ha börjat på dagis nu. Svaret kom, som väntat, som ett piskrapp från honom.
Förskolan!

Jag tycker sånt är skitkul. Och så sanslöst tragiskt att
barn behöver gå i skola nästan halva livet för att kunna få ett jobb, och så
ska de inte få lov att leka när de är små! Utan då ska de matas med förskolepedagogik.

När jag började sexårs/nollan/förskolan för många år sedan nu… Förlåt,
Förskoleklass … Lärde jag mig alfabetet, klockan och grunderna i räkning. Nu
träffar man barn som gått sitt första år, det man själv minns med så oerhört
mycket pirr i kroppen då man plötsligt var jättestor och redo att lära sig allt
i världen, och frågar dem hur det varit. ”Skittråkigt – jag har inte lärt
mig någonting. Jag vill inte gå dit, för det kommer ändå inget nytt…!”
Är det inte liiiiite väl tidigt att bli skoltrött innan man börjat ettan?!

Jag kör ner mina barn till dagis varje dag, och de leker.
Det är jag stolt över. När sonen nästa år börjar i förskolan…klass…så
hoppas jag att han tycker det är kul att få på ryggsäcken, ställa sig och vänta
på skolbussen och sedan komma fram till skolan, stor och stolt som den lille
plutt han faktiskt är!

Nog om det. Jag vet att många kommer att vara ute efter min
skalp efter denna inledning, men jag får väl surra fast kepsen lite hårdare i
hårknuten ett tag framöver så de/ni får kämpa lite för det.

Något annat att diskutera kom upp i Smålandsbygden i fredags. Visst är det inte några miljögifter i ekojordbruken, men det går åt oerhört mycket mer körningar i ogräsbekäpning mm vilket ger högre andel avgasutsläpp. Dessutom är den enda djurhållningen som lönar sig ekologiskt mjölk. Alla andra former kräver väldigt mycket mer energi mot konventionellt för att få fram samma kvantitet. Vilket istället gör många ekojordbruk till miljöbovar. Välj svenskt så långt det går. Även om det är konventionellt odlat. Det finns inga bönder i världen som har så mycket utbildning och jobbar så hårt för att maxa sin skörd med minsta möjliga gödning och besprutning som de svenska! Här tar man inte ”lite extra” för att det säkert ska göra nytta – ryker du dit förlorar du allt – du har inte råd att chansa!

Hittade ett kycklingägg ute av en slump igår. Stackarna har inte lärt sig än om de är värpnödiga eller bara skitnödiga…

Stängsel ja, det var det som var tanken igår. Efter att ha
bråkat med en kniv på slåtterkrossen som drängen gett upp om i en timmes tid. Inspekterat
hans slåtter och inspekterat om det var lönt att slå den andra biten. Öppnat i
hjorthägnet och stängt bort kvigorna så det gick att köra in till åkern i
fråga.

Tre skäl att sätta stänget precis på vägkanten:

-Korna frestas inte att äta asfalt när det sinar i hagen plus att det blir väldigt fint om allt putsas till

– Man får ett tvång på sig att rulla upp tråden när djuren är väck – om man inte vill krypa där på våren och samla småstickor när snöplogen rivit bort allt.

– Det är väldigt smidigt att bara köra intill på mornarna, veva ner bilrutan och lägga näven på – för att kolla strömtillförseln

På väg tillbaka till traktorn på vägkanten kom Prästabonnen förbi,
på väg hem från jobbet (på inspektionsrunda), han la i backen och kom upp i
jämnhöjd. Ja…det är bara på landsbygden man står mitt på allmän väg, hänger
på en annans bil och pratar tills dess att det blir kö bakom av de bilar som
inte kommer emellan en traktor som står halvvägs ut på vägen, och en bil på
andra vägkanten, och en gubbe (jag) i mitten. (Tur det inte är så hårt
trafikerat, då hade man aldrig fått nån chans att prata med grannarna!) Vi
konstaterade i alla fall att det blir dyra andraskördsbalar. Långa sträckor att
köra för lite gräs.

Man måste vara rädd om varje grässtrå ett sånt här år! Kanske ska smeta på lite kobajs på slåtterkrossen så det är lönt att klippa ner odlingen där med sax om några veckor…

Han och jag måste också sätta oss ner framöver och dela
mark mellan oss. Det har ju blivit ”lite över” nu, jag vill ha åker
men har inte kapacitet att beta allt som dykt upp, medan han skriker efter
bete. Det löser sig nog!

Titta vad jag hittade längst in när stolparna tryter. En säckakärra som jag visste stod där, och ett däck! Vad är det för däck? Har jag saknat det?!

När han åkte för att släppa förbi bakomvarande bil, satte
jag upp min tråd utanför huset dit förskolemannen kom för hälsa med sina två
flickor. Så gick det ytterligare en pratstund. Gjorde klart och styrde kosan
hemåt, när jag efter hundra meter kom på att jag hade skopan full med stolpar
att trycka ner i hörn till nästkommande projekt… Fick vända och göra det jag
skulle. Hem och fixa middag, sen iväg till kotknackaren.

Den där låsningen jag känt under många veckors tid, som jag
väntat på skulle släppa, det var en låsning. Brände till från svansspetsen upp
till BH-bandet när han bräckte till. (Får säga som Morfar när hans trasiga axel strular. Hade det gjort ont i en sekund när det hugger till, hade jag skrikit! Men det gör inte ont en sekund!) Sen plötsligt kunde jag både stå på ett
vänsterben OCH sätta mig på huk OCH komma upp utan att dra mig upp! Yes! Hem igen och byta till
träningskläder för att plocka upp en granne och ge kroppen en genomkörare. Nu
ska det bli spännande att se om kotknackaren löst förkylningen som ligger och
pyr i kroppen. Bryter inte ut, men backar heller inte…

Lyx att gräva upp stora, fina potatisar till middagen!

Innan jag testar det har jag ett antal kilo äpplen att göra
mos av, som jag kan röra i bulldegarna sen. En eller två vändor med röjsåg inför
stängsel, om jag får igång den, sen några timmar med strängaren misstänker jag. Drängen
får nog ut och slå en stund i dag också!

Menar hon plastikkirugi som alternativ till gastric by pass?

Betesrundorna blir längre och längre. Sjön är vacker från norr också!

Trevlig tisdag!