Samtliga tidningscitat är från veckans Land Lantbruk, nr 41/2016

Pengaregnet ja. Det ord som är lika effektivt för att få mig
illamående som miljardregnet. Enligt veckans Land Lantbruk ska EU-stöden börja
betalas ut nu till veckan. Ja, visst, det är jättebra. Jag är också en bonde
som är beroende av dem!

MEN VEM I HELA VÄRLDEN ANNARS SKULLE FINNA SIG I ATT
EVENTUELLT FÅ SIN ÅRSLÖN I KLUMPSUMMA EN VISS MÅNAD OM ÅRET?????

Testa att säga till en industri ”Håll i era tillgångar,
och planera inköpen, så kanske ni får lönen någon gång mellan oktober och
nyår!” Inte f*n hade någon gått på det.

När det dessutom tidigt i våras slogs på med stora rubriker
att det skulle betalas ut mer stöd till jordbrukare än någonsin 2016. Undrar på
det! Vi fick ju nästan inget 2015! För det flyttades fram till april 2016. Klart
det blir rekordmycket när det är två års utbetalningar på ett år! Puckon!

Dessutom är 2015 ännu inte klart för de flesta, och inte heller
mig. Den sista utbetalningen skulle komma nu i november. MEN! Eftersom det är
så tungt för mjölkbönder (nähä, ÄR det?!), så väljer de att börja betala ut
2016 redan nu, istället för till jul, så att det kommer lite större summor. Detta
ger kedjereaktionen att ”det lilla” som är kvar för 2015 får stryka
på foten, och betalas ut (som det såg ut nu…) andra kvartalet 2017…

Visst är det bra att pengarna kommer, men hallå?!

För min del, och jag misstänker många med mig, innebär detta
år ett enormt skattetryck, då vi fått nästan ”dubbel” lön under året,
vilket ger dubbel skattsedel för inkomsten. Känns lite surt, faktiskt.

Men, för allas upplysning så börjar ju nu då årets
”pengaregn” (regn som regn men många hade nog lika gärna sett vatten
komma ner!) över Sveriges bönder. Allt extra tillskott (??!) kommer snart in på
kontona. Så vi bondekollegor får väl samlas och snurra på hatten medan vi knäböjer inför
slantarna…

Dagen blev ganska lugn. Storstädat barnens rum, det är väl
dagens stora bock. En sväng till mataffären, där jag fick mig en avhyvling av
sonen när vi satt i bilen igen: ”Varför KÖPTE du potatissallad när vi
gjorde så god hemma till förra helgen??” Svar: Orkar inte ställa mig med
det ikväll så att mannen får lite mat med sig på jakten. En timmes middagsvila
innan mannen skulle på sitt jaktmöte gjorde gott för själen, hoppas bara jag
somnar ikväll nu.

Känns att man inte varit ute så mycket idag – nyllet känns
inte som sandpapper! Slapp även flytta hästar, så ni kan vara lugna, jag ska
inte konvertera!

Grannens katt Snobben (svart till vänster) är ju lite barmhärtig på att flytta sig om man ber honom…

Har lite dilemma med platsen i sängen för tillfället. Vaknade
en morgon liggandes på rygg. En katt över bröstet, en utsträckt över hela magen
och grannens liggandes i skrevet. Denna kom sedan upp och la sig mellan de
båda andra på bröstet. Försök att ta er upp, eller ens andas, med över femton
kilo katt på bröstkorgen! Pojkarna är ganska lättflyttade, men min lilla tjej
är desto svårare. Och allt medan mannens halva av sängen står övergiven…

När jag varit på massage förra veckan, första gången, och
hade så in i bänken ont överallt, satte jag mig på huk för att ösa upp mat till
katterna. Kände en så otrolig tics i knävecket att jag undrade vad som hände
med mig, det ryckte och ryckte. Sen insåg jag att jag klämt Kissens svans när
jag satte mig, och han kämpade för att rycka bort den. Men han fick ju mat, så
han sa inget. Hade varit jobbigt att förklara för sjukvårdsupplysningen…

Veckan ska börjas med fokus på att få iväg kvartalets
momsdeklaration. Och så ska jag fortsätta fundera på om jag ska vara stolt över
min man, eller känna mig kränkt, då han klockan elva en lördagskväll fick
för sig att börja baka, och hålla på till halv två, istället för att krypa ner
jämte sin fru…

…Tur jag har min trogna Selma att vakna med armen kring. Mitt varma, gapande gosedjur!