Åkte till Jirka för att hämta hem traktorn och lämna
tillbaka hans lecablock som följt med gödseln hit. Drängen skulle hem och
koppla om till balklo för att sedan komma ner och köra en bale till
hjorthägnet. Jag åkte före för att flytta en grupp djur. Möttes av två
småtjurar på vägen! Stod så fint sida vid sidan med eltråden emellan sig och
bröderna i den andra gruppen. ”Hur ska jag få in dem?” tänkte jag och
ringde på drängen som givetvis inte svarade. Ungefär samtidigt såg jag var
kalvarna gått ut… Det saknades närmre trettio meter stängsel! Föste in
kalvarna och sträckte upp tråden i den mån det gick. Sen var det att knata
igenom den smala delen av hagen och samla upp stolparna som låg där, samt dra
med undertråden som låg utsträckt till skogskanten där andra stänget var. Precis
klar kom drängen och sa att det låg tråd nere längre bort, måste varit precis
där jag fått fokus på kalvarna och släppte allt annat. Bara att backa dit och
sträcka upp, samla upp de söndersmulade plaststolparna och sätta ett par nya. Och
hålla sig glad att tre kor och en kalv stannat i hagen när de andra två gick. MEN!
NU har grannarna all rätt att gnälla på skrikande djur. Dessa två pojkar som
hälsat på bröderna blev inte bara glada på mig för att de släpptes tillbaka
till tråkmorsorna. Det är ett väldans liv, i synnerhet på den ena kalven. Får
se om jag står ut med det, eller så får grupperna släppas ihop. Arga tjuren som
gått med dessa tre kalvar och kor är ju borta, och nu går de på varsin sida om
storevägen och hetsar varandra…

Jag vet inte. Kanske är jag väl naiv, men jag har svårt att tro att mina djur, som vet att ström gör ont, krokar tråden över nacken för att backa tjugo meter in med stolpar och allt, för att sedan rymma… I synnerhet när de har mat på insidan, och det är ett erkänt problem med hjortar i området… Men – vad vet jag! Jo- att stänget faktiskt står upp några meter bakom vägskylten.

Rev stänge sen. Två hagar borta och jag har fått loss lite
material till nya hagar. Åkte sedan på eftermiddagen ut till Jirka efter hans
avlutade jobb och slaktade ett par tuppar med honom. Två var hann vi med innan
jag fick avvika och Jirka tog ett par till. Får fortsätta tillsammans en annan kväll! Han har ju ändå
tio kvar!

Diskussionen hos Jirka över snabbfikan tog den vändningen att vi gjorde slag i de återkommande hoten. Vi testade om takstolarna i lagården höll för snaran… Det gjorde de. Perfekt att hänga tupparna i!

Hem och hann med att äta middag, då de planerade besökarna
var lite sena. En arbetskamrat till mannen kom och vi åkte till andra
gården för att titta på tjurar. Nävaslag, så är den affären i hamn. Hämta får
han göra om några veckor när jag fått hem korna och fått in kalvarna. En tjur
såld! Och ganska kul; Vi kom inte ner till djuren förrän efter sex, det är
ganska skumt då, så visste inte riktigt hur djuren skulle reagera när det kom
tre gåendes mot dem i hagen. Där två dessutom var totala främlingar
(arbetskamraten hade sin dotter med sig). Det är aldrig kul att försöka visa
djur som försvinner, men oron var denna gång obefogad. Djuren stod kvar, och vi
stannade ett par meter ifrån. Efter ett par minuter delade djuren upp sig och
flera kom fram och nosade nyfiket. De bägge storpojkarna la i en övre växel,
blev lite Ferdinan över det hela – ”De skulle visa sig starkast, och
tuffast, så att matadorerna skulle välja just den…” De gruffade tack och
lov på andra hållet, så vi var utom fara. Kalven som tittats ut stod stilla
när hans nya bonde klev fram mot honom och nosade sedan försiktigt på
fingrarna.

Jag får snart lugna ner mig. Tre affärer på två dagar… Plus
slaktdjuren. Aja, pengar ska rulla, som det sägs… Det är väl därför jag även förhandlar med en maskinförsäljare…

När Kangoon köptes till gården april 2013, började vi diskutera, fundera och dividera om hur man kan få till nån inredning så att det går att hålla ordning i den. Allt bra-att-ha hamnar överst, och allt man ska ha ligger likväl i botten… Nu, nästan 3,5 år senare, kan jag erkänna det öppet. Jag har gett upp!

Idag startade det med en låååång betesrunda. Kvigorna i
hägnet hade inte hittat till balen så gick in till dem och ropade. Tjuren tog
till en galopp och kvigorna hängde på in på betesvallen av hägnet, och hittade
sin bale. Passade på att stänga in dem där inför kommande flytt – de behöver
inte ha tio-tolv hektar att springa runt på då. Räcker med fyra… Tillbaka
nedanför den andra gården fick tråd och stolpar rätas upp, hos korna, sedan vidare närmre byn och satte upp det nerrivna stängslet hos kor med rymlingskalvar. Bara undertråd ur några stolpar,
sen övertråden lite längre bort och en stolpe fick hämtas en bit in i hagen. Var
norröver och tittade efter djur, men såg bara två vita huvud långt in i skogen
och var nöjd med det, så fortsatte till sjöns norra spets och tittade där. Och
inte ett djur… Jo, de stod innanför trädgården, i några buskar, så de var på
plats. Hemma en dryg halvtimme senare än vanligt, och därmed även hungrig!

Dagen är annars ett oskrivet blad hittills. Många projekt
finns ju, frågan är var man börjar!